“Men jag tvättar ju bilarna”

Senaste tiden har arbetsfördelningen i vårt hus sett ut ungefär så här:

Dagen börjar med att Björn går upp när Simon vaknat, jag ligger kvar och försöker vakna lite mjukt medan Simon klättrar runt på mig och drar mig i håret, biter mig i händerna och kramas. Jag har aldrig klarat av att gå upp direkt när jag vaknar, jag hatar mornar, de är ondsinta. Sen går vi upp, jag gör välling till Simon, han äter medan jag gör min frulle och brygger en hel termos med te. Sen äter jag min frukost medan jag passar så att ungen inte mördar våra krukväxter/fuktskadar stereo/äter för mycket vedbark/annat valfritt hyss och lyssnar på hans känslomässiga bergochdalbana som oftast är direkt knuten till ovan orsak och verkan. Under tiden, om vi inte legat kvar i sängen för länge, läser Björn sin tidning, äter sin frukost och gör sig i ordning i lugn och ro, sen cyklar han till jobbet.

Jag och Simon leker, pratar, städar/tvättar/dammsuger/lagar mat under konstant tedrickande i ca 2 timmar innan han somnar. På förmiddagen sover han mellan 30 min och 2 timmar, oftast runt 40 min så jag hinner precis duscha och se över lunch och tänka ut utflykt. Sover han längre hinner jag kanske blogga lite.

Simon vaknar, mat lagas/värms, Simon matas, jag matar mig själv, köket röjs och torkas, tvätten hängs, ny tvätt sätts på, skötväskan kollas, vi klär på oss och går ut på långpromenad/åker till öppna förskolan/nån affär/nåt annat. Vi kommer tillbaka senast kl 15, och oftast får jag kämpa för att hålla honom vaken sista biten hem. Han får havregrynsgröt med fruktkompott och sen sover han minst en timme, oftast 2 till 2,5 timmar. Då röjer jag i köket igen, tänker (förhoppningsvis) ut middag, hänger mer tvätt eller plockar med nåt annat som inte för oväsen, och sen sätter jag mig ner.

Oftast får jag sitta ner minst en timme, och det är ljuvligt. Jag bloggar, kollar grejer i Thailand, pratar lite i telefon, dricker resten av mitt morgonte som nu är ljummet, tuggar på nån chokladkola (en sån med papper runt) jag grävt fram längst in i skafferiet eller lyckligt hittat under soffan under nappjakten, eller syr.

Simon vaknar, vi går eventuellt en snabb promenad t/r till närmaste mataffären om det behövs, jag börjar laga middag med en halvtrött och småhungrig bebis runt benen eller i sele på magen. Simon gnäller tills Björn kommer hem och tar över. Då är jag oftast ganska hungrig redan. Jag hatar att vara hungrig, hunger är nåt som drabbar en som en sjukdom, och fort går det.

Björn kommer hem 18:30 därför att det tar 30 min längre att cykla nu när det är glashalt ute. Han underhåller Simon tills maten är klar och vi äter tillsammans. Sen steppar Simon omkring i kanske 20 min innan han blir trött och får välling och sen är det nattning, vilken vi turas om att ta varannan kväll.
Glappet mellan middag och välling lägger Björn gärna på att skära isolering/sätta upp vägg/spackla/slipa/googla nya prylar till huset/kolla upp resan/annan valfri nytta.
När nattningen är avklarad, framåt 20:30, pallar jag att vara vaken i ungefär en timme till innan jag bara inte orkar längre.

Om nätterna sover (?) Simon i sin spjälsäng som står intill min sida. Senaste veckorna har han sovit, för att vara honom, extremt oroligt. Han nästanvaknar ofta och måste lugnas/vecklas ut ur hörnet/nappas/täckas osv, och det väcker både mig och Björn. Björn, till skillnad från mig, somnar om ganska fort och lätt; han behöver ju inte vakna helt och utöva problemlösning och människopussel titt som tätt.

På helgerna tar vi en sovmorgon var, och jag sover ibland på gästsängen i Simons rum för att ta igen lite, för jag är ofta grundligt matt när fredagen går mot sitt slut. Det blir ju ganska fort så, när man inte får sova ordentligt.

Så är läget. Vi kan inte se hur vi skulle kunna göra nåt så mycket annorlunda än vi redan gör. Att jag drar det i min mening tyngre lasset är som det är, och ändras väl sen när Björn blir pappaledig.

På helgerna får vi besök av diverse familjemedlemmar, oftast min mor som bor så nära. Vi renoverar vidare på övervåningen, och nu snart ska vi genomföra projektet att bära av den före detta väggen mellan vardagsrummet och köket.

Allt vi gör, renoveringsmässigt, tycker vi är kul, och vi är så taggade på att komma framåt. Problemet är att det inte blir mycket tid över till oss. Alltså oss, Björn, Simon och mig.

