Psykologen Psyknina gästar Mammatrams (äntligen!)

Vem är Psyknina?

Psyknina – eller Nina, som hon kallas i alla andra sammanhang – är en av de som jag vet läst Mammatrams från och till nästan sen start. Det är inte kutym längre att lämna kommentarer i varenda blogg vi läser, och Mammatrams har aldrig drunknat i dem (i kommentarerna, alltså) så därför är en läsare som är psykolog och bor i Mo i Rana (där jag fått lära mig att fästingar inte trivs) någon som lätt fäster sig i minnet.

Så många frågor

Det är väl inte bara jag, eller? Som vid blotta skuggan av en möjlighet att få någon sorts vägledning i föräldradjungeln börjar bubbla av frågor. Som om en annan människa kunde sitta på svaren om Livet, Universum och … allting annat vi undrar över som föräldrar.

Mysteriet kring mina barn känns precis lika stort som allt det där. För mig alltså. Nog måste väl fler sitta hemma och betrakta sina barn nån gång ibland och liksom bara … “jag fattar verkligen inte nu”? Eller?

Anyway … Efter att Nina nyligen gått med på att gästa bloggen så skickade jag ett gäng frågor förklädda till förslag/uppslag, om inspirationen skulle tryta. Det tog typ 3 sekunder att komma på 3000 frågor, så Nina har svarat på några av dem.


psyknina
Mo i Rana. Bildkälla här.

Hej!

Jag heter Nina, kommer från Örnsköldsvik men bor sedan 2012 i Mo i Rana i Norge. Jag och min man flyttade hit när vi tog examen från universitetet i Umeå, och sedan dess jobbar jag här på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). Jag jobbar mest med tonåringar, men eftersom det är en liten plats får jag möta barn (och föräldrar till barn) i alla åldrar. Har en blogg – Psyknina – som tyvärr ligger i dvala pga intressebrist från min sida, men kika gärna in om du vill!

Vi har två barn, 1 och 4 år gamla, båda födda här i Norge. Det som jag tycker är bäst med att bo i Norge som småbarnsförälder är de korta arbetsdagarna. Jag jobbar 100%, vilket innebär en arbetstid från 8-15.30. 

Den största nyttan jag har av mitt jobb i mitt föräldraskap, har kommit efter att barnen kom i tvåårsåldern. Det är nog för att de går att prata med då, och det är så att säga en fördel för mig som psykolog …

Mitt bästa tips

Bekräfta barnets känsla (och undgå ordet Nej)

Exempel:

Barnet: Jag vill ha glass!!

Jag: Åååhh det är ju jääättegott med glass!

Barnet: Jag vill HA glass!!

Jag: Jag med! Det är jättegott, och du tycker också massor om glass!

Barnet: Kan jag få glass? (Oftast lugnare nu pga bekräftelsen.)

Jag: Idag är det måndag, och då äter vi inte glass/valfri ursäkt, avled och prata om något annat. Lugnar barnet sig inte, fortsätt att bekräfta hur gott det är.

När barnet är arg/skäms/ledsen:

Bekräfta känslan! Sätt ord på det du tror barnet känner och varför, de kommer protestera om du gissar fel, men du ger barnet en chans att lära sig uttrycka sig nästa gång, och i slutändan bekräfta sig själv. Brukar alltid avsluta med att säga att de får komma och sitta i knät om/när de vill ha tröst.

Bitande barn

Fick en fråga om bitande barn. Tyvärr är det nog avledning som är bäst, och försöka att inte göra så stor grej av det. Beror naturligtvis på ålder, förklara om de är äldre, och visa hur de kan göra annorlunda. Bekräfta känslan oavsett: jag tror att du är jätteglad/arg/stressad nu. Om du är arg kan du sparka i golvet, slå i en kudde eller ropa i en kudde. Om du är glad kan du hoppa högt, om du är stressad kan vi lägga oss här en stund. 

Inga time out

Avslutningsvis brukar jag alltid säga att barn aldrig ska ha time out när de har det jobbigt (arg/ledsen/skäms). Föräldrar kan ta time out (nu måste mamma gå och lugna ned sig, jag går och andas lugnt sen kommer jag tillbaka), men barn ska ha time in. Få bekräftelse, komma nära.

Alla föräldrar gör sitt bästa, och det har tyvärr fått genomslagskraft med time out efter supernanny-program osv. Det är inte farligt för barnen att ha time out, det viktigaste är att de får time in också! Jag brukar säga att 30 % av gångerna är good enough (finns till och med forskning på att det är så!), men om ett barn är extra känsligt eller har fått svårigheter av något slag, brukar jag säga att de ska få dubbelt så mycket.

Kom ihåg: it’s just too hard to be difficult – barn VILL aldrig vara jobbiga!

