Mon dieu vad bra det är när man får hjälp

På landet

Vi var ju på landet, som sagt, och kom hem i lördags. Himmel vad skönt det är att komma hem…! Jag menar visst, det är jättekul att resa och vara på landet och göra tusen saker tillsammans, men det är ganska skönt sen att kunna sjunka ner i vardagens relativt bekväma fåtölj och inte behöva tänka så mycket.

Anyway, pappa kom på besök i måndags och åkte hem i fredags. I nästan 4 dagar underhöll han Simon medan vi plötsligt kunde göra lyxiga saker som att sova ikapp med Adrian, laga mat utan att simultant behöva avvärja katastrofer, och annat sånt där som man gärna gör men inte ofta får tillfälle till.

Det blev till och med tillfälle att segla jolle. Pappa var först ut, och sen var jag så sugen att jag också provade.

Grejen är att jag aldrig seglat själv, jag har bara varit med och suttit bredvid när andra pysslat med det där, men efter några sakliga instruktioner från min far tätt följda av orden “det här fixar du, är du bredd?”, så bar det av.

Jag var INTE beredd, men det löste sig. Det var ju inte som att det rådde stormvarning. När jag kom tillbaka, efter att ha siktat på och missat bryggan 2 gånger, var Simon vaken igen och så fantastiskt ängslig. Han kom ut på bryggan, ända fram till båten, och försökte ta min hand och hjälpa mig iland.

“Mamma kom. Mamma kom? Mamma komma nu. Nu, mamma! Kom.” och så drog han i mig tills vi stod vid stranden och han kunde tala om för mig att jag inte fick segla.

Föris

Idag börjar inskolningen på nya föris. Björn har läkartid i stan kl 11 så han drar vid 10, vilket innebär att det är hela familjen som knallar till föris idag. Det ska bli spännande! Men den här veckan är vi bara där kl 9-11, så vi äter lunch hemma.

Förskolelista: Vad som behövs inför förskolestarten

förskoleshopping resultat

När Simon skulle börja på föris förra året gick jag till POP* och skulle handla lite. Jag kom hem med en hel del. Det var lätt att sälja på mig saker eftersom jag inte hade nån riktig koll, så om ni som bäst håller på att skjuta shoppingen inför förskolestarten framför er så har jag satt ihop en lista över vad vi FAKTISKT använt:

Tidig höst

Utöver normala saker som eventuell mössa/vantar/skor och sånt:

  • 1 vindfleecejacka från POP
  • 2 regnställ (ett på föris)
  • 2 par gummistövlar (ett par på föris)
  • 1 sydväst

Kall höst

På rotation förstås, inte allt samtidigt:

  • 3 par ullsockar
  • 1 par raggsockor
  • 2 par underställsbyxor i merinoull
  • 2 underställströjor i merinoull
  • 1 underställ (lager 2) i fleece
  • 1 par skalbyxor
  • 1 skaljacka
  • 1 par tunnfodrade “vattentäta” vantar från POP
  • 1 par galonvantar
  • 1 par tumvantar i ull (jag rekommenderar att skaffa 2 par)

Vinter

  • 1 overall från POP (overall är mycket bättre än jacka och byxor, eftersom det inte kommer in snö inunder när man åker baklänges på mage nedför snöhögar)
  • 1 par varmfodrade allvädersstövlar från Tretorn (säljs bland annat på Coop)
  • 1 par varmfodrade vinterkängor
  • 2 par fodrade vantar (eller fler, alltså, de försvinner vartefter)
  • 2 fleecefodrade mössor som täcker öronen (gärna vindtäta)

Vår

Barn växer generellt som mest under sommarhalvåret, men de står ju inte stilla på kurvan så fort det är kallt ute. De underställ jag köpte förra hösten passade hela vintern; Simon hade storlek 74 när han började på föris och jag köpte storlek 86/92 eftersom de är lätta att bara vika upp (de kommer även passa en bit in på hösten i år). Skorna behövde vi köpa större, liksom mössa och regnställ, men annars passade höstens saker i stort sett bra även på våren.

Tips

Köpa barnkläder: POP är svinbra på att sälja på dig saker, de har bra kvalitet på sina prylar och får oftast bland de bästa i test. De vet vad de gör men det finns många alternativ, till exempel:

  • Åhléns har 3-pack ullstrumpor som funkat utmärkt hela året.
  • Lindex har underställ i merinoull, men inte i de minsta storlekarna.
  • Tradera är svinbra på allt. Bestäm dig för vad ni vill köpa och välj auktioner som tar slut på udda tider, dvs när inte alla kan sitta klistrade vid mobilen och buda in i det sista.
  • Passa på nu medan det fortfarande är lite rea på förra årets vinterkläder.

Märka barnkläder: Kom ihåg att namnmärka/namna allt. Vi har hittills märkt med efternamn, eftersom vi då slipper märka om för Adrian sen, och bara använt penna på plagg där namnband inte går att fästa eller som vi vet kommer slitas ut. Som typ strumpor och vantar.

