Vintern 2022-23

Älska snöiga vintrar!

Det har varit många vintrar under den här vintern. De har liksom kommit och gått. Vi har fått jättemycket snö, sen har det varit kallt, sen försvann allt och så var det plusgrader ett tag och så började det om. Jag har cyklat till jobbet hela vintern, men en dag kom jag inte längre än runt kvarteret innan jag fick vända. Cykeln stod av sig själv i snön, de hade inte hunnit ploga.

Kungsberget

Det blev en helg i Kungsberget i december. Eller blev och blev, det händer inte bara. Det är i allra högsta grad med flit. Jag hade hoppats att vi skulle kunna få till en helg nu innan säsongen är över, men barnen blev mätta på det när vi var i Hundfjället och vill inte. Jag får förlika mig med att vår skidsäsong är slut.

Det svider. 

Men så kan man kolla på bilder och filmer från tidigare och leva på minnet till nästa år!

Nissen flyttade in

“Varför gör jag såhär mot mig själv,” undrade min chef när den här nissegrejen kom på tal vid nåt möte i december. “Nästa år har vi nog ingen nisse.”

Jag kan relatera. Det är det gissel att hålla på med den där nissen, men barnen är heeeeelt med på den. De tror stenhårt på honom, så mycket att mitt hjärta nästan brister. Om de skulle råka avslöja mig nu, så skulle vår relation ta sig en allvarlig smäll, så känns det. Jag kan knappt förmå mig att bedyra min oskuld när de ställer sina frågor om vem som egentligen ligger bakom allt. 

I år bestämde jag mig för att jag inte gör om det nästa år, trots att de går och hoppas och längtar till att han ska komma och flytta in. Han får skicka lite brev till brevlådan istället, eller nåt. Jag pallar inte att fortsätta så här, jag får så dåligt samvete och samtidigt är det så kul att se glädjen och förundran i deras ansikten när de hittar hans bus eller hans små brev. 

Var sak har sin tid. 

Värmepumpen

I vårt hus har vi direktverkande elelement, de satt här när vi flyttade in men vi använder dem inte. Vi tog inte heller bort dem, för vi sa att man vet aldrig, det kan hända att vi behöver ha ett alternativ till värmepumpen om den går sönder. 

I vintras, när det var som kallast, gick värmepumpen sönder. I 2 veckors tid, när elen var rekorddyr*, tvingades vi värma huset med direktverkande el. Vi försökte hålla nere kostnaderna genom att inte värma så galet mycket; vem behöver 22 grader varmt? Vi klär på oss istället. 

I vårt sovrum hade vi 7,9 grader, i pojkarnas rum var det ca 14 grader, och i resten av huset ca 17 grader. Vi är vana vid högre temperaturer än så här hemma. Men vi hade tur ändå att det bara höll i sig i 2 veckor, i början såg det ut som att det skulle kunna pågå i 2 månader. 

Spisen

Apropå saker som går sönder så dog vår spis också, strax innan jul. Makalös tajming på temat trasiga grejer verkligen, men ugnen funkade och vi har en sån flyttbar/lös induktionsplatta för en gryta i taget så det gick att laga mat ändå. Björn fick tag på en billig historia till slut, som vi kan ha tillfälligt tills vi gör om köket. Ännu en anledning att få ändan ur vagnen där.

Snyggt.

*Tips i dyra eltider

I samband med de höga elpriserna så startade en vän till oss ett eget företag som säljer en energiklocka. Hade vårt elavtal sett lite annorlunda ut hade vi haft stor nytta av den; det är en vanlig väggklocka som visar när elen är dyrast/billigast under kommande 12 timmar, för den som vill planera och hålla nere kostnaden. Smart, praktiskt och helt rätt i tiden (ha ha ah ah).

Kryddburkar flyttar till nytt hem

Det har varit en lugn helg, på det hela taget.

