…aaaaand we’re back!

Värmepanik

Vi kom hem igår kväll till ett trähus som stått stängt och marinerat i 34° i 14 dagar. Det var hemskt. Simon lyckas på nåt vis somna trots värmen – vi öppnade såklart, alla fönster och dörrar som gick att öppna, på vid gavel men vi lämnar inte vår treåring att sova ensam i sitt rum på 2a våningen med fönstret på vid gavel så med bara ett fönster på glänt (säkerhetshasp) och rullgardinen neddragen (men inte hela vägen för då kan vi lika gärna stänga det jävla fönstret) blev det snabbt tokvarmt igen, trots vädringen.

Vårt hus luktar bastu när det blir varmt, och det verkar hamstra värmen från dagen och pysa ut det igen på kvällen så att det är olidligt fram till 23:30 ungefär. Ibland undrar jag om det faktiskt alstrar egen värme … det känns ofta så.

Adrian tog lång tid på sig att somna, trots en fläkt rakt på sig och fönster på vid gavel (och Björn som låg bredvid) samt öppen dörr. Jag var inne till honom flera gånger men det var så varmt att jag blev tårögd.

”Jag får nästan panik av att vara i hans rum!” sa jag till Björn efter 4e brottningsvändan. ”Blotta tanken på att sova där inne med honom sen gör mig gråtfärdig. Hur kan jag förvänta mig av honom att han ska kunna sova, om jag inte ens står ut med tanken själv?”

”Jag ska se om jag kan få ner temperaturen,” sa han kort och gick upp. När jag gick in igen kändes det bättre och ungen sov. Björn är magisk – jag har ingen annan förklaring.

Vi saknar att vara på landet, det är typ 10° svalare där än här.

På vaxholmsbåten hem.

Rivstart!

Igår kl 8 var ungarna på föris igen, de ska gå halvdagar fram till efter lunch nu i 2 veckor, och sen kom Daniella för att städa huset samtidigt som jag kämpade på med tvättberget och packade upp det sista.

Idag kommer hantverkare kl 8 för att riva den gula eländestapeten i hallen uppe.

De ska ta 2 dagar på sig att riva den och färdigställa väggen för tapetsering som jag och Björn ska göra själva. Den är inte helt vald ännu, jag ska åka och titta på den idag och beställa om den ser ut som på bilderna.

Under tiden ska jag försöka trycka in träning och pluggande – jo just det, vi ska ju tapetsera Adrians rum också. Fullt ös medvetslös …

Om lite mindre än 2 veckor åker vi ut ett par nätter till landet igen för att göra klar det vi inte hann avsluta i söndags. Det var nämligen så att det råkade bli total tidsbrist för att hinna med båten, och vi lämnade lite saker där som inte ska vara kvar, om man säger så.

Jag längtar redan.

Adrian sprillans nya och alldeles egna rum

Det är lugnare just nu

Adrians nätter har hemsökt oss, bokstavligen, ett bra tag nu som bekant. Jag tror att han kommer bli ett barn som även när han flyttat till eget rum kommer komma tassande frampå småtimmarna och krypa upp i vår säng.

Men det vet vi inte.

Vad vi vet (TA I TRÄÄÄ) är att han just nu verkar vara inne i en lugnare period. Han somnar fortare och enklare. Nätterna strösslas inte av barnvagnspromenader 1000 varv runt kvarteret eller lyckliga vakna timmar av förtjust kombinerad fäktning och språngmarsch mellan vardagsrum och kök medan alla andra sover som djupast.

Så i torsdags vågade jag säga det högt:

”Älskling? Jag ser en positiv trend. Vi måste haka på tåget innan det blir för sent!”

Adrian får ett eget rum

Vilket, undrar kanske nån. Jo, Björns (och mitt, eftersom ateljén fortfarande inte är i ordning) arbetsrum.

Vi har vetat hela tiden att det rummet en dag kommer att bli barnrum, men när vi inredde det levde vi fortfarande i den hysteriskt roliga villfarelsen att det skulle gå att ha barnen i samma rum ett par år. Därför är rummets väggar vita, och fondtapeten vit med svarta träd. En tunn vit gardin på en svart gardinstång prydde fönstret som saknade all form mörkläggningsmöjligheter.

