Varför väljer man bort att amma?

Jag har länge undrat. Jag menar alltså de kvinnor som gör ett val, som bestämmer sig redan innan förlossningen att de inte ska amma. Det är en genuin undran, jag skulle gärna vilja höra varför vissa väljer att göra så, men tyvärr är det svårt att inte läsa in fördömande i en sådan fråga.

Jag menar alltså bara förstföderskor, med vanliga kroppar utan hinder, som långt före förlossningen bestämmer sig för att inte amma.

Jag har tänkt extra mycket på det på sista tiden, eftersom vi haft sådana problem och att det till slut blev lite av en fixidé för mig. Jag VILL verkligen amma. Jag har mina orsaker, förutom fixidén förstås; det handlar mycket om vad jag hört om immunförsvar, allergier och överkänslighet. Dessutom är det himla praktiskt.

Anyway, för att berätta om hur det går så är antibiotikakuren slut nu. Svampkrämen ska användas i 2 veckor efter att besvären försvunnit, jag vet faktiskt inte riktigt hur jag avgör det men det ger sig nog.

Jag har fortfarande ont, men inte ens skuggan av vad jag hade förut. Intressant i sammanhanget är att Björns kusin, som vi träffade på kusinträffen i söndags, har en flicka på 5 månader och de har haft samma besvär som vi. Hon fick också antibiotika och svampbehandling, och det tog henne 14 veckor att bli fri från det… Hon sa att hon tycker det är vanligt att man hör om amningsproblem med andra barnet. Det är ingenting jag reflekterat över, men med tanke på den icke existerande uppföljningen jag fått med Adrian jämfört med hur mycket hjälp jag fick med Simon, så kan jag tänka mig det.

 

Konsten att sova själv

Catrine på BVC

För nån vecka sen ringde jag till moster Catrine som är barnsköterska på BVC för att få lite tips. Grejen är den att Simon sovit middag på mig hela tiden, för det har inte gått att få honom att sova nån annanstans, och det må vara urmysigt men det är i allra högsta grad begränsande. Jag ville helt enkelt veta när man kan börja lära sitt barn att sova själv – man vill ju inte lägga ner massa jobb på nåt och sen i princip inte ha nånting för det.

konsten att sova själv

När är det värt att börja försöka få honom att sova själv?

Catrine sa att fram till 2 månaders ålder är det ingen riktig mening för då har barn så stort närhetsbehov, men efter det går det bra. Hon sa att det är ju väldigt svårt att förklara för en liten bebis varför han inte alltid kan få sova i mammas varma mjuka famn, så det kommer bli lite gråt och skrik i början, men det mår han bara bra av, om han får gråta lite. Det gör ingenting. Är man bara konsekvent så kommer han snart inte längre komma ihåg att han har sovit i våra armar, och kommer inte att ha såna problem att sova själv som han verkar ha nu. Hon sa att det går ganska fort för honom att vänja om. Hon sa också att vill man ha rutiner så är det bra att börja med dem helst före 4 månader, för ju äldre barnen blir desto längre tid tar det för dem att vänja om sig.

Sagt och gjort …

Sagt och gjort, Simon får inte längre somna när jag ammar honom. Enda undantaget blir när vi bär honom i babybjörnen och inte har vagnen med oss, för då finns det inte så mycket man kan göra ändå.

… med några undantag

I förrgår var vi på Lammet & Grisen allihop, sanslöst gott, men Simon deppade ihop medan jag var och tog mat så jag ammade vid bordet och lät honom undantagsvis somna i mina armar och… det är ju så mysigt! Det syntes verkligen hur han gosade ner sig i famnen och blev sovtung nästan direkt. Inte helt konsekvent gjort av oss, men där och då avgjorde vi att det fick vara värt ett steg tillbaka för att få matro och kunna äta utan att kompas av avgrundsvrål från barnvagnen vid bordskanten.


Uppdatering: läs mer om hur vi lär vår yngste son att sova själv här.

Vrålmysteriet (kanske) löst

Simon har varit krånglig till och från ett tag nu, mest på eftermiddagarna, och det verkar som att det är magen som ställer till det. Det pruttas överraskande bestämt, magen mullrar och Simon skriker.
Inte varje dag.
Inte exakt samma tid.
Som jag skrev igår så hör man tydligt när det är smärtskrik, han ålar och ligger som en sprättbåge i famnen, vrålar med stängda ögon och tårar som svämmar över i ilränder bak mot öronen. Fullständigt olidligt att höra på.

