Hejdå vår gamla barnvagn – Hej vår nya cykelvagn!

Nostalgi

Jag berättade för några veckor sen om hur vi, med viss nostalgi, lämnat konceptet med barnvagnar bakom oss. Pojkarna är nu stora nog att orka gå långt längre, och en dubbelvagn tar ju så mycket plats i garaget – särskilt våran – så jag sålde den så fort det blev fint väder (det säljer bättre med soliga bilder och fint väder för då vill folk gå ut direkt och är mindre benägna att vänta på bättre pris).

Ok, det var kanske inte så mycket solljus på den bilden, men tanken var god.

Hur ska vi klara oss utan den?

Sen började vi fundera över det här med att det är så bekvämt, som vuxen i sällskapet, att ha en barnvagn att lägga allting i. ”Allting” är ju verkligen allt möjligt, jag menar vem tänder på utsikten att släpa runt en backpackingryggsäck med 2 par ombyten till barnen, extra ytterkläder till 4 pers, vattenflaskor, matsäck, extra skor samt diverse upphittade föremål längs vägen som vi tydligen inte kan leva vidare utan? Barnvagnen löser alla problem, dessutom har vi använt den ganska flitigt för att köra skräp till återvinningen.

En skrinda för barn

”En skrinda,” tyckte jag. ”Tänk dig, en sån där ihopfällbar skrinda som man kan ta med sig och dra runt på om man ska vara en heldag på tex Kolmården eller liknande. En som tål att en unge sätter sig där och vilar en stund i värsta fall, jag menar de blir inte lättare och jag orkar inte gå runt med dem på axlarna nån längre stund.”

Björn höll med, för en skrinda kan man köra skräp i också, och började med sin research.

”Vore bra om man kunde koppla den till cykeln,” sa jag efter nån dags efterforskningar. ”Om vi ska till stranden till exempel, och slippa ha allt i ryggsäckar och cykelkorgar. Lättare att bara ställa allt i den och sen åka.”

Björn höll med, men invände att det inte finns några såna skrindor.

”Och bra om man kunde sätta barnen i den, så att man kan ta med sig båda två på cykeln och göra små utflykter även när man är ensam med dem … ” fortsatte jag.

”Aha, du vill ha en barnvagn till cykeln alltså,” sa Björn skeptiskt.

”Nej nej, alltså inte en barnvagn, bara en vagn som barnen också kan sitta i. På ett säkert sätt. Bakom cykeln.”

Flera dagars research senare började Björn skicka länkar till cykelvagnar på Blocket till mig.

En cykelvagn

Det slutade förstås med att vi köpte en cykelvagn på Blocket*. Det går att ta ner ryggstödet och använda den för frakt av valfritt annat än barn, till exempel skräp till återvinningen eller matvaror.

elcykel med cykelvagn

Här har vi hela ekipaget. Båda pojkarna får plats i vagnen men Simon blir lätt åksjuk och ibland klarar de inte den påtvingade närheten till varandra, så med en cykelstol på pakethållaren så är jag HELT på den säkra sidan.

Den går att fälla ihop, tydligen, men det gör vi inte och den tar lite mer plats i garaget än den förra vagnen, och jag har lite den där känslan jag hade när jag hade snackat omkull Björn och spontanköpt den blå barnvagnen; var det här verkligen nödvändigt?

SÅ värt det!

Jag kan ändå glatt – och med viss lättnad – berätta att jag och pojkarna har använt vagnen och cyklat till nya (för oss) lekplatser ganska långt hemifrån medan Björn jobbat hemma. Pojkarna gillar den, de satt till och med och trängdes bredvid varandra i vagnen hellre än att turas om mellan vagnen och stolen.

Riddarparken i Jakobsberg. Vi skulle aldrig ha åkt dit utan cykelvagn.

Jag och Adrian har även testat att handla mat med den. Vi cyklade dit, kopplade loss den från cykeln, monterade framhjulet och använde den som kundvagn. Mycket smidigt. Det tog en stund att vänja sig vid att cykelarmen sticker fram som ett krokben framför vagnen, i lämplig ankelhöjd dessutom, men Adrian ramlade aldrig. Det gjorde däremot en av pensionärerna på mataffären, eller nästan i alla fall. För att tillhöra en uttalad riskgrupp är många av dem fascinerande dåliga på att hålla avstånd. Hade damen hållit föreskrivet avstånd till oss, som stod helt stilla, hade hon inte nått att snubbla över cykelarmen om hon så hade försökt med flit.

