Lucka #8 – Tipskalendern 2019

#8 Var lite kreativ med dina julklappar i år!

🌍 Vänd dig i första hand till (ej sponsrat) …

… innan du letar upp det som önskas/behövs direkt i/på de stora kedjorna.

Snart är det jul

– Ah, har du hört det redan? Vi går mot tider där förbrukningsvaror slår krimskrams och att ge bort en gåva till, säg, Rädda Barnen eller Cancerforskningen inte längre ses som fantasilöst utan snarare medvetet. Hur vi konsumerar, och nu tänker jag mest på julshopping, är verkligen något som många reflekterar över.

Det är bra. Det behövs. Och det finns många sätt att vända och vrida på det hela. Om vi tar det här med mode till exempel, som jag skrev om för ett tag sen, så handlar det inte om att vi måste sluta köpa kläder helt och hållet; det skulle ju inte gå. Det handlar, som så ofta (till exempel som med mobilvett och sockervett framför barn), om att tänka innan man gör. Varför köper jag det här? Behöver jag det verkligen?

I ett småbarnshem är det här svårt under högtider. Alla vill ge barnen presenter eller julklappar eller vad det nu är, och det är klart att alla ska få ge presenter som vill. Naturligtvis. Vi har varit tydliga med vissa materialval i kläder samt äldre plastleksaker, men i övrigt är det fritt.

Det är förstås svårt när barnen önskar sig leksaker sådär hett som bara barn kan. Svårt att låta bli.

Så, menar jag att alla ska sluta köpa prylar? Njae, men allt måste kanske inte vara nytt (parentes för plastleksaker), och egentligen vill jag slå ett slag för mindre affärsverksamheter. Man måste inte alltid vända sig till de största kedjorna – jag menar H&M eller Lekia eller … ja, du vet vad jag menar – för det finns andra marknader. Tradera är till exempel grymt. Blocket med. Och vill man ha nya grejer men som inte ALLA andra också har så finns ju Etsy, där folk bara får sälja egengjorda saker.

Om tipskalendern

Mammatrams allra första julkalender går av stapeln i år.

Vanligtvis brukar julkalendrar på bloggar innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat.

Ok, en grej sponsrar jag av mig själv, men då är jag tydlig.

Lucka #6 – Tipskalender 2019

#6 Hur man klarar sig undan magsjukan

Man ska svälja 10 hela vitpepparkorn så fort magen börjar kännas lite märklig, är husmorsknepet som jag även sett på andra håll än i min egen blogg.

I oktober 2016 hörde jag talas om detta första gången, två hela år innan vansinnet förra vintern. Vi har använt det flitigt, Björn och jag, och jag törs säga att det i alla fall inte tycks ha förvärrat någonting.

Har du testat det? Eller vet du fler knep mot det här som får oss alla att våndas vid blotta tanken?

Om tipskalendern

Mammatrams allra första julkalender går av stapeln i år.

Vanligtvis brukar julkalendrar på bloggar innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat.

Ok, en grej sponsrar jag av mig själv, men då är jag tydlig.

Introduktion till årets tipskalender

Jag är ett geni

Den här genialiska idén med en julkalender på Mammatrams slog ner som en blixt en kväll i december förra året. Sjukt nöjd var jag med mig själv då, men som jag sa, det är lite väl sista minuten att dra igång en julkalender den 17 december. Kan man tycka.

En i mängden

Julkalendrar ser vi i var och varannan blogg såhär års så det är knappast nytt. Det brukar vanligen innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag gillar som bekant återbruk samt förbrukningsvaror, och tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är förvisso inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat (endast EN grej är en rabattkod, men räds icke; jag är supertydlig – det är för övrigt jag själv som står bakom den).

Ja, jo, jag vet att tipskalendrar också förekommer i parti och minut, men vet du vad? MIN tipskalender hittar du ingen annanstans, he he.

Tipskalendern inträffar utöver de inlägg som relativt regelbundet ändå skulle ha dykt upp (eller vad vet jag, jag har ju inte skrivit dem än), vilket betyder att det kommer uppdateras mycket flitigt under decembers första 24 dagar. Hur kul är inte det här? Så taggad.

