Kläders miljöpåverkan, materialval och baksidor

Jag såg Stacey Dooley: Modeindustrins smutsiga baksida på SVT för ett tag sen, och efter det har min syn på kläder förändrats för alltid.
modeindustrins miljöpåverkan

Till min stora sorg finns den inte kvar på SVT Play, kanske går den att hitta nån annanstans. Jag hoppas det.

På ett ställe i filmen säger hon att det är inte det att folk inte bryr sig, det är det att de inte vet.

Vet vad?

Jag rekommenderar att se hela filmen, verkligen. I korthet handlar den om kläders miljöpåverkan och att modeindustrin kommer, tätt efter olja och kol, som den tredje största miljöboven i världen.

Förr fanns fyra kollektioner per år, de följde årstiderna, men nu finns över 50 kollektioner. Det är en ny varje vecka. Överkonsumtionen av kläder är hallucinerande stor och effekterna av den syns från rymden (bokstavligt talat, Aralsjön är nästan helt försvunnen och den var enorm innan bomullsodlingarna dränerade alltihop).

Samvetet

Jag som köpt en del tyg för att sy själv, jag som ibland köpt kläder för att jag vill ha dem och inte för att jag behöver dem. Jag som, jag som, jag som.

Jag som trodde att det var säkert med ekologiskt certifierade tyger. Jag som inte visste att ekologisk bomull kräver mycket mera vatten och dränerar produktionsområdena ännu fortare.

Jag som inte visste att små barn tvingas växa upp i byar som måste ta allt sitt vatten ur döda floder nedanför tygfabriker, där en del av mina kläder sannolikt föddes, och som ogenerat och ofiltrerat släpper ut alla kemikalier från tillverkningsprocessen rakt. Ut. I. Floden. Bristen på rent vatten gör att småsår aldrig läker – och vi vet ju hur många småsår barn får.

Jag som inte orkar tänka på det, för när jag gör det känns det som att jag ska gå sönder.

Var inte så hård mot dig själv

Jag hade ingen aning om kläders miljöpåverkan, inte i den här utsträckningen, och det tror jag att det är väldigt många som inte har. Det hjälper inte att må dåligt över vad vi redan gjort, men vi kan ändra vårt beteende. Huruvida jag köper den här tröjan på H&M’s rea eller ej spelar ingen roll för H&M. De har miljoner andra som köper och om inte jag gör det så gör nån annan det. Så är det.

De bryr sig inte om en enda kund, men det här spelar numera roll för mig. Jag vill bara ha den där tröjan på mitt samvete om jag verkligen behöver den och inte kan vänta.

Det handlar inte om att sluta konsumera, det handlar om att sluta köpa sånt vi inte behöver. När det gäller barnen till exempel så köper vi absolut en del grejer nytt (och vi får en hel del nytt också), men om jag ska handla kläder till pojkarna så vänder jag mig alltid till Tradera först. Där kan det hända att jag köper en och annan pryl som inte passade eller som vi kanske inte MÅSTE ha, men det känns inte lika illa där.

Visst kan vi argumentera att om vi flyttar alla impulsköp från butiker till Tradera så exploderar andrahandsmarknaden istället och den eldar ju också på industrin, men jag vill hävda att om man måste välja, så är det senare bättre.

Återvinning

FTI (Förpacknings- och Tidningsinsamlingen) säger att bara för att ett material kan återvinnas så betyder inte det att det återvinns. Det måste finnas en efterfrågan på andra sidan, annars blir återvinningen meningslös. Detta gäller naturligtvis även kläder; 100% bomull återvinns, men så fort man blandar i 5% elastan/lycra/valfri annan plastfiber så blir det genast svårare.

Tro inte att allt tyg som kastas i tyginsamlingen på miljöstationen återvinns, med andra ord.

Förändring

Hur kan VI förändra kläders miljöpåverkan? Hur tvingar man gigantiska decentraliserade företag som bara har vinst för ögonen att ta mer ansvar och pressa sina leverantörer?

Jag tror på att förändra sitt beteende, och sakligt lyfta ögonen på dem som vi umgås med. Kanske ska vi inte heja på influencers som propagerar blint följe av senaste modet och besinningslös shopping då och då. Istället kan man låta dem få höra önskan om att lyfta en mer hållbar livsstil (hatkommentarer leder ingenstans).

