Populär (och barnvänlig) fiskgratäng

Barnvänlig fiskgratäng

Våra ungar älskar den här, liksom alla vuxna vi serverat den till. Funkar både som lite festligare mat och som vardagsmat.

Vintips

Zecci är jättegott, både som före-maten-vin och till den här gratängen.

Bra att veta

Den här gratängen blir jättegod även som matlåda, och den går bra att frysa. Därför brukar vi skala upp receptet till fler portioner, och det går jättebra att göra det men tänk på att det tar längre tid för fisken i mitten att bli klar.

Förberedelser

Björn gillar att vara förberedd – eller kanske ”beredd” är ett bättre ord här med tanke på hur dramatiskt det kan bli i köket ibland när det är han som står vid spisen – så han har listat sånt man kan göra på förhand så att själva matlagningen sen går smidigare:

  • Tina fisken
  • Skiva purjolök, mät upp ärtor i en skål
  • Dela cocktailtomater
  • Såsen: Blanda mellangrädde och crème fraiche. Rör i chilisås, fiskfond, hackad dill och Maizena. Smaka av med citronpeppar.
barnvänlig fiskgratäng

SaveSaveSaveSaveSaveSaveSaveSave

Populär (och barnvänlig) fiskgratäng

Förberedelser 10 minuter
Tillagningstid 20 minuter
Passiv tid 30 minuter
Total tid 1 timme
Måltid Huvudrätt
Portioner 6 personer

Ingredienser
  

  • 800-1000 gram torsk och laxfilé
  • 4 msk smör
  • 2,5 dl gröna ärtor går bra att ta frysta
  • 0,5 st purjolök skivad
  • 0,5 ask cocktailtomater
  • 2 dl riven ost 2 dl blir ca 185 gram (?)

sås

  • 2,5 dl mellangrädde
  • 2 dl crème fraîche kokbar
  • 2 msk chilisås
  • 1,5 msk fiskfond
  • 2 msk Maizena
  • 5 msk finhackad dill Färsk/fryst, mängd efter efter smak (vi gillar uppenbarligen dill)
  • citronpeppar

Instruktioner
 

  • Sätt ugnen på 200 grader.
  • Skiva den tinade fisken och lägg den i en smord gratängform (modell lite större).
  • Lägg ärtor, skivad purjolök och några delade cocktailtomater ovanpå.
  • Strö över med citronpeppar och några klickar smör (ca 4 msk).
  • Såsen: Blanda mellangrädde och crème fraiche. Rör i chilisås, fiskfond, hackad dill och Maizena. Smaka av med citronpeppar.
  • Häll såsen över fisken, ärtorna purjolöken och cocktailtomaterna.
  • Strö riven ost över fiskgratängen.
  • Grädda i ugnen ca 30 min eller tills osten fått en gyllenbrun färg. OBS! Skalas receptet upp till 12 pers, som vi brukar göra, tar det ca 15 min extra. Kolla fisken i mitten av gratängen för att se om den är klar.
  • Servera tillsammans med ris eller potatis och en blandad sallad.

Anteckning

Keyword fisk

ZECCI vitt vin till fiskrätter eller ensamt

Ny favorit

Det blev succé, när jag bjöd på det på Björns födelsedag. Vita viner är ofta svårt och blir lätt (i min mening) torra och tråkiga. Det här var lite åt det halvtorra hållet utan att bli sötsliskigt, och fungerade jättebra som välkomstvin och även vidare till maten (fiskgratäng).

Gifter sig utmärkt med varmt väder.

zecci vitt vin

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Alessiane & Franck – kära vännerna från Frankrike på besök

Fransyskan som bodde i mitt förråd

Lägenheten jag bodde i när jag träffade Björn hade ett extra rum (som han, nyförälskad som han var, hjälpte mig att ställa i ordning) som jag hyrde ut. Egentligen var det ett förråd, men vi tog upp en dörröppning i väggen in till vardagsrummet.

Den enda som någonsin hyrde det där rummet medan jag bodde där var Alessiane, fransyskan som svarade på min annons på Blocket eftersom hon behövde hyra ett rum för 3 månader innan hon tillfälligt skulle flytta tillbaka till Frankrike.

Det fanns andra som också ville hyra, vilket hade varit bättre rent ekonomiskt för mig, men alltså Alessiane… Jag minns inte om vi satt så länge vid mitt köksbord den där gången hon kom på ”intervju”, men vi hade kunnat sitta mycket längre. Det kändes som att prata med nån jag redan kände.