Hälsningar,
Nina

Studsmatta för småbarn – genidraget för alla i familjen

Så himla tacksam för den där – GENIDRAG verkligen.

studsmatta för småbarn

Det här är en verklig ljusglimt längs vägen av alla olika grejer och prylar och fasoner som vi testat genom åren för att förbättra vardagen och/eller fritiden med barnen. Andra riktiga ljusglimtar har till exempel varit Lolaloo, sångboken och babymonitorn. Och så den här. Studsmattan. Alltså …

Idén

Vi fick hem ett reklamblad i april från nåt sånt där lågprisvaruhus, minns inte vilket, fullt med studsmattor i olika storlek på rea. Jag satt och bläddrade i det under frukosten, och ju mer jag tittade på dem, desto mer ville jag åka dit och köpa en så fort de öppnade.

Det gjorde vi inte; en så pass stor investering kräver sin research och Björn har svart bälte i det. Dyra impulsköp finns inte på hans karta, och egentligen inte min heller, och han var dessutom först lite tveksam till idén.

“Alla har såna där, det måste ju finnas bättre på Blocket,” sa han och tillade 2 minuter senare, “Många säljer efter ganska kort tid, det måste ju va för att det kanske inte var så kul.”

“Det är säkert för att de köpt sån där billig för att testa och kommit på att det finns bättre eller att det inte var deras grej.”

“Mhm …”

En vecka senare visste vi (dvs Björn) vilka märken och modeller som fått bäst-i-test, vilka som var säkrare och vilka som gett mest upphov till vilken sorts skador och varför och jag-vet-inte-vad.

Köpet

Vi köpte en modell från North på Blocket. Studsmatta med säkerhetsnät, begagnat, ej uppställt, originalfakturan medföljde.

För att göra en lång historia kort så åkte Björn och köpte den. Det tog honom flera dagar att montera den hemma, eftersom min älskade aldrig gör någonting halvhjärtat och höll på och grävde ner studsmattans ben i gräsmattan och mätte vartefter med vattenpass för att den skulle stå helt rakt, så det var inte förrän efter nån vecka som vi insåg att nätet inte passade. Vi hängde upp det i klätterrep ändå, tillfälligt, och det blev succé på en gång.

Lägg gärna märke till Adrian i mitten.

Efter många turer fram och tillbaka fick vi tillbaka lite pengar av säljaren och har nu en begagnad studsmatta med nytt säkerhetsnät.

Studsmatta för småbarn

En uttalad studsmatta för småbarn är det förstås inte, vi har ju tänkt att vi ska ha den ett par år, men det följde med extra distanser till fjädrarna i mattan för att människor som inte väger så mycket ska kunna få upp studs ändå. Är den anpassad för vuxna så blir den för stum för barnen.

Nu har vi haft den i ca 5 veckor, och barnen är i den varje dag. Oftast tillsammans, och allra helst med en vuxen också för om en vuxen hoppar i mitten – precis lagom högt för att lätta med fötterna lite från mattan – så kan barnen hoppa mycket högre än de kan annars. De får liksom extra fart av vuxenstudsen.

De har trillat en del, förstås, som alltid, i den. Bråkat. Även krockat ett par gånger. Regeln “en i taget” som gäller på lekland applicerar vi inte hemma därför att de är så små, och mattan så stor, och för att ingen av dem gillar att vara där ensam nån längre stund. Men vi är alltid i närheten och ser vad de har för sig och är det nån som inte pallar att hålla sig till reglerna (inte knuffas, inte hoppa över nån eller bredvid nån som ligger ner, inga hårda prylar osv) så är det färdighoppat för honom.

Det här har även blivit en vanlig kvällsaktivitet efter middan. Barnen hoppar och bränner ännu mer energi, medan vi plockar undan maten och samtidigt håller stenkoll på dem.

studsmatta för småbarn

Även gäster gillar den. Det var verkligen en bra investering. Och jag kan meddela att 20 minuters oavbrutet vuxenhoppande med barnen känns som att det bidrar till bättre allmänhälsa.

Carena Gotland recension och problemlösning

Vill du hoppa direkt till problemlösningen så scrolla ner till slutet.

När vi valde Carena Gotland så skrev jag ett utförligt inlägg om varför – vi gjorde en del research inför köpet och jag tänkte att det finns kanske fler som gör som vi. Det gjorde det, visade det sig, så här kommer uppdateringen och en regelrätt (??) Carena Gotland recension (jag har använt Barnvagnsblogg.com som mall – eller ok, kanske inte fullt så ambitiöst, men nästan).

Tvilling-/syskonvagn Carena Gotland recension

Carena Gotland recension
Bildkälla: Lekmer.se
Märke: Carena
Modell: Gotland
Årsmodell: 2017
Chassifärg: Svart
Färg: Olivgrön

Bakgrunden till varför vi valde Carena Gotland istället för Carena Visby, som har vändbara sittdelar, kan du läsa om här.

Carena Gotland är en syskonvagn från budgetmärket Carena, som tidigare ägdes av Brio men köptes av Lekmer. Vi har använt den i 1,5 år till våra pojkar som i dag är 2,5 och 4 år, och har såklart en hel del att säga om den. Av de saker man vanligtvis brukar använda barnvagnar till, så finns det nog inget vi som vi inte gjort – förutom att använda den med liggdel. Våra barn är för stora och vi har aldrig ens sett liggdelen till Carena Gotland.

