Tredje Trimestern
Jag är allmän egendom. Kommentarer om min fysik generar ingen — utom mig då. Mitt personliga space är numera ett minne blott. Observera att vänner och familj gärna får pilla mig på magen om de känner för det, det kan till och med ha en lugnande effekt, men folk jag aldrig tidigare haft fysisk kontakt med tycker jag bör hålla sina händer till sig själva.
Jag minns att jag för mindre än ett år sen själv drabbades av impulsen att lägga händerna på min väninnas höggravida mage, jag förstår instinkten, men jag hejdade mig och frågade om det var ok först. Så klart att det var ok, vi är nära vänner, men det skulle ALDRIG falla mig in att göra samma sak på en kund på jobbet till exempel. Och skulle det ändå hända så skulle jag skämmas som sällan förr.
Ingen kund på jobbet skäms. Kommentarerna haglar, och ingen verkar reflektera över hur fel det skulle ha varit, hur opassande det är och hur rentav kränkande jag skulle ha kunnat uppfatta det, om jag inte varit gravid.
Men jag är gravid. Ingen missar det längre. Man tycks ta för givet att jag är så överförtjust att jag inte själv märker hur jag ökar i omfång på andra ställen än just magen, hur osmidigt jag rör mig, eller hur maxhastigheten sjunkit så till den grad att jag blir omkörd av panchisar* med stödhjul.
Björn fick ett boktips av barnmorskan, Pappalogi av Manne Forssberg (ej sponsrat). Den är ganska underhållande.
Läs också
*pensionärer
Gilla gärna min blogg på Facebook, eller följ den via nåt av alternativen här i högerspalten. Jag uppdaterar ca 5 gånger i veckan, men utöver det är det noll risk att spammas 😉