Kläders miljöpåverkan, materialval och baksidor

Jag såg Stacey Dooley: Modeindustrins smutsiga baksida på SVT för ett tag sen, och efter det har min syn på kläder förändrats för alltid.
modeindustrins miljöpåverkan

Till min stora sorg finns den inte kvar på SVT Play, kanske går den att hitta nån annanstans. Jag hoppas det.

På ett ställe i filmen säger hon att det är inte det att folk inte bryr sig, det är det att de inte vet.

Vet vad?

Jag rekommenderar att se hela filmen, verkligen. I korthet handlar den om kläders miljöpåverkan och att modeindustrin kommer, tätt efter olja och kol, som den tredje största miljöboven i världen.

Förr fanns fyra kollektioner per år, de följde årstiderna, men nu finns över 50 kollektioner. Det är en ny varje vecka. Överkonsumtionen av kläder är hallucinerande stor och effekterna av den syns från rymden (bokstavligt talat, Aralsjön är nästan helt försvunnen och den var enorm innan bomullsodlingarna dränerade alltihop).

Samvetet

Jag som köpt en del tyg för att sy själv, jag som ibland köpt kläder för att jag vill ha dem och inte för att jag behöver dem. Jag som, jag som, jag som.

Jag som trodde att det var säkert med ekologiskt certifierade tyger. Jag som inte visste att ekologisk bomull kräver mycket mera vatten och dränerar produktionsområdena ännu fortare.

Jag som inte visste att små barn tvingas växa upp i byar som måste ta allt sitt vatten ur döda floder nedanför tygfabriker, där en del av mina kläder sannolikt föddes, och som ogenerat och ofiltrerat släpper ut alla kemikalier från tillverkningsprocessen rakt. Ut. I. Floden. Bristen på rent vatten gör att småsår aldrig läker – och vi vet ju hur många småsår barn får.

Jag som inte orkar tänka på det, för när jag gör det känns det som att jag ska gå sönder.

Var inte så hård mot dig själv

Jag hade ingen aning om kläders miljöpåverkan, inte i den här utsträckningen, och det tror jag att det är väldigt många som inte har. Det hjälper inte att må dåligt över vad vi redan gjort, men vi kan ändra vårt beteende. Huruvida jag köper den här tröjan på H&M’s rea eller ej spelar ingen roll för H&M. De har miljoner andra som köper och om inte jag gör det så gör nån annan det. Så är det.

De bryr sig inte om en enda kund, men det här spelar numera roll för mig. Jag vill bara ha den där tröjan på mitt samvete om jag verkligen behöver den och inte kan vänta.

Det handlar inte om att sluta konsumera, det handlar om att sluta köpa sånt vi inte behöver. När det gäller barnen till exempel så köper vi absolut en del grejer nytt (och vi får en hel del nytt också), men om jag ska handla kläder till pojkarna så vänder jag mig alltid till Tradera först. Där kan det hända att jag köper en och annan pryl som inte passade eller som vi kanske inte MÅSTE ha, men det känns inte lika illa där.

Visst kan vi argumentera att om vi flyttar alla impulsköp från butiker till Tradera så exploderar andrahandsmarknaden istället och den eldar ju också på industrin, men jag vill hävda att om man måste välja, så är det senare bättre.

Återvinning

FTI (Förpacknings- och Tidningsinsamlingen) säger att bara för att ett material kan återvinnas så betyder inte det att det återvinns. Det måste finnas en efterfrågan på andra sidan, annars blir återvinningen meningslös. Detta gäller naturligtvis även kläder; 100% bomull återvinns, men så fort man blandar i 5% elastan/lycra/valfri annan plastfiber så blir det genast svårare.

Tro inte att allt tyg som kastas i tyginsamlingen på miljöstationen återvinns, med andra ord.

Förändring

Hur kan VI förändra kläders miljöpåverkan? Hur tvingar man gigantiska decentraliserade företag som bara har vinst för ögonen att ta mer ansvar och pressa sina leverantörer?

