Vintern 2022-23

Älska snöiga vintrar!

Det har varit många vintrar under den här vintern. De har liksom kommit och gått. Vi har fått jättemycket snö, sen har det varit kallt, sen försvann allt och så var det plusgrader ett tag och så började det om. Jag har cyklat till jobbet hela vintern, men en dag kom jag inte längre än runt kvarteret innan jag fick vända. Cykeln stod av sig själv i snön, de hade inte hunnit ploga.

Kungsberget

Det blev en helg i Kungsberget i december. Eller blev och blev, det händer inte bara. Det är i allra högsta grad med flit. Jag hade hoppats att vi skulle kunna få till en helg nu innan säsongen är över, men barnen blev mätta på det när vi var i Hundfjället och vill inte. Jag får förlika mig med att vår skidsäsong är slut.

Det svider. 

Men så kan man kolla på bilder och filmer från tidigare och leva på minnet till nästa år!

Nissen flyttade in

“Varför gör jag såhär mot mig själv,” undrade min chef när den här nissegrejen kom på tal vid nåt möte i december. “Nästa år har vi nog ingen nisse.”

Jag kan relatera. Det är det gissel att hålla på med den där nissen, men barnen är heeeeelt med på den. De tror stenhårt på honom, så mycket att mitt hjärta nästan brister. Om de skulle råka avslöja mig nu, så skulle vår relation ta sig en allvarlig smäll, så känns det. Jag kan knappt förmå mig att bedyra min oskuld när de ställer sina frågor om vem som egentligen ligger bakom allt. 

I år bestämde jag mig för att jag inte gör om det nästa år, trots att de går och hoppas och längtar till att han ska komma och flytta in. Han får skicka lite brev till brevlådan istället, eller nåt. Jag pallar inte att fortsätta så här, jag får så dåligt samvete och samtidigt är det så kul att se glädjen och förundran i deras ansikten när de hittar hans bus eller hans små brev. 

Var sak har sin tid. 

Värmepumpen

I vårt hus har vi direktverkande elelement, de satt här när vi flyttade in men vi använder dem inte. Vi tog inte heller bort dem, för vi sa att man vet aldrig, det kan hända att vi behöver ha ett alternativ till värmepumpen om den går sönder. 

I vintras, när det var som kallast, gick värmepumpen sönder. I 2 veckors tid, när elen var rekorddyr*, tvingades vi värma huset med direktverkande el. Vi försökte hålla nere kostnaderna genom att inte värma så galet mycket; vem behöver 22 grader varmt? Vi klär på oss istället. 

I vårt sovrum hade vi 7,9 grader, i pojkarnas rum var det ca 14 grader, och i resten av huset ca 17 grader. Vi är vana vid högre temperaturer än så här hemma. Men vi hade tur ändå att det bara höll i sig i 2 veckor, i början såg det ut som att det skulle kunna pågå i 2 månader. 

Spisen

Apropå saker som går sönder så dog vår spis också, strax innan jul. Makalös tajming på temat trasiga grejer verkligen, men ugnen funkade och vi har en sån flyttbar/lös induktionsplatta för en gryta i taget så det gick att laga mat ändå. Björn fick tag på en billig historia till slut, som vi kan ha tillfälligt tills vi gör om köket. Ännu en anledning att få ändan ur vagnen där.

Snyggt.

*Tips i dyra eltider

I samband med de höga elpriserna så startade en vän till oss ett eget företag som säljer en energiklocka. Hade vårt elavtal sett lite annorlunda ut hade vi haft stor nytta av den; det är en vanlig väggklocka som visar när elen är dyrast/billigast under kommande 12 timmar, för den som vill planera och hålla nere kostnaden. Smart, praktiskt och helt rätt i tiden (ha ha ah ah).

Januari & Februari 2021 – favoriter, snö och tidsmysteriet

Vart tar tiden vägen?

Hur är det möjligt för tiden att springa iväg trots att jag är arbetslös och barnen är på förskolan?

Jag är inte den enda föräldern som funderat på detta. I tisdags pratade jag lite med en annan pappa från förskolan, han berättade att han jobbar på en oljerigg i Norge. Jag har aldrig träffat någon som gör det så jag hade några följdfrågor på den, och det visade sig bland annat att pre corona så jobbade han 2 veckor på riggen och sen var han hemma ledig i 4 veckor. Han sa samma sak, spontant; ”man vet ju hur fort tiden går när man är hemma, man hinner ju bara göra ett ärende till affären och sen är det dags att hämta på förskolan liksom”.

Nu har jag tänkt att jag ska börja klocka vad tusan jag håller på med, för här bedrivs ingen slösurf och inget neflixande – annat än på kvällstid när inget annat orkas med ändå.

