Organisera barnkläder, tvätt och ytterkläder

När vi köpte vårt hus saknades förvaring. Det var som om de som sålde det inte hade några saker.

Att organisera barnkläder är ingen baggis i det här huset. Även om ungarna har sina garderober i sina rum så är hallen är ett ständigt provokationsmoment att hantera, för mig i alla fall. Där finns inte utrymme för alla skor som samlas i drivor – jo, drivor – eller alla jackor och overaller och täckbyxor som behöver finnas tillhands, så vad som händer är att jag ofta står och kastar anklagelser om ”var vantarna bor” och ”varför ligger den HÄR?” omkring mig så älskvärt jag kan. Jag får aldrig några användbara svar, och inte sällan beror det på att den skyldige är jag själv.

Flera ryck har gjorts, i omgångar, och nu senast var det uppmärkning av var alla jävla vantar m.m. ska vara. Björn gillar att ha skyltar och märkningar överallt, så vi har av den anledningen en dymo i vår ägo. Vid en helgsväng på ett varuhus råkade jag få syn på en liten påse pappersetiketter med snöre och tänkte att nu … nu händer det, idag åker lapparna upp, snyggt eller ej. Det dröjde 3 veckor, men nu är det gjort.

organisera barnkläder
Det var dessvärre inga magiska lappar jag fått tag i. Bevisligen räcker det inte med att vantarna får ett hem; de måste hitta dit också.
organisera barnkläder
Garderobslådorna i hallen. Även jag och Björn har varsin, och det är både snyggt och praktiskt.
organisera barnkläder
Och här har vi tvättkorgarna i tvättstugan. Jag är den som sköter tvätten (för att jag valt det, för att jag bryr mig om kläder, för att jag gör det bäst, för att jag vill det) och jag vill ha korgarna på samma plats alltid, annars lägger jag i fel korg. Björn sätter bara dit dem lite hur som, men nu finns ingen anledning att blanda ordningen längre.

Jag kom liksom igång där, så märkningarna spred sig som en löpeld genom huset. Detta är favoritlådan i frysen (näst efter den märkt ”glass, bär, sött” förstås).

Mer om vardagsplanering, vilket till 85% består av matplanering, i ett annat inlägg.

Höstpromenad i Mölnbo

Jag glömde inte bort att åka till Tessan i förrgår förmiddag! Jamen precis, hör och häpna. Simon somnade i bilen vid bensinmacken – då hade bilen varit i rörelse i en dryg minut – och vaknade på garageuppfarten i Mölnbo en timme senare.

ikea antilop barnstolTessan bjöd på lasagne till lunch, då Simon fick sitta i deras gamla barnstol och slåss med sin skallra och en av Ebbas tepartyskedar. Jag förvånades med ens över att vi inte hade en barnstol till honom hemma än, för det var så skönt att sätta honom på en egen plats vid bordet och ha båda händer fria till maten. Hans grej är ju annars att kräva att får vara med OCH vara i vägen, så vi var på Ikea igår och skaffade en likadan barnstol (och lämna tillbaka lite felköp).

Hursomhelst. Adam (8) hade kompisar på besök, men inte Ebba (5) så hon hängde med oss när vi gick på promenad runt sjön och kastade sten i vattnet, klappade hästar, plockade löv och sprang i nedförsbackarna. Simon somnade igen i vagnen men vaknade lagom för att i mina armar tefatsstirra sig skelögd på hästen som tålmodigt lät oss peta den på huvudet.

barnvagnar på bron

Vid lilla bron såg vi en båt som verkade ha slitit sig, Ebba plockade lönnlöv som hon använde till måleri senare och Simon sjöng och bubblade sista biten hem.

en lös båt

Ebba plockar löv

De har en katt, Charlie, som ser ut som en vit fårskinnsfäll i pälsen. Simon har aldrig träffat nån katt förut, så Tessan höll i Charlie medan jag höll i Simon och framför allt i Simons nypor medan han fick klappa katten lite grann. Charlies svans ryckte och han blängde på barnet som sträckte sig entusiastiskt fram med utsträckta fingrar. Simon har inte lärt sig ”försiktigt” än, och jag tror katten såg det men det gick bra.

Tessan var även vänlig nog att ställa upp som mössmodell för två mössor jag sytt. Det blev bra bilder, så det bär emot att blurra ansikten…

MATCHANDE VINTERMÖSSOR

matchande mössor

Allt som allt blev det en jättefin dag, och jag fick dessutom lite nya saker att fundera på för vid ett tillfälle, det var på eftermiddagen när Ebba som bäst höll på att måla med sina nya löv, så ringde det på dörren och utanför stod två pojkar som ville fråga om Adam och hans kompisar kunde komma ut och leka. Adam & Co var inne i Adams rum, så Adam ropade sitt svar till Tessan, som öppnat dörren:

”Säg att de inte får komma in. Eller säg att vi inte vill leka med dem!”

Tessan vände sig mot besökarna (som inte hört Adam) och svarade:

”De vill vara kvar inne.”

Diplomatiskt, effektivt, finkänsligt. Jag påmindes om hur brutala barn är, men kanske läser man in mer skada i hur de uttrycker sig sinsemellan än de själva gör.