Jakten på amningsteet

I och med att Adrian behöver mer mjölk än min kropp producerar – och nej, tillgången går INTE efterfrågan till mötes efter ett par dagar av vansinneshungersvrål – så får han ersättning som komplettering sen nån månad eller så tillbaka. I och med att jag fyller honom med ersättning blir han bekväm och föredrar flaskan när han är riktigt hungrig. Mjölken rinner inte till tillräckligt fort för hans smak, dvs mina bröst börjar inte läcka så fort han tittar på mig. Tyvärr.

Björn hittade på nätet nånstans att luzernte, alltså te på luzern, ska hjälpa mjölkproduktionen på traven så vi packade ihop oss för att promenera till centrum imorse för att handla.

“När tror du de öppnar i centrum?” frågade Björn över frukosttallriken.

“Kl 10 skulle jag tro.”

“Va!? Vad sent!”

“Sådär säger bara folk med småbarn hemma.”

Väl på plats hade ingen av de 3 butikerna teet inne. När vi kom hem letade vi på nätet men tehelvetet var slut i Sveriges alla onlinebutiker också, och nu misstänker jag att det slutat tillverkas.

Björn har istället hittat det på ebay, men dessvärre tror jag inte det är ekologiskt.

Vi får se hur det går, kanske hinner jag torka ihop till en liten flaga på golvet innan vi får tag i teet. Att mjölken sinar tror jag, förutom redan nämnda anledning, också beror på att jag varit sjuk i 3 veckor, hostat mig genom nätter med lite sömn och sviterna efter svampen där i början som fortfarande inte är helt ur världen.

Jag tänker att 4 månader med amning är ändå bra, precis som jag tänkte då att “4 veckor är ändå mer än många andra barn får”.


Läs mer om amningsteet vi beställde från ebay.

Läs om resultatet här.

Varför väljer man bort att amma?

Jag har länge undrat. Jag menar alltså de kvinnor som gör ett val, som bestämmer sig redan innan förlossningen att de inte ska amma. Det är en genuin undran, jag skulle gärna vilja höra varför vissa väljer att göra så, men tyvärr är det svårt att inte läsa in fördömande i en sådan fråga.

Jag menar alltså bara förstföderskor, med vanliga kroppar utan hinder, som långt före förlossningen bestämmer sig för att inte amma.

Jag har tänkt extra mycket på det på sista tiden, eftersom vi haft sådana problem och att det till slut blev lite av en fixidé för mig. Jag VILL verkligen amma. Jag har mina orsaker, förutom fixidén förstås; det handlar mycket om vad jag hört om immunförsvar, allergier och överkänslighet. Dessutom är det himla praktiskt.

Anyway, för att berätta om hur det går så är antibiotikakuren slut nu. Svampkrämen ska användas i 2 veckor efter att besvären försvunnit, jag vet faktiskt inte riktigt hur jag avgör det men det ger sig nog.

Jag har fortfarande ont, men inte ens skuggan av vad jag hade förut. Intressant i sammanhanget är att Björns kusin, som vi träffade på kusinträffen i söndags, har en flicka på 5 månader och de har haft samma besvär som vi. Hon fick också antibiotika och svampbehandling, och det tog henne 14 veckor att bli fri från det… Hon sa att hon tycker det är vanligt att man hör om amningsproblem med andra barnet. Det är ingenting jag reflekterat över, men med tanke på den icke existerande uppföljningen jag fått med Adrian jämfört med hur mycket hjälp jag fick med Simon, så kan jag tänka mig det.

 

Hur det går med vår amning?

Under mitt inlägg om vår havererande (ja, presens) amning fick jag tips från Cecilia och Nina om att det skulle kunna röra sig om kort tungband, och du vet ju hur det blir när man är desperat efter svar och lösningar på akuta problem, eller hur? Jag googlade, gick med i facebookgruppen, kollade bilder och läste om folks olika berättelser. Allt verkade stämma in på oss – eller i alla fall mer än hälften. Jag var övertygad om att min pojke har för kort tungband.