Vi fick hjälp

I helgen gjorde vi ett ryck. Jonas kom hit i lördags och tog med pojkarna ut i ösregnet medan jag och Björn flyttade ut byrå, bokhylla, skrivbord, skrivare och 13 pappkassar med böcker och pärmar ur det blivande barnrummet. Björn spikade dit de sista golvlisterna som aldrig kommit på plats, och jag bar upp prylar på vinden. Rummet städades, och rullgardinen som legat ouppackad ovanpå Simons garderob i snart ett år monterades.

När Jonas kom tillbaka med barnen åt vi lunch, sen hjälpte han Björn att bära ner en garderob och upp en sekretär (modell bastant, anno 1862 (?)) för trappan. Sen fick han med sig kaffe i sin mugg med lock, och medan han drog på sig sin dyngsura jacka igen sa han:

”Asså, jag har varit ute med dem i 2 timmar. Det är ju inte som att de står still… eller springer åt samma håll. Jag är astrött nu, men ni måste ju ha det så här jämt.” Han skrattade och kliade sig i skägget: ”Jag vet inte om jag skulle palla det. Men det var kul!”

Shoppingrunda

I söndags tog jag med mig Simon och handlade en stor rund grön ryamatta och gardiner med blad på. Senare på eftermiddan åkte vi och köpte ett teepee-tält på en Blocketannons också. Det var ett DIY-projekt och visade sig vara något svårt att sätta upp, men nu står det där och båda pojkarna gillar det.

eget rum

Igår kväll blev det sagostund därinne, och sen kom duplon, gosedjuren, napparna, Björn och systemkameran så jag vill kalla det för succé – än så länge.

Jag har satt en ljusslinga (batteridriven) i toppen på tältet för att det ska bli extra mysigt, men det kommer inte riktigt till sin rätt på bilden. Björn sågade gardinerna som ”lite för mycket 70-tal”, men eftersom han inte la in sitt veto så hänger de kvar. Löv (blomblad) på träd liksom. Logiken undgick honom trots allt inte.

Jag kommer visa fler bilder när rummet är färdigställt, dvs när vi flyttat ut kontorshyllorna och och det är dagsljus så man ser nåt.

Adrian då?

Ja, han har såklart inte flyttat in än. Han sover middag där nu, och så fort det blir lite mer ordning ska leken orienteras dit. Gästsängen står kvar – det är inte som att vi tror att det här kommer gå på en helg – och när han börjar sova där på natten så… ja, vi får se hur vi gör. Men hellre än att han får komma in till oss när det strular så kommer nån av oss till honom. Så gjorde vi med Simon också – det finns för övrigt fortfarande en madrass i hans rum som vi kan sova på om det krisar.

Varje grej blir en tolvstegsraket

Är det arga snickaren som säger att man inte ska ha för många projekt på gång samtidigt?

I vårt fall är det inte möjligt att göra en sak i taget, eftersom allting hänger ihop. Här är dagens exempel:

koksbanken

Köksbänken är nästan färdig, det som fattas nu är handtag och bänkskiva men det förhindrar ju inte inflytt av prylar i skåp och lådor. Ett av skåpen ska innehålla dukar – ok inte BARA dukar, så många har vi inte – och just nu ligger alla dukar under alla gardiner i en garderob i min ateljé. Denna garderob ska inte ens vara i ateljén, egentligen. Den ska bort. Anyway, jag måste alltså ta ut alla gardiner för att komma åt dukarna. Men vart ska jag göra av gardinerna? Jomen de ska vara i linneskåpet i arbets-/gästrummet. Det linneskåpet saknar hyllor men det finns ett löst hyllplan, ett par skenor och glidskenor till elfabackar. För att montera glidskenorna behövs backarna som de ska användas till.

organisera-garderober

Så, istället för att lägga dukar i ett skåp i köksbänken så borde jag åka till affären och handla trådbackar till linneskåpet

Det är INTE vad jag har lust med idag.

Ovanpå gardinerna, kan sägas, så låg Simons gamla babynest som jag blev tvungen att fota och lägga ut till försäljning.

babynest-till-salu

 

Småbarnsvardagen närmar sig

Idag är Björn sista pappadag; Tvåan föddes ju på fredagen så Björn jobbar imorgon. Jag tyckte han kunde ta en klämdag där, men det verkar inte som att det är aktuellt i konsultvärlden.