  • Tänk efter när du handlar. BEHÖVER du det du köper, verkligen?
  • Handla second hand – särskilt barnkläder går ju att få tag på både fräscha och fina och coola grejer. Jag tjatar om Tradera (ej sponsrat) men jag tycker det är underbart.
  • Titta på materialetiketten när du köper nytt. Lyocell är inte lika vanligt som viskos, men det finns.

Naturligtvis ska vi inte ha dåligt samvete när vi handlar nya kläder, men att bara tänka efter med ovan i minnet kan ganska effektivt förändra köpbeteendet hos många av oss och redan där har vi kommit en bit på vägen. När allt kommer omkring så finns det inget företag som står oberört inför förlust.

Läs mer om klädmaterial och kläders miljöpåverkan

🌍 “Bamboo the plant is wonderfully sustainable; bamboo the fabric isn’t so easy to categorize.”

🌍 Hur man ser skillnad på naturmaterial och syntetiskt i kläder

🌍 Nya material på väg
På RISE (Sveriges forskningsinstitut och innovationspartner) pågår arbete med att ta fram nya fibrer baserade på bland annat cellulosa (trä) och kräftskal, vilket får mig att känna att det finns hopp. Viljan till förändring vad gäller hur vi behandlar allas vår moder växer sig allt starkare över lag och jag törs känna mig lite hoppfull när jag ser att forskning pågår.

Sytt en del kläder i höst 😇

Att jag lagt en del tid på att sy tygbindor i höst vet vi redan men det är, hör och häpna, faktiskt inte det enda som lämnat min återuppväckta ateljé.

I och med Adrians potträning i somras, som fortfarande kan klassas som framgång med modifikation, så gick det åt en hel del byxor. Så föll det sig att jag en sensommardag insåg att han hade ett par byxor i sin garderob, som var sydda i ett löjligt enkelt mönster, så jag offrade dem – det vill säga, jag klippte upp dem i sömmarna och ritade av mönstret. Sen visade det sig att jag är bra på att klippa så jag sydde ihop dem igen. De blev liiiiite tajtare än innan, men det gick bra ändå. Sen blev det massproduktion på byxor.

Jag har haft samma inställning som med tygbindorna; inga nya tyger ska in i ateljén förrän jag använt upp de jag redan har.

Dessutom är det här med återbruk, som så ofta sagt, himla kul. Ovan byxor är sydda av bland annat en klänning jag köpte på Tradera som inte passade, babytyg från när Simon var bebis, en babyfilt, och en stuvbit jag fått av Anna en gång. De vita muddarna kommer från en av mina gamla tröjor.

Tycker det är så mysigt att sitta och titta på mina barn när de har på sig kläder som jag har sytt. Jag kan liksom sitta och beundra mina verk in action.

De blå muddarna och midjan kommer från ett par gamla utslitna byxor han haft länge.

ETT tyg har jag nyköpt, jag kunde inte låta bli för det är bara superhjältar som gäller här hemma nu, och så fanns det här Batman-tyget … Jag syr ju till Simon också, det roliga är att de har samma storlek på bredden så jag har bara förlängt samma mönster med 10 cm.

Gjorde även ett förenklat mönster för tröjor. De ovan är viskostyger, den grå från en klänning jag aldrig använt (haft i 10 år) och den mönstrade är från när Simon var bebis, vilket var sist jag hade tid att sy saker.

Bebis-Simon med byxa, dregglis och mössa med öron

Jonas tröja

Jonas, min bror alltså, lämnade ett gäng av sina tröjor hos oss för några veckor sen, i hopp om att jag skulle lappa dem på armbågarna. Efter viss diskussion så bestämde han sig för att det inte var värt det – inte för att han skulle ha lappat dem själv på något vis, men för att jag inte trodde att det skulle bli bra. Tröjorna blev kvar, och glömdes bort, och kom i dagen igen helt nyligen.

“Behåll dem du, om du har användning för dem,” sa han.

“Jag kommer klippa sönder dem,” sa jag.

“Ha så kul med det,” sa han.

Jag hade jättekul med dem. Det här är en, de andra är merinoull och ska bli underställ så småningom.

Läckra, eller hur?

Bortdribblad före start … de känner mig (för?) väl

När de känner dig så väl att diskussionen aldrig blir av

Frukost, 07:15. Onsdag. Jag har jobbat en timme hemma redan, men går för att hämta en kopp te i köket och möter Björn och barnen.

