Relationen som tar stryk under de tuffa småbarnsåren

Vi var på dejt i söndags (!!!)

Som småbarnsföräldrar – något jag för övrigt undrar hur länge till vi kan kalla oss; de är trots allt 3 och 4,5 år nu – är det här med tid tillsammans UTAN BARNEN lite som vattenhål i öknen för parrelationen.

I söndags hade vi lyckats få till det med barnvakt med både min mamma och bror – alltid bäst att boka båda, ifall en blir sjuk, man vet aldrig – så jag och Björn knallade hemifrån 15:30 för att åka in till stan. Det är inte så viktigt vad vi gör med tiden, egentligen, så länge vi får vara ifred.

Vardagen under de tuffa småbarnsåren

Hemma hos oss är det så att ljudvolymen, energinivån och aktiviteten är ständigt uppskruvad. Det är klart att ingenting är helt konstant och det finns lugna stunder, men det svänger och växlar så pass fort att det ibland känns konstant. Pojkarna springer när de förflyttar sig, ropar och skriker när de pratar, leker yvigt och hårdhänt och, huvudregeln; de är aldrig stilla. Varannan sak vi som föräldrar hojtar vid matbordet är “SITT NER på stolen! Nej, på RUMPAN!” och “Torka av händerna om du ska hoppa ner!”

Tiden att samla sina tankar och framföra dem till sin partner finns fortfarande inte. Vi hinner numera ostört (haha, “ostört”) avhandla korta frågor som rör hanteringen av vardagen, men varje försök till längre utläggning slutar fortfarande i en intensiv diskussion med en liten pojke om vad “avbryta” är, att alla har rätt att berätta saker ochnupraTARJAG!! Och att nu försöker jag berätta någonting för pappa och du måste vänta på din tur. Vänta, sa jag. Kom ihåg vad du vill säga och så säger du det när det blir din tur, hm?

På kvällarna då? Nix, inte det heller. På kvällarna sitter en av oss i soffan i allrummet uppe, som moraliskt stöd i “mörkret” – alltså det är inte mörkt alls men Simon har fått för sig det – och på vakt mot både monster och små pojkar som inte vill acceptera att dagen är slut och som behöver hjälp att hitta tillbaka till sina sängar. När båda med säkerhet somnat, är vi så trötta att givande samtal är svåra att ha.

Det här är anledningen till att vissa saker missas, för övrigt. Jag visste till exempel inte att Björn gått ner i arbetstid från 90% till 80% från och med nu i januari. (Jag blev för övrigt lite upprörd över det; det är förvisso en bra sak men det känns som nåt man upplyser sin livskamrat om. Vad hände med kommunikationen som vi gemensamt fastslagit som brutalt viktig, liksom? Nu trodde han visserligen att han hade sagt det – antagligen för att han försökt men blivit avbruten.)

Lugna söndagsreflektioner

Tiden att samla sina tankar och framföra dem till sin partner finns, som sagt, fortfarande inte.

“Men det känns som att vi börjar komma ur den här jättelånga perioden där vi inte kan göra så mycket med dem,” sa Björn på den här dejten i söndags som jag egentligen satte mig här för att berätta om. “Nu fuskade vi i och för sig lite med skärmen när vi var på restaurangen igår*, men det kändes ändå lugnare än det gjorde sist vi var där till exempel.”

Det har han förhoppningsvis rätt i. Det här med att tänka medan man pratar, och därmed ha spontana diskussioner, ligger ännu långt borta. Vi har börjat kunna “berätta saker” för varandra när pojkarna är med, och det gäller att ha koll på vad man vill få sagt innan man öppnar munnen, men nu hör vi varandra i alla fall så pass att det blir som att skicka muntliga mail till varandra. Kanske är de tuffa småbarnsåren snart bakom oss (ta i trä)?

relationen under de tuffa småbarnsåren

Relationen som tar stryk under de tuffa småbarnsåren

När jag genomförde min läsarundersökning i … när det nu var, april?, så var en av de frivilliga frågorna där om det fanns nånting som man vill läsa lite mer om. Ett av svaren löd:

Vore intressant att läsa mer om hur du och Björn får er relation att fungera så bra som möjligt under de tuffa småbarnsåren.

Jag gissar att det som intresserar dig/oss/alla är sådant som skulle kunna gå att översätta till andra relationer. Typ eran. Sånt vill jag också läsa, för övrigt.

