Offentlig amning: Alla ställen jag ammat på

Nu när amningen kan betraktas som slut – med undantag för nattning, frukost och sporadisk förrätt – har jag roat mig med att sammanställa en lista med alla ställen jag minns att jag har ammat mitt barn på.

Alla ställen jag ammat på

  • under promenaden (utan att stanna)
  • ledig alkisbänk
  • upponedvänd badbalja i duggregnet på en brygga
  • bland hyllorna för städprylar på Willys
  • i bilen
  • på båten
  • på bussen
  • på tunnelbanan
  • på pendeln
  • på stranden vid en brasa
  • vid sidan av gångvägen under ett träd på väg till mataffären
  • i soffan hos typ alla jag känner
  • utanför en främlings port när vi skulle köpa en grej på blocket
  • i skogen
  • i ett naturreservat
  • på restaurang
  • på café
  • i en park
  • genom en hel studentmottagning
  • på bröllop (inte i kyrkan)
  • på jobbet

…och min favorit:

  • på en klipphäll i Stockholms skärgård en vacker sommarkväll i augusti.

Björn tog bild på blöjbytet efteråt.

offentlig amning

Angående åsikterna om offentlig amning

Till dem som menar att man inte borde tillåta offentlig amning, eller vad det nu är för trams man kommit på, så vill jag bara säga up yours. Alternativet till amning i alla dessa lägen hade varit en offentligt hysteriskt vrålande bebis – UTAN AVBROTT – med tillhörande offentligt hormonstinn gråtande mamma.

Eller… ja, man kan ju alltid stanna hemma va.

Varför väljer man bort att amma?

Jag har länge undrat. Jag menar alltså de kvinnor som gör ett val, som bestämmer sig redan innan förlossningen att de inte ska amma. Det är en genuin undran, jag skulle gärna vilja höra varför vissa väljer att göra så, men tyvärr är det svårt att inte läsa in fördömande i en sådan fråga.

Jag menar alltså bara förstföderskor, med vanliga kroppar utan hinder, som långt före förlossningen bestämmer sig för att inte amma.

Jag har tänkt extra mycket på det på sista tiden, eftersom vi haft sådana problem och att det till slut blev lite av en fixidé för mig. Jag VILL verkligen amma. Jag har mina orsaker, förutom fixidén förstås; det handlar mycket om vad jag hört om immunförsvar, allergier och överkänslighet. Dessutom är det himla praktiskt.

Anyway, för att berätta om hur det går så är antibiotikakuren slut nu. Svampkrämen ska användas i 2 veckor efter att besvären försvunnit, jag vet faktiskt inte riktigt hur jag avgör det men det ger sig nog.

Jag har fortfarande ont, men inte ens skuggan av vad jag hade förut. Intressant i sammanhanget är att Björns kusin, som vi träffade på kusinträffen i söndags, har en flicka på 5 månader och de har haft samma besvär som vi. Hon fick också antibiotika och svampbehandling, och det tog henne 14 veckor att bli fri från det… Hon sa att hon tycker det är vanligt att man hör om amningsproblem med andra barnet. Det är ingenting jag reflekterat över, men med tanke på den icke existerande uppföljningen jag fått med Adrian jämfört med hur mycket hjälp jag fick med Simon, så kan jag tänka mig det.