Julafton

Jag liksom gled över julafton i år. Jag lagade mindre mat än våra gäster – dvs ingen alls – och halvlåg mest i soffan inom synhåll för Simon som likt en social världsmästare hoppade runt från famn till famn och gav alla blöta bebispussar – dvs han drog alla i håret och gnagde dem på hakan.
Björn slet som ett djur i köket med revbensspjäll och potatis och allt som skulle koordineras i ugnen, mamma dukade och folk slog in sina klappar till julklappsspelet i tur och ordning i min ateljé. Jag drog mitt strå till stacken genom att tända ljusen.

Julklappsspelet utspelade sig halvtimmen innan Simon var nära att bryta ihop av trötthet, så jag fick mata honom och spela samtidigt. Jag löste det så att jag matade honom med hakan och spelade med den fria handen.

Julklappsspelet

Jag vann en av mina egna julklappar av misstag, kakor, ljus, servetter och INGEN av alla de halvflaskor vin av olika sorter som flera hade fått den genialiska idén att köpa.

Simon fick ett gäng julklappar också, bland annat en klassisk (och jättebra) gåvagn, men när vi kommit så långt hade han somnat för länge sen så vi (Björn) fotade honom med dem dagen efter.

Psykbryt på landet

Mina planer på att måla om rummet grusades redan dag 2, därför att även om jag och Ann (Björn bryr sig inte så mycket) var överens om att jag skulle måla om barnrummet och Björn hade köpt färg och grejer så hade Ann tydligen inte upplyst Johan som blev sur på henne och sa tvärt nej eftersom han inte hade fått vara med på planerna från början. Under natten kläckte de en ny plan för rummet som vi invigdes i på eftermiddagen därpå; ställa in deras dotters gamla 140-säng istället för våningssängen i rummet eftersom vi ofta har par som kommer och övernattar och kanske inte vill sova i våningssäng. Jättebra idé. Däremot så måste sängen in på bredden (200cm) och rummet mäter bara 195 cm i bredd på grund av inbyggda garderober. Att bygga om väggen hamnar förstås längst ner på prioriteringslistan.

Jag var besviken. Visserligen går jag med på att det är en bra idé, men… ja, jag skulle också gärna bygga om överallt, men det går inte. Resultatet blir ju att nästan ingenting händer. Besvikelsen berodde förstås mest på att plötsligt inte ha nåt projekt – jag hade ju sett fram emot måleriet. Vidare så monopoliserades Björn av allt jobb som skulle göras, att jag kände mig mer ensam än jag brukar göra hemma. Besvikelsen var stor även där; jag hade ju trott att vi skulle kunna ha lite semester också.

“Insåg du hur mycket jobb det skulle bli innan vi åkte hit?” frågade jag bittert.

“Nej, inte alls. Jag visste om pumphuset såklart, men inte allt det här andra.”

Mitt humör var ganska ansträngt. Det är egentligen ingens fel att det blev såhär, men det har jag svårt att orka komma ihåg ibland.

morgonsol på bryggan
Simon och jag i morgonsolen på bryggan

I söndags fyllde jag år, och min vän Tess kom ut och gjorde oss sällskap och stannade över natten. Hon kom med båten kl 12:30, jag mötte henne på bryggan och så gick vi hit för att lasta av. Sedan tog vi vår lilla båt bort till affären för att äta på serveringen och handla till middagen. Under tiden packade Johan och Ann ihop sig för att ta Johans båt hem eftersom det var deras sista semesterdag.

När jag och Björn och Tess och Simon hade gjort det vi skulle på plats och skulle åka hem, så backade vi ut från bryggan och plötsligt började det komma massa rök ur motorn. Vi stängde av den, och så satt vi ett par sekunder i ganska höga vågor precis utanför sjömacken och undrade hur vi skulle lösa detta. En anländande motorbåt fick bogsera oss 20 meter bort till en annan brygga där vi la till under ganska tung stress. Björn kopplade loss bensintanken från motorn som fortfarande rykte, och jag och Tess hoppade iland med Simon. Sedan stod vi där och tänkte att jaha, det är väl bara att börja promenera då – affären ligger på 40 min promenad från huset.