Januari och februari har präglats av det här mysteriet. Förvisso har jag gått en kurs på 50 %, och kanske lagt lite mer tid på den eftersom jag kunnat det, men det är ändå egendomligt hur jag fortfarande inte hunnit kolla på alla webinarier jag ligger efter med …

Lite har ändå hänt; jag har kommit tvåa i en rekryteringsprocess, bland annat. Andraplatsen mottogs med blandade känslor; jag vill ha ett jobb, och jag ville väldigt gärna ha just det där jobbet, meeeeeen det är himla trevligt att vara hemma också. Mera tid med barnen, ingen stress på morgonen, och i februari tog jag en dag ledigt med respektive unge och hade ”vår alldeles egna dag” med dem. Det borde jag egentligen göra varenda vecka, men det har inte funnits tid hittills – vilken för mig tillbaka till frågan varför.

Simon på pizzerian efter badhuset på vår dag tillsammans. Han börjar verkligen bli långhårig. Målet är tydligen att få lika långt hår som en kompis på förskolan, en flicka med grekiskt-persiskt ursprung. Han lär få spara resten av sitt liv, då han tyvärr verkar ha ärvt mina tunna trögväxande nordiska hårstrån.

Favoriter från Januari & februari

Samarbete

Jag tipsar ibland om saker jag tycker funkar bra för oss, men jag har alltid varit restriktiv med reklam på bloggen. Jag får förfrågningar om samarbeten, men det är oftast grejer som jag inte har nån erfarenhet av och då är det ju ingen mening för hur trevligt är det att läsa länkspammade texter om saker som författaren sannolikt inte testat och/eller bryr sig om? Däremot har jag inga problem med att göra reklam för sånt som jag helhjärtat kan stå bakom.

I januari tog jag kontakt med Nanny.nu för att höra om de var intresserade av ett samarbete. Vi använder dem och är nöjda, så varför inte. De tackade ja, vilket innebär att jag landat mitt första regelrätta betalda samarbete på Mammatrams. Det blir tre inlägg till under våren (varav ett redan publicerats), som handlar om vad jag och Björn har hittat på medan vi har barnvakt – dvs sånt jag ändå skulle ha skrivit. Känns jättekul!

Snö, snö, snööööö!!

Vi var i Kläppen vecka 4. Det var helt underbart, pojkarna gick i skidskola och lärde sig åka själva – eller Simon i alla fall. Adrian hade behövt en två dagar till men det var nära! Det absolut bästa av allt var att de tyckte det var så roligt, och Adrians lyckliga ”Jag vill aldrig att den här dagen ska ta slut!” mitt i backen efter att ha trillat precis.

Vi har haft massa snö hemma också. Ganska mycket ett tag, faktiskt. Titta, jag har bevis:

Simon och kusin Elton på garageuppfarten.

Tre läsfavoriter

1.
Tack, Universum, för förskolan!

Vad skulle vi göra utan förskolan?

2.
Syskonbråk: det finns bråk, och så finns det Bråk

Om bråken som måste ske, och de som inte ska ske, och om föräldrarollen mellan de två.

3.
Det går rykten på förskolan

Ännu ett av Simons påhitt.

Resdagen till Kläppen: batterihaveri, åksjuka, städmiss och massa snö!

Kläppen v. 4

Hela veckan i Kläppen gled på som om det inte fanns någon morgondag – till min egen höga förtjusning – och den här veckan har varit lite tajt med tid … om man säger så. Jag menar, om man betänker att jag pluggar på 50 % och med andra ord sköt 20 pluggtimmar framför mig under skidveckan, och sen fick Simon magsjuka samma kväll vi kom hem igen och efter det har det varit spurt till i onsdags (vi har bara lektion på onsdagar), så är ”tajt med tid” ändå snällt uttryckt.

Det här med magsjuka i samband med skidresor känns som nåt som är vår grej, för övrigt, men jag är så oerhört förvånad och tacksam över att vi hann hem innan det bröt ut. Vi vet ju hur det är att sitta i bilen hela dagen med magsjuka barn, Björnrike har så att säga satt sina spår i familjeboken.

Resan upp

Vi skulle åka kl 08:30, tänkte vi. Det är inte ofattbart långt till Kläppen, i alla fall inte om man jämför men Björnrike, så det är rimligt att anta att om Google säger att det ska ta 4,5 timmar, så kan vi räkna på 6,5 timmar plus marginal, så 8 timmar. 