Under dessa 2 veckor har vi Björn påbörjat monteringen av köksbänken vi ska ha längst bak i köket. Det är tydligen lite pilligt men det går framåt och han är inte supertaggad på att återgå till jobbet riktigt än.

babyseat

Det känns lite nervöst att ha pojkarna själv hela dagen imorgon… Vilket är jättekonstigt, eftersom Simon är på förskolan 9-15 och Tvåan sover ca 18 timmar per dygn. Plus att det är MINA pojkar. Men det känns lite vingligt inför utsikten att styra upp en småbarnsvardag som funkar för oss alla 3 på egen hand.

Egentligen borde det vara en axelryckning för mig med tanke på alla mina aupair-år, men nu är det mina egna ungar, jag är relativt nyförlöst och jag har ingen – alltså NOLL – känslobuffert för motgångar.

Det kommer med största sannolikhet gå superbra ändå. Det gäller bara att inte ta nånting för givet.

Vi behöver andas och lugna oss lite

Jag har känt mig stressad under ett tag här nu, över allt vi vill hinna klart med innan Tvåan kommer. Jag nämnde tidigare de saker som legat – och till viss del fortfarande ligger – högst upp på priolistan, dvs köksö, köksbänk och tvättstuga, och trots att vi faktiskt gjort ett ryck och jag dessutom nu är hemma om dagarna så står det åter stilla.

Stress och förvärkar

Det har känts på sistone som om jag håller på att drunkna i allt. Det är för mycket runt mig. Varje dag som går, och i måndags var det extra jobbigt med förvärkar som är nära att ge mig huvudvärk och ett maginnehåll som är så tungt att det känns som att det är på väg ut när jag rör mig, utan att förlossningen startar är som ett eget litet vakuum av tid. Jag kan inte koncentrera mig på något annat, jag orkar inte riktigt och det är tur att Simon är på förskolan 9-15 för annars vet jag inte hur jag skulle ha gjort.

Helst vill jag inte göra någonting mer hemma nu. Det känns överväldigande att bara ha EN sak som måste göras – dvs ta hand om stenskotten på bilen, eftersom det påbörjades för länge sen och måste göras klart – och helst skulle jag inte vilja ha något alls. Helst skulle jag vilja ha lugn och ro, bara vi i familjen, och inte hela tiden hålla på med nåt.

Som så många andra småbarnsfamiljer

Jättemånga verkar hamna i samma fälla. Man gifter sig och skaffar hus och barn och så står man där, med en pågående husrenovering under småbarnsåren. Vi har ett hus som klarar att vi väntar med renovering, det är bara det att vi inte vill vänta. Jag vet flera andra nu som sitter i en sits där de verkligen måste. De kan inte vänta, därför att då blir det vattenskador eller nåt annat hemskt som man liksom inte vill vara med om. Man vill till exempel ha rinnande vatten och ett fräscht badrum när man är hemma med en nyfödd, som en av mina vänner sa.

Hittills har det varit så att när vi är lediga så jobbar vi med huset, eller trädgården, eller nåt annat som behöver uppmärksamhet. Det har varit mycket ”jag tar Simon på förmiddagen så kan du fixa med det där, och så tar du honom på eftermiddagen så gör jag klart det här”, som om Simon var någon sorts belastning och det är han ju naturligtvis inte. Det handlar inte om det. Det handlar om att komma framåt med huset (mest). Sällan gör vi saker som familj som inte involverar utökad familj såsom mormor/farmor/morbror m.fl. När gick vi en promenad tillsammans alla 3 sist? Jag kommer inte ens ihåg det.

Målet är inte att vi ska spendera mindre tid med den större familjen såklart, eller gå ut och promenera ihop och så var allt bra, utan jag fiskar mest efter att man behöver få stanna upp ibland, leva i nuet med det man redan har, andas och lugna sig lite. Jag behöver få fokusera inåt, ta det lugnt och stillsamt och vila. Jag må längta till förlossningen men det är inte en orosfri längtan direkt.