Först och främst så ska det sägas att vi kanske inte har gett vagnen de förutsättningar som den behöver för att kunna visa sig från sin bästa sida. Vi har kört den ute i precis alla väder, nästan aldrig spolat av den, aldrig servat den – mer än det som framhjulen har krävt då (se nedan). Den har stått i kallgarage när den inte använts, dvs på nätterna, och dagtid har den för det mesta stått under tak på förskolans barnvagnsparkering.

Sittdel – Carena Gotland recension

Sittdelen är inte vändbar, som sagt. Det går inte att göra något annat med den än att reglera ryggstödet, vilket görs steglöst med hjälp av remmar och spänne baktill.

Carena Gotland recension

Ryggstödet går att fälla ner till nästan fullt liggläge, men fotstödet går å andra sidan inte att höja så “liggläge” är kanske bara korrekt benämning för lite mindre barn.

Bygeln går att ta av men inte vrida; man lossar allt eller inget. Vi har inte använt vagnen utan bygel – vi har inte sett något behov – och tygremsan som fäster i bygeln ligger ändå kvar på sätet. Bumperskydd i plastskinn medföljde men de var inte ens snygga på säljbilden (sen överst) så jag monterade dem, konstaterade att de var värre i verkligheten, och tog av dem igen.

Sittdelarna är rymliga och tål upp till 25 kg vardera. Barnen klättrar i och ur vagnen själva utan problem, även om vi fått hjälpa till en del vintertid.

Ofta när vi promenerar så sitter de inte i vagnen hela tiden, utan kommer och sätter sig lite då och då på fotstödet. Simon har till och med lärt sig hoppa på i farten. Det är tydligen bekvämt att sitta där, de kan lugnt sitta där en hel promenad eftersom det blir så lätt att hoppa av när det passar.

Ibland har det hänt, om vi lastat vagnen så att det blivit trångt, att den ena fått sitta framför den andra för att allt och alla ska få plats. Med det i åtanke så skulle man kunna köra 4 sittande ungar i den här vagnen, under förutsättning att alla är överens förstås för det blir lite trångt.

Sele – Carena Gotland recension

Carena Gotland recension

Carena Gotland har fempunktssele med tre olika höjdlägen för fästning i ryggplattan. Det är pilligt att flytta dem, men det går utan problem. Vaddering över bröstet medföljer, och de fästs genom att man trär igenom selbanden. Som du ser har vi tappat en. Axelbanden sitter med hakar och kan lätt krokas loss från selen om man bara vill använda selens grenband och midjeband.

Vi har inte använt selen mycket eftersom det är sällan vi behöver spänna fast barnen. Selen går att ta loss, men det är lite pilligt så inget man ändrar fram och tillbaka flera gånger om dagen och det ska erkännas att det har funnits tillfällen då jag varit himla glad att selen ändå funnits.

Sufflett – Carena Gotland recension

Suffletten är väl tilltagen, och när ryggstödet är uppfällt så bildar suffletten som en “luva” bakom ryggstödet. Där brukar vi lägga allt möjligt; blåtandshögtalare för att spela musik för barnen, bananer, vattenflaskor, mobil, mössor och vantar och jag vet inte vad. Mycket praktiskt.

Carena Gotland recension

Suffletterna kan fällas långt fram. De har en liten keps med nät på sidorna som man kan vika ut för att skydda ännu mer.

Nu har vi inte långt till förskolan ändå, men även om vi hade haft det så kan pojkarna dra upp benen och så kommer de fram helt torra om det regnar. Är ryggstödet uppfällt kan du fälla suffletten ända fram i bygeln.

Carena Gotland recension

I sufflettens tak finns ett nätfönster med lucka som går att rulla upp. Även baktill finns nätfönster, för den som ligger ner och vill se ut eller som behöver ventilering vid middagsvilan.

Carena Gotland recension

Handtag – Carena Gotland recension

Carena Gotland recension

Handtaget är bekvämt vinklat för att bättre kunna manövrera vagnen, och ställbart i flera lägen för höjd. Man håller in knapparna vid leden bara och väljer det läge som passar.

Carena Gotland recension

Handtagsskydd i plastskinn, matchande bumperskydden, medföljde och vi använder dem för att hålla handtaget fräscht eftersom de går att ta av och tvätta. Passformen lämnar lite att önska eftersom de gärna vrider sig under användning – men det är en ren skönhetsgrej.

Varukorg – Carena Gotland recension

Carena Gotland recension

Carena Gotland har delad varukorg. Från början ville vi ha en enda stor, men faktum är att det gått precis lika bra med delad varukorg så för oss är det en ickefråga.

Korgarna är relativt lättåtkomliga så länge ryggstöden inte är nedfällda, och man får plats med mer än man tror i dem. Varje korg är godkänd för 5 kg, om jag inte minns fel, men vi har packat tyngre än så och det har gått bra.

Broms – Carena Gotland recension

En tvärgående stång trycks ned med foten och hakar i kuggar på bakhjulen så att de låser sig. För att lossa bromsen lyfter man stången uppåt igen, förslagsvis med foten.

Kvalitén på material kan diskuteras här. Det är mycket plastdetaljer, och bromsen var länge trög att haka i och vi fick gunga vagnen fram och tillbaka för att lyckas lossa den. Stången har därför blivit lite böjd, sen nedan, till följd av tålamodsbrist nån vinterdag när bromsen vägrade haka i.

Carena Gotland recension

Nu, efter 18 månader, är det inte ett problem längre men det kan också vara för att den har slitits.

Hjul – Carena Gotland recension

Carena Gotland recension

Carena Gotland har riktigt stora, punkteringsfria hjul både fram och bak. Framhjulen är svängbara och låsbara, de är enkla att låsa genom att trycka en stor knapp i sidled ovanför hjulet. Det fastnar inte mycket grus i dem, ovan bild är på 18 månader gamla framhjul på en välanvänd vagn.

Framhjulen sitter förhållandevis tätt ihop, vilket gör att det blir svårt att gå avslappnat uppför barnvagnsspåret i en stentrappa på stan.

Det bör också nämnas att om barnen sitter på fotstöden när vagnen är i rörelse så måste de lära sig att deras nedhängande ben kommer i vägen för framhjulen om de behöver snurra hela varvet runt – du vet om man till exempel håller på och trixar sig fram på trånga stället och måste backa flera gånger.

Körkänsla & Hanterbarhet – Carena Gotland recension

Det är förvånansvärt lätt att köra Carena Gotland. Hjulen svänger mjukt och smidigt (i alla fall när du fixat lite med dem), handtagets utformning gör den lättare att styra och den rullar bra. Att köra den här vagnen, jämfört med att köra en bra enkelvagn (tex Brio Go Next), är som att köra en minibuss jämfört med en vanlig personbil.

De stora hjulen gör att små ojämnheter i marken inte märks, den fastnar inte på små trottoarkanter utan du kan bara köra rakt på. Även trädrötter och stenar på skogsstigar, grus (vi har grusgång), snö, och annat som annars skulle få mig att svära är en baggis.

Carena Gotland recension

Den blir förstås mer svårstyrd när barnen sitter på fotstödet; då snurrar inte framhjulen lika lätt, de sjunker ner i gruset och vagnen fastnar lättare.

I kollektivtrafiken i Stockholm funkar den också bra nästan överallt, men den är ju inte liten. Att fälla ner handtaget på bussen för att vagnen ska ta mindre plats när folk går förbi gör ingen större skillnad.

Fjädring

Det finns inte mycket fjädring att tala om i den här vagnen. Så är det. De stora hjulen dämpar lite, och lite svikt finns förstås, men det är inte dämpat på det sätt som jag hade velat med en bebis som förväntas sova – såvida bebisen inte är av den sorten som behöver vibreras till sömns. Något “gung” finns inte alls.

Hopfällning

Vi har en annan vagn för utflykter och resor, som inte tar ens i närheten av lika mycket plats som Carena Gotland i bagageluckan. Anledningen är att Carena Gotland är stor och bökig. Den går att fälla relativt smärtfritt; ingenting ska monteras av så det är bara att fälla, och när den baxats in i bagageutrymmet så får det plats lite annat också – fast det beror förstås på vilken bil det gäller. Vi har en kombi.

Mått & Vikt hämtade från Lekmer.se

Högsta höjd på justerbart handtag: 110 cm
Hjul: 30 cm
Ryggstöd: 44 x 30 cm
Sits: 23,5 x 30 cm
Bredd: 80 cm
Maxvikt: 2x25 kg
Vikt: 17.6 kg

Tillbehör

Det finns tillbehör, men vi har inte använt några. En del accessoarer har vi däremot hakat på, som till exempel extra reflexer och barnvagnskrokar. Sånt är aldrig fel.

Problemlösning

Framhjul

Vi konstaterade ganska snabbt att framhjulen snurrade motvilligt när båda barnen satt i vagnen och den blev trögstyrd. Resultatet, när man ska kliva på bussen och framhjulen inte är rakt ställda när de landar på bussgolvet för att sedan bära hela vagnstyngden medan man lyfter in resten av vagnen, blir att vagnen egensinnigt kör åt sidan och det blir omöjligt att kliva på bussen.

Efter 3 månader blev de till slut så trögsvängda att vi låste dem i rakt läge. Just då var det inte alls ett problem eftersom det var mycket snö ute – vagnen tar sig för övrigt väldigt bra fram i snö – men när snön försvann blev det en kamp att ta vagnen. Jag försökte smörja hjulen, men det var oklart hur det skulle gå till så det blev inte så bra.

Björn mailade till Lekmer och fick svaret att ibland dras hjulen åt lite för hårt på fabriken, och när vagnen sätter sig så blir de tröga. Då måste man lossa på hjulen.

Detta gör man genom att skruva bort skruvarna som håller fast fotstödet i tyg, vika tyget åt sidan och använda en 6-kantig hylsnyckel med L-handtag, storlek 19mm (en sån man har till bilbatteri), för att lossa på muttrarna. Eftersom Lekmer inte säljer såna hylsnycklar, och inte heller kunde tala om var man kunde få tag på dem eller ens vilken variant som behövdes (de vi hittade på byggvaruhus var för tjocka), så slutade det med att de skickade deras egen (?) till oss, som vi sen fick skicka tillbaka.