Mycket har hänt i våra liv under de 4 år som gått sedan dess. Hon och hennes man, Franck, har också bildat familj – de fick tvillingar – och arbetar nu för att komma tillbaka till Sverige och huset i fjällen till hösten.

På besök i Stockholm

De landade i lördags kväll och jag hämtade dem på Arlanda (det var därför vi inte stannade en dag till på landet). Efter en vär-de-lös natt där jag, Simon och Franck var de enda som sov eftersom Adrian höll hov med sin
nattliga galenskap, tillbringade vi dagen i lugn och ro tillsammans och sen fick vi dem att göra crêpes till oss.

De har gjort många crêpes i sina dar. Sålt på marknader och så. Det var kanske inte vad de hade tänkt sig att göra den kvällen men det var det värt. Kolla bara.

Björns crêpe med skinka, ost och ägg, och min med lax, crème fraîche och citron.

Simon åt lika många som jag, och sen var han typ lika rund som jag också.

Planen

Deras plan är att importera fransk fromage till svenskar på skidresa vars horisont sträcker sig Gruyère, och resan till Stockholm inbegrep – förutom vårt eminenta sällskap – möten med ostimportörer. Som gav dem ”smakprover”, dvs en jäkla massa ost. Som de inte kunde äta upp själva i ett enda svep. Som vi fick smaka och tycka till om.

Vinet, lättdrucket och bra till osten, köpte de på Systemet på vägen hem. Ett klart tips, ekologiskt och allt.

Tänk hur olika det kan vara

De reflekterade en del över hur ofantligt OLIKA man gör med barn i Sverige jämfört med Frankrike, och det är förstås speciellt relevant för dem eftersom de ska flytta hit. I Sverige säger man gärna saker som att ”det är normalt att barnen hostar non stop hela vinterhalvåret”, ”medicin mot feber är inte nödvändigt under 39°” eller ”de orkar inte hosta upp slemmet i halsen eftersom muskulaturen som krävs för det inte är tillräckligt utvecklad ännu, så det är bara att gilla läget”. I Frankrike har man läkare som hjälper barnen att få upp slemmet – det är brutalt, traumatiskt till och med för vissa, men det hjälper – vilket de tydligen ska vara ensamma i världen med. Man ger dem saltlösning till näsan och snorsug och säger INTE ”undvik helst, eftersom man riskerar överproduktion av snor om man tar bort det”.

Jag kan inte säga vilken inställning som är bäst, men jag kan säga vilken som känns bäst – såklart.

SaveSave

SaveSave

4-årsjubileum på Djuret

Jag känner att jag ligger redigt efter i dagarna här, men… vem bryr sig.

4-årsjubileum

Björn och jag har haft svårt att komma ihåg när vi träffades, alltså vilket ÅR vi träffades – och då har vi inte varit tillsammans särskilt länge med tanke på hur mycket vi hunnit med – men nu har vi enats om att det var den 5e juni 2013 och således är detta inlagt i den gemensamma kalendern och tillika omöjligt att glömma. Någonsin.

För 4 år sen, alltså, gick jag på en träff med en kille som kontaktat mig på Pannkakan. Jag åkte dit utan förväntningar. Det var EN av hans bilder tillsammans med löftet om att dricka Amarone på en vinbar som fick mig att tacka ja.

Vinbaren hade stängt, så vi gick till Piren istället. Jag blev kvar hela eftermiddagen, och hela kvällen. Jag glömde bort att äta middag, vilket för mig är omöjligt. Och jag fick åka hem utan kyss.

Anyway, 4-årsdagen inföll förra måndagen och mamma accepterade att vara barnvakt åt bägge pojkarna själv så att vi skulle kunna gå ut på restaurang, och liksom umgås som två vuxna människor.

Vi gick till ”Djuret” i Gamla Stan.

Vill bara säga att vinet var himmelskt och lokalen intim och mysig, men maten levde inte upp till ens skuggan av sitt eget rykte. Gå inte dit, inte om du vill äta mat i alla fall.

Vinet, i alla fall det som fick mig att förlåta dem allt och lite till, blev jag tvungen att be henne hämta igen så jag kunde fota underverket. Ett rött bubblande dessertvin, sött men inte godisvarning, friskt och alldeles, alldeles underbart…!

Vi hade det jättemysigt, satt och småpratade och ventilerade tankar om Italienresan i juli… Har jag sagt att vi ska till Italien snart? Vi ska till Italien snart, om några veckor. Längtar så jag inte vet vilken fot jag ska stå på.