Införskaffande av inredning

I lördags var vi först på Bauhaus och köpte en lampa till köksön (kitch) och sen på Ikea för diverse småsaker och då framför allt lådinredning för kryddburkar till köket.

Vi har förvarat kryddorna på sämsta tänkbara sätt, dvs en plastlåda med stående burkar utan märkning på locket, i flera år men sen vi flyttade hit har det varit på gränsen till utbrott varje gång jag ska laga mat. Skåpdörren är fäst i både övre och undre lådan, så de 2 lådorna däremellan måste man nästa krypa in i skåpet för att kunna konsultera. Däribland kryddorna. Jag menar, blir du inte lite arg när du ser skåpet?

På samma tema är vi jättenyfikna på vad det var tänkt att man skulle förvara i den översta lådan i det högskåpet. Vi har fått montera av dörren för att inte få psykbryt på konstverket.

Nu är det mycket bättre. Jag medger att det är sanslöst ineffektivt rent platsmässigt, men känns inte relevant längre.

Anyway… Adrian sov genom nästan hela Ikeabesöket, och Simon sprang som en mus kors och tvärs genom alla utställningsrum. Jag fick gå 10 m framför och agera hare, så att vi skulle komma framåt, medan Björn slut upp sist. Han, Simon alltså, tyckte det var jättekul och var helt slut när vi åkte hem efter en varmkorv utanför kassorna.

 

Varje grej blir en tolvstegsraket

Är det arga snickaren som säger att man inte ska ha för många projekt på gång samtidigt?

I vårt fall är det inte möjligt att göra en sak i taget, eftersom allting hänger ihop. Här är dagens exempel:

koksbanken

Köksbänken är nästan färdig, det som fattas nu är handtag och bänkskiva men det förhindrar ju inte inflytt av prylar i skåp och lådor. Ett av skåpen ska innehålla dukar – ok inte BARA dukar, så många har vi inte – och just nu ligger alla dukar under alla gardiner i en garderob i min ateljé. Denna garderob ska inte ens vara i ateljén, egentligen. Den ska bort. Anyway, jag måste alltså ta ut alla gardiner för att komma åt dukarna. Men vart ska jag göra av gardinerna? Jomen de ska vara i linneskåpet i arbets-/gästrummet. Det linneskåpet saknar hyllor men det finns ett löst hyllplan, ett par skenor och glidskenor till elfabackar. För att montera glidskenorna behövs backarna som de ska användas till.

organisera-garderober

Så, istället för att lägga dukar i ett skåp i köksbänken så borde jag åka till affären och handla trådbackar till linneskåpet

Det är INTE vad jag har lust med idag.

Ovanpå gardinerna, kan sägas, så låg Simons gamla babynest som jag blev tvungen att fota och lägga ut till försäljning.

babynest-till-salu

 

Småbarnsvardagen närmar sig

Idag är Björn sista pappadag; Tvåan föddes ju på fredagen så Björn jobbar imorgon. Jag tyckte han kunde ta en klämdag där, men det verkar inte som att det är aktuellt i konsultvärlden.

Under dessa 2 veckor har vi Björn påbörjat monteringen av köksbänken vi ska ha längst bak i köket. Det är tydligen lite pilligt men det går framåt och han är inte supertaggad på att återgå till jobbet riktigt än.

babyseat

Det känns lite nervöst att ha pojkarna själv hela dagen imorgon… Vilket är jättekonstigt, eftersom Simon är på förskolan 9-15 och Tvåan sover ca 18 timmar per dygn. Plus att det är MINA pojkar. Men det känns lite vingligt inför utsikten att styra upp en småbarnsvardag som funkar för oss alla 3 på egen hand.

Egentligen borde det vara en axelryckning för mig med tanke på alla mina aupair-år, men nu är det mina egna ungar, jag är relativt nyförlöst och jag har ingen – alltså NOLL – känslobuffert för motgångar.

Det kommer med största sannolikhet gå superbra ändå. Det gäller bara att inte ta nånting för givet.

