Shoppingsuccé i skoaffär (och på Systemet)

Simon tror jag fortfarande är lite för liten för att få varaktiga härdsmältor i affärer. Jag har varit med om såna utbrott hos mina aupair-barn så jag vet vad jag har att jämföra med. Vi är inte riktigt där än, om man säger så.

Prova skor

I fredags tog jag med mig Simon till skoaffären i Centrum för att byta skorna han fick av sin morbror när han fyllde år (de var 3 nummer för stora). Han blev livrädd när butiksbiträdet, klädd i vit lång blus med namnbricka, skulle mäta foten hans. Hon påminde väl om en läkare/sjuksköterska, för han blev hysterisk.

Man kan undra vad vi har gjort för att ingjuta en sådan aversion mot vårdpersonal i vår förstfödde, men nu var det inte det jag skulle berätta.

Anyway, hon avlägsnade sig och lämnade kvar mätstickan. Simon pillade lite på den, kollade när jag mätte min fot och så mätte vi hans.

Alltså hans fötter… de är så söööta! Söta i det här fallet = små. 12,5 cm. Det fanns inte så mycket att välja på i den storleken men när hon (ja, hon övergav oss inte permanent) höll fram ett par gula kavatsandaler slängde sig Simon över dem.

“Minna! Minna! Mamma? Minna!!”

Kan man diskutera med sådant? Nej. Han fick sina gula sandaler, han älskar dem, jag älskar dem inte lika hett men… ja, nu kan jag locka med skorna när det är dags att klä på sig och gå ut.

Vinshopping

Efter det gick vi på Systemet. En fredagseftermiddag gick vi på Systemet och hoppades på att få hjälp. Tips från mig till dig: det kan man fetglömma. Det tog tid att hitta dessertvinhyllan, och sen var den helt oväntat sorterad i kaos och tidsbrist så det tog ett tag att hitta mitt muscatvin. Eller ja, jag hittade det inte alls, det blev Sauternes istället och Simon lärde sig att säga “vin” under tiden.

Shoppingsuccé

Allt som allt gick det bra – så bra att jag tyckte det var kul att ha med honom. Så pass att jag tänkte att det här måste vi snart göra om. Och i storhetsvansinne fick idén fäste: jag tar med honom till en leksaksbutik i helgen, för jag behöver en ny mugghållare till vagnen.

Jag är realist

Graviditet samt småbarnsliv har nött ner mina reserver när det kommer till tålamod. Jag har ingen buffert kvar. Allt mitt tålamod lägger jag på Simon och alla andra gör bäst i att sköta sig helt enkelt.

Vi var och skulle leta efter ett par sandaler till Björn… Hm, det låter som om jag har 2 barn när jag lägger fram det så där. Saken är den att Björn avskyr att gå i affärer, inte helt olikt säkert hälften av övriga medlemmar av det manliga släktet, och jag är snarare förtjust. Björn bryr sig inte så mycket om hur han klär sig så länge det är bekvämt och funktionsdugligt – återigen inte helt olikt andra män – så jag har med lysande ögon fått ta över ansvaret för klädshoppingen.

Hursomhelst, vi var och skulle leta efter ett par sandaler till Björn på en liten galleria här i närheten. Björn äger inga sandaler. Han hävdar motsatsen, men det är för att han räknar sina cykelskor som sandaler. Vi gick in och ut ur alla skoaffärerna och de enda sandalerna vi kunde se var de där du vet med kardborre. Till slut, när vi var inne på Ecco, tappade jag det lilla tålamod jag haft och stegade fram till tjej som stod och var beredd på att hjälpa kunder:

“Hej! Har du tid med oss?”

“Javisst, vad kan jag hjälpa till med?” sa hon förutsägbart medan jag artigt höll andan för att inte avbryta.

“Vi letar efter herrsandaler. Det är jättesvårt. Vi hittar bara såna där med kardborreband”, jag pekade och råkade höja rösten i tålamodsbrist och frustration, “och de är säkert praktiska och sköna men de är ju skitfula! Såna sätter man ju helst på fötterna på en treåring, möjligen en panchis*! Finns det ingenting annat!?”

“Älskling, nu är du elak”, skrattade Björn lite generat.

“Nej! Jag är REALIST!!” hojtade jag, tog mig samman och fortsatte med eftertryck mot skoförsäljerskan: “Jag är realist.”

Skoförsäljerskan skrattade – jag jobbar med service och jag hade också garvat om jag var hon – och började plocka bland läderremssandalerna, men eftersom Björn varken är 3 år gammal, pensionär eller framgångsrik frälsare med tillhörande lärjungar så slutade det med att vi köpte ett par jättesnygga vanliga skor för att ersätta paret som försvann med skolådan. Vi hittade ett par sandalinspirerade skor på en annan butik istället. sandalskor


 

*Panchis = pensionär