Jag skulle ju ringa amningsmottagningen för att få hjälp på den vägen, men de har högt tryck och lång väntetid sa de på telefonsvararen så jag ringde min husläkare istället.

Min husläkare har känt mig sedan jag var 12 år gammal. Hon är allergispecialist, så det är därför (jag är ju allergisk mot sånt som är gott och/eller gulligt). Hon beordrade mig att ringa en gammal kollega till henne på Alva Barnklinik, men det visade sig att han inte var tillgänglig så jag fick en tid i fredags hos hans kollega.

Kollegan i fråga, en något auktoritär herre, konstaterade att vår pojke definitivt inte har kort tungband. Jag frågade om det kunde vara svamp då, med tanke på att pojken fram till helt nyligen haft en rejäl mjölktunga. Han rådde mig att kontakta amningsmottagningen, och skrev ut svampmedicin till pojken och mig. Sen försökte han vara hjälpsam med att säga att det inte finns någon forskning som säger att amning är bättre än ersättning för barnet… vilket jag inte tror på. Amning är bättre av många anledningar, och jag säger det utan värdering. Det är upp till var och en att välja själv, och jag vill verkligen. För mig är amningen jätteviktig. Kan jag göra ens det minsta lilla för att minska risken att han ärver mina allergier så kommer jag att kämpa för det. Men om barnläkaren säger en sådan sak till mig, så kanske han inte kan se hur det ska kunna gå att lösa?

Jag kände mig ganska nedslagen efter det besöket, jag hade hoppats så intensivt på att ha hittat problemet så att vi kan börja göra något åt det. Jag ringde min läkare och berättade, och hon gav mig en tid hos henne på måndag – dvs igår.

Efter att ha uppdaterat henne om läget bad hon att få se mina bröst, så jag lyfte upp tröjan och flashade.

Hon tittade på mig, och så gjorde hon en Min. Hon såg ut som om jag just klämt en citronklyfta i ögat på henne när hon sa:.

“Det där gillar jag inte. Lisa, det där ser inte bra ut.” Sen fick jag gå tillbaka ut i väntrummet medan hon ringde några hemliga samtal, och när jag kom tillbaka in sa hon såhär:

“Lisa nu gör vi såhär att du får antibiotika mot streptokocker och en kräm mot svamp, utifall att vi har fel vilket jag hoppas att vi har. Hämta ut medicinen nu direkt när du åker hem, och börja inte amma igen förrän om 2 dagar, då borde det kännas lite bättre.”

Hon gjorde en paus, tittade på mig igen och sa att Lisa, vi löser det här.

Jag hoppas verkligen att vi löser det, för jag har inte så mycket driv kvar. Jag är rädd att mjölken ska sina när jag bara pumpar, men hur jag ska palla att amma igen imorgon vete fan.

 

Det gör så ont att jag svettas

Tänk dig en blödande och varig fingertopp. Tänk dig infektionen som gör så ont att man vill skruva av sig armen. Tänk dig att köra in den fingertoppen i en pennvässare. Och vrida runt.

Den smärtan. I brösten. Under varje amning. Vi har haft amningsproblem ett tag nu, någonting är uppenbarligen inte som det ska eftersom det till slut provocerade fram ångest hos mig inför amningen och jag dessutom fick sår.

Vi löste det tillfälligt genom att jag pumpade ut mjölken och gav honom på flaska, så att huden skulle få en chans att läka. Det gick bra, men smärtan försvinner inte och det känns som om ungen gnager i sig mjölk istället för att suga.

Jag ringde BVC, som rabblade tips på lösningar jag redan testat (amningshjälpen.se, olika ställningar, tag, pill med bebisläppar, amningsnappar, you name it) innan jag fick en tid dagen därpå, dvs igår.