Hursomhelst, Jonas kom för att hjälpa mamma med pojkarna strax före kl 20, men då var allting i princip redan klart. Vi kom hem till 21:30, och allt hade gått jättebra tyckte hon men jag märkte att hon var lite uppe i varv, ungefär som man kan vara efter en träning. Hon verkade inte helt avskräckt från att vara själv en kväll i alla fall, även om sällskap såklart är att föredra.

 

Påskpyssel för föräldrar

Appassimento, har jag upptäckt, gifter sig alldeles förträffligt med vår tvåårings klåfingriga och envisa vansinnesutbrott över tillvarons till synes oräkneliga orättvisor.

Jag är inte mycket för pyssel som man sedan ska slänga/äta upp/dreggla sönder till småfibrer, det känns som slöseri med både tid och kreativitet. För min egen del, alltså, inte för barnens. De får lägga hur mycket tid de vill, nästan, på kreativitet vad mig anbelangar. Men jag har börjat se på min tid som på pengar, och då blir jag ganska fattig och måste vända på varenda krona för att få det att gå ihop ibland. Jag har inget kapital över att investera i Ingenting.

Ingenting, i det här fallet, är att måla ansikten på ägg som sedan skalas och förtärs.

Men så såg jag en video i scrollfarten på Facebook och kände att där hade vi ett påskpyssel i min smak. Äntligen. Allt jag behövde var ett stort påskägg.

Igår morse, när pojkarna ändå körde upp oss på benen kl 06:18, väntade jag in öppettiden på stora Coop, tog Simon under armen och körde dit. Jag lockade med att åka vagnbil, och när han väl satt i den var det succé. Faktum är att han inte vill kliva ur den när vi var klara, han ville handla vidare.

Men du vet, man kan ju inte komma hem med ett tomt påskägg till sin godisälskande sambo… När jag plockade smågodis tänkte jag för mig själv att Björn kommer bli sur, och jätteglad, och irriterad, och sen glad igen över det här. Grejen är att han inte kan behärska sig; finns det godis så äter han det.

Påskpyssel för föräldrar

Påskpyssel steg 1: Skaffa stort påskägg.

”Är det hashtag #tjockapåbjörn eller?” frågade Björn med en kola i mun medan jag fotade.

”Jag bestämde mig för att bara göra såhär en gång om året från och med nu,” sa jag oskyldigt och han köpte det.

Påskpyssel steg 2: Gör dig av med godiset = häll i en skål och ställ på plan yta nära Björn.

Påskpyssel steg 3: Skaffa en bib, förslagsvis ett vin som passar till svajigt blodsocker.

Påskpyssel steg 4: Klipp hål i ägget för pipen.

Använd INTE sax för det blir, som du ser nedan, inte snyggt. Koppla klåfingriga barn på lämpligt ställe så de inte kan komma och sabotera viktig påskstämning genom att, säg, bära iväg med andra halvan av ägget och sätta sig på det.

Påskpyssel steg 5: montera bib-påsen i ägget, sätt på locket och knyt ett band runt.

Påskpyssel steg 6: limma på fjädrar/ulltussar/blöta pappersfibrer/påskpynt på toppen för extra påsksarkasm.

Påskpyssel steg 7: stötta upp ägget så det inte trillar omkull hela tiden.

Jag hittade små annorlunda metallringar i en av kökslådorna. Det är äggkoppar, passande nog.

Påskpyssel steg 8: Provkör din påskbib.

Gärna till din toddlers högröda vredesutbrott i ryggläge med snabba rumplyft, för extra krydda.

 

Småbarnsmor mal placée på födelsedagsbrunch

Kl 13:15 gick Johannas födelsedagsbrunch av stapeln på Clarion vid Skanstull i lördags.

Jag åkte dit ensam. Alltså förstår du? Ensam!

Frihet

Jag satt på bussen med mig veteligen rena kläder på mig. Jag hade betalat för att få åka med. Jag satt med näsa i mobilen och kunde stänga ute världen. Jag hade en timmes resväg framför mig; en timmes oavbrutet poddlyssnande och det var INTE en legitimerad barnmorska och psykoterapeut jag lyssnade på. Nej du!*

Gamla vänner

Väl på plats hamnade jag bredvid Ina, Johannas vän som jag bara träffat en gång tidigare; den gången tog Johanna med sig Ina till mig i Chamonix, de stannade i en vecka och vi hade himla kul. Ina är numera mor till 2 barn, den yngste ett halvår yngre än Simon. Båda barnen var med för hennes man var bortrest.