Egentligen tänkte vi först att vi skulle dra vid 9, men det är bättre att sikta tidigare. Det är ALLTID bättre så. Våra resor med pojkarna har genom åren liksom kantats av diverse … incidenter, så vi är numera förberedda på det värsta.

Och du vet hur det är på resdagens morgon; det vanliga rutinerna som blandas med lite resfeber och så det sista av packningen. I vårt fall skulle all mat packas ner, allting skulle ut i bilen, barnen skulle välja sina leksaker att ta med och hej och hå. 

08:39 satte vi oss i bilen (!), alla spände fast sig, och jag sa:

“Ska vi be en gemensam bön till Universum att bilen startar nu då?”

“Haha nej,” sa Björn och vred om nyckeln.

“TRR TRR TRR,” sa bilen. 

Vår bil har inte precis ett fläckfritt register vad gäller prestanda på batterinivå, men nu var det länge sen sist det stökade. Det hjälpte förstås inte att vi glömt sätta på motorvärmaren och packat bilen med bakluckan öppen (och alltså en del lampor på) under en dryg timme. 

Björn satt kvar i förarsätet, ovillig att ta till sig faktum, och prövade några gånger till men efter ett par försök knäppte det bara i motorn. Barnen fick sitta kvar medan vi klev ur igen och Björn hämtade startbatteriet, vilket inte hade någon effekt alls.

Efter mycket om och men fick vi hjälp av en granne att starta eländet med startkablar, och vi rullade hemifrån kl 09:05.

Paus för applåder.

Åksjukan

Simon är fortfarande en åksjuk en, precis som jag. Björn började köra, och efter ungefär en timme bad Simon om kräkpåsen och ett par minuter senare seriekräktes han upp hela frullen. Allt kom i påsen, för övrigt. Då bad jag att få byta plats med Björn och resten av resan gick bra – antagligen för att det var tomt i magen.

Google VS verkligheten

Om Google säger att det ska ta 4,5 timmar, som sagt, så räknar vi på 8 och det tog 7 timmar totalt dörr till dörr. I den tiden ingick min miss att svänga av på ett ställe, så att vi fick åka på vägar som inte alls var lika bra de sista 40 km. Google säger vidare att det är 90 km/h större delen av vägen, men det stämmer inte. Det är 80 km/h som gäller.

Framme äntligen

Vi skulle ha fått et sms under dagen med incheckningskod och sånt till stugan, men när vi kom fram så hade vi ännu inte fått nåt. Jag höll på att tappa tålamodet, mest för att Adrian höll på att tappat sitt och det smittade eftersom ingen hade fått i sig mellis, så vi klev ur bilen allihop och stod och huttrade medan Björn jagade rätt på nån via telefon.

”Jaha? Vad innebär det för oss?” sa han i luren och jag tänkte att nej, inte nu igen. Vi har säkert inte ens en bokning.

Det visade sig att stugan inte kommit upp på deras städlista, så den hade inte städats och alltså hade inget sms gått iväg till oss. De löste det genom att pinna i förväg och lägga nycklarna i check in-boxen, och sen ringa dit städare till huset. Städarna kom fram till huset precis 5 minuter efter oss, så de stövlade in med skorna på och började snabbstäda stället medan vi plockade in alla kassar i hallen.

Ja. Vi packar i pappkassar. Matkassar. Vi har inte tillräckligt med väskor och när det är bilen som bär tycker vi att det är enklast så – dvs när inte städare drar in snö med sig på golvet som sedan smälter. Men det gick bra till slut, det blev en tidig middag och sen gick vi en promenad på att få koll på läget.

Så mycket snö! Det var fortfarande ganska tidig kväll och folk åkte pulka i närmaste lilla backen, men se det fick man inte göra. Det kom en personal på snöskoter och sa åt alla. Hon stannade vid oss också, bara för att vi skulle få ta del av meddelandet för säkerhets skull.

”Hörrödu!!” hojtade Simon, ”hej!”.

Hon vände sig mot honom där han stod, nu med snö upp till midjan på mjukisbyxorna, och hälsade. Jag minns inte hur han uttryckte sig exakt, men han sa nåt om att det var väldigt mycket snö här, och han fick det att låta som om vi aldrig hade sett riktig snö förr.

Jag kvävde ett skratt, och det gjorde även den snälla tjejen på skotern samtidigt som hon ju måste fråga Simon var han bodde. Simon pekade mot stugan vi hyrt.

”Ja, ok men var bor du i vanliga fall då?”

”I ett gult hus!” svarade Simon glatt och återgick till ämnet Snö. Jag var också glad i snön. Hela förra vintern utan den, och nu fanns det så himla mycket! Älskar snö.

Det här är jag som ger hela vintern en kram. Björn var den enda som genomförda promenaden på traditionellt vis.