Jag tror på att förändra sitt beteende, och sakligt lyfta ögonen på dem som vi umgås med. Kanske ska vi inte heja på influencers som propagerar blint följe av senaste modet och besinningslös shopping då och då. Istället kan man låta dem få höra önskan om att lyfta en mer hållbar livsstil (hatkommentarer leder ingenstans).

  • Tänk efter när du handlar. BEHÖVER du det du köper, verkligen?
  • Handla second hand – särskilt barnkläder går ju att få tag på både fräscha och fina och coola grejer. Jag tjatar om Tradera (ej sponsrat) men jag tycker det är underbart.
  • Titta på materialetiketten när du köper nytt. Lyocell är inte lika vanligt som viskos, men det finns.

Naturligtvis ska vi inte ha dåligt samvete när vi handlar nya kläder, men att bara tänka efter med ovan i minnet kan ganska effektivt förändra köpbeteendet hos många av oss och redan där har vi kommit en bit på vägen. När allt kommer omkring så finns det inget företag som står oberört inför förlust.

Läs mer om klädmaterial och kläders miljöpåverkan

🌍 “Bamboo the plant is wonderfully sustainable; bamboo the fabric isn’t so easy to categorize.”

🌍 Hur man ser skillnad på naturmaterial och syntetiskt i kläder

🌍 Nya material på väg
På RISE (Sveriges forskningsinstitut och innovationspartner) pågår arbete med att ta fram nya fibrer baserade på bland annat cellulosa (trä) och kräftskal, vilket får mig att känna att det finns hopp. Viljan till förändring vad gäller hur vi behandlar allas vår moder växer sig allt starkare över lag och jag törs känna mig lite hoppfull när jag ser att forskning pågår.

Barn är som fulla festprissar, fast dygnet runt

Frustrationen

Många är de småbarnsföräldrar som kan skriva under på att ibland är frustrationen liksom … bara … alltså gah. Du säger ju till dem, berättar om och om igen hur saker och ting bör vara för att fungera. Du upplyser, upprepar, förklarar och varierar metoder för att nå fram, och likt förbaskat står du där i hallen och djupandas mellan argumenten om varför skor är en nödvändighet under novemberpromenaden till förskolan, eller varför man inte bara kan ta saker ur händerna på andra och sen lappa till dem i huvudet med en stövel för att besegla ägarbytet.

“Alltså jag blir galen …!” kan jag höra mig själv säga ibland. “Hur … HUR kan du tro att jag ska låta det där passera? Hur? Kan du svara på det?”

Jag förväntar mig inte ett svar egentligen, när jag säger så. De har aldrig gett mig anledning att tro att de planerar längre fram i tiden än 2 sekunder. Det är mer att jag pratar med mig själv, för att behålla lugnet och för att jag faktiskt undrar.

Björn undrar också, i större utsträckning än jag till och med. Tror jag.

“Varför kommer de inte ihåg?” vänder han sig till mig och frågar över tekopparna på köksbordet. “Vi har ju sagt så många gånger att man inte får göra sådär. Hur svårt kan det vara?”

Attityden

Trots att jag förstår precis vad han menar, så försöker jag ändå hjälpa – jag menar, det som funkar för mig kanske funkar för honom också.

“Hur smart är du när du är full?” frågar jag.

“Va?” svarar han.

“När du är riktigt onykter, men innan du börjar må dåligt, hur bra är du på att komma ihåg vad folk har sagt och inte?”

“Du menar när man blir sådär kreativ och gör saker man inte annars skulle göra?”

“Precis. Hur lätt är det att följa regler när nånting är roligt, att föra en relevant och logisk diskussion, eller att inte låta känslorna ta över?”

“… Hm. Du menar att jag ska se dem som fulla personer?”

“Japp! Det gör jag, det brukar hjälpa.”

I samma ögonblick kommer Adrian in i köket.

“STOPP!!” hojtar han och håller upp sin lilla hand. “Ni ska va tysta! Min speljake sover på soffan och ni ska va tysta!”

“Stendrake!” ropar Simon från vardagsrummet.

“Min stenjake sover! Tysta nu! Annars kastar jag ut er.”

“Ojdå,” säger jag och gömmer mitt leende bakom tekoppen.

