Nya vrålåk i köket äntligen

Vi har länge letat barnstolar åt pojkarna; de kan inte sitta i varsin Antilop hur länge som helst ju. Simon fick en ny för ett år sen, i väntan på att en bättre skulle dyka upp.

Det har hänt en hel del hos oss under påskhelgen, och att stolarna dök upp på Blocket var en av dem.

“Gillar man inte chabby chick ska man leta vidare” stod det i annonsen. “De har viss patina,” stod det också apropå att de var begagnade, vilket visade sig innebära att jag och Simon tillsammans (haha, “tillsammans”) fick skruva isär dem i badrummet och skrubba varje del för sig för att få bort all skit.

Men titta vad fina de blev!

Att Adrians stol blev påskgul var en lycklig tillfällighet. Egentligen vill vi inte ha ännu mer gult i vårt hem än vi redan har (och sakta men säkert jobbar bort), men den här var faktiskt fin. Bygeln går att köra i diskmaskinen, och eftersom det inte finns nån bricka så har han nu sin plats rättvänd vid bordet precis som alla andra. Det kommer krävas viss inkörning på just den detaljen, men han gillar sin stol OCH kan inte klättra ur den.

Eller jo, han kan klättra ur den, men det är en pussel-à la Tetris-process som han inte hinner genomföra på tiden det tar att blinka.

 

SaveSave

Helgen: nya erfarenheter och ny vagn

Den var händelserik, helgen.

Lördag

I lördags kom gravida kusin Jonna och åt lunch med oss, och plockade med sig ett gäng urvuxna barnkläder. På eftermiddan kom Linda & Johan med lilla Åskan som är 2 månader yngre än Adrian, men exakt lika stor, och de stannade över middan där Simon förvånade folket genom att 1) aldrig vara stilla och 2) äta oliver och Gruyère mellan breda leenden som om han aldrig hade gjort annat.

Söndag

Söndag bjöd på lite fler nya erfarenheter – utöver oliver och Gruyère alltså:

Ja, han trillade till slut. Det såg ut som när barn ska lära sig dyka, och de inte riktigt fixar det utan att försöka ta emot sig så de landar på ansiktet istället.

Han grinade ymnigt, och jag kämpade som en dåre för att inte börja gråta av skratt. Det var inte som att han aldrig fick nån varning. Stackarn. Livets hårda skola.

“Koko” – fingerfärg på papper, 2017. Konstnär: Simon.

Jag har en plan för när barnen om några år kommer och frågar vart alla deras teckningar tagit vägen; jag ska plocka ner dem från vindan, och ha fotobevis för att vissa av dem suttit på väggen ett tag.

Farmor och CJ kom och hälsade på och bjöd på fruktsallad på eftermiddan, allt för att fira Simons 2-årsdag i efterskott. De hade med sig en skottkärra i present, och så fort han fick chansen att gå ut och provköra den så var succén klar.

Eftersom han fick kratta och räfs av mormor så är han nu kittad för att röja upp i trädgården inför sommaren.

Vi räknar kallt med dig, Simon.

På kvällen hittade jag denna på facebook och blev alldeles till mig och spontanlovade att köpa den.

Eftersom vi redan har en sån, typ, så krävdes lite övertalning för att få med Björn på tåget men han var jättetrött så det tog inte så lång tid.

Jag ska åka och hämta den ikväll.

 

Storebror har vuxit ur sin stol, och lillebror har vuxit i den

De växer så fort…! Eftersom vår yngste, som snart fyller 6 månader, brukar gnälla på ett alldeles förvånansvärt enerverande vis när vi alla sitter till bords och han vippar längre bort i sin babysitter, så har beslut fattats: Simon ska få en ny stol.

I torsdags åkte jag och hämtade den efter middan.

Adrian tokgillar sitt ärvda säte, och Simon älskar sin nya stol. Jag gör det inte, av följande skäl:

  1. Det går inte att spänna fast honom.
  2. Stolen är såååå tråkful. Som en kontorsmöbel, fast värre. Och sliten.

Jag fick den för 200 kr på Blocket. Vi resonerade så att det är bättre att barnen har varsin stol, som funkar, så att tillvaron blir roligare istället för att vänta på att rätt stol dyker upp i en annons på andra sidan stan. Nu kan vi leta efter en fin stol i lugn och ro.

Men sann kreativ själ som jag är, så kan jag inte låta bli att se potentialen i stolen; slipa och måla trädelarna i vitt, lägg på ett litet mönster i grått och rött. Skulle bli helt ok att titta på…

Kommer aldrig hända. Det finns så mycket annat som är viktigare, men det är vad jag väljer att se när jag tittar på den i alla fall.

