Ogenerade marknadsförare och blåögda bloggare

Mammatrams + företag X = ??

Jag får förfrågningar om samarbeten på bloggen med jämna mellanrum. Det är jättebra, förstås, att jag syns så pass att företag vill samarbeta med mig. Det som är mindre bra är erbjudanden i stil med detta:

Tack för en jättebra blogg! Vi undrar om du skulle vara intresserad av ett samarbete med vårt företag XX.
Vi vill att du skriver ett inlägg på ca 300 ord, med tre olika länkar till olika saker på vår sida. Använd gärna våra bilder. I gengäld får du rabatt i vår webbutik.

Nu är det så att jag är med i Influencers of Sweden – inte för att jag betraktar mig själv som en regelrätt influencer, tillåt mig le sarkastiskt, men det är en branschorganisation som förr hette Better Bloggers. Jag är ju en bloggare, trots allt, och jag bryr mig om mitt hantverk.

IoS lär oss mycket, men framför allt vad dylika inlägg är värda för företagen. Jämför gärna med vad det kostar att annonsera i en tryckt tidning, och tänk på att en sådan tidning oftast slängs efter ett tag.

Därför blir man lite förolämpad av förfrågningar i stil med “lägg 3 timmar av ditt liv på att skriva för oss, OCH BETALA OSS FÖR ATT FÅ GÖRA DET”.

De unga blåögda

Men. Det är en ung bransch, med många minderåriga utövare dessutom. Dessa unga bloggare tar många av dessa skrattretande usla deals, glatt och lyckligt skriver de om ett klädmärke i utbyte mot rabatt. Klädmärket tjänar pengar på dem, och bloggarna betalar – rabatterade priser visserligen men icke desto mindre betalar de. Lika illa är det när de får produkter för att skriva om dem; det är skatteplikt på sånt så de måste ändå betala för det.

Det är få som inte är helt insatta som vet det här, men det finns många marknadsförare som är högeligen medvetna och som kör på ändå.

Därför svarar jag ändå på förfrågningarna, för att utbilda om inte annat. Ibland får jag inte ens ett svar, men oftast får jag höra att ”vi har inte budget för det just nu”. Det stämmer nog, eftersom de vill att jag ska betala för att jobba åt dem.

Visst blir man sur, och visst känns det tråkigt att respektlösheten för det man gör medvetet ska kastas i ansiktet på en av folk som man kan förvänta sig bättre av, men framför allt – visst blir det svårt att förvånas när man tänker på att bloggandet är en starkt kvinnodominerad* bransch.


*Det finns många bra manliga bloggare. Nisse Edwall och Dennis på Lattefarsor till exempel.

Bildkälla: Unsplash

Läs gärna mer om varför jag bloggar här, här och här.

Merinoullstest del 2

lanacare merinoull presentDet här inlägget handlar om resten av produkterna i merinoull jag fick från LanaCare i våras. De har inte bett mig skriva det, jag får inget extra för det så jag är lite osäker på om det ska märkas som sponsrat eller inte. Jag skriver om dem eftersom det sponsrade inlägget i våras rubricerades som ”del 1″… jag kan ju inte INTE följa upp det.

Vi börjar med tossorna.

De snöras ovanför foten vilket gör att de sitter kvar och inte sparkas av hela tiden. Han ser ut som en smurf med dem på. De är varma och goa, så han har dem på sig varje gång vi tar vagnen för att hämta eller lämna Simon på förskolan. De har redan börjat noppa sig, men jag läste nånstans att när det gäller ull så har det med att göra att fibrerna är olika långa och att om man tar bort nopporna så kommer de inte tillbaka i samma utsträckning. Jag vet inte om det stämmer, men jag tror inte att nopporna påverkar funktionen här.

lana-care-tossor

Simons fantastiska gröna tröja

Älskar den. Det är en omlottröja som knyts i sidorna, klassisk design du vet, och det är inte helt praktiskt när man ska göra det samtidigt som man måste jaga föremålet för uppmärksamheten genom hela huset, men när den väl är på så är den både fin och varm. På förskolan kommenterade personalen den när han hade den på sig första gången för några veckor sedan, och tyckte den var jättebra.

lanacare-ulltroja
Det var omöjligt att få honom att posera; han är aldrig stilla, eller så står han 3 mm från kameran, sätter ett dregligt pekfinger på linsen och talar hjälpsamt om att den är ”där”.

Amningsbehören…

…eller vad man nu ska kalla dem gemensamt.

