Myntainvasion och bästa sommarfyndet

Lyckofynd

Jag har velat ha en sån där jätteburk med tappkran ute att ta dricksvatten ur ganska länge, men inte vågat köpa nån eftersom vi har stenplattor och alla jätteburkar jag sett är av glas.

Men, så var jag och köpte dynor till utestolarna – som är 3 år gamla och fortfarande inte fått en enda dyna – och sprang förbi en hylla med krimskrams, tvärstannade och backade tillbaka. Där stod den. Min jätteplastburk med tappkran.

Visst, den var inte vacker, det var citroner på och kranen var gul, men den hade en kylklampsstav i locket och skulle sannolikt överleva upprepade plattfall så jag funderade inte ens.

Myntan har erövrat ny mark i år, bland stenarna utanför rabatten till och med, så igår när det var så fint väder så invigde vi burken. Jag plockade massa mynta med sax, hittade en halv gammal citron i kylen och så gjorde Adrian och jag mynta- och citronvatten i burken.

Det blev populärt! Det var kanske mest det nya i att tappa upp smaksatt dricksvatten själv, men han gillade vattnet och när Simon kom hem stod också han och smådrack en stund innan lunch.

Kruka till mördarmynta och en barnvänlig expedit

Simon verkar gilla att följa med mig på mina små utflykter med bilen. Kanske är det för att det bara är han och jag, kanske för att det inte är rutin och alltså lite spännande än så länge vad det är vi ska göra.

I söndags eftermiddag fick han följa med mig till blomsterhandeln för att köpa en kruka. Du kanske minns myntan jag planterade i rabatten? Don’t do it! Alltså den har spridit sig något så kopiöst, den för biologiskt krig med de andra växterna och vägrar dö.

Vackert, förvisso, men inte riktigt vad jag hade tänkt mig och inte heller vad vi hinner med att konsumera.

Krukan, alltså, var till myntan. Det tog en evig tid att ta sig igenom affären men det var inte tråkigt, han trollade fram en vattenkanna i plåt från ingenstans som han släpade efter sig i golvet (och som jag ideligen lyfte upp så den inte skulle repas så mycket) samt en ”piii-piii”, dvs en helgjuten plastfågel som hörde till ett visningsex av en solcellslampa (den var redan trasig, han plockade den försiktigt från golvet och visade sedan hela affären för den).

När vi kom till kassan höll han fortfarande hårt i vattenkannan, och expediten frågade trevande om vi skulle ha den också.

”Nej. Nej, det ska vi inte.”

”Jag förstår,” sa hon. ”Vet du,” fortsatte hon till Simon, ”den där är jättefin men den måste stanna här hos mig. Jag behöver den för att vattna alla blommorna här.”

Alltså underbara människa. Simon nickade allvarligt och räckte över kannan till henne, ingen diskussion om var kannan bodde eller så.

Det händer inte ofta att vi träffar på så sympatiskt barnvänliga (främmande) personer. Men de kanske inte är jättevanliga, med tanke på att Simon urskillningslöst ropar ”Hej hej!” till alla vi möter och att de alltså får chans att visa sina skills. Å andra sidan bor vi i ett land med ett reserverat folk, så det kanske egentligen myllrar av dem. Nevermind.

Det kanska vore nåt att även ta bort etiketten. På sikt.

Luzernte-gräset är här

Jag berättade ju om vår jakt på amningste härom dan, och nu är det här.

Typ.

Luzernte var slut överallt, men Björn beställde på ebay den sortens produktvariant som jag tror man ger kossorna (bland annat) för det var det vi hittade.

Det kom idag, och han har hunnit hälla i mig 2 stora koppar. Vi kokade gräset – det ser verkligen ut som vanligt gräs, alltså gräsmattegräs – i 5 min, sen satte jag i mig vattnet som smakade kokt (äcklig) grönsak. Andra omgången kokade Björn det ihop med min frysta mynta, sen hade vi i en sked honung och det blev mycket bättre.

luzernte
Fredagsdrinken. Kosttillskott för kreatur mojito. Hett.

Det är mitt mission, tydligen, att sätta i mig hela kannan ikväll… men eftersom jag vill hinna somna mellan kisspauserna inatt så blir det nog bara en kopp till.

Målet är att dricka 3 koppar om dagen i en vecka och sen se om det har haft nån nämnvärd effekt, så jag återkommer i frågan.


Läs om resultatet av det hela här.

Jag följde mitt eget råd

…och tog hand om myntan.

Jag var ju så duktig och tipsade om hur man hanterar mynta här i somras, och för en gångs skull har jag följt mina egna råd. Eller ett av dem, i alla fall.

skörda mynta i rabatten
1. Skörda myntan

2. Rensa, skölj och lägg i isformar.
2. Rensa, skölj och lägg i isformar.

3. Frys in.
3. Frys in.

4. Känn dig nöjd med dig själv.
4. Känn dig nöjd med dig själv.

SaveSave

Mynta for dummies

handla mynta

Steg 1: Köp en frisk ekologisk mynta, utan ohyra om det går.

gullegullSteg 2: Ordna med någon som underhåller publiken.länge leve myntanSteg 3: Plantera. Blanda lite såpa med vatten och spraya myntan, då dör bladlössen du inte såg när du köpte den.

vattna för fan

Steg 4: Kom ihåg att vattna.

Steg 5: När monstret tagit sig, se till att hålla den i trim annars tar den över.

Det godaste man kan göra med mynta är myntate: mycket mynta, minst en kvist, i en tekopp, tevatten över det och sedan en hel del socker. Vill man kan man även ha i neutralt grönt te. Här kommer lite fler tips på vad man kan göra med myntan:

Isbitar med mynta

Jag hade en mynta en gång som bodde i en sån där jättestor självvattnande kruka med hjul under från Ikea. I krukan bodde även en basilika. En solig morgon la jag märke till att det växte mynta ur basilikan. Jag tittade efter och blev full i skratt för myntan hade, inkognito, gjort en bro av en stjälk tvärs över basilikan och lagt brofästet i jorden på andra sidan. Från bron växte starka och fina myntasjälkar som tog solen mitt framför näsan på basilikan.