I lördags morse var det Björns sovmorgon. Jag hade i princip bara slumrat till och från sen 02:30, som resultat av Simons bökande och Björns upprepade Darth Vader imitationer. Vid 06:30 stod Simon i sin säng och drog mig i armen och sa saker. Alltså man när ju ett litet ynkligt hopp om mys i sängen innan vi måste gå upp. Att han ska ligga snällt mellan oss och vara sådär mysig och gosig och kanske slumra lite. Det har hänt.
Inte nu.
Vi låg kvar och bökade och efter en halvtimme, då jag hunnit berätta hur arg jag varit över Darth Vader-rycken framåt 04 men inte orkat göra annat än somna och drömma att jag tömde tvättkorgen och yuccapalmskrukan i sängen över Björn som hämnd, så sa Björn:

“Du vet att det här inte är mycket till sovmorgon, va?”

“Du vet att DU är anledningen till att jag inte sovit inatt, va?” fräste jag, tog Simon med mig och gick upp.

Resten av dagen var jag så… t r ö t t. Jag somnade och sov 2 timmar över lunch, men då blir man ju vilsen istället så jag kände mig mest bara ledsen och tjurig, och nu har det suttit i sen dess.

Visst fattar jag att det inte bara är mig det är jobbigt för, att det inte bara är min sömn som drabbas, men ibland känns det som att jag helt enkelt inte får tillräckligt med cred för allt jag gör.

Min mor säger att det här är ett olösligt problem, lika gammalt som vårt moderna samhälle och lika vanligt som ökad tvättomsättning. Hon känner igen diskussionerna från när jag och Jonas var små, där min pappa ska ha använt “men jag tvättar ju bilarna” som försök till motargument. Så illa är det inte för oss, inte alls. Det närmaste Björn kommit i lama argument var när han tyckte att jag inte kunde räkna middagslagningen som nåt som jag ville ha en motprestation av honom för (dvs avdukning/disk/röj), eftersom han inte är hemma när jag gör det. Jag tror han hörde vad han sa för den diskussionen tappade all fart när jag blängde på honom.

Det är svårt, för samtidigt har jag full förståelse för honom (överlag då, inte när det gäller arbetsfördelning i köket) och jag är övertygad om att jag skulle vara ungefär som han om det hade varit ombytta roller. Men jag blir vresig, eftersom det känns så orättvist.

Jag menar visst, jag får vara ledig och vara med Simon hela dagarna, och det sitter långt inne att släppa taget om honom och gå tillbaka till jobbet i april, men Björn kommer hemifrån, själv, och träffar kollegor varje dag, äter frukost i lugn och ro varje dag, slipper planera middag och slipper brottas om nätterna.

Jag vet inte riktigt vad jag vill att vi ska göra istället, annat än att om jag kunde få en dag under helgen där vi inte är bortbjudna eller ute och trixar, där det är ombytta roller så att om inget annat sägs så är det Björn, och inte jag, som per automatik tar Simon. Det hade varit skönt. Att jag kunde få en… inte ledig dag, men vi kan kalla det mammaledighetens motsvarighet till casual Friday.

Ska försöka sälja in casual Sunday till Björn när han kommer hem.

Inrett sovrum: INTE i brutal och skoningslös mainstream

När man kikar runt på bloggar, typ alla bloggar med bilder (känns det som), så verkar alla ha så välsignat välstädade, designade, ljusa och perfekta hem – som om de alla drev en inredningstidning. Samma inredningstidning.

Inte min grej

Alltså, jag fattar ju att det inte alltid ser ut så hemma hos folk, jag menar vi är alla människor, men inte målar man om sina väggar för bloggens skull, eller hur? Så när jag ser de där bilderna med två barn som sitter ensamma på en vit soffa, med nappar i munnen och klappar gulligt på varandra mot vita väggar, ljusa soffkuddar, svarta designlampor i taket och inte en pinal så långt fotot når, så tänker jag att jösses, jag är verkligen dålig på det här med inredning – ELLER, eller så har de gått iväg och fotat i en studio. Det skulle förklara så mycket.

Jag är estet, jag är porträttkonstnär, jag är sömmerska, jag bryr mig, men… näe, jag gillar inte vitt ÖVERALLT. Det må vara stilrent, modernt, neutralt och ljust men det är… tråkigt. Det är karaktärslöst. Det är möjligt att det är själva poängen förstås, eftersom det lämnar större frihet till förändring, men åååh. Sån brutal och skoningslös mainstream. Inte min grej.

Vårt sovrum är klart(!)