Anyway … jag har tyvärr inga tips utom en enda klyscha som vi själva kämpar med att försöka följa:

Prata med varandra!

Se till att sätta ord på fräsandet er emellan, helst senare när barnen slipper lyssna och när känslostormen bedarrat något.

Av oss två så är jag den kommunikativa individen – ett faktum som jag ibland blir helt vansinnig på, eftersom jag inte sällan är lite upprörd när jag blir påmind om det – vilket innebär att det oftast är jag som öppnar mötet: “Jag TROR att det som hände var att … och att du tyckte … och då kände jag … bla bla bla och så vidare.”

Han lyssnar alltid, svarar alltid, och ibland blir det diskussion eftersom jag haft helt fel. Men i slutändan handlar det inte alls om vem som har rätt eller fel, utan om att bli förstådd. Kan du förstå varför jag blev provocerad? Kan du förklara vad tusan det var som hände? Om jag inte förstår vad som gick snett, eller hur det gick till, då kommer det hända igen och igen och ingen VILL ju bråka.

Tips från hjärtat:
Se till att ni får vara ensamma med varandra när ni båda är pigga nog, oftare än en gång i halvåret. Gå inte på bio/föreställningar/konserter/annan aktivitet där man slipper konversera med varandra, utan tvinga er själva att umgås. Inga telefoner. Inga polare. No nothing. Bara ni.

är de tuffa småbarnsåren snart över?

*Vi hade ingen mat hemma i lördags kväll så vi åkte buss med pojkarna till centrum och gick på en familjerestaurang där. Sist vi var där, förra året, var det ganska stökigt och problematiskt att få äta klart sin mat.

November & December 2019

November och december avslutar ett, i alla fall för mig och till stora delar följaktligen också för min familj, förvånansvärt KASST 2019. Jävla skit, har jag sagt fler gånger än jag kan räkna men nu ska jag inte gräva ner oss i neggiga ältanden över vad som varit. Det är redan gjort, och det hjälpte inte. Nu ska jag blicka uppåt och framåt; jag har fått jobb äntligen, och börjar den 20 januari. Då kommer min far upp från Skåne och hälsar på och hjälper till medan vi återigen sätter oss in i nya rutiner.

Jag listar de mest lästa inläggen för formens skull, men vägrar länka till En öppen relation eftersom det bara var en dröm och en katastrofneggig sådan dessutom.

November

1.
Barn är som fulla festprissar

Läs om attityden som (kanske) hjälper mot frustrationen.

2.
Sytt en del kläder i höst

Extra trevligt är det att kunna använda uttjänta vuxenkläder och göra grejer till pojkarna av det. Har ju haft lite tid över till sånt här i höst.

3.
Att tvingas in i en öppen relation

Supernegativ filmliknande dröm om när Björn gick in i en livskris deluxe och smyglämnade mig för en nyexad IT-snubbe. Ibland önskar jag att jag inte hade så livlig fantasi, eller vad det nu är som provocerar drömmar av den här kalibern. Jävla skit, som sagt. Moving on.

December

1.
När pojkarna välte granen

Det var faktiskt ganska kul, såhär i efterhand.

2.
Agnostikern som vacklade till

Det gäller att inte jinxa det.

3.
Semestern har sin gilla gång

Vem gillar inte att läsa om semesterlunket, liksom.

Julafton & Nyår – höjdpunkter och kommentarer

Julafton

Vi firade med Monikas (brorsans sambos) familj i år och träffade dem därmed för första gången och åååå vad mysigt det var! Jag gillar verkligen när det är många som samlas kring ett matbord, allra helst ska alla hjälpas åt med maten också men de har ett kök som inte medger så många kockar på samma gång, så … Totalt var vi 9 vuxna och 4 pojkar 3-5 år, och det blev jättebra.

Höjdpunkter:

Monika var tomte. Hon smet medan barnen distraherades, och kom sen trampande över gräsmattan och knackade på altandörren, vaggade in och förställde rösten otippat framgångsrikt:

“Ho ho ho! Finns det några snälla baaaarn här?” – Storögd och intensivt stirrande tystnad, med undantag av familjehundens morrande, mötte henne i vardagsrummet där alla satt. Det tog ett tag för pojkarna att våga sig fram och ta emot sina paket; som halvtama katter tvekade de sig fram mot tomten, tackade blygt och rusade sen tillbaka till säkert avstånd. Efter ett tag gick det bättre och det bästa var Simons blick på tomten, efter att han gått med på att krama honom (/henne); ett på samma gång snett, intresserat, tvivlande och förtjust leende spelade under en knivskarp blick över axeln medan han krabbade sig tillbaka till sin julklappsskatt. Älskade pojke.

