Hejdå vår gamla barnvagn – Hej vår nya cykelvagn!

Nostalgi

Jag berättade för några veckor sen om hur vi, med viss nostalgi, lämnat konceptet med barnvagnar bakom oss. Pojkarna är nu stora nog att orka gå långt längre, och en dubbelvagn tar ju så mycket plats i garaget – särskilt våran – så jag sålde den så fort det blev fint väder (det säljer bättre med soliga bilder och fint väder för då vill folk gå ut direkt och är mindre benägna att vänta på bättre pris).

Ok, det var kanske inte så mycket solljus på den bilden, men tanken var god.

Hur ska vi klara oss utan den?

Sen började vi fundera över det här med att det är så bekvämt, som vuxen i sällskapet, att ha en barnvagn att lägga allting i. ”Allting” är ju verkligen allt möjligt, jag menar vem tänder på utsikten att släpa runt en backpackingryggsäck med 2 par ombyten till barnen, extra ytterkläder till 4 pers, vattenflaskor, matsäck, extra skor samt diverse upphittade föremål längs vägen som vi tydligen inte kan leva vidare utan? Barnvagnen löser alla problem, dessutom har vi använt den ganska flitigt för att köra skräp till återvinningen.

En skrinda för barn

”En skrinda,” tyckte jag. ”Tänk dig, en sån där ihopfällbar skrinda som man kan ta med sig och dra runt på om man ska vara en heldag på tex Kolmården eller liknande. En som tål att en unge sätter sig där och vilar en stund i värsta fall, jag menar de blir inte lättare och jag orkar inte gå runt med dem på axlarna nån längre stund.”

Björn höll med, för en skrinda kan man köra skräp i också, och började med sin research.

”Vore bra om man kunde koppla den till cykeln,” sa jag efter nån dags efterforskningar. ”Om vi ska till stranden till exempel, och slippa ha allt i ryggsäckar och cykelkorgar. Lättare att bara ställa allt i den och sen åka.”

Björn höll med, men invände att det inte finns några såna skrindor.

”Och bra om man kunde sätta barnen i den, så att man kan ta med sig båda två på cykeln och göra små utflykter även när man är ensam med dem … ” fortsatte jag.

”Aha, du vill ha en barnvagn till cykeln alltså,” sa Björn skeptiskt.

”Nej nej, alltså inte en barnvagn, bara en vagn som barnen också kan sitta i. På ett säkert sätt. Bakom cykeln.”

Flera dagars research senare började Björn skicka länkar till cykelvagnar på Blocket till mig.

En cykelvagn

Det slutade förstås med att vi köpte en cykelvagn på Blocket*. Det går att ta ner ryggstödet och använda den för frakt av valfritt annat än barn, till exempel skräp till återvinningen eller matvaror.

elcykel med cykelvagn

Här har vi hela ekipaget. Båda pojkarna får plats i vagnen men Simon blir lätt åksjuk och ibland klarar de inte den påtvingade närheten till varandra, så med en cykelstol på pakethållaren så är jag HELT på den säkra sidan.

Den går att fälla ihop, tydligen, men det gör vi inte och den tar lite mer plats i garaget än den förra vagnen, och jag har lite den där känslan jag hade när jag hade snackat omkull Björn och spontanköpt den blå barnvagnen; var det här verkligen nödvändigt?

SÅ värt det!

Jag kan ändå glatt – och med viss lättnad – berätta att jag och pojkarna har använt vagnen och cyklat till nya (för oss) lekplatser ganska långt hemifrån medan Björn jobbat hemma. Pojkarna gillar den, de satt till och med och trängdes bredvid varandra i vagnen hellre än att turas om mellan vagnen och stolen.

Riddarparken i Jakobsberg. Vi skulle aldrig ha åkt dit utan cykelvagn.

Jag och Adrian har även testat att handla mat med den. Vi cyklade dit, kopplade loss den från cykeln, monterade framhjulet och använde den som kundvagn. Mycket smidigt. Det tog en stund att vänja sig vid att cykelarmen sticker fram som ett krokben framför vagnen, i lämplig ankelhöjd dessutom, men Adrian ramlade aldrig. Det gjorde däremot en av pensionärerna på mataffären, eller nästan i alla fall. För att tillhöra en uttalad riskgrupp är många av dem fascinerande dåliga på att hålla avstånd. Hade damen hållit föreskrivet avstånd till oss, som stod helt stilla, hade hon inte nått att snubbla över cykelarmen om hon så hade försökt med flit.

Hursomhelst, det här var ett genidrag, det här med cykelvagn. Kul att köra med och tydligen kul att åka i. Om ett år, max 2, är båda två för stora för den men då kör vi strandprylar i den istället.


*ej sponsrat

Nu har vi skaffat ny syskonvagn igen

Jag nämnde igår att vi skaffat ny dubbelvagn, men nu räcker det. Under förutsättning att den nya vagnen håller så kommer vi inte köpa fler. Nånsin.

Lovar.

Gamla vagnen

”Alltså jag står inte ut. Jag är beredd att bara ta nån, vilken som helst, med större framhjul än den här skiten vi kör omkring med nu,” utbrast jag till min tålmodige sambo när vi hämtade barnen på föris för typ 2 veckor sen.

Vår tvillingvagn – eller om vi ska kalla den syskonvagn kanske? –  Basson Duo, som vi skaffade när vi blev tvåbarnsföräldrar, har fyllt sin funktion men nu räcker det.

syskonvagnVi har kämpat på med miniskidor i snölag, baklängeskörning vid torrare mjukt underlag, utvecklat ny körteknik för att undvika tvärnitar som får barnen att falla ur vagnen, samt förbrukat en hel del hjulfett för att slippa drabbas av komplett härdsmälta.