“Björn, jag ser att Simon har sina finbyxor på sig.”

“Ja, han har valt sina kläder själv ur garderoben. Jag hade lagt fram andra kläder som redan var på gång, men jag sa inget för du brukar ju gilla att han väljer själv.”

“Mhm,” säger jag bara, för detta är så sant att … att jag inte hade kunnat säga det bättre själv.

“Mm,” fortsätter Björn, “så om han ska byta får du ta det med honom.”

Jag antar utmaningen, myser fram till Simon och kramar om honom.

“Simon, vilka fina byxor du har valt att ta på dig idag.”

“Ja, det är mina födelsedagsbyxor.”

“Ja, det är det.”

“När det är fest!”

“Ja. Är det fest idag?”

“Jag har dom för att jag ville vara fn … she de.”

“Du, om du tuggar ur så hör jag vad du säger. Ville du vara fin, sa du?”

Han lägger huvudet på sned, tittar på mig, sväljer och artikulerar hisnande pedagogiskt: “Ja, jag ville vara fin för dig.”

Tror du han fick gå med finbyxorna till förskolan?

Yep.

De är inte fullt lika fina längre, men vem bryr sig. Min förstfödde BRYR SIG OM KLÄDER och ville vara fin. FÖR MIG.

Höjdpunkt

Det var det viktigaste som hänt den här veckan. Hela året, faktiskt – förutom när Adrian var magsjuk senast och vände ut och in på sig själv i sin säng mitt i natten, och när vi hade ordnat och fixat i ordning allt igen sa ”jag älskar dig, tack för att du bäddar och städar i min säng”. Det var också en av de absoluta otippade höjdpunkterna … Jag undrar om det är så att han inte är vid sina sinnens fulla bruk när han precis kräkts hejdlöst. Jag menar, en annan gång lajvade han sig genom en kräkattack som katt, och vem tusan kommer ihåg att tacka i de lägena? Även om han är himla go generellt.

Men jag klagar alltså inte. Verkligen inte.

Idag fyller Björn år igen. Jag har planerat en grej ikväll, men det är fortfarande hemligt. Förresten, apropå ingenting, du glömmer väl inte läsarundersökningen? Jag lovar det tar inte mer än en minut. Tack på förhand!

Eller klicka på bilden.

Organisera barnkläder, tvätt och ytterkläder

När vi köpte vårt hus saknades förvaring. Det var som om de som sålde det inte hade några saker.

Att organisera barnkläder är ingen baggis i det här huset. Även om ungarna har sina garderober i sina rum så är hallen är ett ständigt provokationsmoment att hantera, för mig i alla fall. Där finns inte utrymme för alla skor som samlas i drivor – jo, drivor – eller alla jackor och overaller och täckbyxor som behöver finnas tillhands, så vad som händer är att jag ofta står och kastar anklagelser om “var vantarna bor” och “varför ligger den HÄR?” omkring mig så älskvärt jag kan. Jag får aldrig några användbara svar, och inte sällan beror det på att den skyldige är jag själv.

Flera ryck har gjorts, i omgångar, och nu senast var det uppmärkning av var alla jävla vantar m.m. ska vara. Björn gillar att ha skyltar och märkningar överallt, så vi har av den anledningen en dymo i vår ägo. Vid en helgsväng på ett varuhus råkade jag få syn på en liten påse pappersetiketter med snöre och tänkte att nu … nu händer det, idag åker lapparna upp, snyggt eller ej. Det dröjde 3 veckor, men nu är det gjort.

organisera barnkläder
Det var dessvärre inga magiska lappar jag fått tag i. Bevisligen räcker det inte med att vantarna får ett hem; de måste hitta dit också.
organisera barnkläder
Garderobslådorna i hallen. Även jag och Björn har varsin, och det är både snyggt och praktiskt.
organisera barnkläder
Och här har vi tvättkorgarna i tvättstugan. Jag är den som sköter tvätten (för att jag valt det, för att jag bryr mig om kläder, för att jag gör det bäst, för att jag vill det) och jag vill ha korgarna på samma plats alltid, annars lägger jag i fel korg. Björn sätter bara dit dem lite hur som, men nu finns ingen anledning att blanda ordningen längre.

Jag kom liksom igång där, så märkningarna spred sig som en löpeld genom huset. Detta är favoritlådan i frysen (näst efter den märkt “glass, bär, sött” förstås).