Vi behöver andas och lugna oss lite

Jag har känt mig stressad under ett tag här nu, över allt vi vill hinna klart med innan Tvåan kommer. Jag nämnde tidigare de saker som legat – och till viss del fortfarande ligger – högst upp på priolistan, dvs köksö, köksbänk och tvättstuga, och trots att vi faktiskt gjort ett ryck och jag dessutom nu är hemma om dagarna så står det åter stilla.

Stress och förvärkar

Det har känts på sistone som om jag håller på att drunkna i allt. Det är för mycket runt mig. Varje dag som går, och i måndags var det extra jobbigt med förvärkar som är nära att ge mig huvudvärk och ett maginnehåll som är så tungt att det känns som att det är på väg ut när jag rör mig, utan att förlossningen startar är som ett eget litet vakuum av tid. Jag kan inte koncentrera mig på något annat, jag orkar inte riktigt och det är tur att Simon är på förskolan 9-15 för annars vet jag inte hur jag skulle ha gjort.

Helst vill jag inte göra någonting mer hemma nu. Det känns överväldigande att bara ha EN sak som måste göras – dvs ta hand om stenskotten på bilen, eftersom det påbörjades för länge sen och måste göras klart – och helst skulle jag inte vilja ha något alls. Helst skulle jag vilja ha lugn och ro, bara vi i familjen, och inte hela tiden hålla på med nåt.

Som så många andra småbarnsfamiljer

Jättemånga verkar hamna i samma fälla. Man gifter sig och skaffar hus och barn och så står man där, med en pågående husrenovering under småbarnsåren. Vi har ett hus som klarar att vi väntar med renovering, det är bara det att vi inte vill vänta. Jag vet flera andra nu som sitter i en sits där de verkligen måste. De kan inte vänta, därför att då blir det vattenskador eller nåt annat hemskt som man liksom inte vill vara med om. Man vill till exempel ha rinnande vatten och ett fräscht badrum när man är hemma med en nyfödd, som en av mina vänner sa.

Hittills har det varit så att när vi är lediga så jobbar vi med huset, eller trädgården, eller nåt annat som behöver uppmärksamhet. Det har varit mycket ”jag tar Simon på förmiddagen så kan du fixa med det där, och så tar du honom på eftermiddagen så gör jag klart det här”, som om Simon var någon sorts belastning och det är han ju naturligtvis inte. Det handlar inte om det. Det handlar om att komma framåt med huset (mest). Sällan gör vi saker som familj som inte involverar utökad familj såsom mormor/farmor/morbror m.fl. När gick vi en promenad tillsammans alla 3 sist? Jag kommer inte ens ihåg det.

Målet är inte att vi ska spendera mindre tid med den större familjen såklart, eller gå ut och promenera ihop och så var allt bra, utan jag fiskar mest efter att man behöver få stanna upp ibland, leva i nuet med det man redan har, andas och lugna sig lite. Jag behöver få fokusera inåt, ta det lugnt och stillsamt och vila. Jag må längta till förlossningen men det är inte en orosfri längtan direkt.

Alltså det är ju bra och delvis roliga saker vi projekterar för här hemma, och det vi prioriterat handlar i huvudsak om att just minska vardagsstress. När man lever i en ständig röra därför att det helt enkelt saknas förvaringsutrymmen, så blir vardagen också rörig och sådant tycker både jag och Björn är stressande.

Stresshantering

Jag hanterar min stress genom att bli frustrerad och få dåligt samvete för att jag inte gör mer hemma, och försöka formulera lösningar på det – den ena mer ostrukturerad än den andra – för Björn. Björn i sin tur hanterar stress genom att reagera fysiskt med mage eller eksem eller nåt, samt att försöka jobba undan det som stressar honom.

Lösningen

Inte helt oväntat var lösningen på bekymret kommunikation. Jag bestämde mig för att jag just nu inte tycker att vi måste någonting alls. Det får vara som det är. Visst är det bra om vi kommer framåt, men att det är ännu bättre om vi lugnar ner oss en stund. Vi är rörande överens, visade det sig.

