Fina morfar
Min far har varit här ett par dagar och hälsat på. Han säger att det är så fantastiskt att komma hit, magiskt värdskap och såååå kul. Vi tackar av honom i dörren innan han tar bussen till tåget hem till Skåne, det är alltid kul och så hjälpsamt att ha honom här.
“Äh, vaddå, jag har ju bara kommit hit och fått mat och blivit servad,” säger han med sitt breda leende.
“Jomen du har ju tagit pojkarna till skolan på morgonen, hämtat dem på eftermiddan, varit med dem fram till maten, pratat, fixat och medlat mellan dem typ hela tiden och idag var vi på badhuset hela morgonen” protesterar jag, och försöker visa vår sida av besöket.
“Nämen det där, det är ju bara roligt.”
“Det ena behöver väl inte utesluta det andra?”
“Nej, det har du förstås rätt i” svarar han, men jag hör att han redan lämnat ämnet. Det där sista brukar han säga när han har framfört sitt och menar att jag kan säga vad jag vill, men han tycker ändå som han tyckte när vi började prata.
Ibland tror jag inte att han förstår hur mycket glädje vi har av hans besök, ibland tror jag att det är precis tvärtom. Han är lite lurig, min pappa, han påminner om farmor på det sättet.
Hur det än må vara med det där, så är vi glada över att han trivs och tycker det är kul att avlasta oss lite ett par dagar ibland, när det passar. Och pojkarna ser alltid fram emot när morfar ska komma, jag blir alldeles varm när de börjar räkna ner dagarna, och de frågar varje morgon hur många dagar det är kvar tills morfar ska komma. Jag känner både glädje och tacksamhet över att det funkar så bra.
Högtflygande planer för sommaren
I sommar har vi planer på att gå en kite-kurs, jag och Björn, och under de dagarna har vi börjat fundera på att lämna pojkarna själva hos morfar och marmor medan vi är borta. Vi får se hur det blir med det, det är lite svårt att planera utan några datum att förhålla sig till, men jag hoppas det går vägen.