Största anledningen till bekymren är att barnen vuxit ur den, dvs de har blivit för tunga. Adrian vill gärna stå upp i vagnen och när han då hänger mad armarna över ryggstödet så ger sittdelen efter så pass att det ser ut som att den inte är ordentligt uppfälld.

syskonvagn

Den VAR bra, när pojkarna var lättare, när Adrian inte kunde stå men ändå skulle titta på allt hela tiden och när det inte fanns så mycket motstånd på marken, men våra behov har ändrats och Björn var inte svårövertalad.

Ny syskonvagn

Så vi köpte en ny vagn igen, alltså. Det blev en Carena Gotland, jag berättar mer om den i ett eget inlägg men jag kan säga att vi är sjukt nöjda än så länge. Barnen har inte kastats ur vagnen en enda gång, man behöver inte dra den bakom sig på grusgången och man kan dra fram suffletten ända ner i bygeln – perfekt vid regn, sol och odrägligt beteende på grannens bekostnad.

Även mamma har testat den, när hon tog med sig bägge ungarna till parken i lördags.

”Vad tyckte du om nya vagnen då, mamma?”

”O ja vad bra den var! Så lätt att köra på gruset! Jag brukar behöva ligga längs med backen nästan för att komma framåt, men med den här gick det ganska lätt!”

SaveSave

SaveSave

Vi åker till Toscana i juli

Jag plockar upp min teaser om Italienresan, bättre sent än aldrig.

Lång dubbelledighet

Björn går på semester efter midsommar. När semestern är slut tar hans föräldraledighet vid, vi kör våra dubbeldagar då så att vi är lediga länge tillsammans. Ungefär 8 veckor blir det

2 av dessa veckor har vi valt att förlägga till Toscana i juli. Ingen av oss har varit där med vi har vänner som har det och varmt rekommenderar alltihop.

Vi ska hyra bil och bo på 3 olika ställen. Allt är bokat och klart. Sen kom vi på att

  1. vi behöver en barnvagn som tar mindre plats i bilen, och
  2. Adrian har inget pass.

En till barnvagn

Barnvagnen hittade vi på Blocket till slut. Hon som sålde den hade inte själv använt den, den kom från ett lager efter ett dödsbo. Hon ville ha 1800 kr för den, utan tillbehör och med avskavt handtagsskum, men när ingen nappade gav hon upp och jag fick den för 1000 kr.

Det visade sig att Maclaren Twin Techno Champagne inte tillverkas längre, men vagnen verkar oanvänd. Regnskyddet hade fortfarande skyddspapper kvar när jag vek upp det för att prova. Jag fick även med åkpåsar, huvudkuddar för nyfödd och myggnät. Hjulen är nästan utan märken.

Simon följde med och provsatt när jag skulle titta på den. Han godkände den entusiastiskt, men det kan ha haft att göra med att han fick en leksaksborrmaskin av hon som sålde eftersom hennes son vuxit ifrån den.

Man kan fälla ryggstödet nästan helt, så Adrian provlåg och jag tror det blir bra det här. Jag hoppas att det var ett bra köp… det visar sig.

Nu har vi 3 olika barnvagnar, 4 om man räknar med den som ska säljas.

Pass

Jag var med Adrian till Polisen igår efter lunch och lämnade in pappret med Björns bevittnade medgivande, och så skulle pojken fotas.

När jag gjorde detta med Simon så plockade herrn bakom disken bara fram en digitalkamera, gav mig ett buckligt vitt kuvert att hålla upp bakom Simons huvud och på 2 försök var det klart. Men igår stod Monsieur Envis bakom disken, och Adrian skulle absolut fotas i den vanliga fotomaskinen för vuxna. Jag fick ett vitt kuvert. Jag höll Adrian med ena armen, och efter omständlig instruktion höll jag kuvertet framför mitt eget ansikte.

”Flytta honom lite till vänster…”

Jag bökade med 9 kilo hösäck i enarmsfamnen.

”För mycket… Nu är han ur bild… Nu har han ena handen i munnen…”

Jag fick mjölksyra i armen, och prövade att ställa ungen på den runda barstolen, avsedd för vuxna som fotas,  istället. Han började hoppa överlyckligt, som han alltid gör i den positionen. Genom sin lucka halade Monsieur Envis fram en jättelång bambupinne med en babyskallra fastsurrad i änden, och började banka med den mot fotomaskinens övre del. Adrian skrattade glatt mot Monsieur Envis, som multitaskade hellre än bra med ett öga på sin dataskärm, det andra på Adrian, ena handen på datamusen medan den andra höll i bambupinnen som misshandlade fotomaskinen, vilken blinkade hej vilt i sina försök att fånga min sons uppmärksamhet – eller min son över huvud taget – på bild. Det var typ disko bakom draperiet till vår fålla, Adrian studsade så att barstolen var nära att välta och spektaklet antog statisk styrketräningsnivå när jag försökte hålla honom stilla i luften.

”Jag antar att det är meningen att han ska titta mot skallran? För i så fall har jag nåt annat vi kan hänga där…” flåsade jag. Svetten rann stilla längs ryggen, det sög i armarna och Adrian hade fantastiskt roligt åt alla håll utom ett.

”Jo, vänta, jag tror han lugnar ner sig snart,” sa Monsieur Tjurskalle.

”Hah! … Tror du?”

2 minuter senare skulle jag godkänna fotot, men jag var inte i skick att ha åsikter om hur lobotomerad min pojke skulle få se ut på sitt första pass så det var ett tvärt ”perfekt!” och så fick vi gå.

Nu hoppas vi bara på att vi hinner få det innan vi ska åka, för flyget går den 4e juli. Men han sa att det bara skulle ta en vecka.

 

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave