Värmepanik
Vi kom hem igår kväll till ett trähus som stått stängt och marinerat i 34° i 14 dagar. Det var hemskt. Simon lyckas på nåt vis somna trots värmen – vi öppnade såklart, alla fönster och dörrar som gick att öppna, på vid gavel men vi lämnar inte vår treåring att sova ensam i sitt rum på 2a våningen med fönstret på vid gavel så med bara ett fönster på glänt (säkerhetshasp) och rullgardinen neddragen (men inte hela vägen för då kan vi lika gärna stänga det jävla fönstret) blev det snabbt tokvarmt igen, trots vädringen.
Vårt hus luktar bastu när det blir varmt, och det verkar hamstra värmen från dagen och pysa ut det igen på kvällen så att det är olidligt fram till 23:30 ungefär. Ibland undrar jag om det faktiskt alstrar egen värme … det känns ofta så.
Adrian tog lång tid på sig att somna, trots en fläkt rakt på sig och fönster på vid gavel (och Björn som låg bredvid) samt öppen dörr. Jag var inne till honom flera gånger men det var så varmt att jag blev tårögd.
”Jag får nästan panik av att vara i hans rum!” sa jag till Björn efter 4e brottningsvändan. ”Blotta tanken på att sova där inne med honom sen gör mig gråtfärdig. Hur kan jag förvänta mig av honom att han ska kunna sova, om jag inte ens står ut med tanken själv?”
”Jag ska se om jag kan få ner temperaturen,” sa han kort och gick upp. När jag gick in igen kändes det bättre och ungen sov. Björn är magisk – jag har ingen annan förklaring.
Vi saknar att vara på landet, det är typ 10° svalare där än här.
Rivstart!
Igår kl 8 var ungarna på föris igen, de ska gå halvdagar fram till efter lunch nu i 2 veckor, och sen kom Daniella för att städa huset samtidigt som jag kämpade på med tvättberget och packade upp det sista.
Idag kommer hantverkare kl 8 för att riva den gula eländestapeten i hallen uppe.
De ska ta 2 dagar på sig att riva den och färdigställa väggen för tapetsering som jag och Björn ska göra själva. Den är inte helt vald ännu, jag ska åka och titta på den idag och beställa om den ser ut som på bilderna.
Under tiden ska jag försöka trycka in träning och pluggande – jo just det, vi ska ju tapetsera Adrians rum också. Fullt ös medvetslös …
Om lite mindre än 2 veckor åker vi ut ett par nätter till landet igen för att göra klar det vi inte hann avsluta i söndags. Det var nämligen så att det råkade bli total tidsbrist för att hinna med båten, och vi lämnade lite saker där som inte ska vara kvar, om man säger så.
Jag längtar redan.