Etikett: amning

5 party(eh?)trick jag kommer sakna efter småbarnstiden

Här kommer den, listan över de partytrick jag redan saknar eller vet att jag kommer sakna efter småbarnstiden. Vänligen dra dig till minnes skillnaden i definitioner av fest före respektive efter barn. Listan är i fallande prioritetsgrad:

? Självmjölkning på sked för omgivningen att provsmaka, shotta eller snorta.

? Blotta ena bröstet och skjuta en mjölkstråle i ögat på passerande.

? Väktare av magisk väska. Större inuti än utanpå. Lunch, mellis, fruktbuffé, klädombyten, näsdukar, handdukar, vatten, välling, varmt te, papper och penna, personlarm, läppkräm, rumpkräm, bröstkräm, smärtstillande, plåster, skavsårsplåster, blöjor, bindor, skötbädd, våtservetter, godis, hårklämmor, skiftnyckel et j’en passe.

? Kunna texten till typ alla verser i alla barnkammarvisor som någonsin komponerats.

? Barnvagnen. Tvekar du vilka skor som passar bäst? Ta med 2 par. Kompisdejt med shopoholictrötta ben? Det är vagnen som bär. Veckohandling? Det är LUGNT, ta det på hemvägen. Med vagnen. Behöver ni flytthjälp? JAG TAR MED MIG VAGNEN!

 

SaveSave

SaveSave

Amningste resultat: som en ko utan bonde

Jakten på amningsteet är slut

Läs om starten här, och fortsättningen här.

Luzern är en växt som ges som kosttillskott till bland annat kor. Björn köpte ju det till mig att brygga te på för att försöka få amningen att hålla längre.

Jag gjorde en termos på morgonen – vår termos rymmer en liter – och så drack jag det under dagen. Ungefär 3 koppar blev det, och eftersom det smakade ladugård, eller möjligen hö, så hade jag i honung och mynta och då blev det helt ok. Jag drack teet varje dag i 10 dagar.

Amningste resultat

Teet funkar!

Eller nej det gör det inte, Adrian vill fortfarande inte amma mer än kl 04:15 och en kortis på eftermiddan, men jag fick mer mjölk och det var ju det som allt det här handlade om.

Men alltså, det känns lite meningslöst att vika sig trippel för att kunna stå till tjänst med något som ingen vill ha. Eftersom Adrians mjölkkonsumtion är fortsatt låg, och det är lite obehagligt med mjölkkänsla i brösten i kombination med att ingen vill avhjälpa den, så har jag slutat igen.

Kände mig lite som en ko utan bonde, kan jag tänka mig.

Vad jag borde ha gjort var egentligen att börja dricka teet direkt när jag märkte att min mjölk inte längre
räckte till helamning.

Offentlig amning: Alla ställen jag ammat på

Nu när amningen kan betraktas som slut – med undantag för nattning, frukost och sporadisk förrätt – har jag roat mig med att sammanställa en lista med alla ställen jag minns att jag har ammat mitt barn på.

Alla ställen jag ammat på

  • under promenaden (utan att stanna)
  • ledig alkisbänk
  • upponedvänd badbalja i duggregnet på en brygga
  • bland hyllorna för städprylar på Willys
  • i bilen
  • på båten
  • på bussen
  • på tunnelbanan
  • på pendeln
  • på stranden vid en brasa
  • vid sidan av gångvägen under ett träd på väg till mataffären
  • i soffan hos typ alla jag känner
  • utanför en främlings port när vi skulle köpa en grej på blocket
  • i skogen
  • i ett naturreservat
  • på restaurang
  • på café
  • i en park
  • genom en hel studentmottagning
  • på bröllop (inte i kyrkan)
  • på jobbet

…och min favorit:

  • på en klipphäll i Stockholms skärgård en vacker sommarkväll i augusti.

Björn tog bild på blöjbytet efteråt.

offentlig amning

Angående åsikterna om offentlig amning

Till dem som menar att man inte borde tillåta offentlig amning, eller vad det nu är för trams man kommit på, så vill jag bara säga up yours. Alternativet till amning i alla dessa lägen hade varit en offentligt hysteriskt vrålande bebis – UTAN AVBROTT – med tillhörande offentligt hormonstinn gråtande mamma.

Eller… ja, man kan ju alltid stanna hemma va.

Luzernte-gräset är här

Jag berättade ju om vår jakt på amningste härom dan, och nu är det här.

Typ.

Luzernte var slut överallt, men Björn beställde på ebay den sortens produktvariant som jag tror man ger kossorna (bland annat) för det var det vi hittade.