Jag var så less på vagnjäveln när jag gjorde det här, så jag passade på att smörja kullager och även pinnen som muttern fäster på. Jag tog alltså loss hela hjulet från vagnen, torkade av allt och smörjde på nytt. Sen betedde den sig som en dröm igen.

Fotstöd

Carena Gotland recension

Fotstödet brast tvärs över tyget framför båda sitsarna efter ca ett halvår. Det KAN ha berott på att jag i ett svagt ögonblick råkade sätta mig där … eller jag satte mig på den ena, varför den andra skulle ha gått sönder vet jag inte.

Vi mailade Lekmer och frågade helt enkelt om det skulle vara så. De svarade med att skicka ett nytt. Jag väntade med att byta tills det blev dags att smörja/skruva på ena framhjulet igen – något som verkar behöva göras kanske 2 gånger om året – eftersom det är lika bra att göra det samtidigt.

Carena Gotland recension
Som ny. Nästan.

Sammanfattning: vi älskar den!

Tvärtemot vad det kanske verkar, så gillar vi vagnen riktigt mycket. Den har liksom blivit en pålitlig och självklar del i vår vardag. Visst, det har behövts fixas med den, men den har aldrig svikit genom att gå sönder och vara obrukbar.

Det märks tydligt att det är en budgetvagn, vill bara ha det sagt, men det visste vi när vi köpte den och den håller ju fortfarande riktigt bra. Den ger oss förvisso anledning att betvivla möjligheten att sälja, eller ens skänka, den vidare när vi är klara med den, men det var å andra sidan aldrig målet.

Carena Gotland recension

Nu är den lite rostig här och var, den har en böjd fotbromsstång eller vad det nu kallas, saknar en axelremsvaddering och jag misstänker att det kommit in smuts i kullagret på ena framhjulet men den bär ändå troget mina barn till lekparker, skogar, pulkabackar och hem över grusgången utan att driva mig till vansinne som vår förra vagn kunde göra.

Om du funderar på om det är värt det, så skulle jag säga att ja, det är det.

Bifogar den enda video jag hittat på vagnen, detta är från 2016 och vissa ändringar har gjorts på den (som till exempel hur tunga barn den orkar med).

Hembygdsparken i Ängelholm – lekplats-drömmen för småbarnsfamiljen

Hembygdsparken i Ängelholm – lekplats-dröm

Det absolut bästa stoppet för barnfamiljer i alla åldrar – även småbarn – måste vara Hembygdsparken i Ängelholm (ej sponsrat). Det är som ett litet Skansen, eller 4H superdeluxe – i alla fall så länge det inte ösregnar, det är trots allt utomhus.

ängelholm lekplats

Hembygdsparken i Ängelholm – lekplats för alla

Det bästa med stället är inte ens att det är gratis, det är att där finns en lekplats som är stor och varierad, jättemycket djur och fåglar att titta på, höghöjdsbanor för både barn (2 m?) och vuxna (16 m), Pytteskogen, små scener, man kan klappa hästar och åsnor, och de har en restaurang med lunchbuffé. Jag är helt såld.

Om vi skulle åka på en bilresa från, säg, Danmark till Stockholm, och det skulle gå att passa in Ängelholms Hembygdspark i vår resplan så att det kunde bli dagens aktivitet och rörelsestopp, så skulle jag definitivt kunna tänka mig att åka en omväg dit för det är så värt det. Även som utflyktsmål på semestern i Skåne är det en klar vinnare.

Bildbomb

Jag var där med pappa och pojkarna i söndags förmiddag, under vårt helgbesök i Skåne. Vi har varit där förr, men då var barnen mycket mindre och … jag tror inte ens att Adrian fanns då, när jag tänker efter. Det var i alla fall fint väder, vi kom dit strax före 10 och det var inte mycket folk där. Fritt fram till gungor och klätterställningar!

ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats

Sen promenerade vi varvet runt, jag fascinerades av hur vackert det var där bland alla träden, och hur fint de har gjort allt. Adrian höll med.

ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
Kim är inte den enda filosofen som citerats i Pytteskogen.

Simon studsade i förväg och upptäckte hela tiden nya saker i skogen, jag tror att han sprang eller klättrade non stop under hela besöket.

ängelholm lekplats

Lunch

Lunchbuffén är helt ok, det är fortfarande krångligt för oss att lära oss vad Simon inte kan äta – det är tex ofta mjölkpulver i korv – men det fanns några säkra kort och han åt småpotatis som om det inte fanns nån morgondag. Rekommenderar att ni äter lunch när restaurangen öppnar, för då slipper man allt köande och det blir fort trångt därinne. Men annars finns det gott om picknickplatser om man inte vill köpa mat där.

Sammanfattningsvis kan vi säga att jag önskar att vi bodde närmare. Eller att det fanns en likadan närmare.

