Carena Gotland recension och problemlösning

Vill du hoppa direkt till problemlösningen så scrolla ner till slutet.

När vi valde Carena Gotland så skrev jag ett utförligt inlägg om varför – vi gjorde en del research inför köpet och jag tänkte att det finns kanske fler som gör som vi. Det gjorde det, visade det sig, så här kommer uppdateringen och en regelrätt (??) Carena Gotland recension (jag har använt Barnvagnsblogg.com som mall – eller ok, kanske inte fullt så ambitiöst, men nästan).

Tvilling-/syskonvagn Carena Gotland recension

Carena Gotland recension
Bildkälla: Lekmer.se
Märke: Carena
Modell: Gotland
Årsmodell: 2017
Chassifärg: Svart
Färg: Olivgrön

Bakgrunden till varför vi valde Carena Gotland istället för Carena Visby, som har vändbara sittdelar, kan du läsa om här.

Carena Gotland är en syskonvagn från budgetmärket Carena, som tidigare ägdes av Brio men köptes av Lekmer. Vi har använt den i 1,5 år till våra pojkar som i dag är 2,5 och 4 år, och har såklart en hel del att säga om den. Av de saker man vanligtvis brukar använda barnvagnar till, så finns det nog inget vi som vi inte gjort – förutom att använda den med liggdel. Våra barn är för stora och vi har aldrig ens sett liggdelen till Carena Gotland.

Först och främst så ska det sägas att vi kanske inte har gett vagnen de förutsättningar som den behöver för att kunna visa sig från sin bästa sida. Vi har kört den ute i precis alla väder, nästan aldrig spolat av den, aldrig servat den – mer än det som framhjulen har krävt då (se nedan). Den har stått i kallgarage när den inte använts, dvs på nätterna, och dagtid har den för det mesta stått under tak på förskolans barnvagnsparkering.

Sittdel – Carena Gotland recension

Sittdelen är inte vändbar, som sagt. Det går inte att göra något annat med den än att reglera ryggstödet, vilket görs steglöst med hjälp av remmar och spänne baktill.

Carena Gotland recension

Ryggstödet går att fälla ner till nästan fullt liggläge, men fotstödet går å andra sidan inte att höja så “liggläge” är kanske bara korrekt benämning för lite mindre barn.

Bygeln går att ta av men inte vrida; man lossar allt eller inget. Vi har inte använt vagnen utan bygel – vi har inte sett något behov – och tygremsan som fäster i bygeln ligger ändå kvar på sätet. Bumperskydd i plastskinn medföljde men de var inte ens snygga på säljbilden (sen överst) så jag monterade dem, konstaterade att de var värre i verkligheten, och tog av dem igen.

Sittdelarna är rymliga och tål upp till 25 kg vardera. Barnen klättrar i och ur vagnen själva utan problem, även om vi fått hjälpa till en del vintertid.

Ofta när vi promenerar så sitter de inte i vagnen hela tiden, utan kommer och sätter sig lite då och då på fotstödet. Simon har till och med lärt sig hoppa på i farten. Det är tydligen bekvämt att sitta där, de kan lugnt sitta där en hel promenad eftersom det blir så lätt att hoppa av när det passar.

Ibland har det hänt, om vi lastat vagnen så att det blivit trångt, att den ena fått sitta framför den andra för att allt och alla ska få plats. Med det i åtanke så skulle man kunna köra 4 sittande ungar i den här vagnen, under förutsättning att alla är överens förstås för det blir lite trångt.

Sele – Carena Gotland recension

Carena Gotland recension

Carena Gotland har fempunktssele med tre olika höjdlägen för fästning i ryggplattan. Det är pilligt att flytta dem, men det går utan problem. Vaddering över bröstet medföljer, och de fästs genom att man trär igenom selbanden. Som du ser har vi tappat en. Axelbanden sitter med hakar och kan lätt krokas loss från selen om man bara vill använda selens grenband och midjeband.

Vi har inte använt selen mycket eftersom det är sällan vi behöver spänna fast barnen. Selen går att ta loss, men det är lite pilligt så inget man ändrar fram och tillbaka flera gånger om dagen och det ska erkännas att det har funnits tillfällen då jag varit himla glad att selen ändå funnits.

Sufflett – Carena Gotland recension

Suffletten är väl tilltagen, och när ryggstödet är uppfällt så bildar suffletten som en “luva” bakom ryggstödet. Där brukar vi lägga allt möjligt; blåtandshögtalare för att spela musik för barnen, bananer, vattenflaskor, mobil, mössor och vantar och jag vet inte vad. Mycket praktiskt.

Carena Gotland recension

Suffletterna kan fällas långt fram. De har en liten keps med nät på sidorna som man kan vika ut för att skydda ännu mer.

Nu har vi inte långt till förskolan ändå, men även om vi hade haft det så kan pojkarna dra upp benen och så kommer de fram helt torra om det regnar. Är ryggstödet uppfällt kan du fälla suffletten ända fram i bygeln.