Återanvändningsbara amningspads; varma i kallt väder, luddiga på insidan. Jag hade bekymmer med dem, eftersom jag använde dem precis i början och det ska man nog inte göra om man är känslig. Jag hade fruktansvärt ont under första 2 veckorna som amningen skulle komma igång, och med ludd som torkat fast på bröstvårtan gjorde det hallucinerande ont att ta av dem för att amma. Nu går det bättre, de fastnar inte på samma sätt (även om de fortfarande luddar en del). Jag har tvättat dem, jag fuskade och körde dem i maskin på ullprogram vilket med tanke på storleken nog var onödigt. Det hade gått fortare att tvätta dem för hand. Men de höll, även om jag fick rätta till formen igen när de var blöta.

brostkram

Kräm för sargade bröstvårtor; jag rekommenderar den rentav. Jag hade en liten tub Purelan hemma redan, du vet den som man brukar tipsas om, så jag använde den på ena bröstet och LanaCares kräm på andra för att jämföra. Efter 2 dagar gick jag över till LanaCares kräm på båda. Varför? Därför att Purelan kräver att man masserar in den i huden, den kräver lite arbete. Min hud var så galet öm att det blev tveksam om det var värt massagen som krävdes för att applicera Purelan, när LanaCares kräm var så lätt att smörja på. Dessutom så kändes det så mycket bättre med den, möjligen för att man slapp eftersmärtorna av insmörjningsprocessen men hey, det är resultatet som räknas. Båda krämerna består av lanolin (purelan 100%), men LanaCares innehåller även ”caprylic/caprice triglyceride” så jag gissar att det är därför den är mjukare. Jag vet inte vad det är, men ”only organic and safe ingredients are being used in the production”.

SaveSave

Gästinlägg på Beautifullife.se

mammatrams-simon-graver-ner-sig-copy

Ja, jag har nu gästbloggat HOS NÅN SOM INTE KÄNNER MIG för första gången ever.

Jag har vetat i några veckor att jag hade det här inlägget att skriva. Det fanns en deadline, och texten skulle inte publiceras här hos mig. Det fanns någon annan som var villig att lägga upp någonting som jag har skrivit, och därtill utan att ha läst det ännu. I och med det enkla faktumet var jag såld. Det låter som om jag blev uppsökt och kontaktad om detta men så var det inte, eftersom sånt sällan händer folk vars existens ingen känner till, men jag är lika såld för det.

Men… Jag har vetat i några veckor att jag har det här inlägget att skriva. Alltså gjorde jag det inte förrän 2 dagar före publicering, i enlighet med principen om alltings fulländning i sista stund.

Beautifullife.se

Beautiful Life är både en blogg om balans och styrka i livet, och Anna Finnborgs hemsida. Annas resa fram till idag är intressant och modig – ja, jag tycker hon är modig, även om hon inte håller med – och det faktum att hon är certifierad MammaMage-tränare gör mig till en storögd färsk läsare.

Annas huvudspår, personlig utveckling, träning, terapi och livet, känns som en sammanfattning i fyra ord av mitt liv fram tills nu.

Som du kan räkna ut med lilltån så blev utkastet till mitt gästinlägg långt och osammanhängande. Det är fortfarande långt, men det bär i alla fall någon sorts röd tråd; mig. En sorts livsfilosofi, och varför ännu en mammablogg gjorde entré på vår svenska, milt sagt överbefolkade, bloggscen.

Läs mitt inlägg på Beautifullife.se här

– och glöm för all del inte att kolla in resten av hennes sida med massa bra recept och inspirerande tips.

anna-finnborg-beautiful-life

Merinoullstest, del 1

Jag fick en förfrågan för nåt tag sedan om jag ville skriva ett “review” för LANACare, ett danskt märke som gör ekologiska babyprylar och sånt i merinoull. Som tack skulle jag få behålla prylarna.

Jag blir typ aldrig tillfrågad om sånt, så jag tänkte att ja det kan jag väl göra. De verkade ha fina grejer och ”organic” är ju våran sång. Merinoull generellt är dessutom redan en av Björns favoriter, jättesnällt mot exemhud eftersom det inte kliar och dessutom håller fukt borta.

Hon som jag mailade med undrade om det var nåt speciellt från deras shop som jag var intresserad av och jo, bibs, eller dregglisar/haklappar/dregellappar/regnlappeller vad man nu vill kalla det, går åt på löpande band här hemma.

Simon dreglar nu på olympisk nivå. När man kastar upp honom i luften flyger vätan i långa blänkande strängar från honom, lite som ljusspåren efter bilarna när man fotar med lång slutartid om kvällen. Ibland när han skakar på huvudet påminner han om en nybadad hund. Ibland behöver JAG byta tröja för att HAN dreglar och gärna söker upp mig och torkar av sig. Mamma – den levande näsduken.

Jag har sytt egna dregglisar, eftersom de ändå kostar 30 kr/st i affär och det går åt säkert en tre tusen i timmen. Jag har fodrat dem med plastad frotté, sweatshirt, bomull eller fleece. Bomull var värdelöst, fleece är jättedåligt för miljön, sweatshirt funkar ganska bra och plastad frotté rätt ok. Inget av materialen pallar trycket så som man skulle önska, så en dregglis i merinoull blir förstås intressant att testa.