Och att Simon inte går att koppla fast i den gör bara att jag får lägga om morgonrutinen något; nu får Adrian gå upp först istället. På så sätt behöver jag aldrig lämna Simon själv – i alla fall inte i teorin 🙂

Höstpromenad i Mölnbo

Jag glömde inte bort att åka till Tessan i förrgår förmiddag! Jamen precis, hör och häpna. Simon somnade i bilen vid bensinmacken – då hade bilen varit i rörelse i en dryg minut – och vaknade på garageuppfarten i Mölnbo en timme senare.

ikea antilop barnstolTessan bjöd på lasagne till lunch, då Simon fick sitta i deras gamla barnstol och slåss med sin skallra och en av Ebbas tepartyskedar. Jag förvånades med ens över att vi inte hade en barnstol till honom hemma än, för det var så skönt att sätta honom på en egen plats vid bordet och ha båda händer fria till maten. Hans grej är ju annars att kräva att får vara med OCH vara i vägen, så vi var på Ikea igår och skaffade en likadan barnstol (och lämna tillbaka lite felköp).

Hursomhelst. Adam (8) hade kompisar på besök, men inte Ebba (5) så hon hängde med oss när vi gick på promenad runt sjön och kastade sten i vattnet, klappade hästar, plockade löv och sprang i nedförsbackarna. Simon somnade igen i vagnen men vaknade lagom för att i mina armar tefatsstirra sig skelögd på hästen som tålmodigt lät oss peta den på huvudet.

barnvagnar på bron

Vid lilla bron såg vi en båt som verkade ha slitit sig, Ebba plockade lönnlöv som hon använde till måleri senare och Simon sjöng och bubblade sista biten hem.

en lös båt

Ebba plockar löv

De har en katt, Charlie, som ser ut som en vit fårskinnsfäll i pälsen. Simon har aldrig träffat nån katt förut, så Tessan höll i Charlie medan jag höll i Simon och framför allt i Simons nypor medan han fick klappa katten lite grann. Charlies svans ryckte och han blängde på barnet som sträckte sig entusiastiskt fram med utsträckta fingrar. Simon har inte lärt sig “försiktigt” än, och jag tror katten såg det men det gick bra.

Tessan var även vänlig nog att ställa upp som mössmodell för två mössor jag sytt. Det blev bra bilder, så det bär emot att blurra ansikten…

MATCHANDE VINTERMÖSSOR

matchande mössor

Allt som allt blev det en jättefin dag, och jag fick dessutom lite nya saker att fundera på för vid ett tillfälle, det var på eftermiddagen när Ebba som bäst höll på att måla med sina nya löv, så ringde det på dörren och utanför stod två pojkar som ville fråga om Adam och hans kompisar kunde komma ut och leka. Adam & Co var inne i Adams rum, så Adam ropade sitt svar till Tessan, som öppnat dörren:

“Säg att de inte får komma in. Eller säg att vi inte vill leka med dem!”

Tessan vände sig mot besökarna (som inte hört Adam) och svarade:

“De vill vara kvar inne.”

Diplomatiskt, effektivt, finkänsligt. Jag påmindes om hur brutala barn är, men kanske läser man in mer skada i hur de uttrycker sig sinsemellan än de själva gör.

Vad alla föräldralediga har gemensamt

Jag läste på en blogg ett inlägg om en pojke som är något yngre än Simon som satt i en bumbostol, och fick för mig att det var en bra grej för oss.
Den ser visserligen ut som en jättepotta men Simon är ett aktivt barn som vill underhållas och helst vara med överallt, så om han kan få sitta upp med oss, om så än så länge bara ett par minuter åt gången, så vore det säkert uppskattat.

Sagt och gjort, jag kollade på Blocket och hittade en till salu här i Helsingborg, så igår kväll tog vi med oss Simon och pappa och åkte för att hämta den.

En sak som ALLA föräldralediga individer har gemensamt, oavsett: de är sällskapssjuka. De kastar sig abstinensfrenetiskt över alla chanser till vuxna konversationer som de kommer över och hon som sålde bumbon var inget undantag. Jättegullig tjej, med tvillingpojkar på övervåningen som det var meningen skulle sova, men hon tog ändå envist sin tid att förklara saker om och hur och när och var och kastade även in vissa endast avlägset relevanta upplysningar. Hon sydde ihop det hela med “pooojkaaar, ni ska sova nu” vänd mot trappan då och då på motorvägsbred skånska.

bumbostolSimon verkar gilla sin stol. Han får inte sitta i den mer än ett par minuter åt gången än så länge, hans lilla kropp är inte stark nog i sittmusklerna än men hittills har han bara sett glatt förvånad ut när vi satt honom i den.

premiär i bumbostolJa jag vet, man ska inte ha den på bordet. Men vi har suttit 2-4 vuxna runt honom när den testats så det var ingen fara. Förresten, jag skulle gärna vilja veta hur det skulle gå till för honom att trilla ur den, han sitter ju som gjuten i den. Björn kallar bumbon för bebisvas. Den ser hård ut, men den är lite mjuk och dessutom jättelätt att torka av. Hon sa att man till och med kunde sätta den i badkaret och spola av barnet när det behövs.