Lappa & laga-maraton på köksbordet

Begagnat är himla bra

Jag har alltid vänt mig till Tradera och andra källor till begagnat när pojkarna behöver mer kläder. Vi har fått mycket nytt också, framför allt av min far och Pia, vilket har varit bra för vissa grejer är helt enkelt bättre i nyskick, men som regel gillar jag mest återbruk eftersom småbarnskläder blir urvuxna långt innan de slits ut och det gör liksom ont vid tanken på att jättefina grejer slängs på vissa håll. Det är sånt vansinnigt slöseri.

I vanliga fall kan jag flytta urvuxna kläder från Simons garderob direkt in i Adrians, oerhört praktiskt, men Simon har ärvt sin mors form och ämnesomsättning och det har inte Adrian. Alltså, många byxor som passar fint på Simon är för tajta på Adrian redan innan Simon hunnit ur dem.

Härom veckan insåg jag – för det är jag ensam som har ansvaret för barnens garderober, det blir bäst så – att Adrian börjar få ont om byxor. Nu börjar pojkarna dessutom bli så pass stora att de hinner slita på sina kläder i större utsträckning än förut; det är inte lika många byxor som kan flyttas över till Adrians garderob längre, så jag loggade in på Tradera i vanlig ordning, hamnade på Sellpy och köpte en tio byxor i ett svep där.

Tradera & Sellpy

Om jag har fina ord att säga om Tradera så har jag inte lika mycket fint över till Sellpy som säljer på Tradera. Konceptet är bra, men bilderna är ganska kassa och beskrivningarna hjälper inte mycket. I vissa fall är de helt fel.

“Varan är i bra skick och har inga tydliga defekter” står det ofta, bland annat på ett par grå mjukisbyxor jag fick hem. Muddarna vid fötterna var nötta till hål, snöret i midjan saknades (det fanns hål för dem), tyget vid sömmen i rumpan var slitet från grått till vitt och när jag höll upp dem mot ljuset lyste det rakt genom tyget på båda knäna.

Det ska sägas att det går ganska smidigt att reklamera varor hos Sellpy, det räcker med en bild och så får du pengarna tillbaka.

Lappa & Laga

Sick-sack – när du inte orkar bry dig mer än så.
Det här var ännu en “varan är i bra skick och har inga tydliga defekter”, trots ett hål på ena knät. Tack, Sellpy.

Ibland tänker jag att jag borde kunna starta en liten business och laga barnkläder åt alla på förskolan, nu när jag är arbetslös och allt. Inte för att jag gör det så exceptionellt bra, men mer för att jag gör det. För att jag har tid.

Problemet med den idén är väl att jag bara har tid just nu, planen är knappast att fortsätta vara utan jobb och det är tveksamt om folk skulle vara villiga att betala för att reparera trasig barnbyxor, när nya inte kostar så mycket ändå. Det är förresten ett av de stora problemen i konsumtionssamhället vi har, att nya kläder är billigare än att laga gamla (om du inte gör det själv alltså), eller att ekologiskt (ofta) är mycket dyrare än icke-eko osv. Om vi vill ha en verklig förändring så måste de bra valen bli billigare än de dåliga.

Men med det sagt, så måste jag tillägga att det är himla mysigt att flytta ut maskinen i köket och beta av lappandet av ett gäng plagg på köksbordet medan Björn sitter och mötesugglar i ateljén.

Det är maskor som går upp i själva tyget (stickat) hela tiden. Vet inte hur många gånger jag lagat dessa men nu får det vara nog – jag skänker dem tillbaka till ursprungströjans gamla ägare.

Vid närmare eftertanke kanske jag skulle nöja mig med att skriva en tutorial på hur man enkelt och lätt lagar hål med hjälp av sick-sack och/eller raksöm. Kanske kan jag få nån till att laga istället för att köpa nytt.

Hur brukar du göra? Lagar du ibland, eller kanske saknas tiden till det?

Kommentera