Simons senaste långlöpande lek, eller vad man ska kalla det, efter rolleken där jag hette Anna och han hette Léon och var en hund (efter min vän Anna och hennes lilla chihuahua Léon), är att jag är ”mammakatt” och han är ”bäbiskatt”.
Simon says: Baby Cat!
I tid och otid, framför allt otid, kräver han uppmärksamhet så ihärdigt att jag till slut måste avbryta det jag gör – oftast är det att prata med någon annan än honom – och ge honom 100% fokus (med en touch av irritation):
”JA! Simon! V a d ä r d e t ?”
Då ler han lite tillgjort blygt, dvs han tar på sig sin lekmin, vickar ena foten på tå mot golvet och säger:
”Mamma. Jag är bäbiskatt och du är mammakatt.”
Kattunge är inte ett ord som fått fäste hos honom än.
Så jag tryckte tröjor
Jag berättade härom dan om hur svårt det är för mig att få ner farten jag haft så länge, nu när jag inte har några stressfaktorer kvar, och att jag varit på skolan för att bland annat hämta lite grejer.
Jag passade på att använda skolans utrustning till att skära ut schabloner till att trycka på Simons nya neutrala tröjor med.
För några dagar sen satt jag ute och målade tröjor under paviljongen. Riktigt mysigt var det, precis den sortens sak som jag önskar jag hade tid med ibland annars också.
Nu har färgen torkat, trycket har fixerats med strykjärn och en av dem ligger redan i tvätten igen.
Både jag och Simon är nöjda med resultatet. Katter fram och namn på ryggen.
Förlåt. Bäbiskatter fram och namn bak.