“Och bordet!” tillägger min lilla treåring och viftar ostyrigt med ett pekfinger i luften, sen stegar han bestämt tillbaka mot soffan och går in i kaminskyddet på vägen.

Jag flinar. Björn försöker kväva skrattet. Adrian knallar storhjärtat vidare som om det var kaminskyddet som orsakat orienteringsmissen och Simon ligger fortfarande under en hög med kuddar i soffan.

Att tvingas in i en öppen relation

öppen relation
Jag och Björn pre-kids

Jag har berättat förr om den realistiska detaljrikedomen i mina drömmar, i min mening är det ett av mina bättre inlägg, och den är aldrig så stark som när jag drömmer otäcka saker. När jag vaknar är det inte en dröm jag kämpar mot; det är ett minne. Med tanke på hur ofta jag drömmer, så är det förvånansvärt få drömmar som sitter kvar i hjärtat hela dagen – än mindre flera dagar.

Du fattar ju att jag tänker berätta om min senaste mardröm, eller hur? Men bara lugn, den här gången var det inte något av barnen som stod i fokus så föräldrahjärtat fixar sannolikt att läsa det här.

Bakgrundsinfo från verkligheten

Björn arbetar som konsult och har nyligen påbörjat ett nytt uppdrag. Han har berättat om en lite speciell kvinna som jobbar där, och som verkar lägga beslag på hans tid på ett sätt som saknar motivering. Grejen är att hon var projektledare när han anlände, men strax därpå abdikerade hon eftersom hon inte orkade med stressen. Det har visat sig på omvägar att alla andras uppfattning är att hon blev avsatt på grund av oförmåga. Nu fortsätter hon att be om underlag, se anteckningar och greja som förut, trots att det inte längre är hennes bord.

Drömmen: Öppen relation

Björn kände sig i samband med detta, efter nåt halvår eller så, mindre motiverad att gå till jobbet. Känslan spred sig med tiden till att hänga över humöret hela tiden, även på helgerna.

En söndag satt vi vid frukostbordet tillsammans allihop. Jag såg hur han stirrade tomt i luften en stund innan han kastade en uppgiven blick på mig.

“Om jag ska känna mig såhär trist, så kan jag lika gärna åka till jobbet. Där får jag i alla fall nånting gjort.”

Han åkte, och sen dröjde han. Jag hann lägga barnen och klockan hann bli framåt 22 innan han öppnade ytterdörren. Jag hörde på hur han rörde sig i hallen. Det var en helt annan spänst i stegen än när han gick hemifrån på morgonen. Han kom in till mig, och berättade att eftersom det var söndag så hade inte den där kvinnan varit på kontoret. Det hade varit så skönt att slippa bli störd.

“Var det ingen annan där?” frågade jag och tyckte det var märkligt ändå.

Jo, berättade han, det hade varit en annan där. En ung IT-kille, nyutexaminerad programmerare som gillade att jobba ifred. Sedan började han berätta om den här ynglingen, David. Han smålog medan han pratade, och vid ett tillfälle böjde han sig ner och plockade upp en av pojkarnas skärmmössor som låg kvar på golvet. Han höll upp den framför sig och drog till toppen så den blev sned.

“Så här bär han sin mössa,” sa han. Jag kände hur en varningsflagga fälldes upp; Björn lägger inte märke till sådana saker. “Så jag kommer va med honom en del framöver … han får mig att känna att inte allt är grått.” Han lät precis som han alltid gör när han lägger fram sina logiska förklarande argument; där fanns inte tillstymmelse till beslutsamhet eller ställningstagande, det var ett konstaterande som inte behövde sådant. “Men jag är fortfarande här också, såklart,” la han till och kramade mig.

Vad gör man …?

Jag försökte anpassa mig. Acceptera och hantera, oförmögen som jag var att möta verkligheten öga mot öga tänkte jag att det kanske inte var så illa som mitt hjärta skrek att det var. Björn själv var obekymrad, och David drev längre in mellan oss.

