Övernattning en amoureux på Scandic Haymarket

Jag har inte haft tid att berätta om fortsättningen på Björns födelsedag, men bättre sent än aldrig – eller?

Hursomhelst, mamma var barnvakt hemma och till Björn hade jag sagt att vi skulle på dejt, det var allt. Överraskningen skulle bli övernattning på hotell, så mamma skulle sova över hemma med pojkarna.

Överraskad

När vi gick från restaurangen sa jag till Björn att vi skulle åka en omväg hem. Vi skulle till Hötorget först. Han ryckte glatt på axlarna. När vi satt på tunnelbanan på väg mot stan runt kl 21 föreslog han trevande att vi kunde passa på att utnyttja presenten från hans mamma också – ett presentkort på kläder – och jag undrade tyst om det verkligen kunde vara så bra att han inte fattat vad vi skulle göra.

När vi sakta gick hand i hand över Hötorget mot Haymarket, och jag drog in honom där, trodde han att vi skulle sätta oss i baren en stund för att inte åka hem riktigt än. Det var inte förrän jag uppgav namn i receptionen som poletten trillade ner och han blev överraskad.

Jubel.

Björn är svårlurad, men han spelar med väldigt bra så jag var inte säker på om jag lyckats förrän han liksom fick svårt att komma vidare ur sin överraskning. Han var liksom kvar där ganska länge.

Haymarket by Scandic

Efter att vi hämtat nyckeln och lämnat lite prylar på rummet gick vi ner och satte oss i den lugnaste delen som gick att hitta i nån av de två barerna.

haymarketEtt glas vin och en drink orkade vi med, men sen tog livet vi valt att leva ut sin rätt och vi gick och la oss.

Rummet var korrekt, dvs det såg ut precis som på bilderna, och precis som jag läst på Tripadvisor så hördes inte mycket från torget nedanför.

haymarket

Det absolut bästa under hela den vistelsen var den glutenfria sektionen på frullen. Alltså jag har jobbat 9 år på hotell och hotellfrukost är, för att vara ärlig, fullständigt ointressant – under förutsättning att frukost finns så man slipper gå hungrig.

Det här var typ den glutenintolerantes dröm…

haymarket

Egentligen är det inte så märkvärdigt, men i relation vad jag tidigare mötts med – dvs en trött brödkant och ett vänligt “säg bara till om du vill ha mer” – så var det här, fatta, kakor!, något som satte glatt humör på kartan för resten av dagen.

Den var inte särskilt billig, den här utflykten, men hotellnätter är sällan det och det var värt det.

Attackshopping

Tidigare nämnda presentkort tog vi vara på efter frukost och utcheckning. Jag släpade med mig Björn och handlade jeans eftersom alla hans gått sönder och jag redan lagat dem flera gånger om.

Jag gillar att shoppa med inställningen att “nu ska det här göras”. Försäljaren som närmade sig för att känna av läget fastnade ordentligt. Han fick jobba i 40 min med att diskutera, plocka, föreslå, leta fram, informera osv och Björn mannekängade fram och tillbaka utanför provhytten medan jag satt på en pall och sa ja eller nej.

Det blir lätt så när Björn måste gå och prova kläder. Han bryr sig inte nämnvärt och tycker det är det tråkigaste man kan hitta på, därför engagerar han sig helhjärtat när vi gör det eftersom han tänker att han slipper göra det fler gånger om han bara offrar sig lite nu.

“Du är ju den som ser mig mest och som ska gilla det du ser, så det är lika bra att du får bestämma,” säger han och jag älskar honom extra mycket just då. Märk väl, han har förstås sitt veto men säger sällan att nåt är fult, men säger han däremot att nåt är obekvämt så stryks det.

5 par jeans blev det, försäljaren var studsande entusiastisk när vi skulle betala och skickade med ett par kalsonger på köpet. Förhoppningsvis slipper Björn vi köpa byxor igen på ett bra tag nu. Resten av året i alla fall.

Hemma igen

Vi kom hem lagom till efter lunch när pojkarna somnat. Mamma var lite trött men hon sa att det hade gått jättebra. Jag och Björn kastade en blick på varandra och tänkte att hoppas det gått så pass bra att vi törs be om natt-barnvakt fler gånger.


