Påskpyssel för föräldrar

Appassimento, har jag upptäckt, gifter sig alldeles förträffligt med vår tvåårings klåfingriga och envisa vansinnesutbrott över tillvarons till synes oräkneliga orättvisor.

Jag är inte mycket för pyssel som man sedan ska slänga/äta upp/dreggla sönder till småfibrer, det känns som slöseri med både tid och kreativitet. För min egen del, alltså, inte för barnens. De får lägga hur mycket tid de vill, nästan, på kreativitet vad mig anbelangar. Men jag har börjat se på min tid som på pengar, och då blir jag ganska fattig och måste vända på varenda krona för att få det att gå ihop ibland. Jag har inget kapital över att investera i Ingenting.

Ingenting, i det här fallet, är att måla ansikten på ägg som sedan skalas och förtärs.

Men så såg jag en video i scrollfarten på Facebook och kände att där hade vi ett påskpyssel i min smak. Äntligen. Allt jag behövde var ett stort påskägg.

Igår morse, när pojkarna ändå körde upp oss på benen kl 06:18, väntade jag in öppettiden på stora Coop, tog Simon under armen och körde dit. Jag lockade med att åka vagnbil, och när han väl satt i den var det succé. Faktum är att han inte vill kliva ur den när vi var klara, han ville handla vidare.

Men du vet, man kan ju inte komma hem med ett tomt påskägg till sin godisälskande sambo… När jag plockade smågodis tänkte jag för mig själv att Björn kommer bli sur, och jätteglad, och irriterad, och sen glad igen över det här. Grejen är att han inte kan behärska sig; finns det godis så äter han det.

Påskpyssel för föräldrar

Påskpyssel steg 1: Skaffa stort påskägg.

“Är det hashtag #tjockapåbjörn eller?” frågade Björn med en kola i mun medan jag fotade.

“Jag bestämde mig för att bara göra såhär en gång om året från och med nu,” sa jag oskyldigt och han köpte det.

Påskpyssel steg 2: Gör dig av med godiset = häll i en skål och ställ på plan yta nära Björn.

Påskpyssel steg 3: Skaffa en bib, förslagsvis ett vin som passar till svajigt blodsocker.

Påskpyssel steg 4: Klipp hål i ägget för pipen.

Använd INTE sax för det blir, som du ser nedan, inte snyggt. Koppla klåfingriga barn på lämpligt ställe så de inte kan komma och sabotera viktig påskstämning genom att, säg, bära iväg med andra halvan av ägget och sätta sig på det.

Påskpyssel steg 5: montera bib-påsen i ägget, sätt på locket och knyt ett band runt.

Påskpyssel steg 6: limma på fjädrar/ulltussar/blöta pappersfibrer/påskpynt på toppen för extra påsksarkasm.

Påskpyssel steg 7: stötta upp ägget så det inte trillar omkull hela tiden.

Jag hittade små annorlunda metallringar i en av kökslådorna. Det är äggkoppar, passande nog.

Påskpyssel steg 8: Provkör din påskbib.

Gärna till din toddlers högröda vredesutbrott i ryggläge med snabba rumplyft, för extra krydda.

 

Vin och amning, del II

campaux vin

Ja, jag har tagit ställning till vin och amning för min egen del, vilket går att läsa om här, men så lyssnade jag på en podd idag där en aspekt av det hela dök upp som jag faktiskt inte tänkt på.

Om man dricker vin så luktar man vin, det räcker med en munfull för att åstadkomma det så det krävs verkligen inga mängder – egentligen behöver man väl inte ens svälja. Om man dricker en klunk vin på kvällen när barnen är med, och så gosar man i soffan, kanske läser en saga eller vad man nu har för sig, pussar massa på barnen och luktar alkohol, då kommer barnen att koppla ihop mys, kärlek, och alkohol som nånting som hör ihop.

När jag hörde det så tänkte jag att ja, jo, det är förstås logiskt. Usch vad hemskt. JAG ÄR EN HEMSK MÄNNISKA. Men sen när jag tagit mig samman från min lilla svacka där så tycker jag ändå att jag kan dricka lite vin. Vi snackar fortfarande inga mängder. Jag kanske bara skulle sluta göra det i samband med pussar och mys. Spara mitt lilla vin till efter att Simon somnat. För nånstans så känns det som att skulle vi stryka vin ur våra liv så skulle det vara för att det är vad vi tror att alla andra tycker man ska göra, och inte för att vi tycker det själva.

Så. Med det sagt så önskas trevlig helg, nu ska vi kolla på Idol och låtsas veta vad vi pratar om när vi kritiserar folks scenspråk. Tjo.

 

Vin och amning

skåpvinFolk tittar på mig som om jag vore höggravid och just svept 4 tequilashots på raken när jag säger att jag gärna också tar lite vin till middan om vi är borta.

Kan man dricka vin när man ammar? Jag gör det. Inga mängder, totalt ett halvt glas under middan och kvällen, ibland lite mer men jag kommer aldrig upp i ett helt glas. Jag vill inte det, eftersom det avråds och inte ses med blida blickar av folk i största allmänhet, men också för att min toleransnivå sjunkit rejält genom 100% avhållsamhet under hela graviditeten.

Jag dricker vin därför att jag gillar älskar det. Kunde jag få samma, alltså EXAKT samma smak utan alkohol så skulle jag välja det alla gånger… Ja, ok, kanske inte när jag var yngre, men jag är inte yngre längre 😉

Så vad är det då som gäller? Kan man dricka vin trots att man ammar?

Enligt livsmedelsverket så ja, det kan man… men: Alkohol har inga positiva effekter för amningen. Enligt nuvarande forskning innebär det dock inga medicinska risker för barnet om du dricker måttliga mängder alkohol när du ammar, det vill säga 1-2 glas vin eller motsvarande 1-2 gånger i veckan. Den mängd alkohol som barnet kan få i sig med bröstmjölken är mycket liten.

Här har vi en artikel i tidningen Vi Föräldrar på samma tema: Bröstmjölken har samma alkoholhalt som blodet. Har man 0,5 promille alkohol i blodet, så har man 0,5 promille i bröstmjölken också. Det blir alltså mycket små mängder alkohol barnet får i sig, även om det helammas.

Självklart avråds det att hantera små barn när man är onykter. Men vad man kanske skulle fråga sig själv är väl om man blir onykter på ett halvt glas vin till maten?

Jag är kluven till hela grejen. Jag menar, jag vet ju att det inte finns någon anledning för andra att kommentera mitt blygsamma alkoholintag men det vet inte de som kommenterar. Hade jag haft problem eller bara varit oansvarigt oinsatt så är det å andra sidan bra att folk lägger sig i. Det skulle vara skönt att slippa förklara sig inför alla, om det så är fransoserna, ingift familj eller totala främlingar, men jag är inte säker på att samhället skulle bli bättre för det. Så jag undviker vintillfällen där det är ont om utrymme för förklaringar, helt enkelt.