Mer om vardagsplanering, vilket till 85% består av matplanering, i ett annat inlägg.

Schabloner och textilfärg på enfärgade tröjor

Simons senaste långlöpande lek, eller vad man ska kalla det, efter rolleken där jag hette Anna och han hette Léon och var en hund (efter min vän Anna och hennes lilla chihuahua Léon), är att jag är “mammakatt” och han är “bäbiskatt”.

Simon says: Baby Cat!

I tid och otid, framför allt otid, kräver han uppmärksamhet så ihärdigt att jag till slut måste avbryta det jag gör – oftast är det att prata med någon annan än honom – och ge honom 100% fokus (med en touch av irritation):

“JA! Simon!  V a d   ä r   d e t ?”

Då ler han lite tillgjort blygt, dvs han tar på sig sin lekmin, vickar ena foten på tå mot golvet och säger:

“Mamma. Jag är bäbiskatt och du är mammakatt.”

Kattunge är inte ett ord som fått fäste hos honom än.

Så jag tryckte tröjor

Jag berättade härom dan om hur svårt det är för mig att få ner farten jag haft så länge, nu när jag inte har några stressfaktorer kvar, och att jag varit på skolan för att bland annat hämta lite grejer.

Jag passade på att använda skolans utrustning till att skära ut schabloner till att trycka på Simons nya neutrala tröjor med.

schabloner
Det Nyckfulla Skärbordet från 1983 skar ut katten långsammare än jag själv skulle ha gjort, men jag slapp ju krampen i nacken så det var det värt.

schabloner

För några dagar sen satt jag ute och målade tröjor under paviljongen. Riktigt mysigt var det, precis den sortens sak som jag önskar jag hade tid med ibland annars också.

Nu har färgen torkat, trycket har fixerats med strykjärn och en av dem ligger redan i tvätten igen.

Både jag och Simon är nöjda med resultatet. Katter fram och namn på ryggen.

Förlåt. Bäbiskatter fram och namn bak.

Andas? Vaddå ta det lugnt? Va??

Riverdance

Jag har inte gått in i väggen, jag bara riverdansar fram och tillbaka längs med den, så de e luuuuugnt…

Allvarligt, det är svårt att tagga ner efter en sån intensiv period som den jag har bakom mig nu. Jag är ledig sen i tisdags eftermiddag (redovisnings- och studiebesöksdag; full fart ända in i kaklet!) men jag känner mig konstant stressad fortfarande. Vi har visserligen en kompletteringsuppgift i ett grupparbete kvar att lämna in innan vi kan stryka ett streck över det gångna läsåret, men egentligen är det ju slut. Egentligen skulle jag kunna sitta och dricka isvatten i hängmattan hela dan, men det händer inte.

Inte än.

Tagga ner

Jag ska ge mig själv ett par dagar att ta det lugnt och komma i fas. Hittills har jag hunnit tänka ut ett gäng kreativa projekt, varav ett involverar utrustningen i skolan så jag åkte dit som om det var en vanlig skoldag igår för att liksom hänga lite där själv med Den Trasslande Printern och Det Nyckfulla Skärbordet.

Det Nyckfulla Skärbordet gör en katt.

Varför inte, liksom? Vem vill vara ute, när det är såhär fint varmt väder?

Tänkte jag ska använda dem att trycka namn och katter på pojkarnas nya neutrala tröjor, eftersom jag har stresshoppat barnkläder.

Stresshopping

Det gjorde jag ,eftersom jag helst inte tar på ungarna shorts och kortärmat när de ska till föris – vilket jag helst inte gör eftersom man då måste hålla på med så mycket solkräm eftersom den gnids bort var 5e minut, och personalen kan inte hålla reda på det – och alla byxor och långärmade tröjor de har är av den lite grövre vintermodellen och i mörka färger.

ta det lugntFun fact: de färgglada byxorna är storlek 98 till Simon, och de blåvita är storlek 86 till Adrian. Tror Simon får ha alla. När jag visade honom de färgglada randiga byxorna höll jag upp dem med en hand. Han rynkade pannan, letade ett ögonblick efter orden:

“Är det? En handduk?”

Pappa har precis varit uppe på besök i 2 dagar, och sin vana trogen hade han med sig lite kläder till barnen. Så tacksamma vi är att de gillar att göra så, han och Pia…! Har ingen bild på dem eftersom de flesta ligger i tvättmaskinen redan.