Ekologisk hälsoshot på ingefära (sous vide)

Ingfärsshot

Det här receptet kommer ursprungligen från Mitt Kök och det var min handledare på första praktiken som rekommenderade det. Jag har modifierat receptet, anpassat det till sous-vide bland annat men har du ingen sån pryl så går det bra på spisen med en termometer. Originalreceptet rekommenderar också att ha chilli i detta, så kolla här om du föredrar det – eller om du inte har tillgång till nån sous vide-pryl.

En shot om dagen är det som gäller. Blir du inte friskare av det så blir du i alla fall inte sjukare och i vilket fall som helst så är det gott!

OBS
Var noga med temperaturerna! Blir det för varmt så går mycket av de välgörande effekterna förlorade.

Ekologisk hälsoshot på ingefära (sous vide)

En shot om dagen är det som gäller!
Förberedelser 15 minuter
Tillagningstid 2 timmar
Total tid 2 timmar 15 minuter
Måltid dryck
Portioner 1 liter

Ingredienser
  

  • 200 gram ekologisk färsk ingefära
  • 1 liter vatten
  • 0,5 dl ekologisk honung
  • 2 st ekologiska citroner

Instruktioner
 

  • Förbered din sous vide och ställ in den på 59°C (temperaturen får aldrig överstiga 60°C).
  • Hacka ingefäran i matberedare med skalet på. Det går även bra att grovriva den.
  • Lägg ingefäran i en sous-videpåse tillsammans med vattnet. Jag använder en en vanlig PE-påse från mataffären eftersom PE tål 60° utan problem. Lämna lite luft i påsen, förslut med en klämma/knut/whatever makes you happy och lägg i sous-viden.
  • Låt den ligga i ca en timme. Tiden spelar inte så stor roll här, men minst 20 minuter och ju längre den ligger desto ”rivigare” blir den. Rör gärna om i påsen nån gång ibland.
  • Stäng av sous-vide och byt ut vattnet så att temeraturen sjunker till under 40°C. Kör vidare tills ingefärspåsen kommit ner till under 40°C i temeratur.
  • Ta upp påsen, sila av ingefäran och blanda i honungen.
  • Låt svalna helt, pressa sedan i citronerna. Sila eventuellt igen och fyll på flaska.
  • Förvara i kylskåpet, brygden klarar sig minst en månad.

Vintertrimning av barnvagnen

Jag tror i alla fall att det är bumperskydd det kallas, du vet den där bygeln ungen har framför sig.

pillbandDet var så att jag tröttnade för rätt länge sen på det gamla skyddet jag gjorde i somras, och Simon har inte direkt brytt sig om pillbanden, så jag fick lite tid över jag tog mig tid från tillverkningen av dregglisar och renovering och diskplockning (bland annat) et ainsi de suite och gjorde en ny i fuskpäls. Den nya har 2 öglor, och jag vet inte varför jag satte dit dem. Jag hade väl nån föreställning om att man kan knyta fast saker i dem så de inte ramlar ur vagnen, nypa fast nappbandet och sånt, men mest ser de ut som avlägsna släktingar till öron och jag älskar öron. I hela bebisträsket är öron på saker bland det sötaste man kan komma över.

nytt bumberskydd

Vi fick ett fårskinn av Carina i somras som jag nu använder som liggunderlag i vagnen, men jag får nog passa mig så ingen knycker det – jag tänker när man låser vagnen utanför Minisats eller på BVC eller så.

När jag ser Simon ligga och mysa där bland fårskinn, fuskpäls, åkpåse och overall blir jag nästan lite avis… men jag tänker att en vacker dag är jag gammal och trött och då kanske han har hjärta att köra mig i en rullstol med typ samma inredning. Måste komma ihåg att spara en bild till honom bara, så han vet vad som gäller ifall jag blir senil.

Apropå overall så var mamma snäll nog att kräva att få köpa en till Simon. Jag hade redan köpt en på Tradera som jag visste skulle vara för stor, en olivgrön vadderad/fodrad tjock Molo-overall, men när hon fick höra det såg hon besviken ut och sa att hon ju hade tjingat att få ge Simon en. Jag hade totalt glömt bort det, kom inte ens ihåg det när hon sa det, men så fort det blir varmare än +5° så är molon för varm så mamma kom glatt hit med en orange skaloverall kort efter det <3

vinteroveraller baby

Alltså jag måste bara få säga hur tacksam jag är att vi har de mor- och farföräldrar till Simon som vi har. Det är inte alla ungar som får rulla på fårskinn från Åre, har så mycket kläder eller får träffa mormor så ofta.