Mamma har oroat sig över detta, förstås, och över eksemen han fått i knävecken och på magen. Barnet är i obalans. Så hon pratade med sin syster Catrine, barnsköterskan, som sa att det lät som symptom på allergi/intolerans/överkänslighet mot mjölkprotein.
Mamma pitchade sedan för mitt upphörande av mjölkproteinintag så hårt att det bara gick att nicka. Och ja, varför inte? Om det kanske hjälper. Och om inte så kan man ju stryka det från listan.

Igår kväll kom Robban och Maria hit på husesyn (de är de enda som fortfarande inte sett huset), och de hade med sig thaimat till middag. De ringde när de stod på thaistället men då stod jag och bytte blöja på nyvakna Skriksimon, så det gick inte att höra menyn och jag ropade till Björn som stod med telefonen i dörren att jag ville ha nåt som inte var starkt. Och utan mjölk. Och inte starkt. Helst milt.
Vi har lärt oss att bland annat starka kryddor ger Simon magknip, och man vill ju sova om nätterna så det är ren självbevarelsedrift som håller en borta från sånt.
När vi satt till bords däremot visade det sig att han som tagit beställningen inte fattat, och min asgoda kycklinggryta var så stark att det gjorde ont i hela munnen.
Jag tänkte på kvällen att jag säkert skulle hinna amma innan kryddorna hunnit ut i mjölken, så jag gjorde det och kom på medan vi satt där i sängen att man nog borde kolla upp det.
Jag hamnade på Amningshjälpen.se. Hade ingen aning om den, sidan verkar seriös som tusan, där står allt om amning.
Varför. Har. Ingen. Nämnt. Den?
Hursomhelst, såhär kan man läsa om just bröstmjölken:

Det kan vara flera orsaker att ammade barn har problem med magont utöver det mamma äter.

-Mammas mjölk kan komma häftigt, det vill säga att utdrivningsreflexen är stark och barnet sätter nästan mjölken i halsen, barnet sväljer mer luft och detta kan bidra till trassel med magen.
Detta kan avhjälpas t ex med att mamman mjölkar ur lite innan amningen och att barnet har en upprätt (vertikal) position när mamman sitter och ammar eller att mamma ligger och ammar (då flödar inte mjölken lika häftigt).

-Mamman kan ha en mycket stor mjölkproduktion och ammar lite på varje bröst vid varje amningstillfälle, detta medför att barnet får en stor andel kolhydrater i mjölken som i sin tur bidrar till att magen blir orolig.
Detta kan avhjälpas genom att mamma ammar samma bröst under en längre period, t ex 1 timme eller 2 timmar eller 3 timmar – detta beror på hur ofta barnet ammar och hur det fungerar på mamman – något man får pröva sig fram till. På detta sätt får barnet en mindre andel kolhydrat och en större andel fett som bidrar till att det blir lugnare i magen.

Vad gäller mammans mat, så är det väldigt individuellt vad ett barn tål.
Det finns ingen generell regel.
Detta är också något man får pröva sig fram med. Det som gäller för ett barn gäller inte för ett annat. Det du äter går över i mjölken, men det tar olika lång tid för olika livsmedel.
Det hänger ihop med om ämnet är fettlösligt, vattenlösligt, vilken surhetsgrad, måltidens totala sammansättning, hur det bryts ned i mammans matsmältning osv.
Det kan ta allt från nästan omedelbart till flera timmar.
Men 1-2 -3 timmar kan man nog säga kan gälla flest livsmedel.

Min mjölk kommer häftigt. Jag har stor mjölkproduktion och ammar på båda brösten vid varje amningstillfälle. Det låter som att texten handlar om Simon så nu blir det nya amningsrutiner här hemma 🙂

fryst bröstmjölk

För att unvika att ge honom av “dålig” mjölk är det bra att ha utpumpad bröstmjölk i frysen. Det skulle jag ha gett honom igår om jag hade tänkt efter lite tidigare. Den klarar sig ungefär 3 månader i frysen, och 2-3 dagar i kylen. Skitbra om man verkligen behöver en sovmorgon på helgen dessutom 😉

SaveSave