MIN födelsedagsdag, överraskningsdagen från mor och bror

När jag fyllde år i somras fick jag ett kort av mamma och Jonas, med ett löfte om en dag tillsammans i september. De hade kollat och planerat datum med Björn, men sen kom typ livet emellan och det sköts fram till i söndags.

Jag hade ingen aning om vad vi skulle göra, blev bara tillsagd att vara klar att hämtas kl 10 “klädd som vanligt”, vad det nu innebär, med bekväma skor.

När vi hade åkt i en dryg timme upptäckte Jonas att det var halva vägen kvar, och jag hade fortfarande ingen aning om vart vi skulle när vi passerade Flen.

Till slut berättade de att vi skulle till Vingåker.

“Vad gör man i Vingåker?” sa jag, som var osäker på om jag blandade ihop den metropolen med en annan.

Vet du inte vad man gör i Vingåker?!” sa modeexperten Jonas och satte därmed punkt för den diskussionen.

Vaddå… Nä. Jag har MISSAT Vingåker, vilket gjorde ankomsten till en överraskning.

Aha.

Jag fick besöksförbud på barnavdelningen redan innan vi kom in, och med orden “då får du nog passa mig” följde jag min mor in i den stora hallen.

Det slutade inte med mycket shopping, men med välbehövlig sådan. Jag har letat ny vinterjacka i 6 år, efter 2 år slängde jag min gamla som då var full med hål och solblekt och lite småläskig, och har i 4 år klarat mig genom att ha en tunn dunjacka (du vet en sån där liten lätt sak) under regnkappan eftersom jag inte hittat den vinterjacka jag letat efter.

Men så bara var den där. Det var mamma som hittade den såklart, jag har glömt hur man shoppar till sig själv. Nu hänger den som en trofé i hallen, med lapparna kvar, och ser ut som en råbock fångad i strålkastarljuset när jag fotar den med blixten.

Jag längtar till vintern och snön.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Merinoullstest del 2

lanacare merinoull presentDet här inlägget handlar om resten av produkterna i merinoull jag fick från LanaCare i våras. De har inte bett mig skriva det, jag får inget extra för det så jag är lite osäker på om det ska märkas som sponsrat eller inte. Jag skriver om dem eftersom det sponsrade inlägget i våras rubricerades som “del 1″… jag kan ju inte INTE följa upp det.

Vi börjar med tossorna.

De snöras ovanför foten vilket gör att de sitter kvar och inte sparkas av hela tiden. Han ser ut som en smurf med dem på. De är varma och goa, så han har dem på sig varje gång vi tar vagnen för att hämta eller lämna Simon på förskolan. De har redan börjat noppa sig, men jag läste nånstans att när det gäller ull så har det med att göra att fibrerna är olika långa och att om man tar bort nopporna så kommer de inte tillbaka i samma utsträckning. Jag vet inte om det stämmer, men jag tror inte att nopporna påverkar funktionen här.

lana-care-tossor

Simons fantastiska gröna tröja

Älskar den. Det är en omlottröja som knyts i sidorna, klassisk design du vet, och det är inte helt praktiskt när man ska göra det samtidigt som man måste jaga föremålet för uppmärksamheten genom hela huset, men när den väl är på så är den både fin och varm. På förskolan kommenterade personalen den när han hade den på sig första gången för några veckor sedan, och tyckte den var jättebra.

lanacare-ulltroja
Det var omöjligt att få honom att posera; han är aldrig stilla, eller så står han 3 mm från kameran, sätter ett dregligt pekfinger på linsen och talar hjälpsamt om att den är “där”.

Amningsbehören…

…eller vad man nu ska kalla dem gemensamt.

Återanvändningsbara amningspads; varma i kallt väder, luddiga på insidan. Jag hade bekymmer med dem, eftersom jag använde dem precis i början och det ska man nog inte göra om man är känslig. Jag hade fruktansvärt ont under första 2 veckorna som amningen skulle komma igång, och med ludd som torkat fast på bröstvårtan gjorde det hallucinerande ont att ta av dem för att amma. Nu går det bättre, de fastnar inte på samma sätt (även om de fortfarande luddar en del). Jag har tvättat dem, jag fuskade och körde dem i maskin på ullprogram vilket med tanke på storleken nog var onödigt. Det hade gått fortare att tvätta dem för hand. Men de höll, även om jag fick rätta till formen igen när de var blöta.

brostkram

Kräm för sargade bröstvårtor; jag rekommenderar den rentav. Jag hade en liten tub Purelan hemma redan, du vet den som man brukar tipsas om, så jag använde den på ena bröstet och LanaCares kräm på andra för att jämföra. Efter 2 dagar gick jag över till LanaCares kräm på båda. Varför? Därför att Purelan kräver att man masserar in den i huden, den kräver lite arbete. Min hud var så galet öm att det blev tveksam om det var värt massagen som krävdes för att applicera Purelan, när LanaCares kräm var så lätt att smörja på. Dessutom så kändes det så mycket bättre med den, möjligen för att man slapp eftersmärtorna av insmörjningsprocessen men hey, det är resultatet som räknas. Båda krämerna består av lanolin (purelan 100%), men LanaCares innehåller även “caprylic/caprice triglyceride” så jag gissar att det är därför den är mjukare. Jag vet inte vad det är, men “only organic and safe ingredients are being used in the production”.

