I och med att Adrian behöver mer mjölk än min kropp producerar – och nej, tillgången går INTE efterfrågan till mötes efter ett par dagar av vansinneshungersvrål – så får han ersättning som komplettering sen nån månad eller så tillbaka. I och med att jag fyller honom med ersättning blir han bekväm och föredrar flaskan när han är riktigt hungrig. Mjölken rinner inte till tillräckligt fort för hans smak, dvs mina bröst börjar inte läcka så fort han tittar på mig. Tyvärr.
Björn hittade på nätet nånstans att luzernte, alltså te på luzern, ska hjälpa mjölkproduktionen på traven så vi packade ihop oss för att promenera till centrum imorse för att handla.
”När tror du de öppnar i centrum?” frågade Björn över frukosttallriken.
”Kl 10 skulle jag tro.”
”Va!? Vad sent!”
”Sådär säger bara folk med småbarn hemma.”
Väl på plats hade ingen av de 3 butikerna teet inne. När vi kom hem letade vi på nätet men tehelvetet var slut i Sveriges alla onlinebutiker också, och nu misstänker jag att det slutat tillverkas.
Björn har istället hittat det på ebay, men dessvärre tror jag inte det är ekologiskt.
Vi får se hur det går, kanske hinner jag torka ihop till en liten flaga på golvet innan vi får tag i teet. Att mjölken sinar tror jag, förutom redan nämnda anledning, också beror på att jag varit sjuk i 3 veckor, hostat mig genom nätter med lite sömn och sviterna efter svampen där i början som fortfarande inte är helt ur världen.
Jag tänker att 4 månader med amning är ändå bra, precis som jag tänkte då att ”4 veckor är ändå mer än många andra barn får”.
Läs mer om amningsteet vi beställde från ebay.