Eftersom jag ändå har vett nog att komma ihåg att det bara är vi som bor i det här huset vars åsikter (om min inredning – min, eftersom Björn i princip avsagt sig inblandning) räknas, så har jag istället gjort efter själ och hjärta och nu är vårt sovrum klart – eller nästan i alla fall. Vi har ett inrett sovrum.

Det var Björns arbetsrum förut, där vi egentligen bara öst in grejer sen flytten eftersom vi inte vetat vad vi annars skulle ta oss till med dem.

En ljuvlig grön/grönrutig tapet, vars tapetserare lyckats missförstå både “kant i kant” och “mönsterpassning”, prydde väggarna.

Wait for it…

 

Hah! Gråblått! Där fick ni, alla “stilrent, modernt, neutralt och ljust”-anhängare. In your face.

Klart! Typ. Osäker på taklampan, och den vita byrån ska bytas mot ett sideboard i mörkt ojämnt trä som jag inte hittat i nån butik alls.

inrett sovrum

Det enda vi behövt köpa till rummet var färgen, förstås, och gardinerna. Och hornkrokarna. Fönsterlampan och vägglyktan köpte jag i souken i Marrakech långt innan jag träffade Björn.

 

Spegeln är ganska gammal, den köpte jag när jag precis flyttat hem från Frankrike. Kuddarna på sängen fick jag av Pia för länge sen och taklampan har jag inte vetat vad jag ska göra av. Det vet jag fortfarande inte, som sagt.

inrett sovrum
Pias kuddar.
sound cloud b
Simon har tröttnat.
Det där fåret som hänger på Simons säng, framför en Simon som tröttnat på att mamma aldrig slutar fota, är en speldosa som kan spela upp hjärtljud, valsång, regn och vågor. Vi har kanske använt den en gång hittills. Vissa saker inser man bara i efterhand att det var det onödigaste tänkbara.

Vi tränar på Simons rum

Ja, tapetseringen är anledningen till att det blev noll tid över till bloggen förra veckan.

aqua and beigeJag har aldrig tapetserat förut – med undantag av Simons garderob – men tänkte att nån gång måste man ju lära sig, så varför inte träna inne hos honom? Det är antagligen ändå där vi kommer få göra om först sedan i alla fall. Jag hittade den här bilden på Pinterest (länge leve Pinterest!) och gillade väggfärgen och den glada känslan den ger. Simons golv är mörkt, precis som hela övervåningen (samma överallt), men jag tror det blir jättebra ändå med en ljus matta, kanske lite gulddetaljer och ljust trä.

Hursomhelst, det var svårt att få tapetvåderna kant i kant, men det gick. Sen var vi på Ikea med mamma i söndags förmiddag och jag fick med mig en puff hem, sen köpte jag en spjälsäng på Blocket (länge leve Blocket!) alldeles efter det så nu är det på gång.

spegel och ram i guld

Jag återfann guldspegeln vi hade i hallen i lägenheten i stan, och gjorde ett nytt besök på Ikea för att köpa madrass till sängen och dekoration som matchar spegeln. Björn satte upp de sista taklisterna i måndags kväll medan jag satt med fotobokseländet.

Nu ska bara mattan lämnas in på tvätt, eftersom Simon antagligen kommer försöka äta upp den också precis som allt annat han kommer i kontakt med. Sedan ska hörnet av väggen alldeles intill fönstret spacklas och vitmålas, ytan ovanpå de inbyggda garderoberna jämnas till med renoveringstapet, och sedan är det bara inredning och detaljer som att slipa, spackla och måla taklisterna och köpa golvlister kvar.

Jag skulle vilja pilla med det nu, men jag måste beställa mat, julpynta och helst byta varselljus på bilen innan Simon vaknar, så… det kommer ta ett tag innan vi är klara. Jag tror inte vi är i ordning med rummet innan den årliga kusinträffen som det är vår tur att hålla i nästa helg.

SaveSave

Heja oss

Vi Björn sitter och kollar på Heja Sverige och det är bitvis svårt att koncentrera sig på text för, alltså… de är ju så sköna de där lirarna 😀 “Chips är mycket bättre än godis, för chips innehåller inget socker. Nä. Det är ju salt.” Ja, det kan man ju egentligen inte argumentera emot.

Den här helgen har vi fått massor gjort hemma. Björn har rivit väggen in till köket som han har velat göra sen vi flyttade in, äntligen. Det är ju inte bara att riva den, om man säger så. Först måste de 3 inbyggda garderoberna tömmas, och det visade sig att eftersom de är original så är golvet lagt runt dem. Så de där extra golvbrädorna som säljarna häpnadsväckande lyckligt nog lämnat kvar i garaget kommer plötsligt till användning.

väggrivning

riven vägg

lägga golv

Jag har påbörjat renoveringen av Simons rum, närmare bestämt garderoben. Det är inbyggda garderober även där, 2 stycken, som båda står i Simons rum, men den ena är vänd in mot vårt sovrum så vi har en garderob liksom infälld i väggen på vår sida, vilket gör vårt rum svårmöblerat.