Jag kan ju inte tro det är mig det är fel på, så vi undersökte pojken. På BVC kunde de inte hjälpa mig, läkaren tyckte inte han har kort tungband eller svamp, så jag råddes att vända mig till amningsmottagningen. De har öppet imorn, så jag ska ringa då och hoppas på en tid inom överskådlig framtid, dvs samma dag, eller möjligen igår.

Jag tror vår son har tänder egentligen. Han fäller in dem när de inte används, som en skräckfilmshaj… eller Toothless, i den där drakfilmen du vet.

Det är för övrigt INTE så jag planerar att lägga fram mitt case för personalen på amningsmottagningen.

amningsproblem
Käkarna är förbluffande lika. Jag bara säger det.

Och simon bet mig i örat igår. Han försökte äta upp mitt örhänge, så nu har jag en inflammerad örsnibb.

Ingen sa att det skulle vara såhär att ha barn… Jag får väl börja använda skuddsutrustning, som när man tränar polishundattacker. Jag tänker hockeyskydd. Och skidhjälm. Och kanske flaskmatning med tång och eldsäkra handskar.

 

Merinoullstest del 2

lanacare merinoull presentDet här inlägget handlar om resten av produkterna i merinoull jag fick från LanaCare i våras. De har inte bett mig skriva det, jag får inget extra för det så jag är lite osäker på om det ska märkas som sponsrat eller inte. Jag skriver om dem eftersom det sponsrade inlägget i våras rubricerades som “del 1″… jag kan ju inte INTE följa upp det.

Vi börjar med tossorna.

De snöras ovanför foten vilket gör att de sitter kvar och inte sparkas av hela tiden. Han ser ut som en smurf med dem på. De är varma och goa, så han har dem på sig varje gång vi tar vagnen för att hämta eller lämna Simon på förskolan. De har redan börjat noppa sig, men jag läste nånstans att när det gäller ull så har det med att göra att fibrerna är olika långa och att om man tar bort nopporna så kommer de inte tillbaka i samma utsträckning. Jag vet inte om det stämmer, men jag tror inte att nopporna påverkar funktionen här.

lana-care-tossor

Simons fantastiska gröna tröja

Älskar den. Det är en omlottröja som knyts i sidorna, klassisk design du vet, och det är inte helt praktiskt när man ska göra det samtidigt som man måste jaga föremålet för uppmärksamheten genom hela huset, men när den väl är på så är den både fin och varm. På förskolan kommenterade personalen den när han hade den på sig första gången för några veckor sedan, och tyckte den var jättebra.

lanacare-ulltroja
Det var omöjligt att få honom att posera; han är aldrig stilla, eller så står han 3 mm från kameran, sätter ett dregligt pekfinger på linsen och talar hjälpsamt om att den är “där”.

Amningsbehören…

…eller vad man nu ska kalla dem gemensamt.

Återanvändningsbara amningspads; varma i kallt väder, luddiga på insidan. Jag hade bekymmer med dem, eftersom jag använde dem precis i början och det ska man nog inte göra om man är känslig. Jag hade fruktansvärt ont under första 2 veckorna som amningen skulle komma igång, och med ludd som torkat fast på bröstvårtan gjorde det hallucinerande ont att ta av dem för att amma. Nu går det bättre, de fastnar inte på samma sätt (även om de fortfarande luddar en del). Jag har tvättat dem, jag fuskade och körde dem i maskin på ullprogram vilket med tanke på storleken nog var onödigt. Det hade gått fortare att tvätta dem för hand. Men de höll, även om jag fick rätta till formen igen när de var blöta.

brostkram

Kräm för sargade bröstvårtor; jag rekommenderar den rentav. Jag hade en liten tub Purelan hemma redan, du vet den som man brukar tipsas om, så jag använde den på ena bröstet och LanaCares kräm på andra för att jämföra. Efter 2 dagar gick jag över till LanaCares kräm på båda. Varför? Därför att Purelan kräver att man masserar in den i huden, den kräver lite arbete. Min hud var så galet öm att det blev tveksam om det var värt massagen som krävdes för att applicera Purelan, när LanaCares kräm var så lätt att smörja på. Dessutom så kändes det så mycket bättre med den, möjligen för att man slapp eftersmärtorna av insmörjningsprocessen men hey, det är resultatet som räknas. Båda krämerna består av lanolin (purelan 100%), men LanaCares innehåller även “caprylic/caprice triglyceride” så jag gissar att det är därför den är mjukare. Jag vet inte vad det är, men “only organic and safe ingredients are being used in the production”.