Om du funderar på att besöka stället med familjen och har möjlighet att vara något lite flexibel så kolla deras hemsida efter teatrar och andra arrangemang. Vi hade fullt upp ändå, men för barn som inte sover middag längre så kan det kanske vara nåt. Definitivt värt att kolla upp.


PS. Detta inlägg är inte sponsrat. Jag inser att det låter så nu när jag läst igenom det själv, men det är värt att lyftas. Varje gång vi hälsar på i Skåne så åker vi hit om vi har möjlighet.

Tips för föräldrahälsan: Dämpa leksaksljud utan att stänga av

Life hack-tips till ALLA föräldrar

På tal om födelsedagssuccén förra veckan, så fick Simon en polisbil i present på fikat eftersom han hade önskat sig “bilar som låter”.

Den här låter. Ordentligt. Det är de orangea knapparna som utlöser oväsendet, och det råkar vara precis där man håller fingrarna när man bär den, visade det sig. Den låter, med andra ord, i princip oavbrutet.

Dämpa leksaksljud (för allas skull)

Här, kära medoffer i leksaker-som-låter-kaoset, kommer ett fucking life hack. Vi fick höra nånstans att det hjälper att sätta en tejpbit över hålet där ljudet kommer för att dämpa det, men då våra fingerfärdiga pojkar älskar tejp så löste vi det lite mer permanent.

Dämpa leksaksljud

Ja. Sätt en limpistol i öppningen och tänk på the greater good. Den låter fortfarande lika mycket, men den låter inte lika högt. Nu är det definitivt uthärdligt, och nej – Simon har inte märkt nåt. Allt är väl.

OBS!

Kom gärna ihåg att barn som fortfarande biter och gnager på allt, INTE ska ha sånt här lim på sina prylar.

Här finns förstås utrymme för variation – alla går kanske inte runt med en limpistol i bakfickan – och det finns säkert andra liknande lösningar som funkar lika bra. Berätta gärna hur du löst det hemma hos er!

År(hundrad)ets familjetips: matplanering vecka VS småhandling

*** ej sponsrat ***

Jag nämnde att matplaneringen står för typ 85% av veckoplaneringen hos oss, så den är i princip avgörande för hur vi upplever vår vardag i veckorna. Vi har hittat en rutin som fungerar för oss, och jag tror verkligen att det är värt ett försök för vartenda hushåll som upplever att det här med maten tar mer tid än det borde.

Anledningen till att vi har så mycket färdig mat är flera. Dels så gör vi nästan alltid lite mer mat än vi äter upp, för att det ska bli över till matlåda och rester, men vissa mängder är avsedda att åka in i frysen så att det bara är att plocka ut när det kör ihop sig.

För hur duktiga vi än har blivit på att planera vardagen så kör det ändå ihop sig nån gång ibland, och då är de där färdiga lådorna så himla bra att ha.

Appen

Björn är som bekant något av en prylnörd, liksom hängiven anhängare av att effektivisera allt mellan himmel och jord med hjälp av appar och/eller prylar. Jag var länge skeptisk till det här med en recept-app som vi delar, eftersom det skulle innebära att jag måste offra mina invanda rutiner för något som jag inte är säker på att det funkar. Den klassiska motsträvaren, alltså.

Jag är så glad att jag lät mig övertalas, för det här har underlättat vardagen betydligt. Varken han eller jag är egentligen superstrukturerade människor, men det här med att planera maten gör en sån ofantlig skillnad så det är av ren självbevarelsedrift som vi lyckas hålla uppe rutinen.

Paprika Recepthanterare

matplanering vecka

Appen* är inte gratis, men den är värd pengarna – den, eller någon annan likvärdig app som kan samma saker förstås, men det är den här vi använder. I en och samma app kan vi:

• surfa efter recept på nätet och ladda ner dem direkt i appen
• skriva in egna recept, om vi har nåt på papper som vi gillar,
• sortera recepten i de kategorier vi själva skapar,
• skala upp och skala ner dem genom att bara ändra för hur många personer vi vill laga till (den räknar själv om mängd av respektive ingrediens),
• lägga till recept i inköpslistan.

Matplanering vecka för vecka

Känns det jobbigt uppstyrt med veckoplanering? Som nåt man inte orkar/har tid att göra? Så här gör vi:

Vi har en delad google-kalender. I den står det uppskrivet en påminnelse varje lördag efter lunch att planera veckan. I den här delade kalendern planerar vi in det som rör oss båda under veckan som kommer:

• Vem som hämtar på förskolan (eftersom vissa av oss är mer tankspridda än andra så skriver vi även in givna saker för att helt förinta risken för missförstånd)
• Avvikelser i schemat (AW, kurs, sena möten, besök osv)
• Maten: vilket recept vi lagar på vilken dag

Vi går igenom de recept vi har inlagda i Paprika, väljer vilka vi vill laga och skriver in i kalendern vilket recept som gäller för vilken dag. Recepten lägger vi till i inköpslistan. Sedan kollar vi av inköpslistan mot vad vi redan har hemma och bockar för det som redan finns, och sedan sätter vi oss och beställer maten för hela veckan på nätet.