Hursomhelst, det här var ett genidrag, det här med cykelvagn. Kul att köra med och tydligen kul att åka i. Om ett år, max 2, är båda två för stora för den men då kör vi strandprylar i den istället.


*ej sponsrat

Skansen på påskdagen, och nu har vi sagt adjö till barnvagnen

När vi så satt där i godan ro hos mamma på påskmiddag, så dök förslaget om Skansen upp. De har precis öppnat för i år, så i söndags förmiddag var vi där och för första gången någonsin hade vi ingen vagn med oss.

Hejdå vagnen …

Tänk att vagnens tid är över (OMFG !!!). Det är med viss saknad jag konstaterar detta; vagnen har funkat som en enorm handväska på hjul, vi har kunnat ha med oss allt och lite till i den utan problem och så fort en unge tröttnat eller fått psykbryt mitt bland älgarna så var det bara att rulla fram vagnen och påbörja en relativt ansträngningslös bortforsling av pojken från besvärade djur (och människor).

No more. Nu kommer ryggsäckarnas tid tillbaka – våra ryggsäckar då, inte pojkarnas. Inte än. Men det gick faktiskt bra ändå.

Full fart

Pojkarna sprang hela tiden. Det var som att de bara hade två lägen; springa och klättra. Ibland samtidigt. De tittade fascinerat på björnungarna som lekte våldsamt med varandra, spanade efter lodjur utan att se dem (vi bara antar att de faktiskt fanns i sin inhängnad), klättrade på små stenmurar (och allt annat de gick förbi), spejade på sälar och diskuterade vilka vargar som var yngst. Sen fastnade Simon med huvudet mellan glasskivan och räcket i staketet ovanför vargarna, jag låtsades inte om det och han löste det själv. Strax därpå gjorde naturligtvis Adrian likadant men han kom inte loss. Han lirkade och höll på i flera minuter innan han rev av sig mössan – som höll på att flyga ner till vargarna – och pressade sig ut.

”Aj,” sa han om sitt öra som blivit lite klämt, och sen var det ur världen. Hans mormor, däremot, var lite mer bekymrad än så innan han lyckades ta sig loss. Folk började vända på huvudena mot pojken som satt fast med huvudet i vargarnas staket, men Adrian tog det kallt och jag stod mest och stöttade, för att han skulle kunna vila armarna lite, och väntade.

Efter två timmars aktiv förflyttning började pojkarna bli lite trötta och Adrian blev hungrig, så sista biten till lunchrestaurangen fick han rida på Björns axlar. Det var faktiskt förvånansvärt bra mat där, på Stora Gungan* (precis vid rulltrappan), lite dyrt förstås men hela Skansen är ju ett turistställe. Ska komma ihåg det för framtida bruk; både morotssoppan, köttbullarna och laxsmörgåsen (fick kokt potatis istället, för de hade inget glutenfritt bröd) var gott.

Lyx

När vi senare promenerade tillbaka mot bilen så gick båda pojkarna och höll mormor i handen lite längre fram. Jag och Björn knatade efter och tittade på dem där de gick alla tre.

”Vilken Lyx det är” – sa Björn och lyckades få stora L att höras – ”att vara tre vuxna på två barn. Vilken skillnad det gör …!”


*ej sponsrat

Nya läderlindade handtag till vår (min) Brio Go

Jag spontanköpte en barnvagn för en tid sedan. Jag ångrar det, men nu är det som det är och den nya(re) är mycket finare. Tyvärr har just Brio Go en tendens att degenerera i handtagen; gummit torkar och släpper och det ser eländigt ut, särskilt illa är det eftersom det är just handtagen som är det som är utmärkande bra med vagnen.

