Schabloner och textilfärg på enfärgade tröjor

Simons senaste långlöpande lek, eller vad man ska kalla det, efter rolleken där jag hette Anna och han hette Léon och var en hund (efter min vän Anna och hennes lilla chihuahua Léon), är att jag är ”mammakatt” och han är ”bäbiskatt”.

Simon says: Baby Cat!

I tid och otid, framför allt otid, kräver han uppmärksamhet så ihärdigt att jag till slut måste avbryta det jag gör – oftast är det att prata med någon annan än honom – och ge honom 100% fokus (med en touch av irritation):

”JA! Simon!  V a d   ä r   d e t ?”

Då ler han lite tillgjort blygt, dvs han tar på sig sin lekmin, vickar ena foten på tå mot golvet och säger:

”Mamma. Jag är bäbiskatt och du är mammakatt.”

Kattunge är inte ett ord som fått fäste hos honom än.

Så jag tryckte tröjor

Jag berättade härom dan om hur svårt det är för mig att få ner farten jag haft så länge, nu när jag inte har några stressfaktorer kvar, och att jag varit på skolan för att bland annat hämta lite grejer.

Jag passade på att använda skolans utrustning till att skära ut schabloner till att trycka på Simons nya neutrala tröjor med.

schabloner
Det Nyckfulla Skärbordet från 1983 skar ut katten långsammare än jag själv skulle ha gjort, men jag slapp ju krampen i nacken så det var det värt.

schabloner

För några dagar sen satt jag ute och målade tröjor under paviljongen. Riktigt mysigt var det, precis den sortens sak som jag önskar jag hade tid med ibland annars också.

Nu har färgen torkat, trycket har fixerats med strykjärn och en av dem ligger redan i tvätten igen.

Både jag och Simon är nöjda med resultatet. Katter fram och namn på ryggen.

Förlåt. Bäbiskatter fram och namn bak.

Hastighetsrekord!

Natten till igår sov Simon så dåligt, jag vet fortfarande inte vad som var problemet, att när han sen tyckte vi skulle gå upp vid 05:30 så tyckte inte jag det. Jag bara orkade inte, så jag halvsov till 9 med ena handen på en sovande halvsovande unge, men sen gick det inte längre.

Vanligtvis brukar förmiddagsvilan inträffa ungefär vid 9-9:30, så efter lite snabb huvudräkning på tom mage kom jag fram till att jag måste köra järnet med honom för att komma ikapp i rytmen så att han skulle orka med babysimmet på kvällen (17:30).

Jag räknar alltid på 1,5 timme från uppstigande ur säng till avfärd, och det brukar alltid bli ungefär så utan stress. Alltså, jag vet inte hur vi lyckades, men uppstigning, påklädning, amning, mjölkflaska och frukost mejades ner på 40 minuter. Fatta. 40 minuter. Jag hade till och med min termosmugg med te med mig när vi rullade ut från uppfarten på väg mot öppna förskolans sångstund, som börjar kl 10.

Sångstunden, denna gång med tamburin i munnen, åtföljdes av textiltryck i ateljén för de som ville. Jag ville, men hade ingenting med mig att trycka på och fick tipset att träningstrycka med vattenfärg på papper först. Simons ena fot målades flera gånger men det enda avtrycket som blev bra var det första vi gjorde, vilket för övrigt var enda avtrycket som ingen hjälpte oss med. Jag håller på att träna inför julklappstillverkningen hemma sen i december 😉

fotavtryck

Efter det gnagde han sig igenom halva leksaksarsenalen på golvet och varvade det med att försöka stirra omkull alla pappor, av vilka en började leka tittut med honom från soffan.

Han somnade i bilen på väg hem, och fick sova kvar med babymonitor medan jag gick in och gjorde lunch till mig, tryckkokade rotfrukter och frös in till honom, städade, satte på tvätt, blev nervös över att babymonitorn lurades (det gjorde den inte) och gick ut och hämtade honom efter en timme.

Senare kom mamma på besök, då hade han hunnit sova igen i 45 min vilket var alldeles för lite, och underhöll honom tills det var dags att åka till simningen. Han klarade sig utan härdsmältor hela vägen in i kaklet, men sov jättedåligt inatt igen. Återigen; ingen aning om varför, men ikväll är det jag som sover på soffan för just nu är jag så trött att det känns som att mina ögonglober är varmare än resten av huvudet.