OBS! Ej sponsrat

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Förskolelista: Vad som behövs inför förskolestarten

förskoleshopping resultat

När Simon skulle börja på föris förra året gick jag till POP* och skulle handla lite. Jag kom hem med en hel del. Det var lätt att sälja på mig saker eftersom jag inte hade nån riktig koll, så om ni som bäst håller på att skjuta shoppingen inför förskolestarten framför er så har jag satt ihop en lista över vad vi FAKTISKT använt:

Tidig höst

Utöver normala saker som eventuell mössa/vantar/skor och sånt:

  • 1 vindfleecejacka från POP
  • 2 regnställ (ett på föris)
  • 2 par gummistövlar (ett par på föris)
  • 1 sydväst

Kall höst

På rotation förstås, inte allt samtidigt:

  • 3 par ullsockar
  • 1 par raggsockor
  • 2 par underställsbyxor i merinoull
  • 2 underställströjor i merinoull
  • 1 underställ (lager 2) i fleece
  • 1 par skalbyxor
  • 1 skaljacka
  • 1 par tunnfodrade “vattentäta” vantar från POP
  • 1 par galonvantar
  • 1 par tumvantar i ull (jag rekommenderar att skaffa 2 par)

Vinter

  • 1 overall från POP (overall är mycket bättre än jacka och byxor, eftersom det inte kommer in snö inunder när man åker baklänges på mage nedför snöhögar)
  • 1 par varmfodrade allvädersstövlar från Tretorn (säljs bland annat på Coop)
  • 1 par varmfodrade vinterkängor
  • 2 par fodrade vantar (eller fler, alltså, de försvinner vartefter)
  • 2 fleecefodrade mössor som täcker öronen (gärna vindtäta)

Vår

Barn växer generellt som mest under sommarhalvåret, men de står ju inte stilla på kurvan så fort det är kallt ute. De underställ jag köpte förra hösten passade hela vintern; Simon hade storlek 74 när han började på föris och jag köpte storlek 86/92 eftersom de är lätta att bara vika upp (de kommer även passa en bit in på hösten i år). Skorna behövde vi köpa större, liksom mössa och regnställ, men annars passade höstens saker i stort sett bra även på våren.

Tips

Köpa barnkläder: POP är svinbra på att sälja på dig saker, de har bra kvalitet på sina prylar och får oftast bland de bästa i test. De vet vad de gör men det finns många alternativ, till exempel:

  • Åhléns har 3-pack ullstrumpor som funkat utmärkt hela året.
  • Lindex har underställ i merinoull, men inte i de minsta storlekarna.
  • Tradera är svinbra på allt. Bestäm dig för vad ni vill köpa och välj auktioner som tar slut på udda tider, dvs när inte alla kan sitta klistrade vid mobilen och buda in i det sista.
  • Passa på nu medan det fortfarande är lite rea på förra årets vinterkläder.

Märka barnkläder: Kom ihåg att namnmärka/namna allt. Vi har hittills märkt med efternamn, eftersom vi då slipper märka om för Adrian sen, och bara använt penna på plagg där namnband inte går att fästa eller som vi vet kommer slitas ut. Som typ strumpor och vantar.

Det finns massa olika sorters namnetiketter man kan beställa, vi har haft vävda namnband med efternamn och mitt mobilnummer på. Dessa syr man fast på plagget, men jag har istället trätt banden genom tex hängöglan på jackan och sytt ihop ändarna.

Det som är bra med det är att om man köper dyra nya saker som man har planer på att sälja av senare så ökar värdet om namnet inte är klottrat eller klistrat direkt på tyget.

 


*Polarn o Pyret

ej sponsrat

Köpa barnkläder i Skåne gör man bäst på landet

Hovleverantören

Du kanske minns att jag berättat förut om alla kläder vi fått av pappa och Pia? Det är i vilket fall som helst ofantligt mycket, och det är förhållandevis sällan som jag behövt köpa något till barnen för egen maskin.

De berättade, då,  att de hittat en butik i närheten där de köper nästan alla kläderna.

“Han heter Kristofer, han som har butiken,” berättade Pia över facetime.

