Att dämpa förödelsen av vår framfart på Jorden

Naturskyddsföreningen hemsida
Från Naturskyddsföreningens hemsida. (Ej sponsrat.)

Naturskyddsföreningen

Jag reggade medlemskap hos Naturskyddsföreningen för en tid sedan. Naturligtvis för att jag vill stötta dem, men jag hade tänkt mig ett relativt passivt medlemskap. Sponsring mer än medlemskap, om du förstår. Men så kom idag en medlemsundersökning om hur jag som ny medlem upplever kommunikationen.

Jag är engagerad i miljön. I mitt arbete med förpackningar har jag en verklig möjlighet att göra något konkret till det bättre också. Vi tänker aktivt på hur vi lever för att dämpa förödelsen av vår framfart. Men det här med att engagera sig i en förening … Det är dubbelsidigt för mig; jag vill absolut stötta, men jag har en ganska låg gräns för vad jag tål att läsa innan det ger mig mardrömmar. Att höra om alla miljökatastrofer världen över när den skavande oron över vilken värld vi lämnar efter oss till våra barn och ger mig mycket besvärliga nätter, i synnerhet den senaste mardrömmen av ordlös fasa som jag inte ens fixar att prata om. Det är inte värt det. 

Så jag stöttar, och undviker att läsa deras kommunikation för det mesta. De berättar faktiskt om miljösegrar också, allt går inte i svart, men jag skyggar ändå för deras mail. Kanske försöker jag köpa mig upp ur min klimatångestens slukhål, vilket är bättre än att bara ligga kvar, kanske borde jag möta det istället. 

Jag vet inte. Men det positiva är att jag blev påmind om att man har rabatt hos SJ via Naturskyddsföreningen. Vi ska ju resa mer med tåg framöver, eftersom det gick så bra i somras

Vill du bli medlem du också, eller kanske hellre bidragsgivare, besök deras webb och fundera på det. Alla kan göra något, och allting gör skillnad. De har samlat ett gäng tips på olika saker man kan tänka på till vardags som spelar roll. Vissa av dem gör du kanske redan, vissa förändringar kostar dig inte mer än en lite annorlunda rutin. Det har du råd med. Klicka på bilden och sortera på Guide:

naturskyddsföreningen tips


Ej sponsrat. Vi borde alla engagera oss på ett eller annat sätt! Gör det du med, stötta en organisation som för miljöns, naturens och klimatets talan.

Maskrosor dukar under för pojkarnas poängbegär

Du minns kanske att jag berättade om vårt, tycker vi, genialiska poängsystem? Alltså det funkar fortfarande, kan jag meddela. Det funkar så till den grad att jag över en timme på förmiddan i söndags skuldsatte mig upp över öronen.

Vad jag fick för det? – En maskrosfri gräsmatta! 

“Hur tänkte du där?” sa Björn när han såg stjärnorna hopas på barnens poänglista.

“Jaaa … “ sa jag utförligt.

“Jag trodde inte du skulle omvandla de där till poäng rakt av,” fortsatte han och syftade på anteckningsblocket där jag hållit räkningen på hur många maskrosor med tillhörande rötter som barnen kom med.

“Nej, men hade jag anat att de skulle ge sig på hela trädgården och finkamma gräsmattan i en hel timme hade jag inte lovat dem en poäng för varje planta de drog upp. Men nu blev det så.”

Sagt är sagt, lovat är lovat. Båda två fick varsitt verktyg och instruktioner och sen drog de upp maskrosor som om det inte fanns någon morgondag. Som tur är hade ingen av dem glömt att det finns en gräns för hur mycket godis deras små kroppar får sätta i sig vid ett och samma tillfälle, oavsett poängförmögenhet. Igår var det lördags och dags att växla in, och de frossade för 10 poäng var – för det var vad vi vågade ge dem. Sen var de ganska nöjda ändå. 

före detta maskrosor
Bildbevis; spår efter maskrosor. RIP.

Vad gäller maskrosorna så har det ploppat upp några nya under veckan som gått, men jag har dragit upp dem när barnen inte varit hemma. De få som står där idag visar de inget intresse för, så jag tror inte jag behöver skuldsätta oss så hårt inom den närmaste framtiden.

Målet var att:

  1. se till att de höll sig sysselsatta utomhus
  2. lära dem hur man gör
  3. ge dem perspektiv på (ett av) de jobb vi gör hemma
  4. slippa dra upp alla själv

… så jag är fortfarande jättenöjd med utfallet. Jag hade dunkat mig själv i ryggen om jag inte varit orolig för att sträcka axeln.

Fösta veckan på jobbet med återupptäckt av livet utanför barnen

Just precis nu

Det är 2018-varmt hos oss idag. Vattnet i den lilla uppblåsbara poolen i trädgården är grumligt och på balkongen ovanför surrar AC:n. Allt är stilla, ingen orkar röra sig.

