Det var INTE för att den går så bra i snö – eller grus/sand/jord/skog/ojämnt underlag – i alla fall, det kan jag lova. Vi valde den för att den äger flest av de kriterier vi hade, för tydligen var det inte möjligt att få allting i samma vagn. Det verkar som att det ena måste utesluta det andra i vissa fall.
Nej, HÄR har du anledningen:
Är det inte geni, så säg?
Han är ännu lite för liten för sittdelen, men det gör ingenting eftersom den har fullt liggläge och han kan se ut ändå. Så jäkla smart, alla vagnar borde ha sånt där nät.
Jag kallar det tvillingvagn eftersom de nu använder båda sittdelarna samtidigt… de är ju trots allt NÄSTAN tvillingar. Mina småpojkar… de växer så fort. Det kan inte sägas nog ofta.
Vi valde en budgetsyskonvagn när vi valde Basson Duo. Anledningarna var många, men mest visste vi inte hur mycket vi skulle använda syskonvagnen så det kändes onödigt att välja någon av de mer bastanta och dyrare sorterna.
Bittert har jag fått ångra detta. Vi använder vagnen dagligen.
På bar backe funkar vagnen ändå bra; den saknar karaktär och känns lite väl lätt och ranglig, men det är inte ett problem. Problemen dyker upp i samband med snö. Eller mycket grus, som till exempel på vår grusgång*, eller en liten sandhög. Jord funkar dåligt också. Små trädrötter är inte heller skoj.
Det som händer är att hjulen, de små t-rexframbenshjulen, gräver ner sig i allt de kommer över. Det är inte sällan som hela vagnen tvärnitar och försöker slå en kullerbytta därför att nåt kom i vägen, eller kompromissen; jag kör helt ofrivilligt vagnen enbart på framhjulen genom sandhögen.
Jag tappar pedalerna
Dvs, jag blir galen. Nu kom det härom dagen jättemycket snö igen, och när vi köpte barnvagnen hade jag vissa tankar om det här med framhjulen och att eventuellt sätta skidor på dem. Det har inte blivit av, mest för att jag tyckte det verkade överflödigt och dyrt, men nu har mitt tålamod med vagnen tagit slut. Det finns vissa dagar då jag tänker att så fort jag kommer hem så sätter jag eld på eländet. Då måste vi köpa ny. Så jag tog mitt förnuft till fånga och åkte till centrum och köpte skidor.
Test av miniskidor till barnvagnen
Inte barnvagnsskidor då, utan miniskidor från Stadium**. Jag träffade en mamma på förskolan tidigare i vintras som körde på dem. Just nu är de dessutom på rea så jag köpte 2 par för 198 kr.
Man fäster dem med remmarna i ekrarna och de sitter förvånansvärt bra.
Nu finns det inga skidor i världens som helt kan avhjälpa vår vagns handikapp, men det gick i alla fall att köra den utan att ha med sig sportflaska och energy bars.
Det är min temugg du ser där, inte en sportflaska. Jag har lättare att behålla tålamodet om jag har temuggen med mig.
Eftersom jag köpt 2 par, varav det andra var tänkt till singelvagnen, så provade vi med skidor även på bakhjulen. Det gick ännu lite bättre, men vagnen är ju tung när alla trafikanterna sitter i den så det var inte som nedförsbacke i sensommarsolen direkt.
Sammanfattning
Skaffa miniskidor till barnvagnen. 99 kr är billigt för att få behålla sin mentala hälsa hela vägen hem. Nästa år kan du sätta dem på ungens fötter istället, det måste vara lättare.
Barnvagnsbloggen har gjort ett test med och utan barnvagnsskidor, som du kan läsa om här.
*som jag inte för mitt liv kan fatta varför de tidigare ägarna valde att lägga här istället för att asfaltera. Vår granne Bosse – han som propagerar för grannsamverkan mot mördarsniglar och hotar våra gäster som parkerar på gatan med parkeringsvakt och polis – berättade att tidigare ägaren ett år fick låna en snöslunga av nån, som han sedan körde på grusgången. Han lär ha avbrutit efter att ha skjutit sönder en bilruta och ett fönster (inte sitt eget naturligtvis)
Jag skrev, förra gången vi letade barnvagn, att jag har insett att det här med att köpa vagn är lite som att köpa bil. Det går inte riktigt att bara ta en med hjul, handtag och plats för små människor. O nej, glöm det. Att välja vagn är en vetenskap.
Man måste veta vad som finns, så att man vet vad man vill ha och ska leta efter. Sedan måste man veta vad man kan tänka sig att ge efter på, för det går inte att få allt. Det finns inte.