Hursomhelst, Carina (Björns faster) var supersnäll och tog med sig skinnstuvar till mig när hon var och hälsade på senast. Hon verkar ha ett outtömligt förråd av just skinnstuvar (hon jobbar med skinn, så helt konstigt är det inte), och vi hade pratat om att linda handtaget redan i våras. Hon klippte en jättelång remsa, och till slut efter några veckor fick jag tid över att ta tag i det.

läderlindade handtag till brio go

Man lindar på samma sätt som man tex lindar handtaget till en innebandyklubba. Man fuktar skinnet på baksidan och så lindar man det hårt. När skinnet torkar drar det ihop sig och håller liksom fast sig självt.

nya handtag till brio go

Det kluriga blev att fästa det i slutet; eftersom jag aldrig har lindat handtag förut dessutom så slutade det med att jag knöt tills det hade torkat ordentligt, och sen limmade med textillim. Annat lim är eventuellt att föredra.

naturgarvat skinn till brio go

Naturgarvat skinn från Järpen. Hålen man ser där är insektsbett. I början hoppades jag att det skulle räcka även till bumperskydd, men det gjorde det inte.

brio go handtag

Nackdelen med skinnet är att det är lite känsligt; varmt och torrt med direkt solljus är motsatsen till vad skinn vill ha. Det tål regn och vatten, men det fläckas. I just det här fallet så gör det ingenting att färgen är och blir ojämn; det är bara snyggt. Men man bör förstås försöka tänka på att ta hand om det. För att det inte ska torka kan man smörja det med läderfett när det behövs.

brio go

Jag är jättenöjd, och färgen på skinnet passar väldigt bra ihop med den blå sittdelen (#barnvagnsnörd).

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

5 party(eh?)trick jag kommer sakna efter småbarnstiden

Här kommer den, listan över de partytrick jag redan saknar eller vet att jag kommer sakna efter småbarnstiden. Vänligen dra dig till minnes skillnaden i definitioner av fest före respektive efter barn. Listan är i fallande prioritetsgrad:

? Självmjölkning på sked för omgivningen att provsmaka, shotta eller snorta.

? Blotta ena bröstet och skjuta en mjölkstråle i ögat på passerande.

? Väktare av magisk väska. Större inuti än utanpå. Lunch, mellis, fruktbuffé, klädombyten, näsdukar, handdukar, vatten, välling, varmt te, papper och penna, personlarm, läppkräm, rumpkräm, bröstkräm, smärtstillande, plåster, skavsårsplåster, blöjor, bindor, skötbädd, våtservetter, godis, hårklämmor, skiftnyckel et j’en passe.

? Kunna texten till typ alla verser i alla barnkammarvisor som någonsin komponerats.

? Barnvagnen. Tvekar du vilka skor som passar bäst? Ta med 2 par. Kompisdejt med shopoholictrötta ben? Det är vagnen som bär. Veckohandling? Det är LUGNT, ta det på hemvägen. Med vagnen. Behöver ni flytthjälp? JAG TAR MED MIG VAGNEN!

 

SaveSave

SaveSave

Vi åker till Toscana i juli

Jag plockar upp min teaser om Italienresan, bättre sent än aldrig.

Lång dubbelledighet

Björn går på semester efter midsommar. När semestern är slut tar hans föräldraledighet vid, vi kör våra dubbeldagar då så att vi är lediga länge tillsammans. Ungefär 8 veckor blir det

2 av dessa veckor har vi valt att förlägga till Toscana i juli. Ingen av oss har varit där med vi har vänner som har det och varmt rekommenderar alltihop.

Vi ska hyra bil och bo på 3 olika ställen. Allt är bokat och klart. Sen kom vi på att

  1. vi behöver en barnvagn som tar mindre plats i bilen, och
  2. Adrian har inget pass.

En till barnvagn

Barnvagnen hittade vi på Blocket till slut. Hon som sålde den hade inte själv använt den, den kom från ett lager efter ett dödsbo. Hon ville ha 1800 kr för den, utan tillbehör och med avskavt handtagsskum, men när ingen nappade gav hon upp och jag fick den för 1000 kr.

Det visade sig att Maclaren Twin Techno Champagne inte tillverkas längre, men vagnen verkar oanvänd. Regnskyddet hade fortfarande skyddspapper kvar när jag vek upp det för att prova. Jag fick även med åkpåsar, huvudkuddar för nyfödd och myggnät. Hjulen är nästan utan märken.

Simon följde med och provsatt när jag skulle titta på den. Han godkände den entusiastiskt, men det kan ha haft att göra med att han fick en leksaksborrmaskin av hon som sålde eftersom hennes son vuxit ifrån den.

Man kan fälla ryggstödet nästan helt, så Adrian provlåg och jag tror det blir bra det här. Jag hoppas att det var ett bra köp… det visar sig.

Nu har vi 3 olika barnvagnar, 4 om man räknar med den som ska säljas.

Pass

Jag var med Adrian till Polisen igår efter lunch och lämnade in pappret med Björns bevittnade medgivande, och så skulle pojken fotas.

När jag gjorde detta med Simon så plockade herrn bakom disken bara fram en digitalkamera, gav mig ett buckligt vitt kuvert att hålla upp bakom Simons huvud och på 2 försök var det klart. Men igår stod Monsieur Envis bakom disken, och Adrian skulle absolut fotas i den vanliga fotomaskinen för vuxna. Jag fick ett vitt kuvert. Jag höll Adrian med ena armen, och efter omständlig instruktion höll jag kuvertet framför mitt eget ansikte.

”Flytta honom lite till vänster…”

Jag bökade med 9 kilo hösäck i enarmsfamnen.

”För mycket… Nu är han ur bild… Nu har han ena handen i munnen…”

Jag fick mjölksyra i armen, och prövade att ställa ungen på den runda barstolen, avsedd för vuxna som fotas,  istället. Han började hoppa överlyckligt, som han alltid gör i den positionen. Genom sin lucka halade Monsieur Envis fram en jättelång bambupinne med en babyskallra fastsurrad i änden, och började banka med den mot fotomaskinens övre del. Adrian skrattade glatt mot Monsieur Envis, som multitaskade hellre än bra med ett öga på sin dataskärm, det andra på Adrian, ena handen på datamusen medan den andra höll i bambupinnen som misshandlade fotomaskinen, vilken blinkade hej vilt i sina försök att fånga min sons uppmärksamhet – eller min son över huvud taget – på bild. Det var typ disko bakom draperiet till vår fålla, Adrian studsade så att barstolen var nära att välta och spektaklet antog statisk styrketräningsnivå när jag försökte hålla honom stilla i luften.

”Jag antar att det är meningen att han ska titta mot skallran? För i så fall har jag nåt annat vi kan hänga där…” flåsade jag. Svetten rann stilla längs ryggen, det sög i armarna och Adrian hade fantastiskt roligt åt alla håll utom ett.

”Jo, vänta, jag tror han lugnar ner sig snart,” sa Monsieur Tjurskalle.

”Hah! … Tror du?”

2 minuter senare skulle jag godkänna fotot, men jag var inte i skick att ha åsikter om hur lobotomerad min pojke skulle få se ut på sitt första pass så det var ett tvärt ”perfekt!” och så fick vi gå.

Nu hoppas vi bara på att vi hinner få det innan vi ska åka, för flyget går den 4e juli. Men han sa att det bara skulle ta en vecka.

 

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Uppdatering av lösa trådar igen

Ny gör jag ett försök att knyta upp lösa trådar igen – säg till om jag glömmer nåt.

Tradera

Jag höll ju på som en tok och fotade babykläder och la upp annonser på Tradera. Nästan allt blev sålt och jag fick in 840 kr på det. 840 kr är ju bra, förstås, men det är 840 kr för minst 8 timmars arbete. Om inte mer.

Dessutom har jag lyckats sälja 2 saker till en tomte som inte tar ansvar, inte har ordning på ekonomin och, för att vara rak, inte verkar ha alla sina tomtar på loftet ens.

Det var kul att lägga upp och få sålt, men egentligen skulle man försöka koncentrera det till en loppisdag istället för det här var bara storlek 50. Adrian växer fort och jag har hela kassar med storlek 56 och 62 nu som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med.

Utemöblerna

De där som Björn åkte och köpte i måndags kväll.

Behöver jag säga mer?

Vagnen

Ja, alltså singelvagnen som jag håller på att göra i ordning. Den läggs upp till försäljning till helgen och jag berättar mer om det sen – när jag vet om jag fått den såld och alltså om jag ska känna mig dum eller inte.

Skötväskan

Ja, impulsköp nr 2 på facebook (nr 1 var nya singelvagnen)  kom igår. Den är jättefin – i alla fall som förväntat av en begagnad skötväska. Ska bara tvätta den.

Annonsen sa ”svart skötväska med många fack” och bilden var inte direkt högupplöst. I själva verkat handlar det om en svart Skip Hop skötväska, nypris 895 kr.

Hemstädningen

Jag var lyrisk över att slippa storstäda vårt hus och hade först en dyr städfirma här på provstädning och sen en billigare eftersom det ändå blir mycket pengar i månaden. Det visar sig nu efter ett tag att man, som ofta är fallet, får ge efter på kvalitet när man går ner i pris. Men hon är punktlig, det får man i alla fall ge henne.

 

 

 

Barnvagnsnörd: ”Jag köpte ny vagn. Oklart varför.”

Jag fick som bekant ett ryck här i förra helgen och impulsköpte ny vagn. Singelvagn, alltså. Typ en likadan som den vi har, eftersom den är så himla bra, fast nyare och finare. Jag ska visa den när den är ihopmonterad igen, just nu ligger framhjulen på köksön och chassit på rygg i garaget.

För att få med mig Björn på tåget lovade jag att ta hand om försäljningen av vår gamla vagn, och det har jag nu ägnat ganska mycket tid åt. Det är en Brio Go, och om du inte känner till den modellen så kan jag säga att det är ett mastodontjobb att ta av klädseln på den. Jag fick söka länge efter en tutorial på YouTube innan jag fattade hur man skulle göra.

Var tvungen att skruva isär hela sitt- och liggdelen i smådelar. Björn undrade från jobbet hur det gick:

Jag har nu lyckats montera eländet igen, och naturligtvis är det 2 skruvar över. Detta trots att det inte fattas några skruvar nånstans – vilket ju uppenbarligen inte kan stämma då det är allmänt känt att förmågan att få ben och fly fältet är reserverat pennor.

Aspirerande barnvagnsnörd

Vagnen håller i alla fall på att bli riktigt fin. Synd att man bara gör såna här saker inför försäljning… Det är så jag börjar undra vad jag skulle med en ny vagn till.

Jag visar bild på den nygamla vagnen också, sen när den är som den ska vara igen. Det tar lite tid detta. Av nån okänd anledning är det dessutom lite kul, jag blir SÅ inspirerad att sy ny sufflett och bygelklädsel till nya vagnen.

Hm. Det kanske ligger en slumrande barnvagnsnörd i mig som nu håller på att vakna.

Brio Go

Om du mot förmodan skulle få samma vansinnesidé och vilja tvätta en Brio Go så hjälpte den här videon:

 

Helgen: nya erfarenheter och ny vagn

Den var händelserik, helgen.

Lördag

I lördags kom gravida kusin Jonna och åt lunch med oss, och plockade med sig ett gäng urvuxna barnkläder. På eftermiddan kom Linda & Johan med lilla Åskan som är 2 månader yngre än Adrian, men exakt lika stor, och de stannade över middan där Simon förvånade folket genom att 1) aldrig vara stilla och 2) äta oliver och Gruyère mellan breda leenden som om han aldrig hade gjort annat.

Söndag

Söndag bjöd på lite fler nya erfarenheter – utöver oliver och Gruyère alltså:

Ja, han trillade till slut. Det såg ut som när barn ska lära sig dyka, och de inte riktigt fixar det utan att försöka ta emot sig så de landar på ansiktet istället.

Han grinade ymnigt, och jag kämpade som en dåre för att inte börja gråta av skratt. Det var inte som att han aldrig fick nån varning. Stackarn. Livets hårda skola.

”Koko” – fingerfärg på papper, 2017. Konstnär: Simon.

Jag har en plan för när barnen om några år kommer och frågar vart alla deras teckningar tagit vägen; jag ska plocka ner dem från vindan, och ha fotobevis för att vissa av dem suttit på väggen ett tag.

Farmor och CJ kom och hälsade på och bjöd på fruktsallad på eftermiddan, allt för att fira Simons 2-årsdag i efterskott. De hade med sig en skottkärra i present, och så fort han fick chansen att gå ut och provköra den så var succén klar.

Eftersom han fick kratta och räfs av mormor så är han nu kittad för att röja upp i trädgården inför sommaren.

Vi räknar kallt med dig, Simon.

På kvällen hittade jag denna på facebook och blev alldeles till mig och spontanlovade att köpa den.

Eftersom vi redan har en sån, typ, så krävdes lite övertalning för att få med Björn på tåget men han var jättetrött så det tog inte så lång tid.

Jag ska åka och hämta den ikväll.