Sytt en del kläder i höst

Att jag lagt en del tid på att sy tygbindor i höst vet vi redan men det är, hör och häpna, faktiskt inte det enda som lämnat min återuppväckta ateljé.

I och med Adrians potträning i somras, som fortfarande kan klassas som framgång med modifikation, så gick det åt en hel del byxor. Så föll det sig att jag en sensommardag insåg att han hade ett par byxor i sin garderob, som var sydda i ett löjligt enkelt mönster, så jag offrade dem – det vill säga, jag klippte upp dem i sömmarna och ritade av mönstret. Sen visade det sig att jag är bra på att klippa så jag sydde ihop dem igen. De blev liiiiite tajtare än innan, men det gick bra ändå. Sen blev det massproduktion på byxor.

Jag har haft samma inställning som med tygbindorna; inga nya tyger ska in i ateljén förrän jag använt upp de jag redan har.

Dessutom är det här med återbruk, som så ofta sagt, himla kul. Ovan byxor är sydda av bland annat en klänning jag köpte på Tradera som inte passade, babytyg från när Simon var bebis, en babyfilt, och en stuvbit jag fått av Anna en gång. De vita muddarna kommer från en av mina gamla tröjor.

Tycker det är så mysigt att sitta och titta på mina barn när de har på sig kläder som jag har sytt. Jag kan liksom sitta och beundra mina verk in action.

De blå muddarna och midjan kommer från ett par gamla utslitna byxor han haft länge.

ETT tyg har jag nyköpt, jag kunde inte låta bli för det är bara superhjältar som gäller här hemma nu, och så fanns det här Batman-tyget … Jag syr ju till Simon också, det roliga är att de har samma storlek på bredden så jag har bara förlängt samma mönster med 10 cm.

Gjorde även ett förenklat mönster för tröjor. De ovan är viskostyger, den grå från en klänning jag aldrig använt (haft i 10 år) och den mönstrade är från när Simon var bebis, vilket var sist jag hade tid att sy saker.

Bebis-Simon med byxa, dregglis och mössa med öron

Jonas tröja

Jonas, min bror alltså, lämnade ett gäng av sina tröjor hos oss för några veckor sen, i hopp om att jag skulle lappa dem på armbågarna. Efter viss diskussion så bestämde han sig för att det inte var värt det – inte för att han skulle ha lappat dem själv på något vis, men för att jag inte trodde att det skulle bli bra. Tröjorna blev kvar, och glömdes bort, och kom i dagen igen helt nyligen.

”Behåll dem du, om du har användning för dem,” sa han.

”Jag kommer klippa sönder dem,” sa jag.

”Ha så kul med det,” sa han.

Jag hade jättekul med dem. Det här är en, de andra är merinoull och ska bli underställ så småningom.

Läckra, eller hur?

Meditativt handarbete: Återbruk av skaljacka till tygbindor

Jag vilar min stackars överansträngda hjärna (o ja det är så synd om mig) genom meditativt handarbete, som sagt, precis så som jag alltid gjort när jag behöver samla mig.

Tygbindor är relativt nytt i mitt liv, jag har använt dem i 2-3 år av mina hittills 25 bindår, och jag önskar att jag upptäckt dem (och menskopp) tidigare. ”Halleluja” sammanfattar vad jag tycker om det hela, och eftersom tygbindor inte alls behöver vara komplicerade att sy så är det såna jag vilar mitt sinne och mina händer mot.

Länge leve återbruket

Upcycling heter det på trendspråk, att använda gamla saker och göra nya av dem. Återbruk är jag redan ganska stor anhängare av, och speciellt om det innebär att jag kan få loss material ur min syateljé för jag har visat lite horder-tendenser vad gäller tyg.

skaljacka

Det första jag gav mig på var Björns gamla skaljacka. Den var sliten och med trasig dragkedja, och har hängt i ateljén i 3 år nu. Den är fleecefodrad med gore-tex-membran, dvs den andas men är vattentät.