Det kom idag, och han har hunnit hälla i mig 2 stora koppar. Vi kokade gräset – det ser verkligen ut som vanligt gräs, alltså gräsmattegräs – i 5 min, sen satte jag i mig vattnet som smakade kokt (äcklig) grönsak. Andra omgången kokade Björn det ihop med min frysta mynta, sen hade vi i en sked honung och det blev mycket bättre.

luzernte
Fredagsdrinken. Kosttillskott för kreatur mojito. Hett.

Det är mitt mission, tydligen, att sätta i mig hela kannan ikväll… men eftersom jag vill hinna somna mellan kisspauserna inatt så blir det nog bara en kopp till.

Målet är att dricka 3 koppar om dagen i en vecka och sen se om det har haft nån nämnvärd effekt, så jag återkommer i frågan.

Läs om resultatet av det hela här.

Jakten på amningsteet

I och med att Adrian behöver mer mjölk än min kropp producerar – och nej, tillgången går INTE efterfrågan till mötes efter ett par dagar av vansinneshungersvrål – så får han ersättning som komplettering sen nån månad eller så tillbaka. I och med att jag fyller honom med ersättning blir han bekväm och föredrar flaskan när han är riktigt hungrig. Mjölken rinner inte till tillräckligt fort för hans smak, dvs mina bröst börjar inte läcka så fort han tittar på mig. Tyvärr.

Björn hittade på nätet nånstans att luzernte, alltså te på luzern, ska hjälpa mjölkproduktionen på traven så vi packade ihop oss för att promenera till centrum imorse för att handla.

”När tror du de öppnar i centrum?” frågade Björn över frukosttallriken.

”Kl 10 skulle jag tro.”

”Va!? Vad sent!”

”Sådär säger bara folk med småbarn hemma.”

Väl på plats hade ingen av de 3 butikerna teet inne. När vi kom hem letade vi på nätet men tehelvetet var slut i Sveriges alla onlinebutiker också, och nu misstänker jag att det slutat tillverkas.

Björn har istället hittat det på ebay, men dessvärre tror jag inte det är ekologiskt.

Vi får se hur det går, kanske hinner jag torka ihop till en liten flaga på golvet innan vi får tag i teet. Att mjölken sinar tror jag, förutom redan nämnda anledning, också beror på att jag varit sjuk i 3 veckor, hostat mig genom nätter med lite sömn och sviterna efter svampen där i början som fortfarande inte är helt ur världen.

Jag tänker att 4 månader med amning är ändå bra, precis som jag tänkte då att ”4 veckor är ändå mer än många andra barn får”.

Läs mer om amningsteet vi beställde från ebay.

Läs om resultatet här.

Varför väljer man bort att amma?

Jag har länge undrat. Jag menar alltså de kvinnor som gör ett val, som bestämmer sig redan innan förlossningen att de inte ska amma. Det är en genuin undran, jag skulle gärna vilja höra varför vissa väljer att göra så, men tyvärr är det svårt att inte läsa in fördömande i en sådan fråga.

Jag menar alltså bara förstföderskor, med vanliga kroppar utan hinder, som långt före förlossningen bestämmer sig för att inte amma.

Jag har tänkt extra mycket på det på sista tiden, eftersom vi haft sådana problem och att det till slut blev lite av en fixidé för mig. Jag VILL verkligen amma. Jag har mina orsaker, förutom fixidén förstås; det handlar mycket om vad jag hört om immunförsvar, allergier och överkänslighet. Dessutom är det himla praktiskt.

Anyway, för att berätta om hur det går så är antibiotikakuren slut nu. Svampkrämen ska användas i 2 veckor efter att besvären försvunnit, jag vet faktiskt inte riktigt hur jag avgör det men det ger sig nog.

Jag har fortfarande ont, men inte ens skuggan av vad jag hade förut. Intressant i sammanhanget är att Björns kusin, som vi träffade på kusinträffen i söndags, har en flicka på 5 månader och de har haft samma besvär som vi. Hon fick också antibiotika och svampbehandling, och det tog henne 14 veckor att bli fri från det… Hon sa att hon tycker det är vanligt att man hör om amningsproblem med andra barnet. Det är ingenting jag reflekterat över, men med tanke på den icke existerande uppföljningen jag fått med Adrian jämfört med hur mycket hjälp jag fick med Simon, så kan jag tänka mig det.

 

Hur det går med vår amning?

Under mitt inlägg om vår havererande (ja, presens) amning fick jag tips från Cecilia och Nina om att det skulle kunna röra sig om kort tungband, och du vet ju hur det blir när man är desperat efter svar och lösningar på akuta problem, eller hur? Jag googlade, gick med i facebookgruppen, kollade bilder och läste om folks olika berättelser. Allt verkade stämma in på oss – eller i alla fall mer än hälften. Jag var övertygad om att min pojke har för kort tungband.