Imorgon har en gemensam kompis till pojkarna födelsedagskalas, så i eftermiddag ska vi åka och handla en present. Planen är att stanna till vid en plaskdamm på vägen tillbaka.

Kriget mot myrorna i trädgården fortsätter. Det verkar fruktlöst, det känns inte som att de blir färre. Kanske är giftet jag lägger i fällorna gammalt och verkningslöst, kanske matar jag dem bara – det skulle förklara en hel del. 

Första jobbveckan med nya rutiner i startgroparna

Första veckan på jobbet har gått bra. Jag har inte bidragit på något sätt, annat än med närvaro, men jag har fått sååååå mycket att läsa på och det har tagit 3 dagar att får igång datorn med alla program och inlogg. Nu är det gjort – och jag har återupptäckt en grej från för 2 år sen:

Det finns tid även innan barnen går upp på morgonen.

Det här hade jag helt glömt bort. Jag har länge levt som i en låda där alla vakna timmar finns, och utanför den fanns ingenting – förutom Universum utom räckhåll förstås. Så är det alltså inte. Tittar jag upp över lådkanten så ligger där en hel natt av sommarljusa otämjda timmar som inte ens är rädda för mig, för vi har aldrig sett varandra förr.

Nu menar jag naturligtvis de glada och fria timmarna, inte de mörka kämpartimmarna från bebistiden eller andra barnbundna nattetimmar.

Igår gick jag upp en timme tidigare än vanligt. Alla sov, utom jag och solen och den sista timmen innan dagen skulle starta. Jag hann jobba lite, dricka te i lugn och ro, tänka igenom dagen och – ja, du vet.

På det sättet blev morgonrutinen med pojkarna ett mysigt avbrott i jobbet, istället för något som måste drivas igenom för att man ska kunna starta sin dag nån gång – och jag hör hur det låter, för övrigt. Stannar jag upp och tänker efter, så är det morgonen som är min stund med dem, den är viktig. Viktigast. Men på morgnarna är jag sällan böjd att stanna upp och tänka efter, för jag är ingen morgonmänniska.

Jag jobbade hemma den dagen dessutom, så på eftermiddagen gjorde jag likadant. Jag hämtade dem en timme tidigare än det var tänkt, och tillbringade en timme med dem innan Björn jobbat klart och vi kunde byta plats. Visst, jag jobbade längre än jag brukar, men med viktiga pauser och jag kom ändå ”hem från jobbet” samma tid som tidigare dagar.

Måste se till att göra så minst en gång i veckan, vilket borde gå eftersom vi inte får vara fysiskt på kontoret mer än 4 dagar i veckan.

Lucka #17 – Tipskalender 2020

#17: Våtdräkt

Hör du till de som tycker det är varmt i simhallar, när du står still i en bassäng med 26 °C i vattnet och vakar över dina små medan de aldrig får nog? Då är det här inte för dig.

För dig som är lite mer som jag, dvs som drar dig för att åka till simhallar med normaltempererade pooler – dvs runt 26 °C – eftersom det krävs så lång tid i bastun för att tina och få tillbaka normal färg på kroppen efteråt, så kan jag VARMT rekommendera att skaffa våtdräkt. Alltså … wow!

Iskall semesterpool med våtdräkt

Visst, det är fortfarande kallt när du hoppar i, men vattnet innanför värms fort och sen är det faktiskt ok. Ingen blir gladare än barnen, och dessutom ser man så cool ut att andra badgäster kommer och ställer frågor om badhuset eftersom de tror att man jobbar där.

2 mm tjocklek räcker sannolikt till inomhuspooler, men det finns tjockare. Rådgör med din lokala dykare!

Lucka #16 – Tipskalender 2020

#16: Tappkran i plast

JAAAAA!! En sommarbild!!!

Jag rabblade en kortis om plast igår, och här kommer tipset jag lovade. Burken är av PET och den gula tappkranen är av PP eller PE, minns inte riktigt men det spelar mindre roll.

Just den här är väl inte den vackraste heminredningsdetalj som skådats i mannaminne, till skillnad från vissa av de populära glasbehållare med tappkran i metallfärg som var så poppis i somras, men den går å andra sidan inte sänder så fort den trillar av bordet.

Vi fyllde vårt fynd med citron- och myntavatten, och is, i somras och barnen kunde gå och hämta vatten själva. De drack mer än de brukar och jag var så nöjd att jag knappt visste vart jag skulle göra av mig själv.

Lucka #14: Tipskalender 2020

#14: Legopåse

En vän frågade på sociala medier hur andra föräldrar hanterar lego. Hur undviker man att behöva kliva på vassa legobitar med bara fötter mitt i natten när legoägaren drömt en mardröm?