återbruk av skaljacka

Vidare så hade jag lite vikblöjor kvar från tiden då jag försökte använda tygblöjor på pojkarna, och så finns förstås utslitna barnkläder i bomullscollege i drivor. Sen hittade jag ett jättestort stycke linnetyg (suger jättebra) som har en egen historia (kommer från en sopkontainer tillhörande en inredningsbutik som stod i ett garage vid jobbet i Chamonix) och … voilà!

Jag har inte sytt på drygt 2 år, så det är rostigt på nivån att plocka fram instruktionsboken till overlocken, men det är gjort nu och bindorna blir helt ok. Lite mer övning krävs, förstås.

Nu är Björns skaljacka slut, så jag ger mig på spillbitar av plastad frotté från när jag gjorde madrasskydden till spjälsängen (som Adrian fortfarande använder), och sen har jag två av Björns ulltröjor som det gått hål i, som jag kan använda. Sen är det slut på vattentäta skikt, men det behöver inte trosskydd ha så jag kan mala på ett tag till. Sen finns ju alltid second handbutiker att vända sig till; gamla kläder är bäst och billigast.

Hittills har jag nog inte sytt fler än kanske 30 stycken, men det kommer bli fler. Dels för att hitta det mönster och material som jag själv trivs bäst med, dels för att det är så lätt att göra dem och jag försöker nu frälsa mina väninnor också.

Risken finns att det blir för många i slutändan. Kanske går de att sälja på Tradera? Kanske du vill testa? Gör även trosskydd, för den som föredrar det. Och för den som vill sy egna så rekommenderar jag starkt Tygbindeskolan på Tygbindor.se.

Rocky – ”gemensamt” pyssel i stresstider

Det är slutspurten på en kurs den här veckan, och jag har varit mer eller mindre stressad intill andnöd i en vecka redan.

Kursen innehåller ett individuellt arbete och ett grupparbete. Det individuella är klart, men grupparbetet känns det som att vi precis påbörjat.

Det skulle inte vara så farligt, om det inte vore för att vi knappt har någon tid att jobba med det den här veckan; slutredovisningen är på fredag.

Så jag kämpar, och säger till mig själv att det kommer att gå bra.

Stressen över att hinna färdigt är inte purfärsk direkt. Och i vanliga fall, dvs innan stressen når den nivå den är på nu, så får jag ofta andra kreativa infall som helst inte har nåt med det jag har framför mig att göra. Gärna pyssel. Gärna barnorienterat.

En eftermiddag för inte så länge sen, till exempel, så satt jag med Simon i knät och han fångade den här bilden på min dator innan jag skulle stänga ner den.

På Pinterest, såklart. Jag älskar Pinterest.

Diskussion följde, och jag sa ja.

Får jag lov att presentera Rocky; en gitarralien som inte blev som det var tänkt – mycket pga att det var 2 kockar med heeeeeelt olika visioner inblandade – men vad gör det.

Här finns utrymme för förbättringar, kan man säga. Simon gillade den, det gjorde Adrian också och sen slogs de om den.

SaveSave

SaveSave

Alla babykläder som blir över

Jag satt och slet mitt hår – bildligt talat; jag behöver inte slita det för det trillar av så bra på egen hand – halva dan igår när Adrian sov och Simon var på föris med att lägga upp annonser med urvuxna kläder på Tradera.

Alltså vilket mastodontjobb det är! Jag frågade mig själv flera gånger i minuten om det verkligen var värt mödan, men det får vi väl se sen.

Babykläder har inget högt andrahandsvärde direkt, men jag har snöat in på detta nu eftersom jag:

  1. vill se att kläderna kommer till användning hos någon som väljer dem
  2. vill spara dem till pojkarna på nåt sätt, och nu blir det ekonomiskt
  3. avskyr att slänga kläder,

så envisas jag med detta. Jag köpte själv mycket i storlek 50 på Tradera, för de kläderna hinner ju knappt slitas alls innan de inte passar längre.

Dessutom har vi flera vänner med bebisar på gång, så det som inte blir sålt ger vi bort.

