4-årsjubileum på Djuret

Jag känner att jag ligger redigt efter i dagarna här, men… vem bryr sig.

4-årsjubileum

Björn och jag har haft svårt att komma ihåg när vi träffades, alltså vilket ÅR vi träffades – och då har vi inte varit tillsammans särskilt länge med tanke på hur mycket vi hunnit med – men nu har vi enats om att det var den 5e juni 2013 och således är detta inlagt i den gemensamma kalendern och tillika omöjligt att glömma. Någonsin.

För 4 år sen, alltså, gick jag på en träff med en kille som kontaktat mig på Pannkakan. Jag åkte dit utan förväntningar. Det var EN av hans bilder tillsammans med löftet om att dricka Amarone på en vinbar som fick mig att tacka ja.

Vinbaren hade stängt, så vi gick till Piren istället. Jag blev kvar hela eftermiddagen, och hela kvällen. Jag glömde bort att äta middag, vilket för mig är omöjligt. Och jag fick åka hem utan kyss.

Anyway, 4-årsdagen inföll förra måndagen och mamma accepterade att vara barnvakt åt bägge pojkarna själv så att vi skulle kunna gå ut på restaurang, och liksom umgås som två vuxna människor.

Vi gick till “Djuret” i Gamla Stan.

Vill bara säga att vinet var himmelskt och lokalen intim och mysig, men maten levde inte upp till ens skuggan av sitt eget rykte. Gå inte dit, inte om du vill äta mat i alla fall.

Vinet, i alla fall det som fick mig att förlåta dem allt och lite till, blev jag tvungen att be henne hämta igen så jag kunde fota underverket. Ett rött bubblande dessertvin, sött men inte godisvarning, friskt och alldeles, alldeles underbart…!

Vi hade det jättemysigt, satt och småpratade och ventilerade tankar om Italienresan i juli… Har jag sagt att vi ska till Italien snart? Vi ska till Italien snart, om några veckor. Längtar så jag inte vet vilken fot jag ska stå på.

Hursomhelst, Jonas kom för att hjälpa mamma med pojkarna strax före kl 20, men då var allting i princip redan klart. Vi kom hem till 21:30, och allt hade gått jättebra tyckte hon men jag märkte att hon var lite uppe i varv, ungefär som man kan vara efter en träning. Hon verkade inte helt avskräckt från att vara själv en kväll i alla fall, även om sällskap såklart är att föredra.

 

Shoppingsuccé i skoaffär (och på Systemet)

Simon tror jag fortfarande är lite för liten för att få varaktiga härdsmältor i affärer. Jag har varit med om såna utbrott hos mina aupair-barn så jag vet vad jag har att jämföra med. Vi är inte riktigt där än, om man säger så.

Prova skor

I fredags tog jag med mig Simon till skoaffären i Centrum för att byta skorna han fick av sin morbror när han fyllde år (de var 3 nummer för stora). Han blev livrädd när butiksbiträdet, klädd i vit lång blus med namnbricka, skulle mäta foten hans. Hon påminde väl om en läkare/sjuksköterska, för han blev hysterisk.

Man kan undra vad vi har gjort för att ingjuta en sådan aversion mot vårdpersonal i vår förstfödde, men nu var det inte det jag skulle berätta.

Anyway, hon avlägsnade sig och lämnade kvar mätstickan. Simon pillade lite på den, kollade när jag mätte min fot och så mätte vi hans.

Alltså hans fötter… de är så söööta! Söta i det här fallet = små. 12,5 cm. Det fanns inte så mycket att välja på i den storleken men när hon (ja, hon övergav oss inte permanent) höll fram ett par gula kavatsandaler slängde sig Simon över dem.

“Minna! Minna! Mamma? Minna!!”

Kan man diskutera med sådant? Nej. Han fick sina gula sandaler, han älskar dem, jag älskar dem inte lika hett men… ja, nu kan jag locka med skorna när det är dags att klä på sig och gå ut.

Vinshopping

Efter det gick vi på Systemet. En fredagseftermiddag gick vi på Systemet och hoppades på att få hjälp. Tips från mig till dig: det kan man fetglömma. Det tog tid att hitta dessertvinhyllan, och sen var den helt oväntat sorterad i kaos och tidsbrist så det tog ett tag att hitta mitt muscatvin. Eller ja, jag hittade det inte alls, det blev Sauternes istället och Simon lärde sig att säga “vin” under tiden.

Shoppingsuccé

Allt som allt gick det bra – så bra att jag tyckte det var kul att ha med honom. Så pass att jag tänkte att det här måste vi snart göra om. Och i storhetsvansinne fick idén fäste: jag tar med honom till en leksaksbutik i helgen, för jag behöver en ny mugghållare till vagnen.

Vintips för föräldrar

Nu, kära vänner, är det äntligen lördag så ta er 2 minuter att skumma igenom nedan länkade vinlista (bilden) medan ni smuttar ostört på morgonkaffet. Planera sedan ett besök till alkoholbutiken och bunkra upp – man vet aldrig hur dagen blir.

Trevlig helg!

Wines That Pair Best With Your Child’s Crappy Behavior
Top 6 Wines That Pair Best With Your Child’s Crappy Behavior. Epic News for Parents.

Hittade den här länken på en av de bloggar jag följer och känner att jag bara måste dela med mig. Dessutom måste jag ju spara den för egen del 😉

 

30-årsvinet

Châteauneuf du Pape la tour des prelats

Mitt 30-årsvin. Hittade bilden bland andra massa bortglömda, du vet, man fotar och glömmer, eftersom man fotat.

Jag hade en 30-årsfest, men inte på min födelsedag utan lite tidigare, ihop med en kompis som fyllt 30 strax innan. På min födelsedag lagade mamma middag till mig och 3 kompisar. Jag hade bara den här flaskan (av den här sorten) och tvingade alla att skölja ur sina glas med lite vatten innan jag hällde upp. De envisades med att kalla mig bra på vin, men det stämmer inte. Jag visste bara att just det här vinet var för bra för att störas av en slatt vanligt rödtjut i botten på glaset.

Bilden är tagen på mammas och Pers veranda dagen efter. Det här vinet var precis som förväntat. Châteauneuf du Pape, generellt <3

Godaste franska rosévinet EVER

Campaux Canissons RoséRosey… ooh yeah…

Min franska familj hade med sig vin (såklart) när de var här. Rosévinet Les Cannissons, Domaine des Campaux är det godaste rosévin jag någonsin kommit över, och nu hittar jag det ingenstans att beställa.

Hade jag fattat hur svårt det skulle bli hade jag smuttat mer andaktsfullt… Istället fotar jag den tomma flaskan som minne i hopp om att en dag komma över samma vin igen.

campaux vin