“Ja,” sa pappa, “vi är där så ofta att vi får en kram när vi kommer dit nu. Vi kallar honom för våran hovleverantör, han är jättetrevlig!”

Hovleverantören får ett ansikte

Vi får nästan alltid grejer av dem när vi ses, och får nästan alltid höra om utflykter till Hovleverantören, så när det blev tillfälle att åka dit nu när vi var i Skåne för nån vecka sen så var det med förväntansfull entusiasm som jag packade bilen med barn, tillbehör, Pia och så pappa i förarstolen.

“Det tar en kvart ungefär,” sa pappa när vi rullade ut från garageuppfarten. Vartefter omgivningarna susade förbi på andra sidan bilrutan blev jag mer och mer fundersam. När all bebyggelse tillfälligt försvann utom synhåll, och jag försiktigt undrade om pappa kört vilse igen, kom det fram att vi inte alls skulle till ett köpcentrum.

Att köpa barnkläder på landet

Jag har alltid trott att Kristofers affär var en butik som så många andra, du vet en lite mindre barnklädesbutik i nån lite mindre galleria, eller på nån liten avsides gata i alla fall. Litet, skulle det hursomhelst vara. Ladan var inte så liten – eller, alltså jag har inte varit i många lador, då, men för att vara en butik var den inte så liten – och jag trodde det var stängt först. Soligt ute och dunkelt inne, du vet. Men pappa gick hemvant fram och drog upp dörren, och därinne möttes vi av Kristofer himself.

Pappas mobilkamera gör honom inte riktigt rättvisa.

Det var inga andra där så pappa stod och pratade med honom, Pia och jag knallade omkring på stället och vände och vred, grävde och pillade och kände på saker medan Simon letade sig fram till rithörnan.

Jag kände igen mycket, men en del var nytt. Det är en outlet så sortimentet beror på vad som finns tillgängligt för inköp. Jag gillar Bäbis kläder, de är färgglada och roliga och säljs så väldigt mycket dyrare på andra ställen.

Älskar bambu. Simon fick (bl.a.) en babyfilt i bambu som nyfödd, och det var den enda filten han inte lyckades sparka av sig på en gång.

Simon hittade nästan direkt lådan med bebismössor. Han kände igen dem – vi fick en sån när han var nyfödd, den ligger i Adrians korg nu – och drog på sig den utanpå sin egen mössa. Jag lät honom vara, de andra verkade glada att turas om att passa honom. Som en vallhund sprang han små varv i butiken med mössbanden vippande i farten och ropade “PIA! PIIA!! MAMMA! MAAAMMAAA!!” för att hålla koll på oss.

Skörden blev 2 sparkdräkter till Adrian, 6 par halksockor och 3 par vantar till Simon. Och så mössan som Simon sprungit runt med, den fick vi på köpet. Jag vet inte vad som hände, men jag misstänker att han charmade omkull Kristofer – det är så det brukar vara.

Jag fick med mig lite kläder till mig själv också; en poncho, eller vad det nu kallas, i 100% merinoull som var nedsatt till 100 kr (från 2200 kr(!?)), en genomskinlig svart tunika i viskos, och en handbroderad klänning. Allt från märket Yours Truly som konkade 2015.

Aldrig kläder till fullt pris

“Jag köper aldrig kläder till fullt pris längre. Jag kan inte minnas när jag gjorde det senast,” sa pappa apropå utflykten till Kristoffer. Han brukar referera till sin morbror, som på sin tid var en framgångsrik och förmögen affärsman, som menade att den som köper något till fullt pris blir lurad.

Jag tror att det är lättare att göra så där, “där” alltså inte i Stockholm eller storstan. Det finns jättemycket gårdsbutiker och skyffen och gömmor och egna små företag överallt bland åkrarna och fälten. I Stockholm finns tråkigt nog inte mycket utrymme för små företag, här finns mer stress och mindre tid och när man måste ha nåt så köper man det för att man inte upplever så mycket val.


Om du har vägarna förbi i närheten av Bårslöv, Hässlunda, Påarp eller Helsingborg så tycker jag att du ska ta och hälsa på hos Kristofer på Frillestad Outlet.

Deras hemsida med öppettider hittar du här, och deras facebook här.