Lös tråd: tentan i marknadsföring som jag underlät att plugga till dagen innan, gick vägen. Ganska bra till och med. Nu är det som sagt bara en endaste liten enda grej kvar.

SaveSave

Nya förisbyxor av gamla kläder från vårrensningen

Nya byxor igen

Vet inte vad som händer med Simons brallor alltså, men det saknas nästan alltid rena byxor i hans skåp på föris. Det är jättemärkligt.

Så jag rensade i garderoben i helgen. Min, alltså. Insåg att jag är äldre och på en annan plats i livet än vad vissa av mina kläder antydde, så jag la dem i korgen för kläder som ska återvinnas till barnkläder.

Där fanns bl a

  • en svart tröja med silvertexten “FROM 9 TO FIVE” – hoppas DET aldrig blir aktuellt, sämsta tiderna man kan ha om du frågar mig
  • en svart tröja med grått tryck MAKE ART NOT WAR
  • en mossgrön tröja med ljusrosa (vita, en gång i tiden) detaljer såsom blomster och bling. Den var av den liiiilla modellen, så tyget tog slut och jag jag fick skarva med sakurablommor (tror jag det är, älskar det tyget)
  • en grå HM-klänning strl L som jag fått av mamma en gång och som varit för stor ända sedan dess

De grå byxorna lider av en felberäkning på 3 cm i midjan, vilket innebär att de inte tillåter blöja om man vill ha dem i midjan så jag måste sprätta… dvs de ligger i en hög på golvet i ateljén.

Jag älskar att sy nytt till barnen av gamla kläder. Det är kul att de lever vidare, och varje byxa blir unik.

Nattskräcken är tillbaka

Adrians nattliga härjande för några veckor sen, som antagligen berodde på tandsprickning, verkar vara i återtågande. I natt vaknade han vid 03 och låg och brottades med först sitt eget täcke, sen nappen, sen den andra nappen han fick, sen mitt täcke, sen min hand, och sen ålade han över till mig och började försöka rygga in under min kudde, som en gråsugga.

Vid 04:22 gav jag upp och gjorde en flaska välling till honom. Det fick effekten av ett lysande humör, massa spontana leenden och skratt och ljudande av de vokaler som brutit sig in i repertoaren (a, o, u, ä – gärna i den ordningen men inget är skrivet i sten).

Vid 04:45 gick jag in till Björn, som jag vet kan fungera på 6 timmars sömn, och körde upp honom.

“Vah… Ska jag gå ut?” sa Björn.

“Om du vill. Jag tror att en barnvagnspromenad gör susen. Jag tänkte du kunde ta över nu så jag får sova 2 timmar till. Då får jag 4.”

“Oumf… Vah…? Ska jag lägga mig hos dig eller…?”

Det löste sig. Jag hoppas bara det inte blir lika illa som sist, då botten nåddes den natten då jag somnade första gången kl 04:45, väcktes kl 05:55 av nappfippel och väckarklockan ringde kl 07.

 

Eko VS hormonstörande. Läs, gråt, och ta ställning

Precis som jag skrev om mobilanvändningen framför barnen, så dömer jag ingen som inte gör som vi. Det jag vill säga är att man ska tänka efter, och ta ställning. Det här med att svamla på i okunskap tror jag inte ett dugg på.

Ekoanhängare

I och med att vi är en del av samhället så kan jag bara skydda mina barn från gifter till en viss gräns utan att gå all in, med isolering i skogen i självförsörjande jordskepp och hemundervisning, men vi gör vad vi kan utan att rubba tillvaron alltför mycket. Kalla oss lata ekoanhängare.

Här är några tips på saker man enkelt kan byta ut. Längre ner hittar du anledningar till varför det kan vara en bra idé att göra det.

Nappflaskor i glas

Det tråkiga med plastflaskor, förutom att det är plast som värms i micron, är att de repas lätt och blir svåra att hålla rena. Adrians flaska har 2 delar i plast (luftventil och ring), Simons har bara ringen i plast och höljet är i silikon. Såhär med facit i hand borde jag ha valt wide neck-flaskor (dessa är regular) för den här smalare modellen kräver lite övning för att inte hälla hälften av pulvret utanför. Men i övrigt är vi nöjda, dessutom är de mycket snyggare.

Simons flaska har naturligtvis åkt i golvet några gånger, men den har klarat det.