Syskonvagnen kommer i princip bara användas under vinterhalvåret när jag kör Tvåan till förskolan för att hämta/lämna Simon. Tror jag. Därför känns det orimligt att lägga mycket pengar på den, och rimligt med en vagn som är lättkörd i snömodd. Basson Duo har alla features vi vill ha, utom hjul anpassade för snömodd. Jag menar, titta bara på de där jäkla dinosaurieinspirerade framhjulen. Hade den haft stora hjul som Carena Gotland hade den varit perfekt.
Carena Gotland syskonvagn
Carena Gotland verkar vara lättkörd och relativt bra med körvänligt handtag. Däremot kan man inte vända sittdelarna mot sig, och då blir det svårt att hålla Simon vaken när han är trött och det, i sin tur, är det inte värt.
Sen har vi parametern Blocket. Vill man inte lägga en årslön på barnvagn så köper man den begagnad, men där kan man inte direkt välja och vraka heller. Där är det lite så att man får ta det man hittar, annars är risken att man får tidsbrist rätt stor och det slutar med att man köper en ny vagn i alla fall eftersom man inte vill stå där utan vagn när man väl behöver den.
Vi har visserligen en ståbräda till vår Brio, men den snubblar man på om man inte kör vagnen lätt framåtlutad och med raka armar.
Usch… jag håller på att tröttna. Jag lutar mer och mer mot att bara ta en på Blocket som säljs med 2 sittdelar och en liggdel. Och riktiga framhjul istället för de där töntiga resväskhjulen. Tydligen kan man köpa till luftdäck, frågan är om det gör den mer lättkörd.
Jag tror i alla fall att det är bumperskydd det kallas, du vet den där bygeln ungen har framför sig.
Det var så att jag tröttnade för rätt länge sen på det gamla skyddet jag gjorde i somras, och Simon har inte direkt brytt sig om pillbanden, så jag fick lite tid över jag tog mig tid från tillverkningen av dregglisar och renovering och diskplockning (bland annat) et ainsi de suite och gjorde en ny i fuskpäls. Den nya har 2 öglor, och jag vet inte varför jag satte dit dem. Jag hade väl nån föreställning om att man kan knyta fast saker i dem så de inte ramlar ur vagnen, nypa fast nappbandet och sånt, men mest ser de ut som avlägsna släktingar till öron och jag älskar öron. I hela bebisträsket är öron på saker bland det sötaste man kan komma över.
Vi fick ett fårskinn av Carina i somras som jag nu använder som liggunderlag i vagnen, men jag får nog passa mig så ingen knycker det – jag tänker när man låser vagnen utanför Minisats eller på BVC eller så.
När jag ser Simon ligga och mysa där bland fårskinn, fuskpäls, åkpåse och overall blir jag nästan lite avis… men jag tänker att en vacker dag är jag gammal och trött och då kanske han har hjärta att köra mig i en rullstol med typ samma inredning. Måste komma ihåg att spara en bild till honom bara, så han vet vad som gäller ifall jag blir senil.
Apropå overall så var mamma snäll nog att kräva att få köpa en till Simon. Jag hade redan köpt en på Tradera som jag visste skulle vara för stor, en olivgrön vadderad/fodrad tjock Molo-overall, men när hon fick höra det såg hon besviken ut och sa att hon ju hade tjingat att få ge Simon en. Jag hade totalt glömt bort det, kom inte ens ihåg det när hon sa det, men så fort det blir varmare än +5° så är molon för varm så mamma kom glatt hit med en orange skaloverall kort efter det <3
Alltså jag måste bara få säga hur tacksam jag är att vi har de mor- och farföräldrar till Simon som vi har. Det är inte alla ungar som får rulla på fårskinn från Åre, har så mycket kläder eller får träffa mormor så ofta.
Att vi har så mycket på gång med huset gör mig jättepeppad att göra ANNAT än det som är på gång. Så, jag var bara tvungen att testa att sy ett par byxor (till Simon naturligtvis) eftersom jag egentligen borde sy dregglisar och ville ha ett par byxor som matchar. De blev skitfula så jag sydde inte klart dem.
Byxfail
Så istället för att göra dregglisen som så akut behövs så sydde jag ett pillband till barnvagnen – egentligen borde jag satt en dragkedja undertill istället för kardborreband, men jag fick för mig att det skulle vara lättare att ta på och av då. Det blev det inte.
Som tur är fick Simon paket på posten helt oväntat av sin morfar och nanny Pia,
så jag behöver inte känna mig stressad att få klart några dregglisar än på ett tag. Jag har sånt jäkla flyt 🙂
I och med att Simon fettar på sig mer och mer och semestern närmar sig, så har bärselen jag köpte i april nu gjort sitt. Med anledning av detta bestämde vi (jag) oss för att det var dags att uppgradera till något vi kan använda längre och som avlastar ryggen lite bättre.