Det är tråkigt att medvetna och rättvisa märken som Yours Truly inte klarar sig, men jag förstår att det är svårt för så dyra kläder att vinna konsumenter när vi lever i ett sådant extremt konsumtionssamhälle som vi gör.


ej sponsrat

Obligatorisk förskoleshopping

Om jag skulle tipsa alla som i framtiden kommer att stå inför sin första förskolestart, som förälder alltså, om något så är det att i lugn och ro sätta sig ner hemma och gå igenom listan över saker som förskolan tycker att man ska utrusta barnen med.

Gå inte bara till Sveriges antagligen mest kända (och inte billiga) barnklädesbutik och säg: “mitt barn ska börja på förskolan om några dagar, jag känner mig lite vilsen”.

Det gjorde jag, och det gick alldeles… jättebra. Sveriges antagligen mest kända (och inte billiga) barnklädesbutik har med största sannolikhet bara duktiga säljare, och jag fann mig själv stå öga mot öga med en välslipad mormor som visste exakt vad jag behövde.

förskoleshopping resultat

Jag gick hem med detta, och då hade jag bara haft för avsikt att köpa en sydväst. Och en extra solhatt – vilket jag naturligtvis också hade i påsen.

Jag är helt med på lager-på-lagerprincipen, så gör vi ju själva också när vi ska ut och sporta i kallt och/eller vått väder så det är jättebra, men att inte tappa bort sig själv i allt detta var tydligen inte lika enkelt.

Jag kommer att gå tillbaka med solhatt (hittade en på rea i en annan butik) och ett par långkallingar (fel storlek), och planerar att vända blicken mot Tradera. Länge leve begagnat!

Resultatet av dagens MVC-återbesök

“Din kropp gör precis som den ska,” sa min barnmorska idag när jag var där för återbesök efter förra veckan, och menade på att allt ser bra ut. Hon sa att när man väntar andra barnet så blir det ofta så att magen kommer väldigt fort. “Direkt när man kissar på stickan och ser ett + sakta träda fram i fönstret så ploppar magen ut en liten bit.” Sedan tar det ett tag för magen, alltså den riktiga magen, inte den gamla gravidmagen då, att växa ikapp kurvan och det gäller alltså även min mage.

Det är sant, eller det var i alla fall så för mig. Det syntes mycket tidigare på mig att jag var gravid den här gången.

Skönt att höra att allt är som det ska. Även om jag inte oroade mig så är det skönt att bara kunna släppa det och gå vidare.

Idag var jag i centrum och handlade förskoleutrustning såsom krigsmundering för lervälling, -50 gradig vinter, översvämning samt ullsockar som gör att man ramlar om man springer med dem inomhus (dvs naturliga fartbegränsare) till Simon för en årslön och halva mina besparingar. Men jag berättar mer om det en annan gång.

Den extremt framgångsrika snabbshoppingvändan

Simon hjälpte mig shoppa i torsdags, när vi väntade på att Johanna och Embla skulle komma hem. Han gjorde allting rätt; valde rätt storlek, jämförde priser, övervägde plagg som kanske inte riktigt är hans stil, diskuterade detta med sin shoppingbuddy (mig), letade efter matchande saker och ville inte riktigt gå när jag tyckte vi var klara.

Ja, för jag var ju tvungen att skicka bildbevis till Pia, som stått för största delen av Simons garderob. Vi har kallat henne för Nanny Pia hela tiden, men nu har detta ändrats och hennes permanenta titel är fastslagen:

Marmor.

De hade varit på middag hos/med några där kvinnan som har samma roll som Pia (dvs gift med morfar) introducerade begreppet, och Pia tog det direkt. Jag håller med, marmor passar bättre än nanny.

Så allt som allt får nog Simon följa med mig på fler snabbvändor in i klädaffärer när det är rea och man bara MÅSTE gå in. Hurra ?

8 år – trots brännhålet

Jag dejtade en kille (du vet en av de där man är mindre stolt över) ett kort tag när jag bodde i Annecy. Han gav mig en jacka i present. Det var en bra jacka, även om den hade ett brännhål rakt genom fodret på innerfickan (förmodligen efter en cigg), saknade tillhörande skärp och antagligen var stulen. Det var 2005.