Alltså det är ju bra och delvis roliga saker vi projekterar för här hemma, och det vi prioriterat handlar i huvudsak om att just minska vardagsstress. När man lever i en ständig röra därför att det helt enkelt saknas förvaringsutrymmen, så blir vardagen också rörig och sådant tycker både jag och Björn är stressande.

Stresshantering

Jag hanterar min stress genom att bli frustrerad och få dåligt samvete för att jag inte gör mer hemma, och försöka formulera lösningar på det – den ena mer ostrukturerad än den andra – för Björn. Björn i sin tur hanterar stress genom att reagera fysiskt med mage eller eksem eller nåt, samt att försöka jobba undan det som stressar honom.

Lösningen

Inte helt oväntat var lösningen på bekymret kommunikation. Jag bestämde mig för att jag just nu inte tycker att vi måste någonting alls. Det får vara som det är. Visst är det bra om vi kommer framåt, men att det är ännu bättre om vi lugnar ner oss en stund. Vi är rörande överens, visade det sig.

I tisdags kväll jobbade Björn vidare med köksön ändå, för att han ville det, men jag satt inte i soffan med datorn och hade dåligt samvete för att jag inte hjälpte till. Vi gjorde båda det vi behövde eller ville, utan press. Så mycket bättre.

Sedan i tisdags har förvärkarna lugnat sig också, de var tydligen stressrelaterade (?). Nu känns det inte som om förlossningen ligger en timme runt hörnet längre, och på sätt och vis är det skönt att ha tid att vila med gott samvete.

Köksrenoveringen: bänk och köksö på Ikea i helgen

Jag har ju kanske nämnt att vi vill bygga en köksbänk och en köksö i köket innan lillebror kommer, och att vi tvivlat en aning på tidsupplägget. Tvivlar gör vi fortfarande, men nu är det i alla fall i rullning.

Den här helgen var jag ledig en dag, det var i söndags och då åkte vi till Ikea för att köpa alla bänkskåpen som behövs. Väl på plats kom vi på att vi lika gärna kunde välja fronter också, när vi ändå höll på.

Grejen är den att vi inte riktigt helhjärtat gillar Ikeas fronter. Flera av dem är fina men ingen är riktigt å-den-måste-vi-ha. När vi gick runt där på köksavdelningen, och väntade på att bli uppringda när det var vår tur i drop-inkön till köksplaneringen, så kom vi ändå fram till att vi må ha planer på att göra om köket helt och hållet men det kommer inte hända inom de närmaste 5 åren. Vi kan lika gärna köra på nåt som ”funkar” nu, och inte fokusera så hårt på att vi ska bli 100% helnöjda. Det kan ju faktiskt bli snyggt ändå.

front-till-bankskapSå vi valde mörkbruna fronter till alla skåpen, och så har jag planer på att få upp överskåp med vita fronter på sikt. Det är inte Björn helt med på, men jag tänker inte ge mig, jag vet att han kommer gilla det när det väl sitter uppe.

Hela besöket, från början till slut, blev en jäkla pers. Simon, som blev magsjuk i fredags kväll och spydde sista gången i lördags morse, var till följd av det mycket tröttare än vanligt. Redan i bilen på vägen dit började han gnugga sig i ögonen, men då tänkte vi ändå att SÅ lång tid kan det inte ta. Det kan inte rimligen ta mer ä 2 timmar; vi visste ju måtten på alla skåp och lådor, vi behövde bara hjälp med tillbehör och lagerplats och sånt där.

Alla vet att man måste budgetera för dubbla tiden om man åker till Ikea en helg, men av någon anledning tillhör vi dem som aldrig lär sig. Att försöka få med sig allt på plocklistan från tag-självlagret på 2 överlastade vagnar, och samtidigt hålla reda på Simon som klättrade in bland lagerpallar och hyllor och försvann precis hela tiden, tog längre tid än jag någonsin hade trott.

kurragomma-pa-ikeas-tagsjalvlager

Han hade det riktigt jobbigt på slutet, när vi stod och väntade vid varuutlämningen på 2 ynka täcksidor och det tog en hel evighet. Till slut ville han ingenting annat än att gå runt själv, utan sällskap, må halvdant av trötthet och sviterna efter lördagen och vinka åt folk. Kl 13:46 rullade vi ut från Ikeas trånga parkering – Simon somnade 13:47.

fullastad-bil

Det var på håret att vi fick med oss allt därifrån; hade inte fronterna råkat vara beställningsvara så hade vi fått ordna med hemkörning. När vi kom hem sov Simon vidare fram till kl 17, och under tiden monterade Björn skåpen till köksön. Jag orkade inte göra någonting alls, utflykten till Ikea tog knäcken på all fysisk energi så jag sov en stund jag med.

blivande-kokso

Det kommer att bli jättebra när det blir färdigt. Det intressanta är NÄR det blir klart.