Så en dag skulle vi plocka upp David utanför jobbet, han skulle flytta och Björn hade fått tag i en flyttbil med två passagerarsäten fram. Han parkerade på gatan nedanför, och bad mig att vänta medan han sprang upp. Jag satt i mittensätet bredvid Björn när han hoppade ur bilen, och satt nu ensam kvar. I mitten. Och sen flyttade jag mig. Först bort från vad som då kändes som Davids plats, och sen ut ur bilen i avsmak för mig själv när verkligheten äntligen sprang ikapp mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag följde efter Björn genom porten mot kontoret.

Jag hittade dem på kontorsgolvet. De satt uppstöttade mot varsitt skrivbord och skrattade frånkopplat åt nåt; de hade rökt på och David förberedde för tyngre grejer. Björn har alltid varit aktiv motståndare till allt vad droger heter, så när jag såg vad de hade för sig började jag tänka att kanske var det inte så enkelt som att jag blev brädad av en ung man. Det verkade som att det var en regelrätt kris, som han inte klarade av att möta.

Där vaknade jag. Minnet av Björn, hög som ett hus på golvet, var outhärdligt. Jag visste att det var en dröm, men trodde att den var baserad på verkligheten. Jag vände det ryggen, och somnade om.

Vi stod i köket. Jag svalde smärtan och smög mig in i hans famn, som så ofta förr, och tittade upp på honom.

“Förstår du hur det här känns för mig? Eller är det ok att jag också skaffar mig nån att roa mig med vid sidan?”

“Ja, det är klart,” sa han automatiskt, med tonen naturligtvis stöttar jag dig i det, om det är vad du vill.

Jag vaknade igen. Jävla minnesdröm, jävla Björn, jävla skit …

Vi var tillbaka i köket. Fortfarande i hans armar med blicken på hans tröja svarade jag:

“Det känns som att du tvingar in mig i en öppen relation, utan att ens kolla med mig om det är ok.”

“Ja …”, sa han dröjande. “Jävlar,” sa han sen med sin välbekanta jag-fattar-att-det-stämmer-när-du-säger-det-röst. Det var inte vad han ville, men han insåg att det var precis så, när jag sa det. Den vanliga pausen inför förklaring kom, men förklaringen uteblev.

Jag vaknade igen. Klockan var fem på morgonen, men jag vägrade somna om. Bredvid låg Björn och Darth Vader-väste – dvs han sov på rygg – och jag tänkte att det här är kanske sista gången som jag vaknar bredvid honom.

Tillbaka till verkligheten

Jag skulle vilja säga att jag skakade av mig det här efter en stund, men icke. När Björn till slut vaknade och jag berättade hela drömmen för honom, kändes det ändå inte bättre. Så jag frågade till och med om det fanns nån ung IT-kille på jobbet som han fått kontakt med, men så var det såklart inte.

Känslan satt så hårt, att två dagar senare hade den förvisso bleknat, men det fanns ändå där.

Det är sällsynt – att de sitter i så länge, alltså. Jag tänker att såna här drömmar är priset jag betalar för att få drömma hela filmer. Björn säger att jag borde skriva ner dem allihop, och ge ut en novellsamling … hehe, hehe (= nej, alltså).

Sjöhistoriska i Stockholm som förmiddagsaktivitet en regnig lördag

Genialisk idé

Vi var på Sjöhistoriska i lördags med barnen. Personligen är jag fascinerad av museer i allmänhet och historiska sådana framför allt, och pojkarna nappar alltid när man säger “sjörövare”, så vi tänkte att det kunde bli kul. Och om inte annat så skulle det finnas ett lekrum och pysselhörna så det var definitivt värt ett försök. Dessutom är det gratis.

Uppladdning

Vi började med att äta äpple i matsäcksrummet, som ligger alldeles intill lekrummet och förvaringsskåpen (som är gratis). Detta ledde till en lite väl hög motivation att ta sig igenom utställningarna så fort som möjligt.

Avverkning

Som ganska ofta när vi är iväg nånstans så tar ena barnet mig i handen och drar iväg, och det andra tar sin pappa i handen och går åt ett annat håll. Simon och Björn blev kvar en stund vid utställningen Shipping & Shopping (alltså handelsfartyg och handelsrutter) medan Adrian tog sikte på lekrummet. Då hade vi varit på plats i 20 minuter och 10 av dem hade lagts på att knapra äpple i matsäcksrummet.

