BVC, säkerhetsrisk på föris och Långfredag

BVC

6-månaderskontrollen gick av stapeln på BVC i tisdags. Han kryssar sig fram över kurvan utan något att anmärka, och för den som är nyfiken såg det ut såhär:

Sköterskan skrev ner det på en lapp eftersom jag, som vanligt, inte hade det gula lilla kortet med mig. Jag säger alltid att jag glömt det, men sanningen är att jag inte har en sportkeps om var den är nånstans.

Säkerhetsrisk på föris

I onsdags, när jag hämtade Simon på föris, frågade personalen mig diplomatiskt och inlindat om jag kunde tänka mig att ha honom lite kortare stund på föris på torsdagen.

”Det är så att en är sjuk, och jag har semester, så Monika är ensam här imorgon,” sa Lena och såg samförståndig ut.

”Va?” sa jag. ”Ensam? På hur många barn?”

”Alla som går på avdelningen. 12 stycken.”

”Men alltså… innebär inte det en säkerhetsrisk…?”

”Jo… men man hjälps ju åt mellan avdelningarna. Men på Tvåan är det också folk som är borta, så vi frågar alla som kanske kan tänkas vara här lite kortare tid, eller kanske till och med vara hemma.”

”Men har ni inga vikarier?”

”Nej, det finns inga.”

Jag sa inget mer om det, det är inte hennes fel att det ser ut sådär, men jag ska definitivt höra av mig till föreståndaren (eller vem det nu är som man ska vända sig till). Där på plats ringde jag Björn som bestämde sig för att jobba hemifrån på torsdagen, så Simon var på föris i 2 timmar på morgonen när alla var ute, för det är det han tycker är roligast och som han får ut mest av, och sen åt vi lunch allihop tillsammans hemma.

Långfredag

Det har varit en lång dag för Björn, eftersom det är han som sover med Adrian nu när vi har ledigt, och Adrian verkar ha bekymmer med magen (?). Idag var vi ute i 40 min på förmiddan innan Simon började ånga blöjbyte och jag sedan länge tappat känseln i fingrarna.

Ikväll, när vi klättrade uppför trappan på alla fyra som vanligt, Simon och jag, så stannade han vid fönstret i trappen och pekade entusiastiskt.

”Ja, snö! Det har snöat!” svarade jag på bubblandet från min lilla toddler som kan ha handlat om de vita bladen. Eller om det röda huset. Svårt att veta ibland.

 

Hurra för morfar

Pappa har varit på besök i 2 dagar nu, han kom i tisdags vid 16 och åkte hem idag vid 11. I tisdags kom lillebror på middag och igår var både han och Monika här, så jag höll i princip bara i Simon när han skulle äta eller bytas på. Vilken omväxling det är. Och vad lustigt, att man om dagarna i vanliga fall vill att han ska kunna underhålla sig själv stundvis så att man kan dammsuga, plocka ur diskmaskinen eller laga mat, tvätta, röja, gå på toa, duscha, renovera lite osv, och att nu när man hade händerna fria ville man helst bara ta tillbaka honom och kramas resten av dagen.

morfar styr upp
Morfar styrde upp både soffhänget och promenader

Jag förstår föräldrar som inte klarar av att släppa taget om sina barn… det gör jag, men med det sagt så tycker jag ändå inte det på nåt vis är ok.

Igår var jag på mammaträningen på Sats, utan Simon eftersom pappa tagit med honom på promenad. Jag kunde köra på ostört, vilket en del av mig beklagade eftersom jag inte fick några avbrott, blev helt slut väldigt fort och alltså sitter här med träningsvärk nu. Jag fick lite bebisabstinens där mitt i alltihop också, så jag började flirta med alla bebisar jag fick ögonkontakt med. Det kändes lite skevt efter ett tag, som att komma till träningen utan träningsskor eller nåt.

När vi kom hem från långpromenaden idag, då vi följde pappa till pendeln, fick Simon lunch och sen börjades det. ”Var är morfar?” sa han på bebis om och om igen, vände sig om åt alla håll och tittade och letade. Hur förklarar man för en bebbe att morfar kommer tillbaka om 2 månader?

Men jag lyckades distrahera honom till slut. Vem kunde ana att tvättkorgen skulle vara så kul?

Simon i tvättkorgen