Det finns massa olika sorters namnetiketter man kan beställa, vi har haft vävda namnband med efternamn och mitt mobilnummer på. Dessa syr man fast på plagget, men jag har istället trätt banden genom tex hängöglan på jackan och sytt ihop ändarna.

Det som är bra med det är att om man köper dyra nya saker som man har planer på att sälja av senare så ökar värdet om namnet inte är klottrat eller klistrat direkt på tyget.

 


*Polarn o Pyret

ej sponsrat

BVC, säkerhetsrisk på föris och Långfredag

BVC

6-månaderskontrollen gick av stapeln på BVC i tisdags. Han kryssar sig fram över kurvan utan något att anmärka, och för den som är nyfiken såg det ut såhär:

Sköterskan skrev ner det på en lapp eftersom jag, som vanligt, inte hade det gula lilla kortet med mig. Jag säger alltid att jag glömt det, men sanningen är att jag inte har en sportkeps om var den är nånstans.

Säkerhetsrisk på föris

I onsdags, när jag hämtade Simon på föris, frågade personalen mig diplomatiskt och inlindat om jag kunde tänka mig att ha honom lite kortare stund på föris på torsdagen.

“Det är så att en är sjuk, och jag har semester, så Monika är ensam här imorgon,” sa Lena och såg samförståndig ut.

“Va?” sa jag. “Ensam? På hur många barn?”

“Alla som går på avdelningen. 12 stycken.”

“Men alltså… innebär inte det en säkerhetsrisk…?”

“Jo… men man hjälps ju åt mellan avdelningarna. Men på Tvåan är det också folk som är borta, så vi frågar alla som kanske kan tänkas vara här lite kortare tid, eller kanske till och med vara hemma.”

“Men har ni inga vikarier?”

“Nej, det finns inga.”

Jag sa inget mer om det, det är inte hennes fel att det ser ut sådär, men jag ska definitivt höra av mig till föreståndaren (eller vem det nu är som man ska vända sig till). Där på plats ringde jag Björn som bestämde sig för att jobba hemifrån på torsdagen, så Simon var på föris i 2 timmar på morgonen när alla var ute, för det är det han tycker är roligast och som han får ut mest av, och sen åt vi lunch allihop tillsammans hemma.

Långfredag

Det har varit en lång dag för Björn, eftersom det är han som sover med Adrian nu när vi har ledigt, och Adrian verkar ha bekymmer med magen (?). Idag var vi ute i 40 min på förmiddan innan Simon började ånga blöjbyte och jag sedan länge tappat känseln i fingrarna.

Ikväll, när vi klättrade uppför trappan på alla fyra som vanligt, Simon och jag, så stannade han vid fönstret i trappen och pekade entusiastiskt.

“Ja, snö! Det har snöat!” svarade jag på bubblandet från min lilla toddler som kan ha handlat om de vita bladen. Eller om det röda huset. Svårt att veta ibland.

 

Hur klär man på småbarn på hösten?

Jag skulle klä på Simon, som vanligt, efter frukost för att åka till föris.

Han har underställ (även känt som “lager 1”) underst, och eftersom det är i merinoull och inte tål normal tvätt så tar man inte på honom det innan han äter och alltså måste vi börja med att byta om från pyjamas.

Sedan ska han ha fleeceunderställ utanpå understället. Sen är det ullsockar, gärna dubbla. Sen är det en merinoullkofta. Sen är det skalbyxor, tjockare dregglis, och sen ska stickade tumvantar på innan händerna bänds in i de lätt fodrade vattentäta vantarna. Sen är det fodrade stövlar, och sen är det skaljackan. Och så mössan. Och nu såhär i vått väder behöver man ibland galonkläder utanpå allt.

Ungen ser ut som en michelingubbe med nedsatt rörlighet i lederna, och jag är helt slut. Det tog dessutom bra mycket mer än 5 minuter.

Det slog mig då att förskolepersonalen gör detta på rätt många ungar, flera gånger om dagen; det MÅSTE finnas ett snabbare sätt än mitt.

Hur. Gör. De?

Jag menar, det är ju inte som att de kan ta sin tillflykt till Babblarna på datorn för att undvika spaghettiålandet eller hjulande bläckfiskfenomenet.

“Det är ju inte möjligt att ni lägger 15 minuter på att klä på en unge, liksom. Det skulle aldrig gå. Hör gör ni? Har alla andra barn såhär mycket kläder på sig?” frågade jag personalen när jag lämnade Simon strax därpå.

“Jaa… alltså det går ju fortare än så. Alla har lika mycket kläder så vi är ju lite vana, det brukar alltid ta längre tid med mamma och pappa”, skrattade hon utan att avslöja den minsta yrkeshemlighet för mig.

Nu är jag inne på att jag ska be att få gå på praktik hos dem. Eller liksom bara sitta med och studera när de ska slussa ut 10 barn på gården utan att nåt av dem hinner somna under tiden.

smabarn-vinterkladsel
Idag snöar det dessutom. Simon sätter fötterna i snöslask för första gången, och gillar det såklart. Det blir nog en skidåkare av honom också, så småningom.