Lyckligtvis har Lekmer.se* rea på bland annat Babybjörns bäst-i-testsele till samma pris som de begagnade på Blocket. Och när man ändå är igång kan man lika gärna plocka med solskydd till barnvagnen så man kommer upp i gratis frakt 🙂
Jag föredrar fortfarande bärsjal, men det är ingenting man knyter på 2 röda i förbifarten när man står utanför Tygvaruhuset med en unge som ledsnat akut på att växelvis betrakta moln och takbjälkar. Nu måste jag tillägga att det ändå tar längre tid och är krångligare att få på sig den här selen än den förra, men det är mycket trevligare att ha den här på sig så det gör inget.
Jag har funderat ett tag på en förlängning till suffletten på barnvagnen för att slippa vända den och dra den efter mig när jag har solen i ryggen, och även om just den här varianten inte riktigt verkar till för liggdel så funkar det tillräckligt bra ändå. Nätet har jag inte provat än, men jag kan inte se hur det skulle ha kunnat vara ett onödigt köp.
Idag har varit en bra dag. Det var varmt, typ, och soligt. Simon bröt ihop där efter frukost men då, förstår ni, DÅ la jag honom i vagnen och körde honom fram och tillbaka på gräsmattan tills han lugnade ner sig. Det tog hela 5 minuter, sen sög han intensivt på nappen medan jag parkerade vagnen under trädet och tejpade fast lolaloo på handtaget. Sen var ungen glad, tyst och vaken i 2 timmar. Varje gång jag tittade till honom låg han där och viftade och tittade på lövverket ovanför, och flinade mot mig 🙂
Under tiden gav jag mig på busken, som ingen vet vad det är för sort, på vägen mot garaget och ryckte ogräs mellan stenplattorna. Och putsade benen i solen.
Som sagt, en bra dag.
Sen blev vi i och för sig tvugna att ligga inne på soffan halva eftermiddagen eftersom jag är Simons dagsäng, men jag har börjat kolla på Sense8 på Netflix så det är inte svårt att ligga kvar när han väl somnat…
Björn är på aw ikväll och fortfarande inte hemma, men nattning och allt har gått bra ändå. Lugnt, liksom. 😎
Det gick bra. Det gick förvånansvärt bra. Trots vinterstövlarna med klack. Vi gjorde upp en plan kvällen innan för att vara säkra på att hinna och startade dagen kl 8 med oavbrutet fokus på att komma iväg i tid utan stress.
Vi åkte hemifrån kl 12:38 och då somnade Simon i bilen. Vigseln började kl 13:30, vi var där 13:25 och Simon sov fortfarande. Jag var orolig att han skulle bryta sina vanor och vakna mitt i vigseln och kräva mat och blöjbyte så jag monterade Lolaloo (ja, den har kommit, och den fungerar) på handtaget för säkerhets skull.
Simon sov.
Det gjorde inte alla ungar som var med, men det var det mest avspända bröllop jag varit på hittills. När brudparet gjorde entré fick de fösa de söta näbbarna framför sig eftersom de var på väg åt fel håll då och då. En av dem fick sedan dille på ”Moffa” och började fråga (läs ”ropa”) efter denne medan ansvarig vuxen hyssjade och, lät det som, ansträngde sig för att inte lägga handen över ungens mun för att får slut på en lysande uppvisning i felfokus. Men, som Linda sagt några dagar tidigare, ”det kommer inte bli ett lugnt bröllop, för vi ska ha brudnäbbar!”.
Simon sov fram till efter välkomstdrinken, under minglet, så då gick vi upp på övervåningen och ammade och bytte blöja under högljudda protester. Sen var han vaken i hela 10 min innan han slocknade igen och sov i vagnen bakom ett skynke alldeles intill där vi satt genom hela middagen. Efter efterrätten vaknade han till och var hungrig, så jag gick upp på övervåningen och ammade, igen. Jag kunde höra dem där uppifrån, hur de sjöng, skrattade och lyssnade på tal, men jag hörde inte vad som sas och tyckte det var synd att missa så mycket kul, men alltså ärligt talat var jag lycklig över att vi kunde delta så det gjorde inte så mycket att jag missade lite. Jag hade ändå ganska fin utsikt, och Björn höll mig sällskap.
Vi var hemma runt kl 22, och ja, Simon sov som vanligt genom hela natten. Jag är medveten om hur smidig han är, och liksom beredd på att han slutar med det närsomhelst. Vi är tacksamma för varje dag, och framför allt varje natt, som han är så här lätthanterlig.
Efter efterrätten vaknade han till och var hungrig, så jag gick upp på övervåningen och ammade, igen. Jag kunde höra dem där uppifrån, hur de sjöng, skrattade och lyssnade på tal, men jag hörde inte vad som sas och tyckte det var synd att missa så mycket kul, men alltså ärligt talat var jag lycklig över att vi kunde delta så det gjorde inte så mycket att jag missade lite. Jag hade ändå ganska fin utsikt, och Björn höll mig sällskap.