Carena Gotland recension

I sufflettens tak finns ett nätfönster med lucka som går att rulla upp. Även baktill finns nätfönster, för den som ligger ner och vill se ut eller som behöver ventilering vid middagsvilan.

Carena Gotland recension

Handtag – Carena Gotland recension

Carena Gotland recension

Handtaget är bekvämt vinklat för att bättre kunna manövrera vagnen, och ställbart i flera lägen för höjd. Man håller in knapparna vid leden bara och väljer det läge som passar.

Carena Gotland recension

Handtagsskydd i plastskinn, matchande bumperskydden, medföljde och vi använder dem för att hålla handtaget fräscht eftersom de går att ta av och tvätta. Passformen lämnar lite att önska eftersom de gärna vrider sig under användning – men det är en ren skönhetsgrej.

Varukorg – Carena Gotland recension

Carena Gotland recension

Carena Gotland har delad varukorg. Från början ville vi ha en enda stor, men faktum är att det gått precis lika bra med delad varukorg så för oss är det en ickefråga.

Korgarna är relativt lättåtkomliga så länge ryggstöden inte är nedfällda, och man får plats med mer än man tror i dem. Varje korg är godkänd för 5 kg, om jag inte minns fel, men vi har packat tyngre än så och det har gått bra.

Broms – Carena Gotland recension

En tvärgående stång trycks ned med foten och hakar i kuggar på bakhjulen så att de låser sig. För att lossa bromsen lyfter man stången uppåt igen, förslagsvis med foten.

Kvalitén på material kan diskuteras här. Det är mycket plastdetaljer, och bromsen var länge trög att haka i och vi fick gunga vagnen fram och tillbaka för att lyckas lossa den. Stången har därför blivit lite böjd, sen nedan, till följd av tålamodsbrist nån vinterdag när bromsen vägrade haka i.

Carena Gotland recension

Nu, efter 18 månader, är det inte ett problem längre men det kan också vara för att den har slitits.

Hjul – Carena Gotland recension

Carena Gotland recension

Carena Gotland har riktigt stora, punkteringsfria hjul både fram och bak. Framhjulen är svängbara och låsbara, de är enkla att låsa genom att trycka en stor knapp i sidled ovanför hjulet. Det fastnar inte mycket grus i dem, ovan bild är på 18 månader gamla framhjul på en välanvänd vagn.

Framhjulen sitter förhållandevis tätt ihop, vilket gör att det blir svårt att gå avslappnat uppför barnvagnsspåret i en stentrappa på stan.

Det bör också nämnas att om barnen sitter på fotstöden när vagnen är i rörelse så måste de lära sig att deras nedhängande ben kommer i vägen för framhjulen om de behöver snurra hela varvet runt – du vet om man till exempel håller på och trixar sig fram på trånga stället och måste backa flera gånger.

Körkänsla & Hanterbarhet – Carena Gotland recension

Det är förvånansvärt lätt att köra Carena Gotland. Hjulen svänger mjukt och smidigt (i alla fall när du fixat lite med dem), handtagets utformning gör den lättare att styra och den rullar bra. Att köra den här vagnen, jämfört med att köra en bra enkelvagn (tex Brio Go Next), är som att köra en minibuss jämfört med en vanlig personbil.

De stora hjulen gör att små ojämnheter i marken inte märks, den fastnar inte på små trottoarkanter utan du kan bara köra rakt på. Även trädrötter och stenar på skogsstigar, grus (vi har grusgång), snö, och annat som annars skulle få mig att svära är en baggis.

Carena Gotland recension

Den blir förstås mer svårstyrd när barnen sitter på fotstödet; då snurrar inte framhjulen lika lätt, de sjunker ner i gruset och vagnen fastnar lättare.

I kollektivtrafiken i Stockholm funkar den också bra nästan överallt, men den är ju inte liten. Att fälla ner handtaget på bussen för att vagnen ska ta mindre plats när folk går förbi gör ingen större skillnad.

Fjädring

Det finns inte mycket fjädring att tala om i den här vagnen. Så är det. De stora hjulen dämpar lite, och lite svikt finns förstås, men det är inte dämpat på det sätt som jag hade velat med en bebis som förväntas sova – såvida bebisen inte är av den sorten som behöver vibreras till sömns. Något “gung” finns inte alls.

Hopfällning

Vi har en annan vagn för utflykter och resor, som inte tar ens i närheten av lika mycket plats som Carena Gotland i bagageluckan. Anledningen är att Carena Gotland är stor och bökig. Den går att fälla relativt smärtfritt; ingenting ska monteras av så det är bara att fälla, och när den baxats in i bagageutrymmet så får det plats lite annat också – fast det beror förstås på vilken bil det gäller. Vi har en kombi.

Mått & Vikt hämtade från Lekmer.se

Högsta höjd på justerbart handtag: 110 cm
Hjul: 30 cm
Ryggstöd: 44 x 30 cm
Sits: 23,5 x 30 cm
Bredd: 80 cm
Maxvikt: 2x25 kg
Vikt: 17.6 kg

Tillbehör

Det finns tillbehör, men vi har inte använt några. En del accessoarer har vi däremot hakat på, som till exempel extra reflexer och barnvagnskrokar. Sånt är aldrig fel.

Problemlösning

Framhjul

Vi konstaterade ganska snabbt att framhjulen snurrade motvilligt när båda barnen satt i vagnen och den blev trögstyrd. Resultatet, när man ska kliva på bussen och framhjulen inte är rakt ställda när de landar på bussgolvet för att sedan bära hela vagnstyngden medan man lyfter in resten av vagnen, blir att vagnen egensinnigt kör åt sidan och det blir omöjligt att kliva på bussen.

Efter 3 månader blev de till slut så trögsvängda att vi låste dem i rakt läge. Just då var det inte alls ett problem eftersom det var mycket snö ute – vagnen tar sig för övrigt väldigt bra fram i snö – men när snön försvann blev det en kamp att ta vagnen. Jag försökte smörja hjulen, men det var oklart hur det skulle gå till så det blev inte så bra.

Björn mailade till Lekmer och fick svaret att ibland dras hjulen åt lite för hårt på fabriken, och när vagnen sätter sig så blir de tröga. Då måste man lossa på hjulen.

Detta gör man genom att skruva bort skruvarna som håller fast fotstödet i tyg, vika tyget åt sidan och använda en 6-kantig hylsnyckel med L-handtag, storlek 19mm (en sån man har till bilbatteri), för att lossa på muttrarna. Eftersom Lekmer inte säljer såna hylsnycklar, och inte heller kunde tala om var man kunde få tag på dem eller ens vilken variant som behövdes (de vi hittade på byggvaruhus var för tjocka), så slutade det med att de skickade deras egen (?) till oss, som vi sen fick skicka tillbaka.

Jag var så less på vagnjäveln när jag gjorde det här, så jag passade på att smörja kullager och även pinnen som muttern fäster på. Jag tog alltså loss hela hjulet från vagnen, torkade av allt och smörjde på nytt. Sen betedde den sig som en dröm igen.

Fotstöd

Carena Gotland recension

Fotstödet brast tvärs över tyget framför båda sitsarna efter ca ett halvår. Det KAN ha berott på att jag i ett svagt ögonblick råkade sätta mig där … eller jag satte mig på den ena, varför den andra skulle ha gått sönder vet jag inte.

Vi mailade Lekmer och frågade helt enkelt om det skulle vara så. De svarade med att skicka ett nytt. Jag väntade med att byta tills det blev dags att smörja/skruva på ena framhjulet igen – något som verkar behöva göras kanske 2 gånger om året – eftersom det är lika bra att göra det samtidigt.

Carena Gotland recension
Som ny. Nästan.

Sammanfattning: vi älskar den!

Tvärtemot vad det kanske verkar, så gillar vi vagnen riktigt mycket. Den har liksom blivit en pålitlig och självklar del i vår vardag. Visst, det har behövts fixas med den, men den har aldrig svikit genom att gå sönder och vara obrukbar.

Det märks tydligt att det är en budgetvagn, vill bara ha det sagt, men det visste vi när vi köpte den och den håller ju fortfarande riktigt bra. Den ger oss förvisso anledning att betvivla möjligheten att sälja, eller ens skänka, den vidare när vi är klara med den, men det var å andra sidan aldrig målet.

Carena Gotland recension

Nu är den lite rostig här och var, den har en böjd fotbromsstång eller vad det nu kallas, saknar en axelremsvaddering och jag misstänker att det kommit in smuts i kullagret på ena framhjulet men den bär ändå troget mina barn till lekparker, skogar, pulkabackar och hem över grusgången utan att driva mig till vansinne som vår förra vagn kunde göra.

Om du funderar på om det är värt det, så skulle jag säga att ja, det är det.

Bifogar den enda video jag hittat på vagnen, detta är från 2016 och vissa ändringar har gjorts på den (som till exempel hur tunga barn den orkar med).

Hembygdsparken i Ängelholm – lekplats-drömmen för småbarnsfamiljen

Hembygdsparken i Ängelholm – lekplats-dröm

Det absolut bästa stoppet för barnfamiljer i alla åldrar – även småbarn – måste vara Hembygdsparken i Ängelholm (ej sponsrat). Det är som ett litet Skansen, eller 4H superdeluxe – i alla fall så länge det inte ösregnar, det är trots allt utomhus.

ängelholm lekplats

Hembygdsparken i Ängelholm – lekplats för alla

Det bästa med stället är inte ens att det är gratis, det är att där finns en lekplats som är stor och varierad, jättemycket djur och fåglar att titta på, höghöjdsbanor för både barn (2 m?) och vuxna (16 m), Pytteskogen, små scener, man kan klappa hästar och åsnor, och de har en restaurang med lunchbuffé. Jag är helt såld.

Om vi skulle åka på en bilresa från, säg, Danmark till Stockholm, och det skulle gå att passa in Ängelholms Hembygdspark i vår resplan så att det kunde bli dagens aktivitet och rörelsestopp, så skulle jag definitivt kunna tänka mig att åka en omväg dit för det är så värt det. Även som utflyktsmål på semestern i Skåne är det en klar vinnare.