Matbeställningen ska, i den bästa av världar, genomföras på lördagen men ofta blir det inte förrän på söndag. Maten levereras inom ett visst tidsspann och för att inte hamna i tidsnöd så brukar vi planera att äta rester på måndagar. Nu finns det förvisso möjlighet på flera håll att få hem maten på söndagar också, men vi brukar inte hinna med att beställa i tid.

Handla mat online

Vi kan inte rekommendera något speciellt företag som är bättre än andra, men av de som vi har provat så har en högst personlig uppfattning om servicen och kvaliteten utkristalliserat sig.

Till exempel så får vi oftare trasiga förpackningar med mat.se, med willys så uteblir eller ersätts varor i större utsträckning, mathem pausade vi eftersom vi upplever dem som dyrare (plus att det var nåt krångel med deras kylvaror för en tid sedan men det är sannolikt åtgärdat nu). Cooponline har bättre utbud på vissa saker men det behövs mer tålamod med deras hemsida.

En som jag vill lyfta däremot är matsmart.se. Det är förvisso inte en matleverantör som går att använda till veckohandling på det sättet. De skickar sina varor med postnord (eller gjorde i alla fall sist jag beställde från dem), men det är billigt och bra och vissa saker vet vi går åt på löpande band (tex pasta, ris, kryddor osv) så vi köper på oss små lager emellanåt.

Sammanfattning

Vi spenderar kanske 1 timme varje lördag efter lunch med planeringen, och sedan en timme till när vi ska kolla maten och beställa – varför det tar en timme förblir ett mysterium, men det gör det – och det är 2 timmar på helgen.

Som tack för besväret behöver vi ALDRIG fråga varandra i veckan vad vi ska äta till middag och sen börja tänka ut nåt när vi redan är hungriga. Vi behöver ytterst sällan gå i mataffären med barnen. Vi behöver aldrig storhandla IRL – Björn har visserligen ingenting emot det, men jag tycker det är bland det tråkigaste som finns.

Det kan hända att det är lite dyrare att handla maten online jämfört med i butik, men ta gärna med tiden, bensinen och den mentala hälsan i beräkningen. Lägg till att impulsköpen blir mycket färre online och kundservicen hos alla ovanstående har varit bra vid de tillfällen vi behövt reklamera skadade varor.

En storhandling per vecka stryker småhandlandet i närbutiken, och de har ofta högre priser än stormarknader.

matplanering vecka

Vi brukar välja favoritrecept att göra riktiga storkok på, så att vi bara kan ta ut ur frysen de måndagar vi saknar rester i kylen. Varje låda märks med tusch på maskeringstejp på locket med innehåll, så att vi slipper öppna för att veta.


*OBS! Ej sponsrat.

Organisera barnkläder, tvätt och ytterkläder

När vi köpte vårt hus saknades förvaring. Det var som om de som sålde det inte hade några saker.

Att organisera barnkläder är ingen baggis i det här huset. Även om ungarna har sina garderober i sina rum så är hallen är ett ständigt provokationsmoment att hantera, för mig i alla fall. Där finns inte utrymme för alla skor som samlas i drivor – jo, drivor – eller alla jackor och overaller och täckbyxor som behöver finnas tillhands, så vad som händer är att jag ofta står och kastar anklagelser om “var vantarna bor” och “varför ligger den HÄR?” omkring mig så älskvärt jag kan. Jag får aldrig några användbara svar, och inte sällan beror det på att den skyldige är jag själv.

Flera ryck har gjorts, i omgångar, och nu senast var det uppmärkning av var alla jävla vantar m.m. ska vara. Björn gillar att ha skyltar och märkningar överallt, så vi har av den anledningen en dymo i vår ägo. Vid en helgsväng på ett varuhus råkade jag få syn på en liten påse pappersetiketter med snöre och tänkte att nu … nu händer det, idag åker lapparna upp, snyggt eller ej. Det dröjde 3 veckor, men nu är det gjort.

organisera barnkläder
Det var dessvärre inga magiska lappar jag fått tag i. Bevisligen räcker det inte med att vantarna får ett hem; de måste hitta dit också.
organisera barnkläder
Garderobslådorna i hallen. Även jag och Björn har varsin, och det är både snyggt och praktiskt.
organisera barnkläder
Och här har vi tvättkorgarna i tvättstugan. Jag är den som sköter tvätten (för att jag valt det, för att jag bryr mig om kläder, för att jag gör det bäst, för att jag vill det) och jag vill ha korgarna på samma plats alltid, annars lägger jag i fel korg. Björn sätter bara dit dem lite hur som, men nu finns ingen anledning att blanda ordningen längre.

Jag kom liksom igång där, så märkningarna spred sig som en löpeld genom huset. Detta är favoritlådan i frysen (näst efter den märkt “glass, bär, sött” förstås).

Mer om vardagsplanering, vilket till 85% består av matplanering, i ett annat inlägg.