Kläder är nära nog heligt för mig. TYG är heligt. Man kan använda, återanvända, sy om och sy nytt av samma plagg innan det är så lite kvar av originalet att det är dags att lämna in på tygåtervinning – förslagsvis på en affär där man får rabatt* om man lämnar in uttjänta tyg- och klädrester när man köper nytt.

Sydde till exempel nyligen ett par jättefina byxor till Simon av en gammal klänning jag ärvt av en kompis som inte ville ha den längre. Ränderna ser nästan neonrosa ut 🙂


*Både Hemtex och H&M, till exempel.

Kattbyxor på HM-mönster

Ja jag pratade ju om att sy byxor av kattyget till Simon, så tänkte bara visa hur det blev. Först försökte jag fota honom med dem på, men han är fascinerande rörlig…

Sen satte han sig i bumbostolen han hade när han var mindre, och som nu är för liten (med tanke på att den är till för bebisar som ännu inte kan sitta utan stöd) men skam den som ger sig.

Sen skulle han UR den, vilket var ganska kul att bevittna.

Sen gav jag upp och tog av honom byxorna igen.

Kattbyxor

Fick även till ett par dregglisar innan tyget tog slut helt och hållet.

Hur man lurar en toddler att byta byxor

Jag tycker om att sy, men det får inte bli för komplicerat. Helst ska det vara bra mönster till saker som går fort att göra, så därför håller jag mig mest till dregglisar och byxor. Och mössor.

Då vi har barn av den lite långsmala varianten passar H&M:s kläder ganska bra, jag brukar köpa leggings där och göra mönster på dem. Nu har jag inte hittat några i rätt modell till Simons aktuella storlek men så igår, hör och häpna, hittade jag ett par i lådan med ej ivuxna kläder i Simons garderob. Jag minns att jag plockade dem från ekorummet på öppna förskolan.

Jag bad honom prova dem, för säkerhets skull, men min son har varit med förr så när jag höll i byxorna med ena handen och sträckte den andra mot honom och överentusiastiskt bad honom komma, så fattade han direkt.

”NäääääÄÄÄ! Nej, nej, nej! Nej, nej, nej nej nejnejnejnejnejnejnejnenenenenenenänänänä! UUÄÄÄÄÄÄ!!!”

Byta byxor på toddler, steg för steg

1) Släpp allt och närma dig från ett nytt håll. Skoja, brotta ner ungen, kittlas och…

2) Stjäl byxorna.

När han väl var utan lät jag honom vara. Han sprang runt som en yr höna i rummet och försökte börja plocka med sina duplobitar, men alltså… det blir ju kallt utan brax. Han började känna på sina ben och tilltala mig med bekymrad ton. Att jag skulle vara upphov till eventuellt obehag sammankopplades uppenbarligen icke.

3) Vänta på att kylan/frusenheten/obehaget ska göra sitt.

Det dröjde kanske en minut, sen kom han och satte sig i min famn och pekade på sina byxor.

4) Låt förvånad när ungen kommer och vill ha byxor på benen.

”Ja, men de är smutsiga, Simon. Då får man ta på sig andra byxor.”

”Ja-a.”

De passade som förväntat. Längre än så har jag inte hunnit i mina planer, men jag ska försöka hinna med att göra mönstret i eftermiddag eller ikväll och sen se om det sista av kattyget räcker till det. Kanske kan jag skrapa ihop till en dregglis eller två innan det är helt slut.

Jag verkar vara inne i en fas, jag med. Den går ut på att tro att jag har pyttesmå barn så jag syr för små kläder till dem. Eller för stora, beroende på hur man ser det. Tröjan var avsedd till Simon men den sitter som ett korvskinn på honom – ser jättekul ut – han kanske borde ha den ändå – men Adrian kommer växa i den så det gör inget. De små byxorna är redan för små och de större på tok för stora… än så länge.