Bildbomb

Jag var där med pappa och pojkarna i söndags förmiddag, under vårt helgbesök i Skåne. Vi har varit där förr, men då var barnen mycket mindre och … jag tror inte ens att Adrian fanns då, när jag tänker efter. Det var i alla fall fint väder, vi kom dit strax före 10 och det var inte mycket folk där. Fritt fram till gungor och klätterställningar!

ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats

Sen promenerade vi varvet runt, jag fascinerades av hur vackert det var där bland alla träden, och hur fint de har gjort allt. Adrian höll med.

ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
ängelholm lekplats
Kim är inte den enda filosofen som citerats i Pytteskogen.

Simon studsade i förväg och upptäckte hela tiden nya saker i skogen, jag tror att han sprang eller klättrade non stop under hela besöket.

ängelholm lekplats

Lunch

Lunchbuffén är helt ok, det är fortfarande krångligt för oss att lära oss vad Simon inte kan äta – det är tex ofta mjölkpulver i korv – men det fanns några säkra kort och han åt småpotatis som om det inte fanns nån morgondag. Rekommenderar att ni äter lunch när restaurangen öppnar, för då slipper man allt köande och det blir fort trångt därinne. Men annars finns det gott om picknickplatser om man inte vill köpa mat där.

Sammanfattningsvis kan vi säga att jag önskar att vi bodde närmare. Eller att det fanns en likadan närmare.

Om du funderar på att besöka stället med familjen och har möjlighet att vara något lite flexibel så kolla deras hemsida efter teatrar och andra arrangemang. Vi hade fullt upp ändå, men för barn som inte sover middag längre så kan det kanske vara nåt. Definitivt värt att kolla upp.


PS. Detta inlägg är inte sponsrat. Jag inser att det låter så nu när jag läst igenom det själv, men det är värt att lyftas. Varje gång vi hälsar på i Skåne så åker vi hit om vi har möjlighet.

Vi firade hans födelsedag på Görvälns slott och restaurang Galleriet

Jag har velat berätta om hur jag valde att fira Björn på hans födelsedag förra fredagen länge nu. Det har dröjt, för jag har mycket på tallriken fortfarande; exjobbet har presenterats, lämnats in och godkänts men vi har fortfarande kvar att presentera det för företaget och sen var det nån tävling som en klasskompis och tillika gruppmedlem anmält oss till så det var ju det också. Ända in i kaklet!

Men nog om det. Björns födelsedag var det.

Morgonfirandet

Vi startade dagen med att sjunga för pappa och ge honom frukost på sängen. Eller, i sanningens namn, JAG gjorde det – även om jag startade min egen dag en timme tidigare för att i lugn och ro hinna slå in paketet (ett litet växthus) och äta frukost, vilket jag inte riktigt fick eftersom båda sönerna kom upptrippande för tidigt utan lov. Adrian satt på min höft och vägrade yppa minsta ljud samt förflytta sig för egen maskin när jag öppnade dörren till sovrummet och sjöng med hög och falsk morgonröst för att överrösta Simon, som samtidigt utövade ett regelrätt raseriutbrott à la härdsmälta i hallen där han öppnade presenten som han själv hade gjort för att ge till sin far.

Sen lugnade de ner sig. Björn öppnade sitt paket medan Adrian tuggade i sig pappas frukost och Simon kom in med sin målning på ensidig well som han gjort på förskolan dagen innan. Den var så stor att han inte kunde hålla upp den ordentligt.

Senare sa Björn att vi måste hitta en lösning på hur vi ska exponera pojkarnas konst på ett bra sätt som passar alla. Det är ju en present, inte vill vi rulla ihop den i en låda nånstans, men inte heller vill vi sätta upp den med nålar direkt på väggen …

Överraskning

Förra året överraskade jag honom med en övernattning på Haymarket, så överraskningsmomentet i själva övernattningen var inget jag egentligen försökte ro iland i år. Men jag sa inget. Istället jobbade jag hemifrån den dagen, packade en övernattningsväska och gömde den i bilen, bäddade rent för mamma i sovrummet och planerade (och strök) både hans och mina kläder.

Jag skulle in till stan på föreläsning på Gillet, så när vi sen sammanstrålade hemma var det bara att byta kläder och kasta sig i bilen medan mamma och min bror var kvar hemma med pojkarna.

Görvälns slott

Vi bor inte odrägligt långt från Görvälns slott, ändå har vi aldrig varit där förut. Björn hade inte ens koll på att det fanns, så destinationen förblev en överraskning i alla fall – han hade såklart hunnit notera den renbäddade sängen hemma och fråga om inte jag skulle dricka vin eftersom vi tog bilen.

Slottet är från 1673 och inrett med känsla och eftertanke – och en hel del mjuk-kitch. Det kändes speciellt att komma in genom entrén och få en traditionell nyckel, med strass på, istället för ett nyckelkort.

görväln görvälns slott

Jag hade valt ett dubbelrum, och när vi öppnade dörren fick jag en känsla av att det skulle bli lite kallt – jag är ju så frusen – men icke. Badrummet med marockanskt golvklinker bjöd på golvvärme, och det drog minsann inte kallt nånstans.

görväln görvälns slott hotell

Fjädrarna gick som en röd tråd genom inredningen, och eftersom fjädrar absolut inte ingår (frivilligt) i vår hemmiljö så förstärkte de semesterkänslan. Vi lämnade bara av våra saker på rummet, eftersom jag bokat bord tidigt.

De 2 tillgängliga menyerna sammanslagna till en på tavlan. Vi valde gösfilén, och kan meddela att allt smakade bra.
fördrink

Efter maten tog vi med oss våra vinglas en trappa upp och myste på balkongen med sagolik utsikt, men sen orkade Björn inte med ljudet av nån kompressor som var igång så vi gick in och spelade biljard …

… och sen tog vi en kvällspromenad.

görvälns slott
görväln görvälns slott
Flygeln där vi hade rummet.

Vi stannade en stund på bryggan, tagna av utsikten, och bara stod där och lyssnade på vattnet och några ankor som gled förbi.

görväln

Frukosten, som bjöd på samma goda glutenfria fröknäcke som kvällen innan, hade allt man förväntar sig på buffén, däremot saknade vi lite skyltar. Det var inte överdrivet pedagogiskt upplagt så det tog några extra varv innan vi hittade allt vi ville ha, men det gjorde väl inget.

görväln görvälns slott galleriet
Godaste glutenfria fröknäcket någonsin.
görväln görvälns slott galleriet
görväln görvälns slott

Allt som allt blev det en riktig semesterpaus, och vi är så nöjda. Jag kan varmt rekommendera Görvälns slott, kanske inte tillsammans med barnen dock.


P.S. Glöm inte läsarundersökningen! Det går fort, du hittar den här. Tack på förhand, snälla fina du 😉

Jag fyllde år – överraskningsdejt på Vassa Eggen

Skriva ikapp

Som sagt så har det varit dåligt med internet och tillfälle att skriva på senaste. Det är fantastiskt att vara på landet med familjen, till exempel, men det blir inte så mycket vila direkt … En ska väl inte klaga, småbarnslivet är inte känt för sina sena mornar och överflöd av egen tid utan krav.

Hursomhelst, det här med att “skriva ikapp”, för att liksom hinna med att redogöra för allt vi gjort och inte gjort känns lite som att spela tamburin, tappa takten för att man får en trumpinne i huvet, och sen skaka ikapp tills man är i fas; som om taktslagen var fotsteg på en löparbana. Det känns, med andra ord, meningslöst. Jag gillar själv inte att läsa uppstolpade redogörelser à la årskurs fyra, “först gjorde vi det här, sen gjorde vi det här, sen det, sen det. Se det. Det var kul.”.

Men. Min födelsedag förtjänar såklart en notis.

Min födelsedag

Nu är jag 37 år. Det känns som främmande siffror när jag tittar på dem, som vanligt.

37. 37 … Nej, jag kan inte identifiera mig med dem mer än jag kunde för ett par veckor sen. Varför ens hålla på.

Björn säger att han har svårt att hitta på presenter till mig, medan jag säger att jag inte önskar mig prylar så mycket som tid med honom – utan barnen. Vi är i desperat behov av det; pojkarna låter oss sällan prata till punkt och bästa sättet att berätta något för Björn när Simon är med, är att titta Simon i ögonen medan man pratar så att han tycker att man “berättar för honom också”. Sen blockerar han samtalet genom att fråga “varför” tills jag glömmer bort vad jag egentligen hade på hjärtat.

Jag firades, och vi firade

Traditionen trogen kom de in och sjöng för mig. Inte Adrian, för han låg redan bredvid mig sen kl 04:30 och petade mig i pannan med sina nappar, men Björn och Simon sjöng och Simon deltog förtjust. Ingen skriksång, inget hopp och studs och jag-vet-inte-vart-jag-ska-göra-av-mig-själv, utan koncentrerat och glatt.

Jag fick en bricka med varm choklad, ett paket och ett tänt juleljus i knät, som knappt hann landa innan det placerades på ett säkrare avstånd från alla.

På eftermiddan kom mamma för att barnpassa; Björn hade ringt en taxi och så åkte vi in till stan.

“Vart ska ni?” sa taxichauffören.

Björn gav adressen.

“Vilket ställe ska ni till?”

“Det är en hemlis,” sa Björn. Chauffören var inte bekant med det ordet.

“Vaddå? Vilket ställe ska ni till?” sa han igen.

“Det är en hemlighet! En överraskning till mig för jag fyller år idag!!” sjöng jag från baksätet. Björn log, och chauffören började berätta om sin fru som bara svettas när han fryser. Hur detta var relevant försvann i språkförbistringen, men vad gör det.

Vassa Eggen

Taxin släppte av oss utanför, och jag fattade direkt att vi skulle dit eftersom stället stått på vår lista över restauranger att prova ganska länge nu. Vi var såklart först på plats.