Vi pratade om mycket, men det som jag blev så glad över att höra, det som hon satte ord på åt mig, var hur fantastiskt vilsen man känner sig när man plötsligt står utan familjen hängande i klasar på en.

”Jag har glömt hur man gör när man är social,” sa jag. ”Du vet, när man pratar med andra, vuxna, människor man inte känner och är trevlig. Det är som att nu, när jag sitter här och ingen av dem är med mig för första gången på jag vet inte när, ingen sysselsätter mig, så är det alldeles tyst i mitt huvud. Som vakuum.”

”Jag vet precis vad du menar,” sa Ina. ”Man känner sig så malplacerad i rummet! Man vet inte längre hur man ska bete sig.”

Mal placée

Illa placerad. Det var inte en helt angenäm känsla, men samtidigt så himla skönt att får det så pass tyst omkring sig att man kan börja lyssna efter sig själv. Skoja om utomhusgrillar med folk utan barn, lyssna på något så exotiskt som en singeltjej och vad som händer i hennes liv för tillfället (flytta från en etta till en tvåa, eller inte?), diskutera pryltokigheter, stadsdelspersonligheter, och framför allt prata om annat än bara barn.

Markus är snäll och håller upp flaskan vars namn jag vill fota. Jättegod sparkling alkoholfri Barrels and Drums Chardonnay.

Jag var genomtrött, ändå satt jag länge och pratade, eller bara lyssnade, i denna samling människor där inget av barnen var mitt. En liten del av mig hoppades på att nån unge skulle börja trilskas, så att jag skulle kunna luta mig tillbaka och tänka att ”det är inte jag som måste hantera det där”.

Att vara snäll mot sig själv, trots allt

Tänkte på det sen på vägen hem, att all min tid är knuten till barnen. ALL tid. Javisst, jag är förälder och vi valde att skaffa barn tätt och bla bla BLA, men… All tid? Verkligen? Vi är ju två föräldrar, trots allt.

Med det i åtanke lovade jag mig själv att se till att TA mer egen tid ibland. Jag är dålig på det. Tänker gärna att det finns så många föräldrar som drar ett sjukt mycket tyngre lass än jag gör, så jag ska vara glad och nöjd och tacksam. Och om det känns jobbigt kan jag ju skylla mig själv också.

Men det är inte att vara speciellt snäll mot sig själv, så jag måste nog träna lite på det med… kanske pusha Björn att träffa sina vänner på egen hand också ibland.

Gärna en lördagskväll. Gärna inte komma hem före 22.

 


*faktum är att podden handlade om reklamombudsmannens uppkomst, funktion och arbetssätt. Så fasansfullt inte underhållande, men jag orkade inte byta. Tänkte att det kunde vara nyttigt för mig att lära mig nåt (det gjorde jag inte).

Vintips för föräldrar

Nu, kära vänner, är det äntligen lördag så ta er 2 minuter att skumma igenom nedan länkade vinlista (bilden) medan ni smuttar ostört på morgonkaffet. Planera sedan ett besök till alkoholbutiken och bunkra upp – man vet aldrig hur dagen blir.

Trevlig helg!

Wines That Pair Best With Your Child’s Crappy Behavior
Top 6 Wines That Pair Best With Your Child’s Crappy Behavior. Epic News for Parents.

Hittade den här länken på en av de bloggar jag följer och känner att jag bara måste dela med mig. Dessutom måste jag ju spara den för egen del 😉

 

30-årsvinet

Châteauneuf du Pape la tour des prelats

Mitt 30-årsvin. Hittade bilden bland andra massa bortglömda, du vet, man fotar och glömmer, eftersom man fotat.

Jag hade en 30-årsfest, men inte på min födelsedag utan lite tidigare, ihop med en kompis som fyllt 30 strax innan. På min födelsedag lagade mamma middag till mig och 3 kompisar. Jag hade bara den här flaskan (av den här sorten) och tvingade alla att skölja ur sina glas med lite vatten innan jag hällde upp. De envisades med att kalla mig bra på vin, men det stämmer inte. Jag visste bara att just det här vinet var för bra för att störas av en slatt vanligt rödtjut i botten på glaset.

Bilden är tagen på mammas och Pers veranda dagen efter. Det här vinet var precis som förväntat. Châteauneuf du Pape, generellt <3