Jag gillar historia, jag tror för övrigt att jag har lyssnat på nästan alla av P3 Historias poddavsnitt, men hur jag än försökte göra Gustav III:s lustjakt spännande utan att prata om mord på maskeradbaler och annat ruskigt så var Adrians enda kommentar på den salen att “det är läskigt, det är mörkt”.

sjöhistoriska lustjakt

Vill bara påpeka att det var förvisso dunkelt, men inte mörkare än det är i hans rum på kvällarna, fast nu var det nog inte ljusnivån det handlade om egentligen utan snarare ett hägrande lekrum, så när inget lirkande i världen kunde få honom på andra tankar var det bara att göra med den salen precis som vi gör med så mycket annat den här perioden i livet; dvs skjuta det på en luddig framtid.

Lekrummet

Efter detta kapitulerade jag och så sprang – SPRANG – vi till lekrummet där Adrian först bara gick runt och verkade bli förvirrad av allt som fanns där, men sen tog det fart.

sjöhistoriska lekrummet blubb

Och strax därpå dök Simon och Björn upp och sen var det full rulle.

sjöhistoriska lekrummet blubb

Det var många andra barn där också, men de kändes nog fler än de var eftersom alla föräldrar också var där. Gjorde mitt bästa för att inte fota dem.

sjöhistoriska lekrummet blubb

Lekrummet var inte så stort egentligen, men där fanns en hel del att göra och det fanns till och med ett lugnt krypin där man kunde lyssna på sagobok i hörlurar bland massa kuddar på golvet.

Bra grej

Jag rekommenderar att ge Sjöhistoriska en chans, många barn där var yngre än våra och det kanske gick lite bättre för dem än för oss på själva utställningarna. Och som sagt, skulle det inte vara er grej så finns ju alltid lekrummet och pysselhörnan (som vi inte testade och som kostar 50 kr/barn). Läs mer under Sjöhistoriskas Barn & Familj här.

September & Oktober passerade fortare än kvickt

Många tycker att det känns lite tungt såhär års. Jag brukar inte påverkas så mycket av just Hösten, men jag tycker nog att i år är det ovanligt segt. Fast i mitt fall är det inte specifikt höstrelaterat … i och för sig.

Hursomhelst, jag ser fram emot decembers resa, glittrande fönsterljus och glada mys. Länge leve snön! Då blir det ljusare och inte alls lika ruggigt. Dessutom planerar vi en ny skidresa (Björnrike avskräckte inte tillräckligt) i mars, och det är verkligen nåt jag ser fram emot.

Här är September och Oktobers mest lästa, kolla om du missade nåt.

September

1.
Många tygbindor blir det, men varför tygbindor?

Ja, det kan man fråga sig, men roligt var det och jag har fortfarande några kvar. Om du är intresserad så finns de till försäljning här.

2.
Regnig söndag på Fjärilshuset

Fortfarande ett hett tips en regnig dag. Vi kommer definitivt åka dit fler gånger.

3.
Pojkarnas första riktiga hyss

Pojkarnas första hyss var riktigt harmlöst, förutom att Simons mage blev irriterad.

Oktober

1.
Sömntränare, tips mot morgonpigga småbarn

Efter att ha postat det här inlägget fick jag reda på att pingvinen visst ska lysa hela natten. Det är våran det är fel på.

2.
Adrian fyllde 3 år

Hipp hipp! Beskrev härom dan Adrian för en kompis som inte sett honom på jättelänge, och sa att det inte är så mycket bebis kvar i honom, nu är han mer ett “barn”, med en egen liten personlighet. Sen började jag skratta högt åt mig själv, för att jag sa “liten”.

3.
Barns status

En liten seriös tankepaus i vardagen. Hur tänker du kring hur vi beter oss med våra barn; hur vi trippar på tå kring ämnet med folk vi inte känner, hur vi tyst dömer andra i mataffären, hur vi reagerar när folk korrigerar barn som inte är deras egna?

Irrelevant bild på mig och Adrian på Skansen.