SaveSave

Snökaoset vid årets första snö

“Vi måste sopa trappan innan det blir farligt att gå där”, sa Björn imorse när han gick upp.

Det har snöat i 2-3 dagar nu och vår trätrappa ner mot gångvägen har låga steg. Det behövs inte så mycket snö innan stegen försvinner och det blir backe av dem. Sen när snön smälter blir det blankis och livsfarligt att gå där.

Igår lämnade jag Simon på föris med vagnen, vi tog bussen dit men jag fick gå hem och det var tamejfan 45 graders uppförsbacke hela vägen. Vagnen bara spårade i snön och jag fick skjuta den halvt på tvären för att den inte skulle dra i diket/in i buskarna/ut i gatan/åt helvete – ingen vet varför, framhjulen hade inte låst sig, och jag var både svettig och astmatisk när jag äntligen kunde häva mig själv, Tvåan och vagnen uppför trätrappan hemma.

off-pist-med-barnvagnen

Vi tog bilen när vi hämtade honom på eftermiddagen.

När jag satt och åt frulle med Simon imorse kom ett meddelande från Björn:

hellre-an-vagnen

Då hade jag fortfarande inte förstått hur mycket snö som faktiskt kommit. Den insikten trängde sig på när beslutet att ta bilen var fattat, alla var påklädda, Tvåan väntade inne medan jag skulle bära Simon till bilen. Jag har bra vinterstövlar, men de bara försvann i snön.

vagen-till-bilen

Simon älskar att vara ute. Han älskar regn, vattenpölar, vatten i alla former faktiskt, sand, lera, jord, gräs, lövhögar, skogen, snö – allt. Men när jag ställde honom vid bilen i snö upp till midjan, och han valde att falla raklång framåt som första åtgärd, då var det tydligen inte lika kul. Jag flyttade honom till snett framför bilen och där stod han, utan minsta ansats att gå sin väg, och småklagade medan jag sopade bilen. Det tog 15 min att få fram den och installera bägge barnen.

forsta-snon-2016

Vi var på föris 50 min senare än vanligt, men vad gör det. Jag vet inte hur många gånger jag talade om för Simon att det var tur att vi inte hade någon tid att passa.

Väl hemma igen ringde jag Björn eftersom jag inte hittade snöskoveln, varpå han passade på att tala om att jag i alla fall inte behövde sopa trappan, för det hade han gjort innan han gick på morgonen.

“Jaha, gjorde du? Äm… det syns inte”, sa jag och skickade en bild på sagda trapp.

jag-sopade-trappan-i-morse

Sedan skottades det snö till förbannelse i 20 min innan jag tyckte att det fick räcka; det slutade ju inte snöa så efter ett tag börjar man undra om det tjänar nånting till att göra mer än absolut nödvändigt.

skotta-sno-i-november

Och sen hände detta (det är alltså foton på vår paviljong vi satte upp i somras, tagna inifrån köket):

paviljongtak-pa-vintern

Om någon ställer sig frågande till hur illa det är ställt med vår kära paviljong, så kan jag meddela att själva tygtaket är helt förstört – uppenbarligen – och att stommen är böjd i skarvarna. Frågan är om det går att räta ut eller inte. Tygtaket är inte så farligt, det skaffar vi nytt till våren. Det är värre om stommen är förstörd också, men den går förstås också att ersätta så det är inget att haka upp sig på.

Jag avslutar vinterns första snöinlägg med Simon i sin nya (“nya”) vinteroverall som jag köpt på Tradera. Storlek 92.

daligt-kop-pa-tradera

Den är så pass för stor att jag har svårt att vara upprörd över vilket skick den är i, men säljaren ska få ett dåligt omdöme för skicket är under all kritik. Det är alltså hål i fodret vid bensluten, sömmarna över knäna är lagade för hand, fothällor saknas helt och reflexerna är fläckiga av slitage.

Men men, gör om gör rätt. Storlek 86 siktar vi på, och med tanke på vädret blir vi kanske tvungna att köpa en ny.

Merinoullstest, del 1

Jag fick en förfrågan för nåt tag sedan om jag ville skriva ett “review” för LANACare, ett danskt märke som gör ekologiska babyprylar och sånt i merinoull. Som tack skulle jag få behålla prylarna.