Björn ringde Johan för att se om de inte redan hade åkt, vilket de inte hade så de kunde komma och bogsera hem båten till viken. I väntan på att de skulle bli klara med det de höll på med lämnade vi båten vid affären och började gå.

Vi var alla lite skakade, och ingen fattade varför motorn antänt. Johan hade dessutom blivit grinig och ifrågasatt hela situationen flera gånger om och sedan skällt på Björn. Till saken hör att Johan och Björn äger båten tillsammans.

När vi kom fram till huset gick Björn direkt till viken för att åka med dem tillbaka till affären, och jag och Tess började med middagen så gott det gick (en del av det vi behövde låg fortfarande kvar i båten). Efter ett tag var de tillbaka, Björn något dämpad, Johan syntes inte till för han var kvar i sin båt, och Ann stövlade in halvt hysterisk. Hon drog med sig en stol från matbordet, trängde sig in i köket som rymmer max 2 pers åt gången och där jag och Tess redan stod, klättrade upp på stolen och började rota ovanpå kylen.

“Fan också att det där skulle hända! Jag måste komma fram! Johan får psykbryt där nere, jag måste ha en flaska vin till honom så han lugnar ner sig!!”

Hon fick tag i vinet, släpade tillbaka stolen och fortsatte mot Tess:

“Har de talat om för dig hur toan fungerar? ALLA KISSAR UTE! Jag måste gå nu innan Johan…” Hon försvann.

Kvar stod jag och Tess och tittade efter henne, men sköna Tess bara ryckte på axlarna och garvade.

image

Lyxen att kunna påbörja nytt

“Det skulle vara kul att måla om sovrummet idag”, sa jag i lördags morse innan vi ens hunnit upp ur sängen.
“M-m”, sa Björn och flydde ner i köket. Efter en stund kom han tillbaka; “men vi sa ju att vi skulle riva väggen i köket innan vi fortsätter här uppe.”
“Jamen då gör vi väl det idag då.”

Björn har velat riva den där väggen sen vi flyttade in, jag har sagt nej eftersom vi måste koncentrera oss på att få övervåningens golv lagt så att vi kunde flytta upp. Men nu när golvet är lagt, trösklarna på plats, klädkammaren klar och kommoden installerad i badrummet så finns ingen anledning att vänta. Vad vi dessutom hade sagt var att innan vi river väggen i köket skulle vi flytta glasdörrarna till min ateljé och bygga igen väggen intill, för att inte ha stora tunga glasdörrar stående lutade mot väggen i närheten av väggrivning och för att inte ha för många grejer på gång samtidigt.

Det är en sällsynt lyx att få starta dagen med att påbörja ett nytt projekt (eller delprojekt) istället för att hela tiden fortsätta på ett gammalt som aldrig tycks ta slut.

dörrflyttning

Ju förr vi river köksväggen desto bättre. I december är det vår tur att vara värdar för den årliga kusinträffen (Björns sida), och det kommer ganska mycket folk. Helst vill man kunna visa upp det färdiga resultatet förstås (helrenoverat kök, plattor istället för björkparkett, köksö, nytt golv på hela bottenvåningen, ommålat/-tapetserat i alla rum, vitmålad trappa m.m.) men jag tror vi får sänka ambitionerna en aning och vara nöjda om alla får plats bara.

Trädgårdspicknick

trädgårdspicknick

Älska sommaren…!

Igår ringde min morbror Martin som jag inte sett på evigheter och undrade om det gick bra att komma på besök idag, vilket det så klart gjorde. Martin jobbar i Norge och bor i Härnösand så han har inte direkt vägarna förbi i vanliga fall, men nu var han nere och hälsade på sin dotter, min fina kusin Jonna, så han tog med sig henne och så åt vi lunch här i solen och flyttade sedan till skuggan på gräsmattan när solen blev för mycket för samtliga deltagare.

Det var så mysigt, och jag var så glad att se dem 🙂

Senare så somnade Simon äntligen, på mig såklart men utomhus, så vi fasade över honom på Björn i hängmattan när finbesöket åkt.

Björn i hängmattanNy favoritgrej 😉