Så fort tomten knallat iväg igen gick startskottet på julklappsöppningen. Papper och presentsnöre bokstavligen flög medan barnen slet upp paketen med båda händerna och mitt i tumultet, halvvägs genom ett paket, hojtade Adrian upphetsat:

“WOOOOW!! JAG KÄNNER KNAPPT MINA ÖGON!!!”

“Hahaha – eller va? Vad sa du?”

“JAG KÄNNER INTE MINA ÖGON!!!” vrålade min yngste son genom ett leende som nästan nådde örsnibbarna medan han stirrade på presenten han precis grävt fram ur pappret.

Det här är en typisk sak för Adrian att säga, ändå måste jag i mitt stilla sinne checka av att han verkar kunna se och följa med blicken. Det gjorde han.

“Menar du att du inte tror dina ögon?” frågade jag med en hand på hans arm och han nickade ivrigt. Över hans huvud mötte jag Monikas systers uppmärksamma blick (hon är de andra två pojkarnas mor och därmed så att säga yrkesskadad): “Vad menade han?” frågade hon som inte vågat skratta riktigt än, inte utan att vara säker på att det inte var fråga om en julklappsprovocerad neurologisk härdsmälta.

Adrian öppnar en annan julklapp. Om du undrar vems rumpa som syns där så var mammas hund Ella med, och hon löpte så för att provisoriskt skydda innemiljön fick hon låna en blöja.

Nyårsafton

Ingenting. Vi gjorde förstås lite saker – Björn var hemma sjuk, vi andra gick ut på promenad, pojkarna klättrade i träd allt högre så jag lockade ner dem med skumbad hemma, de badade, vi åt lunch, de sov, vi gick ut lite till, gick hem, åt mat, gick i kolmörker upp på kullen här i närheten och kollade på prematura fyrverkerier från folk som har otur när de tänker/inte kan klockan/har barn och sen gick vi hem och sov. Eller ja, alltså pojkarna sov, vi stod vakna i vårt nedsläckta hus och tittade på fyrverkerier fram till kvart över tolv. Sen gick vi och la oss och låg vakna och lyssnade på fyrverkerier från folk som har otur när de tänker/inte kan klockan/har barn som det tog oväntat lång tid att väcka.

Jag är helt för att det ska vara straffbart att smälla före 23:30 och efter 00:30, det skulle vara lättare för alla. Särskilt om det efterföljdes.

Det finns gränser även för oss

Det finns tydligen gränser även småbarnsföräldrar emellan.

Björn: “Vad har du där på ärmen?”

Jag: “Var?”

Björn: “Där.”

Jag: “Vet inte. Är det kletigt?”

Björn: “Det får du ta reda på själv.”

Hashtag DIY.

Lucka #19 – Tipskalender 2019

#19: Miljövänliga mensskydd

Någon skulle kanske säga att jag tjatar, men det är så värt det. Om bara en enda kvinna testar miljövänliga mensskydd istället för de vanliga så är det en seger för mig. Alla borde testa – sen kanske det inte passar alla och, ja, då är det så. Men då har du i alla fall provat.

Bra för plånboken, fantastiskt för miljön

Menskopp

Menskoppen har gjort mitt liv så mycket lättare att jag blivit helt frälst. Det finns olika former och storlekar, så har du problem med en modell så finns det kanske en annan som passar.

Tygbindor

Hur många du behöver beror på hur ofta du tvättar, och om de tjänar som komplement till tex menskopp eller ej (alla behöver inte ens det). Jag har lyckats övertala en väninna att helt gå över till tygbindor, och inte som komplement utan som enda mensskydd, och hon är förvånat frälst. Hon trodde inte de skulle kunna fungera lika bra, men de fungerar till och med bättre.

Läs mer om miljövänliga mensskydd här. Du kan ju börja med att bara skaffa tex två stycken, och fasa in dem och se hur det känns. Modellerna är många, och hittar du bara en som passar din kropp så kommer du inte vilja gå tillbaka. Jag lovar!

Om tipskalendern

Mammatrams allra första julkalender går av stapeln i år.

Vanligtvis brukar julkalendrar på bloggar innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat.

Ok, en grej sponsrar jag av mig själv, men då är jag tydlig: Använd koden MAMMATRAMS i kassan i min Etsy-shop så får du 20% rabatt!