 

 

Lucia på föris

Det gick upp för mig i fredags kväll att

  1. det är Lucia idag och
  2. detta kommer att firas på förskolan, samt
  3. klädsel förväntas därefter

Det har inte funnits någon tid över i helgen att hantera konsekvenserna av detta, dvs handla eller sy något. I lördags var vi på middag hos kompisar i Sollentuna, och på förmiddagen var mamma ute med Simon och då hade jag ett långt moment of oblivion. Jag vill minnas att en kopp te var inblandad… och ett enormt tvättberg. Det är lite luddigt. I söndags inträffade den årliga kusinträffen, denna gång i Vaxholm så det var en heldagsgrej.

infor-lucia

Igår tog jag tag i saker och ting. Min symaskin, som jag trodde att jag hade lagat, gick sönder på ett nytt sätt så det kan hända att jag blir tvungen att ge mig och lämna in den. Nu har jag en overlock (yey) så det gick att sy nästan hela mössan på den. Sista sömmen bara för hand.

luciamossa

Den blev ju skitsnygg, han borde ha den jämt. Gjorde ett skärp också, av glittertyget, som han får ha till en av mina gamla tröjor som jag inte tänkt behålla och som jag fortfarande inte hade gjort nåt med tack och lov.lucia2016

Vi har inte provat munderingen. Jag lämnade honom på föris med allting i en påse på hyllan och hoppas att det blir bra, och att jag inte klippte klänningen för kort när jag insåg att jag glömt lägga upp den och panikfållade den på en höft i morse.

Luciatåget genomförs utomhus på förskolegården idag kl 16. Det ska bli spännande att se om de lyckats få på honom allt. Det ska bli spännande att se hur pigg och glad monsieur är vid den tiden, framför allt.

Tvåans babynest är äntligen verklighet (!)

babynest försök 1Nytt babynest!

Kommer du ihåg babynestet jag gjorde till Simon? Det var svart, glansigt, halt, 100% polyester och saknade inbyggd madrass. Anledningen till alla dessa nackdelar var att det bara var en prototyp, jag hade aldrig tänkt att vi faktiskt skulle använda det. Jag skulle testa mönstret, korrigera efter behov och sedan göra ett ”riktigt”.

Det blev aldrig av. Jag minns inte varför, jag var väl lat och/eller så kom det annat emellan. Det fungerade ändå hyfsat, vi trädde ett örngott av plastad frotté över nestet för att skydda det och Simon från varandra, och så ett vanligt örngott utan på det i sin tur, som lakan. Jag klippte till en madrass av en 2 cm tjock skummadrass från tygbutiken, och så uppstod aldrig behovet av att göra ett nytt.

Den här gången har jag tänkt i flera månader att det finns noll anledning att greja på en gång till med samma hala tingest, men jag har varit så stressad av allt som måste hinnas med innan Tvåan kommer, med köksö, köksbänk och tvättstuga, att det inte funnits utrymme för det.

Nu tog jag mig i kragen i söndags i alla fall och sydde det. Jag har använt ett gammalt gardintyg från landet, och egentligen bara köpt sidenband och snöre som extra. Skummadrass hade jag kvar sedan tidigare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

hastens-sangDet är enkelt, trevligt, 100% bomull (förutom sidenband, stoppning och madrass såklart) och med hög friktion. Madrassen är inbyggd men går att ta ur om man vill tvätta nestet. Dessutom påminner det som av ett sammanträffande om Hästens sängar, vilket blev lite gulligt.

Det som är lite synd med sådana här babyprylar som man använder flitigt är att de liksom inte syns. Jag menar, det kan vara hur mycket ryschpysch (stavning, någon?) och pimpat som helst – kolla bara vad folk hittar på med dem om du googlar ”babynest” – men trär man ett örngott över alltihop för att slippa tvätta och sedan vänta 2 dagar på att det ska torka ordentligt, så ser man det ju aldrig. Lite tråkigt… och alltså onödigt att lägga ner mycket tid på detaljer.

Jag har bara fokuserat på att ha något som är praktiskt, bekvämt och stabilt. Vi får se om Tvåan håller med.