“Förr stängde vi ställen, nu öppnar vi dem istället,” skrattade Björn medan vi satt med varsitt glas i baren och pratade minnen.

vassa eggenvassa eggenVi tog med glasen till bordet, man gav oss menyer men jag visste redan. Råbiff. Jag är en riktig sucker för råbiff, ända sedan den där resan till Paris samma år jag träffade Björn och Aude tog med mig till Paris “bästa restaurang om man gillar råbiff”, vilket hennes kille gjorde.

Vinet vi råddes att ackompanjera maten med fanns först inte kylt, så vi fick testa 2 andra viner först men när vi inte gillade dem så lyckades vår servitör gräva fram en kyld tipsad flaska ändå och det blev jättebra. Tog ingen bild på den så kan inte säga vad det var men gott var det i alla fall.

vassa eggen tonfisk

Tonfisk till förrätt; den var jättegod och precis sådär rå i mitten som den ska vara. Brödet är deras glutenfria bröd, det var svampigt som glutenfritt bröd tyvärr ofta är men inte torrt och inte otrevligt (som glutenfritt bröd lätt blir).

vassa eggen råbiff

Råbiff. Bäst av dem jag testat i Stockholm hittills, men fortfarande inte riktigt som den jag minns från Paris. Nu är det dessutom så länge sen att jag kanske bara jagar ett minne, och då blir det svårt att hitta det man letar efter. God var den i alla fall. “Råbiff VE-style” hette den, och Björn sa att det kanske står för “Vägra Egg”, eller kanske “Våga Eggvägra”.

vassa eggen pommes

Minnen

Vi satt kvar en stund efter maten – jag var för mätt för att orka röra på mig – och pratade mera minnen. Från tiden innan vi kände varandra. Eftersom vi träffades förhållandevis sent i livet, Björn är dessutom 10 år äldre än mig, så har vi hunnit med mycket på varsitt håll och det finns så många anekdoter och grejer att berätta. Problemet är att vi inte minns de flesta av dem. Sen är det lätt att tänka att varje minne vi delar med oss av måste ha en poäng, eller en punchline, eller åtminstone vara relevant apropå något annat som vi redan pratar om, och då kommer många minnen aldrig över tröskeln.

vassa eggen

Sakta vi går genom stan

Vi tog oss ut efter ett tag i alla fall, och fick en vattenflaska i handen när vi lämnade entrén (tack och bock). Klockan var runt 21:30 men sommarkvällen var ändå fuktigt varm när vi strosade hand i hand längs gatorna. Det spelades musik från olika ställen, stan var på intet vis sömnig och vi övervägde att sätta oss nånstans men tvingades inse att vi inte orkade. Vi tog en taxi hem, lyssnade på mammas redogörelse för hur kvällen hade gått hemma (bra) och somnade väl till 23.

Underbar födelsedag. Hurra för mig.

 

Övernattning en amoureux på Scandic Haymarket

Jag har inte haft tid att berätta om fortsättningen på Björns födelsedag, men bättre sent än aldrig – eller?

Hursomhelst, mamma var barnvakt hemma och till Björn hade jag sagt att vi skulle på dejt, det var allt. Överraskningen skulle bli övernattning på hotell, så mamma skulle sova över hemma med pojkarna.

Överraskad

När vi gick från restaurangen sa jag till Björn att vi skulle åka en omväg hem. Vi skulle till Hötorget först. Han ryckte glatt på axlarna. När vi satt på tunnelbanan på väg mot stan runt kl 21 föreslog han trevande att vi kunde passa på att utnyttja presenten från hans mamma också – ett presentkort på kläder – och jag undrade tyst om det verkligen kunde vara så bra att han inte fattat vad vi skulle göra.

När vi sakta gick hand i hand över Hötorget mot Haymarket, och jag drog in honom där, trodde han att vi skulle sätta oss i baren en stund för att inte åka hem riktigt än. Det var inte förrän jag uppgav namn i receptionen som poletten trillade ner och han blev överraskad.

Jubel.

Björn är svårlurad, men han spelar med väldigt bra så jag var inte säker på om jag lyckats förrän han liksom fick svårt att komma vidare ur sin överraskning. Han var liksom kvar där ganska länge.

Haymarket by Scandic

Efter att vi hämtat nyckeln och lämnat lite prylar på rummet gick vi ner och satte oss i den lugnaste delen som gick att hitta i nån av de två barerna.

haymarketEtt glas vin och en drink orkade vi med, men sen tog livet vi valt att leva ut sin rätt och vi gick och la oss.

Rummet var korrekt, dvs det såg ut precis som på bilderna, och precis som jag läst på Tripadvisor så hördes inte mycket från torget nedanför.

haymarket

Det absolut bästa under hela den vistelsen var den glutenfria sektionen på frullen. Alltså jag har jobbat 9 år på hotell och hotellfrukost är, för att vara ärlig, fullständigt ointressant – under förutsättning att frukost finns så man slipper gå hungrig.

Det här var typ den glutenintolerantes dröm…

haymarket

Egentligen är det inte så märkvärdigt, men i relation vad jag tidigare mötts med – dvs en trött brödkant och ett vänligt “säg bara till om du vill ha mer” – så var det här, fatta, kakor!, något som satte glatt humör på kartan för resten av dagen.