Lucka #8 – Tipskalendern 2019

#8 Var lite kreativ med dina julklappar i år!

🌍 Vänd dig i första hand till (ej sponsrat) …

… innan du letar upp det som önskas/behövs direkt i/på de stora kedjorna.

Snart är det jul

– Ah, har du hört det redan? Vi går mot tider där förbrukningsvaror slår krimskrams och att ge bort en gåva till, säg, Rädda Barnen eller Cancerforskningen inte längre ses som fantasilöst utan snarare medvetet. Hur vi konsumerar, och nu tänker jag mest på julshopping, är verkligen något som många reflekterar över.

Det är bra. Det behövs. Och det finns många sätt att vända och vrida på det hela. Om vi tar det här med mode till exempel, som jag skrev om för ett tag sen, så handlar det inte om att vi måste sluta köpa kläder helt och hållet; det skulle ju inte gå. Det handlar, som så ofta (till exempel som med mobilvett och sockervett framför barn), om att tänka innan man gör. Varför köper jag det här? Behöver jag det verkligen?

I ett småbarnshem är det här svårt under högtider. Alla vill ge barnen presenter eller julklappar eller vad det nu är, och det är klart att alla ska få ge presenter som vill. Naturligtvis. Vi har varit tydliga med vissa materialval i kläder samt äldre plastleksaker, men i övrigt är det fritt.

Det är förstås svårt när barnen önskar sig leksaker sådär hett som bara barn kan. Svårt att låta bli.

Så, menar jag att alla ska sluta köpa prylar? Njae, men allt måste kanske inte vara nytt (parentes för plastleksaker), och egentligen vill jag slå ett slag för mindre affärsverksamheter. Man måste inte alltid vända sig till de största kedjorna – jag menar H&M eller Lekia eller … ja, du vet vad jag menar – för det finns andra marknader. Tradera är till exempel grymt. Blocket med. Och vill man ha nya grejer men som inte ALLA andra också har så finns ju Etsy, där folk bara får sälja egengjorda saker.

Om tipskalendern

Mammatrams allra första julkalender går av stapeln i år.

Vanligtvis brukar julkalendrar på bloggar innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat.

Ok, en grej sponsrar jag av mig själv, men då är jag tydlig.

Lucka #6 – Tipskalender 2019

#6 Hur man klarar sig undan magsjukan

Man ska svälja 10 hela vitpepparkorn så fort magen börjar kännas lite märklig, är husmorsknepet som jag även sett på andra håll än i min egen blogg.

I oktober 2016 hörde jag talas om detta första gången, två hela år innan vansinnet förra vintern. Vi har använt det flitigt, Björn och jag, och jag törs säga att det i alla fall inte tycks ha förvärrat någonting.

Har du testat det? Eller vet du fler knep mot det här som får oss alla att våndas vid blotta tanken?

Om tipskalendern

Mammatrams allra första julkalender går av stapeln i år.

Vanligtvis brukar julkalendrar på bloggar innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat.

Ok, en grej sponsrar jag av mig själv, men då är jag tydlig.

Introduktion till årets tipskalender

Jag är ett geni

Den här genialiska idén med en julkalender på Mammatrams slog ner som en blixt en kväll i december förra året. Sjukt nöjd var jag med mig själv då, men som jag sa, det är lite väl sista minuten att dra igång en julkalender den 17 december. Kan man tycka.

En i mängden

Julkalendrar ser vi i var och varannan blogg såhär års så det är knappast nytt. Det brukar vanligen innebära rabattkoder och andra kommersiella utrop i reklamens tecken, men jag gillar som bekant återbruk samt förbrukningsvaror, och tänkte att nog vore det bättre att bjuda på en tipskalender istället? Vissa tips är förvisso inköpstips, men det är helhjärtade tips och fullständigt icke-sponsrat (endast EN grej är en rabattkod, men räds icke; jag är supertydlig – det är för övrigt jag själv som står bakom den).

Ja, jo, jag vet att tipskalendrar också förekommer i parti och minut, men vet du vad? MIN tipskalender hittar du ingen annanstans, he he.

Tipskalendern inträffar utöver de inlägg som relativt regelbundet ändå skulle ha dykt upp (eller vad vet jag, jag har ju inte skrivit dem än), vilket betyder att det kommer uppdateras mycket flitigt under decembers första 24 dagar. Hur kul är inte det här? Så taggad.