Hösthelg på landet

Vi var som sagt där i helgen för att såga upp redan fällda träd, röja ris och helst hugga ved också. Här följer en sammanfattning i bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Psykbryt på landet

Mina planer på att måla om rummet grusades redan dag 2, därför att även om jag och Ann (Björn bryr sig inte så mycket) var överens om att jag skulle måla om barnrummet och Björn hade köpt färg och grejer så hade Ann tydligen inte upplyst Johan som blev sur på henne och sa tvärt nej eftersom han inte hade fått vara med på planerna från början. Under natten kläckte de en ny plan för rummet som vi invigdes i på eftermiddagen därpå; ställa in deras dotters gamla 140-säng istället för våningssängen i rummet eftersom vi ofta har par som kommer och övernattar och kanske inte vill sova i våningssäng. Jättebra idé. Däremot så måste sängen in på bredden (200cm) och rummet mäter bara 195 cm i bredd på grund av inbyggda garderober. Att bygga om väggen hamnar förstås längst ner på prioriteringslistan.

Jag var besviken. Visserligen går jag med på att det är en bra idé, men… ja, jag skulle också gärna bygga om överallt, men det går inte. Resultatet blir ju att nästan ingenting händer. Besvikelsen berodde förstås mest på att plötsligt inte ha nåt projekt – jag hade ju sett fram emot måleriet. Vidare så monopoliserades Björn av allt jobb som skulle göras, att jag kände mig mer ensam än jag brukar göra hemma. Besvikelsen var stor även där; jag hade ju trott att vi skulle kunna ha lite semester också.

“Insåg du hur mycket jobb det skulle bli innan vi åkte hit?” frågade jag bittert.

“Nej, inte alls. Jag visste om pumphuset såklart, men inte allt det här andra.”

Mitt humör var ganska ansträngt. Det är egentligen ingens fel att det blev såhär, men det har jag svårt att orka komma ihåg ibland.

morgonsol på bryggan
Simon och jag i morgonsolen på bryggan

I söndags fyllde jag år, och min vän Tess kom ut och gjorde oss sällskap och stannade över natten. Hon kom med båten kl 12:30, jag mötte henne på bryggan och så gick vi hit för att lasta av. Sedan tog vi vår lilla båt bort till affären för att äta på serveringen och handla till middagen. Under tiden packade Johan och Ann ihop sig för att ta Johans båt hem eftersom det var deras sista semesterdag.

När jag och Björn och Tess och Simon hade gjort det vi skulle på plats och skulle åka hem, så backade vi ut från bryggan och plötsligt började det komma massa rök ur motorn. Vi stängde av den, och så satt vi ett par sekunder i ganska höga vågor precis utanför sjömacken och undrade hur vi skulle lösa detta. En anländande motorbåt fick bogsera oss 20 meter bort till en annan brygga där vi la till under ganska tung stress. Björn kopplade loss bensintanken från motorn som fortfarande rykte, och jag och Tess hoppade iland med Simon. Sedan stod vi där och tänkte att jaha, det är väl bara att börja promenera då – affären ligger på 40 min promenad från huset.

Björn ringde Johan för att se om de inte redan hade åkt, vilket de inte hade så de kunde komma och bogsera hem båten till viken. I väntan på att de skulle bli klara med det de höll på med lämnade vi båten vid affären och började gå.

Vi var alla lite skakade, och ingen fattade varför motorn antänt. Johan hade dessutom blivit grinig och ifrågasatt hela situationen flera gånger om och sedan skällt på Björn. Till saken hör att Johan och Björn äger båten tillsammans.

När vi kom fram till huset gick Björn direkt till viken för att åka med dem tillbaka till affären, och jag och Tess började med middagen så gott det gick (en del av det vi behövde låg fortfarande kvar i båten). Efter ett tag var de tillbaka, Björn något dämpad, Johan syntes inte till för han var kvar i sin båt, och Ann stövlade in halvt hysterisk. Hon drog med sig en stol från matbordet, trängde sig in i köket som rymmer max 2 pers åt gången och där jag och Tess redan stod, klättrade upp på stolen och började rota ovanpå kylen.

“Fan också att det där skulle hända! Jag måste komma fram! Johan får psykbryt där nere, jag måste ha en flaska vin till honom så han lugnar ner sig!!”

Hon fick tag i vinet, släpade tillbaka stolen och fortsatte mot Tess:

”Har de talat om för dig hur toan fungerar? ALLA KISSAR UTE! Jag måste gå nu innan Johan…” Hon försvann.

Kvar stod jag och Tess och tittade efter henne, men sköna Tess bara ryckte på axlarna och garvade.

image

Det gick snett

äntligen tid

Äntligen får jag tid att sitta ner SJÄLV i lugn och ro. Här har vi en ypperlig sammanfattning av första semesterveckan (Johan och Ann drog hem i söndags och vi åker på torsdag). Fortsättning följer.

Tisdag 28/7:

Jag sover alltid så bra här ute på landet, vet inte varför. Dagarna är inte fulla av fysiska aktiviteter, det är inte stressigt, inte mycket att göra. Ganska händelselöst, faktiskt. Ändå kan jag sova 2 timmar på eftermiddagen, tydligen, och somna som på skidsemestern på kvällen utan problem.

Björn och Johan (Björns bror) håller på och bygger ett nytt pumphus vid brunnen. Jag har hand om Simon nästan helt själv men det är ju som vilken vardag som helst. Jag ska måla om det rummet som Simon kommer att sova i när han blir större, men våningssängen måste flyttas ut och taklisterna tas ner först innan jag kan göra så mycket. Därför har den här första dagen på landetvistelsen varit ganska… loj, för min del.

Anledningen att jag haft så mycket dötid idag är en för oss revolutionerande upptäckt; vetekudden. Ja. Som tidigare gnällt så vill inte Simon sova själv på dagarna, så nu har jag ÄNTLIGEN börjat med att värma en vetekudde i mikron och lägga den i hans säng medan jag ammar honom. När han sen somnar i min famn – för det gör han alltid – kan jag lägga ner honom utan att han vaknar till på grund av kalla lakan. Sen ligger kudden bredvid honom och simulerar nån form av närvaro.

Torsdag 30/7:

Jag vill åka hem. Jag fattar inte vad jag har här att göra just nu. Kan jag inte få åka hem och komma tillbaka om ett par dagar? Snälla?

Johan och Ann (Johans fru) satte sig ner med oss igår och gick igenom en milslång lista över saker som behöver göras här, den ena saken mer akut än den andra och i princip ingenting av det går att vänta med. Jag håller med dem, det är saker som har med husets hälsa att göra och de måste göras. Ja. Absolut.

JAG kan inte göra något av allt det där eftersom Simon är i början på en ny fas och är asjobbig, och eftersom det är jag som har maten så blir det att jag också har Simon. HELA JÄVLA TIDEN. Det är jobbigt i vanliga fall hemma, men då är jag i alla fall hemma, man har sina rutiner, sina nödl…

Måndag3/8:

Jag vill att vi köper ut Johan och Ann. Eller säljer skiten.

Sommar och sol hela förmiddagen!

image

Idag sken solen och likt barskrapade nikotinister som slänger sig över marksnus har vi tillbringat varenda solminut på bryggan. Faster Ann tvärsomnade där hon satte sig och Simon smålurade på sin sida. Han gillar havet och båtar och vattenglitter. Igår när vi åkte båt till affären somnade han till och med, trots vinden och oväsendet och hopp och skak.