När jag till slut slängde jackan 2013 var det för att tvinga mig själv att köpa en ny till nästa vinter, för den var i så dåligt skick att det var direkt pinsamt att köra den ett år till.

Sen dess har jag letat. Inte en likadan, usch nej, men en snygg, svart, med sån där stor och yvig pälskrage, figursydd, och varm även när det är -20°.

Härom dan hittade jag den, jackan med stort J. 3 års sökande var äntligen över, och jag var lycklig. Jag var på outlet med Anna och Simon, Anna agerade smakråd medan Simon flirtade med butiksbiträdet.

38 var för stort över bröstet, men 36 alldeles för liten. Skillnaden mellan storlekarna var så enorm att jag misstänkte felmärkning av 36:an, så jag hade biträdet att gå och leta upp deras sista svarta 36:a på lagret men den var lika liten.

Besvikelsen var total.

Jag provade Den Perfekta Jackan i beige, vilket är helt fel färg för mig, bara för att ha en referens och den 36:an satt perfekt. Precis som jag ville ha den. Jag är så besviken, och fattar inte hur det kan vara så stor skillnad mellan storlekarna och dessutom skilja så pass mycket i storlek när det bara är olika färg…?

Hursomhelst. Jakten fortsätter. Jag kanske hittar en ny lagom till 2020.


Uppdatering: Läs här om hur lång tid det tog att hitta en till slut.

Jag skulle ju bara handla mat

Jag är inte shopoholic. Långt ifrån. Man skulle kunna kalla mig motsatsen, faktiskt. När jag står i en affär och fingrar på nåt som jag nog kanske vill ha, så tänker jag alltid, ALLTID, “Behöver jag verkligen det här? Kommer jag använda det?”. Svaret är oftast nej, eller så går jag hem tomhänt eftersom jag måste fundera på saken. Jag använder också gärna mina saker tills de inte längre går att laga, i 8:an till exempel hade jag en blå collegetröja som till sist var så hålig att den inte längre värmde (ju joan of arctic vinterstövelmer mamma ville slänga skiten desto mer ville jag ha den kvar) och mina vinterstövlar jag haft nu sen 2008, ett par Joan of Arctic (Sorel) som jag bokstavligen avgudar, har till slut spruckit på tvären i sulan under främre trampdynan och läcker alltså underifrån.

Sen föräldraledigheten installerade sig över mig som ett tält utan egen belysning så sitter man en del vid datorn (duh). Om man tar med i beräkningen att skolådan försvann i flytten (ja, jag är bitter), att jag faktiskt blev tvungen att slänga min parkas efter förförra vintern (cigaretthål och jag röker inte ens, pälsen lossnade i tofsar, hål i yttertyget, så solblekt att det var var permanent skugga på tyget under luvan), att mina krav på ytterkläder förändrats dramatiskt i samband med föräldralivet liksom mina krav på tröjor och klänningar (amningsvänliga) osv… ja, om man tar med allt detta i beräkningen, och konstaterar att allting tycks sammanfalla till att jag plötsligt står utan vestimentärt kapital, alltså inga kläder (på riktigt), så blir det vad det blir. Internetshopping, en hel del, och så jag jag fått veta att om man tar med en kasse tyg (typ gamla kläder, stuvar, håliga strumpor m.m.) till H&M och handlar för minst 300 kr så får man 50 kr i rabatt så det har blivit några promenader till centrum också.

Härom dan skulle jag egentligen bara gå dit för att köpa vin och handla mat, men gick vägen som går förbi Ecco. Jag kom helt oväntat hem med nya vinterstövlar. Jag har gett upp om att försöka vänta ut rea på mina favoriter, så det blev ett par nedsatta från förra säsongen. Inte lika snygga, men de är ok. Och tokvarma.

förra säsongens vinterstövlar

Bekymret i sammanhanget är naturligtvis att jag knäar mig genom tillvaron på låg mammapenning. Visst, det går ingen nöd på mig, men det är väl otursamt att alla utslitningar och förändrade behov ska sammanfalla med tajtare ekonomi… Men det är väl sånt man har sina sparade slantar till, eller? 😉


Ej sponsrat inlägg.