I tisdags kväll jobbade Björn vidare med köksön ändå, för att han ville det, men jag satt inte i soffan med datorn och hade dåligt samvete för att jag inte hjälpte till. Vi gjorde båda det vi behövde eller ville, utan press. Så mycket bättre.

Sedan i tisdags har förvärkarna lugnat sig också, de var tydligen stressrelaterade (?). Nu känns det inte som om förlossningen ligger en timme runt hörnet längre, och på sätt och vis är det skönt att ha tid att vila med gott samvete.

Köksrenoveringen: bänk och köksö på Ikea i helgen

Jag har ju kanske nämnt att vi vill bygga en köksbänk och en köksö i köket innan lillebror kommer, och att vi tvivlat en aning på tidsupplägget. Tvivlar gör vi fortfarande, men nu är det i alla fall i rullning.

Den här helgen var jag ledig en dag, det var i söndags och då åkte vi till Ikea för att köpa alla bänkskåpen som behövs. Väl på plats kom vi på att vi lika gärna kunde välja fronter också, när vi ändå höll på.

Grejen är den att vi inte riktigt helhjärtat gillar Ikeas fronter. Flera av dem är fina men ingen är riktigt å-den-måste-vi-ha. När vi gick runt där på köksavdelningen, och väntade på att bli uppringda när det var vår tur i drop-inkön till köksplaneringen, så kom vi ändå fram till att vi må ha planer på att göra om köket helt och hållet men det kommer inte hända inom de närmaste 5 åren. Vi kan lika gärna köra på nåt som ”funkar” nu, och inte fokusera så hårt på att vi ska bli 100% helnöjda. Det kan ju faktiskt bli snyggt ändå.

front-till-bankskapSå vi valde mörkbruna fronter till alla skåpen, och så har jag planer på att få upp överskåp med vita fronter på sikt. Det är inte Björn helt med på, men jag tänker inte ge mig, jag vet att han kommer gilla det när det väl sitter uppe.

Hela besöket, från början till slut, blev en jäkla pers. Simon, som blev magsjuk i fredags kväll och spydde sista gången i lördags morse, var till följd av det mycket tröttare än vanligt. Redan i bilen på vägen dit började han gnugga sig i ögonen, men då tänkte vi ändå att SÅ lång tid kan det inte ta. Det kan inte rimligen ta mer ä 2 timmar; vi visste ju måtten på alla skåp och lådor, vi behövde bara hjälp med tillbehör och lagerplats och sånt där.

Alla vet att man måste budgetera för dubbla tiden om man åker till Ikea en helg, men av någon anledning tillhör vi dem som aldrig lär sig. Att försöka få med sig allt på plocklistan från tag-självlagret på 2 överlastade vagnar, och samtidigt hålla reda på Simon som klättrade in bland lagerpallar och hyllor och försvann precis hela tiden, tog längre tid än jag någonsin hade trott.

kurragomma-pa-ikeas-tagsjalvlager

Han hade det riktigt jobbigt på slutet, när vi stod och väntade vid varuutlämningen på 2 ynka täcksidor och det tog en hel evighet. Till slut ville han ingenting annat än att gå runt själv, utan sällskap, må halvdant av trötthet och sviterna efter lördagen och vinka åt folk. Kl 13:46 rullade vi ut från Ikeas trånga parkering – Simon somnade 13:47.

fullastad-bil

Det var på håret att vi fick med oss allt därifrån; hade inte fronterna råkat vara beställningsvara så hade vi fått ordna med hemkörning. När vi kom hem sov Simon vidare fram till kl 17, och under tiden monterade Björn skåpen till köksön. Jag orkade inte göra någonting alls, utflykten till Ikea tog knäcken på all fysisk energi så jag sov en stund jag med.

blivande-kokso

Det kommer att bli jättebra när det blir färdigt. Det intressanta är NÄR det blir klart.