SaveSave

Merinoullstest, del 1

Jag fick en förfrågan för nåt tag sedan om jag ville skriva ett “review” för LANACare, ett danskt märke som gör ekologiska babyprylar och sånt i merinoull. Som tack skulle jag få behålla prylarna.

Jag blir typ aldrig tillfrågad om sånt, så jag tänkte att ja det kan jag väl göra. De verkade ha fina grejer och “organic” är ju våran sång. Merinoull generellt är dessutom redan en av Björns favoriter, jättesnällt mot exemhud eftersom det inte kliar och dessutom håller fukt borta.

Hon som jag mailade med undrade om det var nåt speciellt från deras shop som jag var intresserad av och jo, bibs, eller dregglisar/haklappar/dregellappar/regnlappeller vad man nu vill kalla det, går åt på löpande band här hemma.

Simon dreglar nu på olympisk nivå. När man kastar upp honom i luften flyger vätan i långa blänkande strängar från honom, lite som ljusspåren efter bilarna när man fotar med lång slutartid om kvällen. Ibland när han skakar på huvudet påminner han om en nybadad hund. Ibland behöver JAG byta tröja för att HAN dreglar och gärna söker upp mig och torkar av sig. Mamma – den levande näsduken.

Jag har sytt egna dregglisar, eftersom de ändå kostar 30 kr/st i affär och det går åt säkert en tre tusen i timmen. Jag har fodrat dem med plastad frotté, sweatshirt, bomull eller fleece. Bomull var värdelöst, fleece är jättedåligt för miljön, sweatshirt funkar ganska bra och plastad frotté rätt ok. Inget av materialen pallar trycket så som man skulle önska, så en dregglis i merinoull blir förstås intressant att testa.

I övrigt visste jag inte riktigt vad som skulle kunna komma till användning nu när sommaren gått ut så hårt. Merinoull är bra material men, vad jag vet, också ganska varmt. Jag skrev att jag inte visste hur mycket som skulle komma till användning nu såhär direkt; jag kommer ju inte amma förrän i november och Simon som är en varm människa behöver inga tjocktröjor på sommaren, men tänkte hon nog kunde sina produkter bättre än jag.

lanacare merinoull present

När jag fick paketet fanns där en dregglis/bib, en jättefin grön omlottröja för kalla höstdagar som antagligen kommer passa Simon lagom till dess, ett par tossor för nyfödd samt amningspads, återbrukbara sådana tillsammans med kräm för ömma bröstvårtor.

Det är roligt att ha nånting till Tvåan redan nu, som är hans egna och inte Simons gamla, till att börja med. Hur det går med amningspads, kräm, tossor och hösttröja återstår att se.

ekologisk dregglis

Dregglisen, däremot, har vi naturligtvis redan använt. Jag måste säga att den hanterar fukten jättebra. Jomen faktiskt, på riktigt. Den är lite stor, så jag ska sätta i en extra tryckknapp för att den inte ska hänga så långt ner – annars lyckas han dregla innanför den. Och hittills, när den blivit blöt, så har vi hängt den på tork och den luktar inte sådär halvmysko som använda dregglisar annars gärna gör. Så hurra för den.

lanacare bib

lanacare dregglis bib

Lana Care merinoull är kemiskt obehandlad ull från ekologiska får, enligt hemsidan.

 


Läs del 2 av mitt merinoullstest här.

SaveSave

SaveSaveSaveSave