Den var inte särskilt billig, den här utflykten, men hotellnätter är sällan det och det var värt det.

Attackshopping

Tidigare nämnda presentkort tog vi vara på efter frukost och utcheckning. Jag släpade med mig Björn och handlade jeans eftersom alla hans gått sönder och jag redan lagat dem flera gånger om.

Jag gillar att shoppa med inställningen att “nu ska det här göras”. Försäljaren som närmade sig för att känna av läget fastnade ordentligt. Han fick jobba i 40 min med att diskutera, plocka, föreslå, leta fram, informera osv och Björn mannekängade fram och tillbaka utanför provhytten medan jag satt på en pall och sa ja eller nej.

Det blir lätt så när Björn måste gå och prova kläder. Han bryr sig inte nämnvärt och tycker det är det tråkigaste man kan hitta på, därför engagerar han sig helhjärtat när vi gör det eftersom han tänker att han slipper göra det fler gånger om han bara offrar sig lite nu.

“Du är ju den som ser mig mest och som ska gilla det du ser, så det är lika bra att du får bestämma,” säger han och jag älskar honom extra mycket just då. Märk väl, han har förstås sitt veto men säger sällan att nåt är fult, men säger han däremot att nåt är obekvämt så stryks det.

5 par jeans blev det, försäljaren var studsande entusiastisk när vi skulle betala och skickade med ett par kalsonger på köpet. Förhoppningsvis slipper Björn vi köpa byxor igen på ett bra tag nu. Resten av året i alla fall.

Hemma igen

Vi kom hem lagom till efter lunch när pojkarna somnat. Mamma var lite trött men hon sa att det hade gått jättebra. Jag och Björn kastade en blick på varandra och tänkte att hoppas det gått så pass bra att vi törs be om natt-barnvakt fler gånger.


OBS! Ej sponsrat

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Rianns Krog, supermysigt ställe på Lilla Essingen

Jag tog ju med Björn ut på restaurang och hotellnatt dagen efter hans födelsedag. Vi var glatt överraskade över Rianns Krog* – ett starkt restaurangtips för dejten.

Hjärtslitande avsked

Mamma och Jonas kom och hjälptes åt att passa pojkarna och vi åkte hemifrån lite tidigare än planerat eftersom vi kunde det. Eftersom Simon är så… stökig, i brist på bättre ord, så är vi lite svältfödda på hans tillgivenhet och jag tror att nånstans, på nåt plan inom sig, så har han fattat det. Så när vi skulle gå, och han förstod att vi skulle lämna honom och Adrian hemma, blev han så att säga upprörd.

Krokodiltårarna rullade nedför kinderna, de nu nästan abnormt stora blänkande blå ögonen tittade mig under fjärilslånga våta ögonfransar, och med brustet hjärta sa han:

“Mamma, snälla gå inte. Du får inte lämna mig. Mamma jag vill haaaa diiig (hulk hulk) häääär hos miiiig! Jag vill komma meeeee!”

Han klamrade sig fast vid mitt ben som en fotboja, och när jag lyfte upp honom kramade han mig som om vi aldrig skulle ses igen. Han grät hejdlöst en stund, och jag satt lugnt med honom i famnen och lät det vara. Ingenting i världen skulle kunna få mig att släppa – utom Simon själv då, som lugnade ner sig och hämtade sig så pass att han kunde bryta ihop på nytt i Björns famn också.

Jag tänkte på alla de föräldrar som måste genomlida samma sak varje dag vid lämning på förskolan. Alltså, fan…

Med lätt åtsnörda halsar lämnade vi barnen till slut och gick under tystnad till tunnelbanan. Det tog en timme innan den sordinen släppte.

Mot stan!

Stället vi skulle till ligger på Lilla Essingen, det tar drygt 5 minuter dit med bussen från Fridhemsplan men vi valde att gå eftersom det var så fint väder och vi var ute i god tid – trots kalabaliken hemma.

Helt otroligt vilket väder vi har haft, i alla fall i Stockholm, den senaste månaden. Onormalt varmt, som i Italien förra året, men jag är inte den som klagar högljutt över sommarvärme.

Rianns Krog

De spelar mysig musik, lagom högt att sätta stämning och lagom lågt för att inte störa konversationen. Lyssna på deras spellista medan du läser:

Stället är litet – du ser alla borden, utom 2 tror jag, på bilden nedan – och de har ingen uteservering, men det gjorde inte oss nånting. Vi var först på plats – småbarnsföräldrar som vi är, så är vi vana att äta ganska tidigt.

Inredningen är trevlig och fin, med inspiration (och fårskinn) hämtad från Gotland där Richard kommer ifrån, och det är mysig stämning trots att det är öppet in till köket (vilket vi inte hörde mycket från alls).

Det är ett par, Richard och Anna (därav namnet), som driver krogen tillsammans på Lilla Essingen sen 2011. Richard står i köket och Anna serverar.