Jag blir typ aldrig tillfrågad om sånt, så jag tänkte att ja det kan jag väl göra. De verkade ha fina grejer och “organic” är ju våran sång. Merinoull generellt är dessutom redan en av Björns favoriter, jättesnällt mot exemhud eftersom det inte kliar och dessutom håller fukt borta.

Hon som jag mailade med undrade om det var nåt speciellt från deras shop som jag var intresserad av och jo, bibs, eller dregglisar/haklappar/dregellappar/regnlappeller vad man nu vill kalla det, går åt på löpande band här hemma.

Simon dreglar nu på olympisk nivå. När man kastar upp honom i luften flyger vätan i långa blänkande strängar från honom, lite som ljusspåren efter bilarna när man fotar med lång slutartid om kvällen. Ibland när han skakar på huvudet påminner han om en nybadad hund. Ibland behöver JAG byta tröja för att HAN dreglar och gärna söker upp mig och torkar av sig. Mamma – den levande näsduken.

Jag har sytt egna dregglisar, eftersom de ändå kostar 30 kr/st i affär och det går åt säkert en tre tusen i timmen. Jag har fodrat dem med plastad frotté, sweatshirt, bomull eller fleece. Bomull var värdelöst, fleece är jättedåligt för miljön, sweatshirt funkar ganska bra och plastad frotté rätt ok. Inget av materialen pallar trycket så som man skulle önska, så en dregglis i merinoull blir förstås intressant att testa.

I övrigt visste jag inte riktigt vad som skulle kunna komma till användning nu när sommaren gått ut så hårt. Merinoull är bra material men, vad jag vet, också ganska varmt. Jag skrev att jag inte visste hur mycket som skulle komma till användning nu såhär direkt; jag kommer ju inte amma förrän i november och Simon som är en varm människa behöver inga tjocktröjor på sommaren, men tänkte hon nog kunde sina produkter bättre än jag.

lanacare merinoull present

När jag fick paketet fanns där en dregglis/bib, en jättefin grön omlottröja för kalla höstdagar som antagligen kommer passa Simon lagom till dess, ett par tossor för nyfödd samt amningspads, återbrukbara sådana tillsammans med kräm för ömma bröstvårtor.

Det är roligt att ha nånting till Tvåan redan nu, som är hans egna och inte Simons gamla, till att börja med. Hur det går med amningspads, kräm, tossor och hösttröja återstår att se.

ekologisk dregglis

Dregglisen, däremot, har vi naturligtvis redan använt. Jag måste säga att den hanterar fukten jättebra. Jomen faktiskt, på riktigt. Den är lite stor, så jag ska sätta i en extra tryckknapp för att den inte ska hänga så långt ner – annars lyckas han dregla innanför den. Och hittills, när den blivit blöt, så har vi hängt den på tork och den luktar inte sådär halvmysko som använda dregglisar annars gärna gör. Så hurra för den.

lanacare bib

lanacare dregglis bib

Lana Care merinoull är kemiskt obehandlad ull från ekologiska får, enligt hemsidan.

 


Läs del 2 av mitt merinoullstest här.

SaveSave

SaveSaveSaveSave

8 år – trots brännhålet

Jag dejtade en kille (du vet en av de där man är mindre stolt över) ett kort tag när jag bodde i Annecy. Han gav mig en jacka i present. Det var en bra jacka, även om den hade ett brännhål rakt genom fodret på innerfickan (förmodligen efter en cigg), saknade tillhörande skärp och antagligen var stulen. Det var 2005.

När jag till slut slängde jackan 2013 var det för att tvinga mig själv att köpa en ny till nästa vinter, för den var i så dåligt skick att det var direkt pinsamt att köra den ett år till.

Sen dess har jag letat. Inte en likadan, usch nej, men en snygg, svart, med sån där stor och yvig pälskrage, figursydd, och varm även när det är -20°.

Härom dan hittade jag den, jackan med stort J. 3 års sökande var äntligen över, och jag var lycklig. Jag var på outlet med Anna och Simon, Anna agerade smakråd medan Simon flirtade med butiksbiträdet.

38 var för stort över bröstet, men 36 alldeles för liten. Skillnaden mellan storlekarna var så enorm att jag misstänkte felmärkning av 36:an, så jag hade biträdet att gå och leta upp deras sista svarta 36:a på lagret men den var lika liten.

Besvikelsen var total.

Jag provade Den Perfekta Jackan i beige, vilket är helt fel färg för mig, bara för att ha en referens och den 36:an satt perfekt. Precis som jag ville ha den. Jag är så besviken, och fattar inte hur det kan vara så stor skillnad mellan storlekarna och dessutom skilja så pass mycket i storlek när det bara är olika färg…?

Hursomhelst. Jakten fortsätter. Jag kanske hittar en ny lagom till 2020.


Uppdatering: Läs här om hur lång tid det tog att hitta en till slut.