I övrigt visste jag inte riktigt vad som skulle kunna komma till användning nu när sommaren gått ut så hårt. Merinoull är bra material men, vad jag vet, också ganska varmt. Jag skrev att jag inte visste hur mycket som skulle komma till användning nu såhär direkt; jag kommer ju inte amma förrän i november och Simon som är en varm människa behöver inga tjocktröjor på sommaren, men tänkte hon nog kunde sina produkter bättre än jag.

lanacare merinoull present

När jag fick paketet fanns där en dregglis/bib, en jättefin grön omlottröja för kalla höstdagar som antagligen kommer passa Simon lagom till dess, ett par tossor för nyfödd samt amningspads, återbrukbara sådana tillsammans med kräm för ömma bröstvårtor.

Det är roligt att ha nånting till Tvåan redan nu, som är hans egna och inte Simons gamla, till att börja med. Hur det går med amningspads, kräm, tossor och hösttröja återstår att se.

ekologisk dregglis

Dregglisen, däremot, har vi naturligtvis redan använt. Jag måste säga att den hanterar fukten jättebra. Jomen faktiskt, på riktigt. Den är lite stor, så jag ska sätta i en extra tryckknapp för att den inte ska hänga så långt ner – annars lyckas han dregla innanför den. Och hittills, när den blivit blöt, så har vi hängt den på tork och den luktar inte sådär halvmysko som använda dregglisar annars gärna gör. Så hurra för den.

lanacare bib

lanacare dregglis bib

Lana Care merinoull är kemiskt obehandlad ull från ekologiska får, enligt hemsidan.

 


Läs del 2 av mitt merinoullstest här.

SaveSave

SaveSaveSaveSave

Cancern finns även i min familj

Pia har cancer

Min pappas hustru, Simons marmor Pia alltså, kämpar mot bröstcancer sedan ett halvår tillbaka. Nu är hon på väg ut på andra sidan av denna förskräckliga erfarenhet, tack och lov, men hon har långt kvar och det har tärt något enormt på både henne och pappa.

Som sjukling har man för det mesta fullt upp med att vara sjuk, och jobba på tillfrisknandet. Det finns inte så mycket utrymme för mer, framför allt inte när medicinen gör att du sover 20 timmar per dygn. Som sjukling jobbar man aktivt mot sjukdomen.

Som partner, däremot, har jag förstått att man sitter på bästa platsen, på första parkett, till det drama som cancern är. Man kan inte göra någonting, man reduceras till maktlös åskådare till det det som händer ens allra närmaste. Min far och jag fungerar väldigt olika men om det hade varit jag, i hans situation, så hade det blivit många sömnlösa nätter och tårfyllda ensamma promenader i en tillvaro där skräcken tar udden av all glädje. Ve och fasa.

Nu är Pia både stark och envis och har dragit ett av de (förhållandevis) längre stråna i cancerlotteriet, men alla har inte samma tur som hon. Min farfar och Björns pappa, till exempel. En vacker dag kommer man att säga saker som att ”det var på den tiden då cancer fortfarande var en dödlig sjukdom”, men vi har en bit kvar att gå innan vi är framme där.

Jag fick ett mail härom dagan från ForLife som undrade om jag ville skriva och länka till dem här på bloggen. Normalt så vore svaret nej, men nu handlar det om cancer så med anledning av vår kära Pias kamp, och med en tanke till Björns far som jag aldrig fick träffa liksom min farfar som hade mer att ge, skriver jag om sysselsättningsprojektet ForLife och deras insamling till cancerforskningen.

Var med och stöd insamlingen!

Var med och stöd deras insamling via butiken, där de säljer barnarmband med neonfärger och texten ”ICE” tillsammans med valfritt mobilnummer, men även lite tjusigare vuxenvarianter med texten ”ForLife” eller ”zero cancer”. Du skänker, och får dessutom någonting i handen för det ?

De här armbanden tyckte jag var ursmart, men jag medger att det nog dröjer innan Simon behöver ett – men man vet aldrig, folk säger ju alltid att det går fortare än man tror.

De skickade mig ett armband som tack för samarbetet. Det är för stort för Simon – jag tänker att det kanske passar honom när Björn ska vara pappaledig sen ? – men jag råkar ju ha en del pärlor, tråd, spännen, öglor och verktyg (mycket av det tack vare Pia, för övrigt) så det är snart korrigerat.

for-life-insamling

 

 

 

Profylax

Vi var på profylaxkurs i helgen, den på Götgatsbacken (sthlm) 9-12 lördag och söndag.

Man lär sig andas, får jobba med mental träning, massage, tryckpunkter, diskuterade partnerns roll, hur man föreställer sig att man vill ha det samt vad man kan göra för att påverka att det blir så. Och en massa annat.

Det var en bra kurs. Jag är inte mindre nervös över förlossningen, än, men det känns mycket mer stabilt nu. Jag kan känna att det kommer att gå bra. Jag längtar till och med.

Vi fick litteraturtips:

litteraturtips

att-mota-forlossningssmartanMen jag håller fortfarande på med Abascals bok Att möta förlossningssmärtan, där det står en del av det vi gick igenom på kursen. Jag har bara kommit drygt halvvägs men jag rekommenderar den starkt ändå.

 


Att möta förlossningssmärtan finns bland annat på Adlibris och Bokus