Jag skulle ju ringa amningsmottagningen för att få hjälp på den vägen, men de har högt tryck och lång väntetid sa de på telefonsvararen så jag ringde min husläkare istället.

Min husläkare har känt mig sedan jag var 12 år gammal. Hon är allergispecialist, så det är därför (jag är ju allergisk mot sånt som är gott och/eller gulligt). Hon beordrade mig att ringa en gammal kollega till henne på Alva Barnklinik, men det visade sig att han inte var tillgänglig så jag fick en tid i fredags hos hans kollega.

Kollegan i fråga, en något auktoritär herre, konstaterade att vår pojke definitivt inte har kort tungband. Jag frågade om det kunde vara svamp då, med tanke på att pojken fram till helt nyligen haft en rejäl mjölktunga. Han rådde mig att kontakta amningsmottagningen, och skrev ut svampmedicin till pojken och mig. Sen försökte han vara hjälpsam med att säga att det inte finns någon forskning som säger att amning är bättre än ersättning för barnet… vilket jag inte tror på. Amning är bättre av många anledningar, och jag säger det utan värdering. Det är upp till var och en att välja själv, och jag vill verkligen. För mig är amningen jätteviktig. Kan jag göra ens det minsta lilla för att minska risken att han ärver mina allergier så kommer jag att kämpa för det. Men om barnläkaren säger en sådan sak till mig, så kanske han inte kan se hur det ska kunna gå att lösa?

Jag kände mig ganska nedslagen efter det besöket, jag hade hoppats så intensivt på att ha hittat problemet så att vi kan börja göra något åt det. Jag ringde min läkare och berättade, och hon gav mig en tid hos henne på måndag – dvs igår.

Efter att ha uppdaterat henne om läget bad hon att få se mina bröst, så jag lyfte upp tröjan och flashade.

Hon tittade på mig, och så gjorde hon en Min. Hon såg ut som om jag just klämt en citronklyfta i ögat på henne när hon sa:.

”Det där gillar jag inte. Lisa, det där ser inte bra ut.” Sen fick jag gå tillbaka ut i väntrummet medan hon ringde några hemliga samtal, och när jag kom tillbaka in sa hon såhär:

”Lisa nu gör vi såhär att du får antibiotika mot streptokocker och en kräm mot svamp, utifall att vi har fel vilket jag hoppas att vi har. Hämta ut medicinen nu direkt när du åker hem, och börja inte amma igen förrän om 2 dagar, då borde det kännas lite bättre.”

Hon gjorde en paus, tittade på mig igen och sa att Lisa, vi löser det här.

Jag hoppas verkligen att vi löser det, för jag har inte så mycket driv kvar. Jag är rädd att mjölken ska sina när jag bara pumpar, men hur jag ska palla att amma igen imorgon vete fan.

 

Det gör så ont att jag svettas

Tänk dig en blödande och varig fingertopp. Tänk dig infektionen som gör så ont att man vill skruva av sig armen. Tänk dig att köra in den fingertoppen i en pennvässare. Och vrida runt.

Den smärtan. I brösten. Under varje amning. Vi har haft amningsproblem ett tag nu, någonting är uppenbarligen inte som det ska eftersom det till slut provocerade fram ångest hos mig inför amningen och jag dessutom fick sår.

Vi löste det tillfälligt genom att jag pumpade ut mjölken och gav honom på flaska, så att huden skulle få en chans att läka. Det gick bra, men smärtan försvinner inte och det känns som om ungen gnager i sig mjölk istället för att suga.

Jag ringde BVC, som rabblade tips på lösningar jag redan testat (amningshjälpen.se, olika ställningar, tag, pill med bebisläppar, amningsnappar, you name it) innan jag fick en tid dagen därpå, dvs igår.

Jag kan ju inte tro det är mig det är fel på, så vi undersökte pojken. På BVC kunde de inte hjälpa mig, läkaren tyckte inte han har kort tungband eller svamp, så jag råddes att vända mig till amningsmottagningen. De har öppet imorn, så jag ska ringa då och hoppas på en tid inom överskådlig framtid, dvs samma dag, eller möjligen igår.

Jag tror vår son har tänder egentligen. Han fäller in dem när de inte används, som en skräckfilmshaj… eller Toothless, i den där drakfilmen du vet.

Det är för övrigt INTE så jag planerar att lägga fram mitt case för personalen på amningsmottagningen.

amningsproblem
Käkarna är förbluffande lika. Jag bara säger det.

Och simon bet mig i örat igår. Han försökte äta upp mitt örhänge, så nu har jag en inflammerad örsnibb.

Ingen sa att det skulle vara såhär att ha barn… Jag får väl börja använda skuddsutrustning, som när man tränar polishundattacker. Jag tänker hockeyskydd. Och skidhjälm. Och kanske flaskmatning med tång och eldsäkra handskar.