Anledningen till att vi valde den tvillingvagn vi har

Det var INTE för att den går så bra i snö – eller grus/sand/jord/skog/ojämnt underlag –  i alla fall, det kan jag lova. Vi valde den för att den äger flest av de kriterier vi hade, för tydligen var det inte möjligt att få allting i samma vagn. Det verkar som att det ena måste utesluta det andra i vissa fall.

Nej, HÄR har du anledningen:

Är det inte geni, så säg?

Han är ännu lite för liten för sittdelen, men det gör ingenting eftersom den har fullt liggläge och han kan se ut ändå. Så jäkla smart, alla vagnar borde ha sånt där nät.

Jag kallar det tvillingvagn eftersom de nu använder båda sittdelarna samtidigt… de är ju trots allt NÄSTAN tvillingar. Mina småpojkar… de växer så fort. Det kan inte sägas nog ofta.

Att se pseudotvillingar som olika individer

Vi sitter i bilen alla tre, jag, Simon och Adrian. Jag kör Simon till föris, och för en gångs skull är vi inte så sena. Det är kallt ute, minusgrader, men solen lyser och snön glittrar på marken. Simon tränar på olika befallande sätt att säga “mamma” där bak i bilstolen, och Adrian sover.

Vi passerar avtagsvägen mot mataffären, och blicken faller på gångvägen intill. Så många, många gånger jag gått där med Simon i barnvagnen och pratat, jollrat, funderat, poddlyssnat och tjurat… Det känns som om det var för bara några veckor sedan.

Bilen rullar vidare mot föris, det tar inte lång tid att köra dit. Jag parkerar intill grinden, lyfter ut Simon och lämnar Adrian ensam kvar – jag blir blir bara borta ett par minuter, Simon är inte svårlämnad. Andedräkten hänger i små moln runt hans huvud och blicken är redan riktad mot sandlådan när jag pussar honom hejdå.

På vägen tillbaka tittar jag mot gångvägen igen, och tänker att snart kommer jag vara där igen. Om inte särskilt länge kommer jag promenera där med Adrian istället.

Här stannar tankegången. Alltså, det stämmer inte. Den tiden då jag kunde forma mina dagar efter min bebis sovmönster, hänga i soffan i timmar, promenera närsomhelst och glömma bort att laga mat i tid, kommer aldrig tillbaka. Det har redan varit. Jag kan inte göra nåt på nytt, bara för att jag fått en till bebis. Livet går bara framåt, och om några år kommer jag tänka på Adrians bebistid med samma sentimentalitet, trots att den ser så annorlunda ut.

Jag jämför konstant Adrian och allt runt honom med Simon i samma ålder, såklart, det är svårt att låta bli. “När Simon var 4 veckor, då gick vi på bröllop och han sov minsann genom hela så det är inte oväntat att Adrian sover så mycket och så ostört”, och annat trams.

Jag hoppas att de blir så olika som det bara går – inom rimliga och trevliga gränser förstås. Det skulle underlätta för oss att hålla isär dem och inte jämföra så mycket. Se dem som de olika individer de är.

vårpaus

 

Vintertrimning av barnvagnen

Jag tror i alla fall att det är bumperskydd det kallas, du vet den där bygeln ungen har framför sig.

pillbandDet var så att jag tröttnade för rätt länge sen på det gamla skyddet jag gjorde i somras, och Simon har inte direkt brytt sig om pillbanden, så jag fick lite tid över jag tog mig tid från tillverkningen av dregglisar och renovering och diskplockning (bland annat) et ainsi de suite och gjorde en ny i fuskpäls. Den nya har 2 öglor, och jag vet inte varför jag satte dit dem. Jag hade väl nån föreställning om att man kan knyta fast saker i dem så de inte ramlar ur vagnen, nypa fast nappbandet och sånt, men mest ser de ut som avlägsna släktingar till öron och jag älskar öron. I hela bebisträsket är öron på saker bland det sötaste man kan komma över.

nytt bumberskydd

Vi fick ett fårskinn av Carina i somras som jag nu använder som liggunderlag i vagnen, men jag får nog passa mig så ingen knycker det – jag tänker när man låser vagnen utanför Minisats eller på BVC eller så.

När jag ser Simon ligga och mysa där bland fårskinn, fuskpäls, åkpåse och overall blir jag nästan lite avis… men jag tänker att en vacker dag är jag gammal och trött och då kanske han har hjärta att köra mig i en rullstol med typ samma inredning. Måste komma ihåg att spara en bild till honom bara, så han vet vad som gäller ifall jag blir senil.

Apropå overall så var mamma snäll nog att kräva att få köpa en till Simon. Jag hade redan köpt en på Tradera som jag visste skulle vara för stor, en olivgrön vadderad/fodrad tjock Molo-overall, men när hon fick höra det såg hon besviken ut och sa att hon ju hade tjingat att få ge Simon en. Jag hade totalt glömt bort det, kom inte ens ihåg det när hon sa det, men så fort det blir varmare än +5° så är molon för varm så mamma kom glatt hit med en orange skaloverall kort efter det <3

vinteroveraller baby

Alltså jag måste bara få säga hur tacksam jag är att vi har de mor- och farföräldrar till Simon som vi har. Det är inte alla ungar som får rulla på fårskinn från Åre, har så mycket kläder eller får träffa mormor så ofta.

Hur man bäst härdar ut ensamma barnvagnspromenader

Poddar är som jag tidigare hävdat min räddning när det kommer till promenader med Simon i barnvagn, för jag tycker det är så tråkigt – om man inte går flera, förstås, men jag har än så länge i princip ingen att gå med.

barnvagnspromenad i tråkigt väder

P3 Dokumentär är en klar favorit, men berättelsen om mordet på John Hron fick mig att förfasas över samhället vi lever i. P3 Konflikt kan vara bra också. En kompis tipsade om Pampers Barnvagnspromenader och om de bara kunde ge Louise en bättre mikrofon så att man inte behöver sitta i ett tyst rum för att höra vad hon säger så hade jag lyssnat på alla avsnitt vid det här laget. Nu senast har jag gett mig på Pappapodden med Nisse Edwall och Manne Forssberg. Jag har inte kommit så långt; jag lyssnar ju från början, hittills har de haft svårt att komma till saken men det är ändå underhållande.

Har du fler tips så känn dig välkommen att dela med dig 🙂

Idag ska vi promenera till centrum och köpa ett lager dregglisar till Simon (yeeey…), och nej det räcker inte med de 3 vi fick av pappa hör och häpna. Jag insåg dessutom efter en promenad i ösregn upp till Anna härom dan att jag måste ha regnvantar. Regnvantar för vuxna verkar klurigt, men jag tycker att det måste finnas på vilken normal sportaffär med självrespekt som helst. Det finns ju hur mycket folk som helst som cyklar i regn, eller hur?

Hursomhelst, podden om Knutbydramat är laddad, nu väntar jag bara på att Simon ska vakna så att vi kan käka och dra.

knutbypodd

SaveSave