Maten

Till fördrink nappade vi på erbjudandet om kir, eller jag nappade på kir med fläder, Björn körde naturel.

Maten var jättegod. Verkligen. På menyn står det att rätterna är av mellanstorlek och det är en bra beskrivning. Jag är inte stor i maten men jag fick ändå i mig 2 rätter.

rianns krog oxkind
Oxkind bourguignon, väl värd besväret, och Björns Essingebroare.

Jag är stort fan av råbiff, men jag hade aldrig testat den halstrad förut. Det var värt det, vilket Björn höll med om.

Och så efterrätt förstås! Hemlagad nyponsoppa, som var nåt helt annat (på ett bra sätt) än det vanliga man vuxit upp med. Björn valde chokladterrin.

Utsikt på vägen därifrån. Älska Sommarstockholm! Åå det är skönt när mitt Stockholm är grönt…

Rianns är bäst på vintern

Sommarstockholm i all ära, men i brist på uteservering i kombination med liten intim lokal så lämpar sig Rianns Krog bäst för höst-, vinter- eller tidiga vårkvällar. Därför stänger de till midsommar och öppnar igen ungefär när skolorna börjar (de har inget spikat datum än men de finns på Facebook/instagram och håller hemsidan uppdaterad så spara den här pärlan till i höst, det ska vi göra.

Du hittar deras meny här, omdömen på tripadvisor här och länk till spellistan här. Och så en sista bild på råbiffen eftersom den var så god 😋


*ej sponsrat
SaveSave

SaveSave

SaveSave

Påskserien del 1: fika på Kanaans café

Fan av fika

På påskafton skickade jag iväg Simon med Björn på förmiddan, sen knölade jag in Adrian i bilen och åkte till Anna.

Anna är ett hjärtligt fan av fika, lugna stunder i solen med en kopp te eller kaffe, och mysigt sällskap. Vi har det gemensamt (tillsammans med typ resten av befolkningen), bland annat.

Promenad till Kanaans Trädgårdscafé

Planen var att promenera till Kanaans café, eller Trädgårdscafé, som ligger inte så långt hemifrån henne. Jag hade aldrig varit där, även om jag känner till Kanaanbadet sedan barnsben, men hon var eld och lågor över detta och det blir hon inte över vilket café som helst så man blev ju nyfiken.

Kanaan är en vacker plats, fullt av barndoms- och tonårsminnen, men det gamla huset som sedan 2015 hyser trädgårdscaféet har förblivit anonymt för mig. Till i lördags, alltså.

De öppnade kl 11, vi var där strax efter och fick plats på verandan vilket passade jättebra eftersom jag fick plats med vagnen intill och Annas lillvarg, chihuahuan Léon (4 månader gammal), fick många att titta på eftersom entrén var alldeles bredvid.

Adrian fick tokspel efter inte så lång stund på plats eftersom blöjan blivit, um, obekväm, så Anna passade på att ta lite bilder på käket som hann komma medan jag hanterade blöj- och solkade kläderbyte inne på toa.

Toan var fräsch, fin och rymlig. Jättebra. Det enda, alltså ENDA jag skulle önska är att det fanns en till. Eller kanske i alla fall en skrubb med bara ett skötbord; de flesta av oss har ju en skötväska med allt som behövs för att kunna byta blöja på bara backen i öknen, det skulle minska toakön som lätt uppstår. Med det sagt, så går det å andra sidan utmärkt att byta blöja direkt på marken, i öknen om man så vill (där finns en strand), om man har med sig sagda skötväska senare i sommar.

Bra saker med Kanaans Trädgårdscafé:

  • Jättegott fika, jättegod mat – i alla fall den varmrökta laxen
  • Fräsch toa
  • De har en lekhörna på övervåningen… men det var reserverat för påskbuffén så den såg jag aldrig.
  • Man får låna micro för barnmat
  • Mycket trevlig personal
  • Gratis kaffe om man checkar in på Facebook
  • Tillgång till filtar när man sitter ute

Minus:

  • Bara en toalett, och det enda skötbordet finns därinne.

Kompisdejt

Vi avhandlade en hel del ämnen (som jag noterade i stödord på telefonen), bland annat partnerskap i kärleksrelationer, svärföräldrar, barn (såklart) och framtidsplaner, men det blir för mycket att skriva om i ett och samma inlägg. Du skulle inte orka läsa ens om du skulle vilja, så jag delar upp det i kortare inlägg. Vi kan kalla den påskserien… Ja! Påskserien. Nu måste jag byta rubrik på det här inlägget.

Vi satt ganska länge på verandan. Adrian drog sin middagslur i min famn så det var bara att sitta kvar tills han vaknade, och när vi gick kom en vänlig man ur personalen och hjälpte mig ner för trappan med vagnen. Jag hade fixat det själv förstås – jag kom ju upp – men lite hjälp gör så stor skillnad. Jag sa det till honom, och han skrattade och berättade att han är van eftersom hans syster han flera barn.

Om du vill besöka Kanaans café så hittar du deras hemsida här, och facebooksidan här.

Stödord i Påskserien för kommande inlägg:


OBS! ej sponsrat