Efter magsjuka: tips för småbarnsmagarnas återhämtning

efter magsjuka

Jag visste, men jag förstod inte

Vi har som bekant haft en vansinnigt magsjukestinn vinter, vi har aldrig varit med om något liknande. Vi vet att vi hittills varit relativt förskonade från det här med att, som min far säger, “som småbarnsförälder är det lättare att kryssa i de dagar då alla är tillräckligt friska, istället för att hålla på att stryka alla dagar då nån vabbar eller är sjuk själv”, men det är inte förrän nu som vi liksom inser hur det kan vara.

Efter alla vändor med magsjuka i olika uppslag och grader – där den senaste var i särklass värst hittills – så har vi satt ihop en lista, eller sammanfattning, av vad vi fått att gå på och som verkar ha hjälpt (taiträtaiträtaiträtaiträ).

Medan magsjukan pågår

efter magsjuka

GE BARA VÄTSKEERSÄTTNING, alltså inget vatten.

Barnet förlorar stora mängder salter genom diarré och/eller kräkningar. Om barnet kräks ska det vara max 5 ml var 5e minut, inte mer och inte oftare – oavsett om föräldrahjärtat brister av att hålla det. Även om det ser ut som att allting kommer upp igen så hinner kroppen ändå med att ta upp lite grann. Den begränsningen är inte nödvändig om det bara är diarré som pågår.

Vätskeersättningen kan varieras med ljummen buljong om man vill. Försök undvika kylda eller värmda varianter, eftersom ljummet är det snällaste mot magen.

UNDVIK BLÅBÄRSSOPPA. Hos upp till 25% av befolkningen (källa) har blåbärssoppa motsatt effekt, så om ni testar med det och det inte blir någon skillnad så sluta helt.

Hygienen för alla

Vinterkräksjuka är smittsamt och när man kräks bildas små små fina droppar som hänger i luften och lägger sig som en hinna över hela toalettutrymmet.

Tvätta händerna ofta och se till att spola i toaletten med locket stängt. Använd helst olika toaletter, byt handdukar ofta och gärna även sängkläder – åtminstone örngotten.

Under återhämtningen efter magsjuka

De flesta repar sig för egen maskin, men våra barn har haft det svårare att få magarna på rätt köl igen och vi har tappat räkningen på återfallen sedan första insjukningen för två månader sen.

För den som vill gå all in – vilket kan rekommenderas, då återfallen till sist nöter ner kämparglöden hos den mest optimistiske av vårdnadshavare – för att främja återhämtningen av små magar (samt för den olycklige vuxne som eventuellt drabbats av bakterier istället för virus) så kommer här den lista på grejer som vi tvingats följa till slut.

efter magsjuka

Att undvika efter magsjuka:

Blåbärssoppa, som sagt.

Stora portioner. Barn som börjar må bättre i magen är hungriga och riskerar att vräka i sig mat som vanligt, och även om du såklart är glad att se att aptiten är tillbaka så är det inte bra för magen. Risken för långdragen diarré och/eller regelrätt återfall finns även när de känns nästan friska. Ge mindre portioner, ät oftare istället för de behöver ju fortfarande få i sig samma mängd. Ett par dagar till nån vecka har vi fått höra.

Alla mjölkprodukter , dvs allt som innehåller mjölk. “Till och med korv med mjölkpulver i”, som vår husläkare sa. Läs innehåll på allt du ger barnet om du inte är van, många tänker tex inte på att välling (oftast) är gjord på mjölk. Detta ska följas i minst tre veckor, sedan kan man gå över till laktosfritt resten av den totala tiden på tre månader.

Gluten. Gluten är inflammationsfrämjande för tarmen, nu är tarmen uppretad och eventuellt inflammerad så därför stryker vi det rakt av. Det betyder, till exempel, allt som innehåller vetemjöl. Även detta bör hållas ca tre månader.

• Allt det som ni sett retat magen hittills. Syrliga saker, sura saker, starka saker, banan, whatever. Ta med allt på listan.

Åter på förskolan efter magsjuka

efter magsjuka

Såvida barnet inte dragit på sig en ny sjukdom – men man märker sannolikt skillnaden – så smittar det inte längre efter 48 timmar sedan senaste kräkningen/diarrén. I Ångermanland är det 72 timmar som gäller, har jag hört.

Allmänmåendet kan vara kanon, ungen är pigg som en mört och understimulerad i sjukstugan, men kräks ibland från ingenstans – nu snackar vi när det gått ett tag sedan barnet var sjukt, alltså – antagligen på grund av att det fått nåt i magen som magen överreagerat på.

Be om ett intyg från en läkare att ge till förskolan om begränsad kost/specialkost eller vad de nu vill kalla det. Det finns många barn som redan går på gluten- och mjölkfri kost så att lägga en unge till på den dieten spelar sällan förskolan någon roll.


Som sagt, detta är vad vi fått höra och/eller läst oss till. Jag rekommenderar starkt Aleris sida om magsjuka. Det mesta man vill veta står där, inklusive rådet att undvika blåbärssoppa. Råden om gluten- och mjölkfri kost fick vi från vår husläkare (allergispecialist) och moster Catrine (BVC-sköterska) höll helhjärtat med.

Saknar du något råd på listan? Kommentera gärna!