Legopåse är en lösning, den enda som vi hittat som passar oss och därför har pojkarna varsin.

Bildkälla.

Om du väljer en liknande som den ovan, så rekommenderar jag att du byter bomullssnöret mot tex ett nylonsnöre, för bomull mot bomull kan bli himla trögt att dra åt.

Man kan sy en påse relativt enkelt själv, det finns tydliga instruktioner både här och där, och jag hade gärna gjort det men det har helt enkelt inte funnits tid till det under året som gått. Dessutom hade jag inte så mycket tyg som bara låg och väntade, och priset för allt material som behövs för att sy själv översteg priset för den färdiga produkten.

Vill man köpa en originell påse så kan jag rekommendera att titta på etsy, men kolla leveranstid om du vill ha den innan jul.

Lucka #13 – Tipskalender 2020

Alla föräldrar sitter på sina egna föräldrahacks, du vet den där lilla lilla snilleblixten som underlättat vardagen markant, och alla önskar vi att 1) vi kommit på det tidigare och 2) att vi kunde komma på fler.

Trots det ser jag inte så mycket såna här småtips, och funderar på om möjligen jantelag, föräldratabu och föräldrahets gjort gemensamt slag i saken att dämpa glada tillrop. Den frågan är så komplex att jag inte gräver mer i den än så, men ändå. Att enkelt dela med sig av vad som funkar för just OSS borde inte få vara problematiskt. Det är INTE samma sak som att tala om för främlingar hur de borde göra.

#13: Brandmanspreppade vinterkläder i hallen

Ett av våra bästa tricks hemma är brandmanspreppad vinteroverall – funkar även med galon-/skal-/skidbyxor. Det här gör underverk för oss under vinterhalvåret under den kritiska stunden när vi ska ta oss ut ur huset:

Det är en gnutta meckigt att få till, men det är INGENTING mot hur meckigt det är att få till med en morgontrött förskolepojke – dvs en hjulande spaghetti – inuti.

En kort fråga på facebook resulterade i några tips från andra föräldrar:

  • Morgontävlingar: Om ni sätter på er kläderna så springer jag åtta varv runt köket under tiden och så ser vi vem som kommer först.
  • Trött fredag-efter-jobb/dagis, då kör vi ”fuldans”, 10 min på hög volym, dansa loss till varsina låtar! Vi har dansat oss igenom Marcus&Martinus, shanbanan, up4noise … ??? Ingen blir piggare, men alla får skratta lite innan kvällsrutiner och trötthet tar över …
  • Tvinga dig glad o gör något galet en relativt lång stund. Ge barnet ett roligt minne för kvällen att tänka på när det skall sova. Tro inte att jag är någon optimal och ideal förälder bara för att jag skriver detta. Men vet att det funkar även om jag sällan orkar genomföra det, haha

Lucka #12 – Tipskalender 2020

#12: Mutan som funkar i alla lägen

Mutor är det som får världen att gå runt, om man ser mutor som något trevligt som motiverar något mindre trevligt. Som att snyta sig, tydligen.

Det är förstås inte samma nyckel som gäller för alla barn, men jag tror att principen går att applicera både här och där.

Mina barn avskyr att snyta sig, de går hellre runt och drar in eländet tills de blir yra i huvudet istället. Speciellt i dessa tider är det liksom inte ok att gå runt och klamra sig fast vid en förkylning.

Pojkarna älskar film. Vi använder film som muta för att få dem att

  • städa sina rum på kvällen när det verkligen behövs
  • plocka upp ytterkläderna från golvet i hallen
  • tvätta händerna och kissa innan maten
  • snyta sig
  • plocka undan allt sitt pyssel från matbordet
  • klä på sig
  • övrigt

Det här är egentligen normala saker som de förväntas göra, liksom alla andra, men som av olika skäl är motiga att få igenom. De har fasta filmtider som är när vi lagar mat och strax innan vi ska gå till förskolan, och det är mest den tiden vi håller gisslan tills de har gjort vad som förväntas av dem. Om de vägrar så bråkar vi inte om det, men filmen startas EFTER att de hängt upp sina jackor i hallen, tvättat händerna, snutit sig osv.

Det funkar väldigt bra, jag hoppas att vi på det här sättet nöter in normalt beteende utan att behöva ta så många fighter kring det. Om ett tag borde det räcka med att be dem snyta sig utan att behöva locka med film, den förändringen har funkat med andra saker – som tex att de tar undan sina tallrikar efter maten. De tänker inte på det längre, ibland får jag påminna och då gör de det och ber inte om film som tack för besväret, för sambandet har sjunkit undan.

magsjukan