Jag skulle ju bara handla mat

Jag är inte shopoholic. Långt ifrån. Man skulle kunna kalla mig motsatsen, faktiskt. När jag står i en affär och fingrar på nåt som jag nog kanske vill ha, så tänker jag alltid, ALLTID, ”Behöver jag verkligen det här? Kommer jag använda det?”. Svaret är oftast nej, eller så går jag hem tomhänt eftersom jag måste fundera på saken. Jag använder också gärna mina saker tills de inte längre går att laga, i 8:an till exempel hade jag en blå collegetröja som till sist var så hålig att den inte längre värmde (ju joan of arctic vinterstövelmer mamma ville slänga skiten desto mer ville jag ha den kvar) och mina vinterstövlar jag haft nu sen 2008, ett par Joan of Arctic (Sorel) som jag bokstavligen avgudar, har till slut spruckit på tvären i sulan under främre trampdynan och läcker alltså underifrån.

Sen föräldraledigheten installerade sig över mig som ett tält utan egen belysning så sitter man en del vid datorn (duh). Om man tar med i beräkningen att skolådan försvann i flytten (ja, jag är bitter), att jag faktiskt blev tvungen att slänga min parkas efter förförra vintern (cigaretthål och jag röker inte ens, pälsen lossnade i tofsar, hål i yttertyget, så solblekt att det var var permanent skugga på tyget under luvan), att mina krav på ytterkläder förändrats dramatiskt i samband med föräldralivet liksom mina krav på tröjor och klänningar (amningsvänliga) osv… ja, om man tar med allt detta i beräkningen, och konstaterar att allting tycks sammanfalla till att jag plötsligt står utan vestimentärt kapital, alltså inga kläder (på riktigt), så blir det vad det blir. Internetshopping, en hel del, och så jag jag fått veta att om man tar med en kasse tyg (typ gamla kläder, stuvar, håliga strumpor m.m.) till H&M och handlar för minst 300 kr så får man 50 kr i rabatt så det har blivit några promenader till centrum också.

Härom dan skulle jag egentligen bara gå dit för att köpa vin och handla mat, men gick vägen som går förbi Ecco. Jag kom helt oväntat hem med nya vinterstövlar. Jag har gett upp om att försöka vänta ut rea på mina favoriter, så det blev ett par nedsatta från förra säsongen. Inte lika snygga, men de är ok. Och tokvarma.

förra säsongens vinterstövlar

Bekymret i sammanhanget är naturligtvis att jag knäar mig genom tillvaron på låg mammapenning. Visst, det går ingen nöd på mig, men det är väl otursamt att alla utslitningar och förändrade behov ska sammanfalla med tajtare ekonomi… Men det är väl sånt man har sina sparade slantar till, eller? 😉


Ej sponsrat inlägg.

 

När jag trillar dit på att lösa lillebrors logistik

Mamma har ställt sin bil hos oss till mitt förfogande fram till förlossningen — eller i alla fall till vi skaffar vår egen.

Lillebror behövde den för att hämta sin tjej på Arlanda igår morse, så till slut, efter långa förhandlingar, slutade det med att jag gick upp 6:30 för att åka och hämta honom och få skjuts tillbaka hem.

Morgonen är den bästa tiden på dygnet, om man har sovit klart. Igår var den vackraste på länge.

morgonpromenad

Jag är morgontrött, och det är riktigt synd.

vårpaus

Det är inte ofta jag är uppe tillräckligt tidigt för att se morgonen från sin bästa sida. På sistone, däremot, vaknar jag runt kl 6 och måste kämpa för att somna om.

Kanske skulle sluta med det och bara gå upp istället.

älska vintern

Subventionerad speed-dating

Nyhetsmorgon på TV.

Tydligen så föds det för få barn i Japan, nu vill japanska myndigheter börja med subventionerad speed-dating. Japanska par ligger i snitt 43 ggr/år, jämfört med grekiska pars 138 ggr/år.

Jag förstår inte hur japanska myndigheter tänker sig att speed-dating ska kunna bota de japanska parens sexuella vinter. Uppmuntrar man otrohet, eller vill man ha fler nykära par att mäta så att man får upp sin statistik? Grekerna kanske ger dem mindervärdeskomplex. Men nej, tydligen så är det svårt för japaner att träffas och bilda par, vilket förklarar datingen för att få fler småjapaner. Egentligen har dessa två fakta alltså inte mycket med varandra att göra; japanernars sexvanor var en informationsbonus.

Och när vi ändå är inne på nyheter: Putin är försvunnen. ”Troligen pga sviterna efter för mycket botox” är en av teorierna till varför han inte siktats på 11 dagar.