Bitring och kritor

Simon, sin vana trogen, stoppar fortfarande det mest i munnen så jag har dragit lite i bromsen när det kommer till kritor och sånt, men dessa i sojavax ska vara lindriga och dessutom lämnar de mycket färg efter sig på pappret (till skillnad från många andra kritor).

Det svämmar tydligen inte över av ekologiska bitringar på nätet men jag hittade ändå denna till Adrian. Inbyggd skallra (gula delen, avtagbar och tvättbar).

Tandborste och vattenglas

Tandborste i bambu och vattenmuggar till Simon. De åker ju gärna i golvet ibland som sagt.

Varför vi väljer eko

Det finns så mycket information, så oerhört många artiklar och forskning och propaganda för ett mer hållbart leverne och vi kan inte läsa allt. Här är några artiklar som jag snubblat över, som jag tycker är lätthanterliga. Det finns många andra, mer utförliga och, ja, bättre på många sätt förstås, för den som vill fördjupa sig. Detta nedan är bara att skrapa lite på ytan.

Det här med hormonstörande ämnen ska man nog inte ta så lätt på. Förvånansvärt många i vår bekantskapskrets har haft mycket svårt att få barn, kan inte låta bli att undra om detta kan vara en av orsakerna.

Hormonstörande ämnen i plast

Naturskyddsföreningen har skrivit en artikel om allt vi behöver veta om hormonstörande ämnen – det är så att man blir mörkrädd; “Idag är hormonstörande ämnen inte reglerade alls.” – och har lite konkreta tips på vad man kan göra för att undvika det värsta:

  • Ät ekologiskt. Du slipper då rester av hormonstörande kemiska bekämpningsmedel i din mat.
  • Skrota konserverna. De flesta konservburkar har en ytbehandling på insidan som innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol A. När det går, välj kartongförpackningar istället!
  • Gamla mjuka plastleksaker ska inte ärvas utan slängas, då de kan innehålla ftalater. T.ex. gamla dockor, däck till leksaksbilar och plastdjur. Med gammal menar vi här före år 2007.​

Vanliga gifter i hemmet

Elle skrev om 6 av de giftigaste sakerna i ditt hem:

  • Vattenflaskor
  • Matlådor i plast
  • Fläckresistenta mattor
  • Soffor
  • Teflonpannor
  • Konservburkar

Kemikalier i kläder

Naturskyddsföreningen har skrivit om 5 kemikaliebovar i kläder:

  • Kläder med antimikrobiell effekt – vad…? Visste inte att det fanns, och alltså vet jag inte om vi har såna kläder men jag skulle aldrig köpa det för egen maskin.
  • Vatten- och oljeavvisande impregneringar – använd fluorfritt. Ja, det är bara att ta tag i alla impregneringssprayer för skor som man samlat på sig och se över dem.
  • Plagg som innehåller formaldehyd – tex “strykfritt”. Köp miljömärkta kläder så slipper vi fundera.
  • O-ekologiskt odlad bomull – det kan finnas spår av jordbrukskemikalier i det färdiga plagget. Alltså vad är det för värld vi lever i?

Citat från Naturskyddsföreningen:

Om ett tryck eller en beläggning luktar som en ”gammal plastanka” kan det vara ett tecken på att det innehåller ftalater.
Om plagget luktar fisk kan det innehålla formaldehyd.
Om plagget luktar ”kemisk” kan det till exempel vara antimögelmedel eller lösningsmedel som orsakar doften.
Lukten kan hjälpa dig på vägen, men alla otrevliga ämnen luktar inte. För att vara säker på att undvika hälsovådliga ämnen bör du köpa något som är miljömärkt eller som har en märkning där slutprodukten har kontrollerats. Miljömärkta textilier har granskats för många fler ämnen än vad lagstiftningen kräver.

Butiken har skyldighet att ge dig svar på frågan om en vara innehåller mer än 0,1 procent särskilt farliga ämnen, inom 45 dagar.
Om du är osäker på vad ditt nya plagg innehåller så tvätta plagget innan det används. Alla nya plagg som köps till små barn bör tvättas innan de används.


P.S.

Vi har inte alltid haft glasflaskor och metallmuggar, detta är prylar som söker sig in i vårt hem vartefter vi får upp ögonen för saker och ting. Vi har lång, lång väg kvar att gå innan vi kan säga att vi har “rent” hus – om det ens är möjligt utan jordskepp.