Det här som Arga Snickaren (tydligen) säger med att göra en sak i taget blir omöjligt för oss. Ta köksväggen till exempel. En av garderoberna som vi rev var städskrubben. I tvättstugan finns en garderob som vi fyllt med jackor bara för att göra av dem nånstans. Jag flyttar in städgrejerna där, eftersom städskrubben passar att ha där, och står då med en trave hemlösa jackor i famnen. De måste hängas, så jag hänger dem under trappen i den enda lediga klädstången i hela huset, där de är så pass i vägen att övrigt utrymme inte går att använda. En bra tillfällig lösning är att hänga dem i Simons rum. Simons garderob är däremot deprimerande gammal olivgrå inuti, så den behöver pimpas – lika bra att börja där när ändå hela rummet ska göras. Men, det kanske är dumt att pimpa den innan vi har vänt på garderoben intill som mynnar i vårt sovrum, eftersom de kanske är fästa i varandra och alltså kanske den nypimpade garderoben blir lite förstörd när vi tar isär dem. Alltså måste vi börja i vårt sovrum med att mecka med väggen där.

Slutsats: för att kunna riva köksväggen måste vi först åtgärda garderobssituationen i Simons och vårt sovrum. Det hände inte. Man kan inte göra allting i rätt ordning, och jag påbörjade slipningen av Simongarderoben i alla fall.

garderobsrenovering

Den kommer bli så fin när den är klar. Jag ska klä den med tapet, och skaffa garderobsinredning från Elfa som stödjer breddmåttet 60 cm som Ikea gått ifrån.

Lyxen att kunna påbörja nytt

“Det skulle vara kul att måla om sovrummet idag”, sa jag i lördags morse innan vi ens hunnit upp ur sängen.
“M-m”, sa Björn och flydde ner i köket. Efter en stund kom han tillbaka; “men vi sa ju att vi skulle riva väggen i köket innan vi fortsätter här uppe.”
“Jamen då gör vi väl det idag då.”

Björn har velat riva den där väggen sen vi flyttade in, jag har sagt nej eftersom vi måste koncentrera oss på att få övervåningens golv lagt så att vi kunde flytta upp. Men nu när golvet är lagt, trösklarna på plats, klädkammaren klar och kommoden installerad i badrummet så finns ingen anledning att vänta. Vad vi dessutom hade sagt var att innan vi river väggen i köket skulle vi flytta glasdörrarna till min ateljé och bygga igen väggen intill, för att inte ha stora tunga glasdörrar stående lutade mot väggen i närheten av väggrivning och för att inte ha för många grejer på gång samtidigt.

Det är en sällsynt lyx att få starta dagen med att påbörja ett nytt projekt (eller delprojekt) istället för att hela tiden fortsätta på ett gammalt som aldrig tycks ta slut.

dörrflyttning

Ju förr vi river köksväggen desto bättre. I december är det vår tur att vara värdar för den årliga kusinträffen (Björns sida), och det kommer ganska mycket folk. Helst vill man kunna visa upp det färdiga resultatet förstås (helrenoverat kök, plattor istället för björkparkett, köksö, nytt golv på hela bottenvåningen, ommålat/-tapetserat i alla rum, vitmålad trappa m.m.) men jag tror vi får sänka ambitionerna en aning och vara nöjda om alla får plats bara.

klädkammaren, sista rycket

Idag är jag ledig — för jag är ledig på fredagar, jag — och först ut blir Ikea.

Ve och Fasa.

Jag målade klart igår innan jobbet med den färg vi hade kvar sen diverse tidigare projekt; vit matt grundfärg så långt den räckte, och sen vit matt takfärg på resten. Det blev inte så fläckigt som det låter, bara nästan.

vit klädkammare

Jag väljer att tycka att det blev bättre än det var innan.

Nu som sagt ska jag försöka ta mig igenom varuhuset från Underjorden så snabbt det bara går, så att jag hinner montera upp grejerna plus de hyllor och stänger vi redan har idag. Golvet ska förresten bytas också, men det blir nog lite längre fram; Björn är helt inne i sitt golvläggande i de “riktiga” rummen nu, och det blir jättebra verkligen så våran (läs min) klädkammare får vänta till sist.

nytt golv

Helst ska blommorna hinna planteras om idag också… Och så vill vi så tomater.

Och vaggan ska lagas och slipas…

Jag tror att stressen jag uppenbarligen känner över att komma i ordning kommer av att jag börjar fatta att det inte är så långt kvar, och att inget av detta antagligen är nåt jag kommer orka pula med sen.

Jag boar för fullt, med andra ord 🙂