Hösten som försvann 2022

En septembermorgon på väg till jobbet. Är det inte magiskt?

Glappet

Som sagt så blev det ett glapp under hösten här. Inte för att det inte hänt någonting. Tvärtom; för att det hänt så mycket att jag slutade hinna med. Men låt oss inte dröja oss kvar vid den grå anledningen till det hela, utan fokusera på att ta igen.

Det har hänt mycket den här hösten, som det alltid gör förstås, och jag sörjer att jag inte har någon dokumentation över det. Hösten finns nu bara i våra minnen och om 10 år är de borta nästan allihop. Men! Jag minns fortfarande en del av den, även om det mesta av den kantats av viss andnöd. Jag får vara tacksam för det lilla, det kunde varit värre. Jag kunde ha haft en 3,5 månaders minneslucka. 

Jag samlar mina minnen under taggen #höstensomförsvann2022 så att du (fast det handlar ju mest om mig här) ska kunna hitta dem, för de kommer inte komma i ordning alla i ett svep.

De dyker upp vartefter jag minns dem. Håll till godo. Först ut är den om veckopeng, den kommer om ett par dagar.

Lämna ett svar