Vi satte staket runt trädgården

Simon är i ständig rörelse, något som i sin tur hållit Björn i ständig rörelse ganska länge nu – så även under middagsvilan. För att kunna slappna av lite grann, och slippa springa efter Simon HELA tiden, har Björn monterat ett staket runt gräsmattan på den del av tomten som vi använder.

staketbygge i trädgården
Staket mellan gräsmattan och uppfarten i grus. Och mammas cykel.

staketbygge i trädgården 2
Staketet mot baksidan i öst.

Vårt hus står på nån form av stenkrossgrund, som är täckt av ca 50 cm jord och lera. Det betyder att när Björn ska slå ner jordankare för staketstolparna så viker de sig under släggan och går sönder innan de kommit ända ner, eftersom de stöter mot sten.

Jättestor sten som inte går att gräva upp.
Jättestor sten som inte går att gräva upp.

Björn, allas vår hjälte, har därför blivit tvungen att gjuta betongplintar i marken på flera de flesta ställen, för att staketet ska stå stadigt.

staketbygge i trädgården 4

staketbygge i trädgården 3
Staket med grind mot entrén på andra sidan huset.

Projektet att sätta upp staket skulle, enligt helt rimliga beräkningar som gjordes innan släggan lyftes första gången, ta en helg.

Det har tagit veckor. Björn har slitit som ett djur under årets hetaste dagar, i gassande sol med en hägrande kall öl som morot, medan Simon middagssnusat framför golvfläkten i sitt rum.

Nu är det färdigt. Eftersom träet är tryckimpregnerat kan vi inte måla det i år, utan vi får vänta med det till nästa sommar.

Vi är jättenöjda. Det fyller sin funktion att hålla Simon inom synhåll från paviljongen, och vi slipper ha honom i sele.

i koppel på gräsmattan

Så gladast av alla är nog Simon.

 


Gillade du mitt inlägg? Visa din uppskattning och stötta de bloggar du tycker om! Gilla min blogg på Facebook, eller följ den via nåt av alternativen här i högerspalten. Jag uppdaterar 3-5 gånger i veckan, men utöver det är det noll risk att spammas. Lovar.

Full fart framåt

En kort redogörelse för vår ytterst produktiva helg:

Tvättmaskinen gick sönder i torsdags, eller när det nu var. Det är en sån sak som man upptäcker när man behöver den som mest, dvs när de vuxnas underkläder är slut och barnet inte har några rena byxor eller dregglisar kvar.

Björn löste det genom att lägga maskinen i framstupa sidoläge och konstatera att det behövs nytt kol. Till följd av detta har jag lärt mig brottstycken av teorin bakom kolborstmotorer samt hur lång tid nya kol tar att beställa.

I lördags tog jag en Ikeakasse tvätt med mig till mamma för att tvätta i hennes babytvättmaskin som bara rymmer halva tvättar. Medan vi väntade gick vi en promenad längs vattnet, och även om sällskapet var det allra bästa så blåste det rakt in i öronen på mig och den allmänna känslan var den där, du vet, den där ”varför”-känslan.

Här ser vi en rödnosad Simon med en jättenöjd mormor.

I söndags kom Jonas och Björns bror hit och hjälpte till att lyfta upp limträbalken i taket. Björn hade redan hyrt och monterat (med min hjälp) 3 stämp för att huset inte skulle falla samman innan vi hunnit få upp balken i taket, ett 4e stämp hjälpte till att hålla balken uppe medan den baxades på plats.

Hursomhelst, det blev bra. Det kommer bli så fint när det är klart.

Veckans blogg på Besökstoppen avgjordes också för ett par dagar sen, där jag kom på värdig andraplats, ca 3,7 ljusår efter ettan som var så bra att jag var på vippen att rösta på den istället för på mig själv.