Nu har vi skaffat ny syskonvagn igen

Jag nämnde igår att vi skaffat ny dubbelvagn, men nu räcker det. Under förutsättning att den nya vagnen håller så kommer vi inte köpa fler. Nånsin.

Lovar.

Gamla vagnen

“Alltså jag står inte ut. Jag är beredd att bara ta nån, vilken som helst, med större framhjul än den här skiten vi kör omkring med nu,” utbrast jag till min tålmodige sambo när vi hämtade barnen på föris för typ 2 veckor sen.

Vår tvillingvagn – eller om vi ska kalla den syskonvagn kanske? –  Basson Duo, som vi skaffade när vi blev tvåbarnsföräldrar, har fyllt sin funktion men nu räcker det.

syskonvagnVi har kämpat på med miniskidor i snölag, baklängeskörning vid torrare mjukt underlag, utvecklat ny körteknik för att undvika tvärnitar som får barnen att falla ur vagnen, samt förbrukat en hel del hjulfett för att slippa drabbas av komplett härdsmälta.

Största anledningen till bekymren är att barnen vuxit ur den, dvs de har blivit för tunga. Adrian vill gärna stå upp i vagnen och när han då hänger mad armarna över ryggstödet så ger sittdelen efter så pass att det ser ut som att den inte är ordentligt uppfälld.

syskonvagn

Den VAR bra, när pojkarna var lättare, när Adrian inte kunde stå men ändå skulle titta på allt hela tiden och när det inte fanns så mycket motstånd på marken, men våra behov har ändrats och Björn var inte svårövertalad.

Ny syskonvagn

Så vi köpte en ny vagn igen, alltså. Det blev en Carena Gotland, jag berättar mer om den i ett eget inlägg men jag kan säga att vi är sjukt nöjda än så länge. Barnen har inte kastats ur vagnen en enda gång, man behöver inte dra den bakom sig på grusgången och man kan dra fram suffletten ända ner i bygeln – perfekt vid regn, sol och odrägligt beteende på grannens bekostnad.

Även mamma har testat den, när hon tog med sig bägge ungarna till parken i lördags.

“Vad tyckte du om nya vagnen då, mamma?”

“O ja vad bra den var! Så lätt att köra på gruset! Jag brukar behöva ligga längs med backen nästan för att komma framåt, men med den här gick det ganska lätt!”

SaveSave

SaveSave

Vi åker till Toscana i juli

Jag plockar upp min teaser om Italienresan, bättre sent än aldrig.

Lång dubbelledighet

Björn går på semester efter midsommar. När semestern är slut tar hans föräldraledighet vid, vi kör våra dubbeldagar då så att vi är lediga länge tillsammans. Ungefär 8 veckor blir det

2 av dessa veckor har vi valt att förlägga till Toscana i juli. Ingen av oss har varit där med vi har vänner som har det och varmt rekommenderar alltihop.

Vi ska hyra bil och bo på 3 olika ställen. Allt är bokat och klart. Sen kom vi på att

  1. vi behöver en barnvagn som tar mindre plats i bilen, och
  2. Adrian har inget pass.

En till barnvagn

Barnvagnen hittade vi på Blocket till slut. Hon som sålde den hade inte själv använt den, den kom från ett lager efter ett dödsbo. Hon ville ha 1800 kr för den, utan tillbehör och med avskavt handtagsskum, men när ingen nappade gav hon upp och jag fick den för 1000 kr.

Det visade sig att Maclaren Twin Techno Champagne inte tillverkas längre, men vagnen verkar oanvänd. Regnskyddet hade fortfarande skyddspapper kvar när jag vek upp det för att prova. Jag fick även med åkpåsar, huvudkuddar för nyfödd och myggnät. Hjulen är nästan utan märken.

Simon följde med och provsatt när jag skulle titta på den. Han godkände den entusiastiskt, men det kan ha haft att göra med att han fick en leksaksborrmaskin av hon som sålde eftersom hennes son vuxit ifrån den.

Man kan fälla ryggstödet nästan helt, så Adrian provlåg och jag tror det blir bra det här. Jag hoppas att det var ett bra köp… det visar sig.

Nu har vi 3 olika barnvagnar, 4 om man räknar med den som ska säljas.

Pass

Jag var med Adrian till Polisen igår efter lunch och lämnade in pappret med Björns bevittnade medgivande, och så skulle pojken fotas.

När jag gjorde detta med Simon så plockade herrn bakom disken bara fram en digitalkamera, gav mig ett buckligt vitt kuvert att hålla upp bakom Simons huvud och på 2 försök var det klart. Men igår stod Monsieur Envis bakom disken, och Adrian skulle absolut fotas i den vanliga fotomaskinen för vuxna. Jag fick ett vitt kuvert. Jag höll Adrian med ena armen, och efter omständlig instruktion höll jag kuvertet framför mitt eget ansikte.

“Flytta honom lite till vänster…”

Jag bökade med 9 kilo hösäck i enarmsfamnen.

“För mycket… Nu är han ur bild… Nu har han ena handen i munnen…”

Jag fick mjölksyra i armen, och prövade att ställa ungen på den runda barstolen, avsedd för vuxna som fotas,  istället. Han började hoppa överlyckligt, som han alltid gör i den positionen. Genom sin lucka halade Monsieur Envis fram en jättelång bambupinne med en babyskallra fastsurrad i änden, och började banka med den mot fotomaskinens övre del. Adrian skrattade glatt mot Monsieur Envis, som multitaskade hellre än bra med ett öga på sin dataskärm, det andra på Adrian, ena handen på datamusen medan den andra höll i bambupinnen som misshandlade fotomaskinen, vilken blinkade hej vilt i sina försök att fånga min sons uppmärksamhet – eller min son över huvud taget – på bild. Det var typ disko bakom draperiet till vår fålla, Adrian studsade så att barstolen var nära att välta och spektaklet antog statisk styrketräningsnivå när jag försökte hålla honom stilla i luften.

“Jag antar att det är meningen att han ska titta mot skallran? För i så fall har jag nåt annat vi kan hänga där…” flåsade jag. Svetten rann stilla längs ryggen, det sög i armarna och Adrian hade fantastiskt roligt åt alla håll utom ett.

“Jo, vänta, jag tror han lugnar ner sig snart,” sa Monsieur Tjurskalle.

“Hah! … Tror du?”

2 minuter senare skulle jag godkänna fotot, men jag var inte i skick att ha åsikter om hur lobotomerad min pojke skulle få se ut på sitt första pass så det var ett tvärt “perfekt!” och så fick vi gå.

Nu hoppas vi bara på att vi hinner få det innan vi ska åka, för flyget går den 4e juli. Men han sa att det bara skulle ta en vecka.

 

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave