Kategori: Tips & Tricks

Simons Namngivningsdag

I söndags gick Simons namngivningsceremoni av stapeln. Vi kom hem från semestern i onsdags kväll. Det var med andra ord fullt ös medvetslös ända in i kaklet i söndags kväll.

De flesta av våra gäster hade aldrig varit på en sån här tillställning och det kändes tryggt med tanke på att inte heller Björn eller jag har det. Apropå det så fungerar vi lite lika när det kommer till planering; vi är tidsoptimister och får inte fart förrän det brinner i knutarna. Det innebär i det här fallet att vi inte var riktigt klara när det väl var dags. Med ”riktigt klara” menar jag saker som att det fortfarande fattades en kladdkaka som vi fick klara fikat utan och jag hade inte hunnit sätta ihop vad jag skulle säga så jag fick prata utan att ha lyssnat igenom vad jag skulle säga innan.

Vi skulle hålla till i trädgården – svårt att klämma in 45 pers i vårt vardagsrum – och alla väderleksrapporter hade lovat växlande sol och uppehåll, men när nästan alla hade kommit så öppnade sig himlen. Hälften av gästerna gick in och andra hälften fick stå kvar ute och trycka längs husväggen i väntan på bättre tider. Jag och Björn sprang runt som yra höns och prickade av gäster, organiserade parkering, försvarade gäster mot vår granne Bosse som hotade folk med samtal till parkeringsvakten och bortbogsering samt var toknervösa över vädret.

Men så, precis när siste man prickats av på listan, slutade det regna och när vi samlade alla på gräsmattan kom solen fram. Jag kunde inte låta bli att dra mentala referenser till öppningsscenen i Lejonkungen.

Ceremonin:

  1. Pappa hälsar alla välkomna och berättar om hur det känns att bli morfar osv.
  2. Jag berättar om namnet Simon.
  3. Björn berättar om Simons andra namn.
  4. Jag berättar om Simons tredje namn.
  5. Björn berättar om vårt nya gemensamma efternamn.
  6. Björn presenteras Johan som fadder i strategiska spel (han är pokerproffs).
  7. Jag presenterar Jonas som golffadder.
  8. Björn förklarar trädplanteringen och får igång kön runt huset.
  9. Pappa serverar äppelmust i champagneglas när folk kommer fram på andra sidan.
  10. Björns mamma Annette samlar alla till en skål för Simon och förklarar namngivningsboken.
  11. Fika.
  12. Kl 18: sparka ut de som eventuellt fortfarande är kvar.

namngivningsceremoni

Trädceremonin:

Mamma kom i torsdags kånkade med ett ungt bigarråträd till Simon. Det skulle bli hans träd. Hon har länge velat ge honom ett träd men vi har inte vetat vad eller var vi ska göra av det så hon har stått på stand by tills jag plötsligt ville plantera bigarråkärnor från ett träd på landet eftersom de var så goda.

Hursomhelst. Vi bestämde oss för att göra en grej av trädet så Björn förberedde med planteringsgrop och jord. Vi tänkte oss att precis som vi alla är med och stöttar Simon i livet så ska vi symboliskt ta ett spadtag var av jorden som ska stötta Simons träd när det planteras. Trädet skulle stå nedanför Simons fönster, och eftersom det är på kortsidan av huset och det inte går att samlas där så skickade vi alltså iväg gästerna på kö runt huset så att de kom bakifrån, fick ösa ner en spade jord i gropen, och sen få ett skålglas som tack för besväret.

trädceremoni

Namngivningsboken:

Ja, ett tomt fotoalbum, du vet ett sånt där med tjocka vita ark i, fick agera namngivningsbok. På förstasidan ska titel och foto klistras, på andra sidan finns en deltagarlista där alla fick skriva sitt namn. Sedan fick man på valfri sida skriva en hälsning till en äldre Simon, samt meddela om man ville vara fadder i något speciellt – gärna nåt som vi föräldrar inte kan, typ golf och poker. Jag har förstås läst (högt för Simon naturligtvis) allt och vi har fått massor med fina meddelanden och entusiastiska löften om framtida kurser i allt från undervattensrugby till att ragga.

trädgårdsmingel

Nu är det över, vi fick en del presenter och en del bidrag insatta på Simons investeringssparkonto. Alla verkade glada och nöjda. De 2 kladdkakorna jag gjort tog slut och jag saknade den 3e jag aldrig hunnit göra. Den totalimproviserade äppeltårtan gick åt som smör i solen, bullarna som Björn bakat i överflöd fanns det kvar av så ingen kan ha gått vrålhungrig i alla fall.

äppelmustÄppelmusten vi bjöd på kan jag varmt rekommendera. Den är dyrare för att vara must, men det är inte läsk så det är värt det. Alla gånger.

Så till det väsentliga; hur skötte sig Simon i allt detta? Jodå, galant. Han skrek sig genom talen i Carinas famn, men sen lugnade han ner sig och höll god och glad min genom hela eftermiddagen, med 2 korta powernaps i sovrummet (man vill ju inte missa mer än man måste liksom).

till Simon

Bloggtips sökes

Snälla! Jag behöver tips på bloggar att läsa under tidiga morgonamningar, nattningar och all oförberedd dötid. Eller som nu, när vi sitter i bilen och rullar tummarna. Jag är ganska kräsen, och bloggar finns det många av så det tar tid att leta och hitta. Det ska helst vara mammabloggar men andra sorter kan också gå bra.

Kriterier:

Självdistans. Inget ”Mia – mamma till underbara Kevin” eller sånt. Gärna humor.

Inga särskrivningar, tack. Förmåga att skilja på de och dem. Och dom, för den delen.

Innehåll. Alltså inte en massa selfies i tid och otid i brist på inspiration, 14 bilder på raken av nåns terrier på gräsmattan eller typ närbilder på vinglas med bildtexten ”Aw med bästa/finaste/sötaste älsklingen/namn/snuttan” som enda information. Det är sånt man har INSTAGRAM till.

Är det någon, någon alls, som har något bloggtips så vore jag och Simon tacksamma (lugn stillsam mamma = lugn stillsam bebis (?!?)).

Konsten att sova själv

Catrine på BVC

För nån vecka sen ringde jag till moster Catrine som är barnsköterska på BVC för att få lite tips. Grejen är den att Simon sovit middag på mig hela tiden, för det har inte gått att få honom att sova nån annanstans, och det må vara urmysigt men det är i allra högsta grad begränsande. Jag ville helt enkelt veta när man kan börja lära sitt barn att sova själv – man vill ju inte lägga ner massa jobb på nåt och sen i princip inte ha nånting för det.

konsten att sova själv

När är det värt att börja försöka få honom att sova själv?

Catrine sa att fram till 2 månaders ålder är det ingen riktig mening för då har barn så stort närhetsbehov, men efter det går det bra. Hon sa att det är ju väldigt svårt att förklara för en liten bebis varför han inte alltid kan få sova i mammas varma mjuka famn, så det kommer bli lite gråt och skrik i början, men det mår han bara bra av, om han får gråta lite. Det gör ingenting. Är man bara konsekvent så kommer han snart inte längre komma ihåg att han har sovit i våra armar, och kommer inte att ha såna problem att sova själv som han verkar ha nu. Hon sa att det går ganska fort för honom att vänja om. Hon sa också att vill man ha rutiner så är det bra att börja med dem helst före 4 månader, för ju äldre barnen blir desto längre tid tar det för dem att vänja om sig.

Sagt och gjort …

Sagt och gjort, Simon får inte längre somna när jag ammar honom. Enda undantaget blir när vi bär honom i babybjörnen och inte har vagnen med oss, för då finns det inte så mycket man kan göra ändå.

… med några undantag

I förrgår var vi på Lammet & Grisen allihop, sanslöst gott, men Simon deppade ihop medan jag var och tog mat så jag ammade vid bordet och lät honom undantagsvis somna i mina armar och… det är ju så mysigt! Det syntes verkligen hur han gosade ner sig i famnen och blev sovtung nästan direkt. Inte helt konsekvent gjort av oss, men där och då avgjorde vi att det fick vara värt ett steg tillbaka för att få matro och kunna äta utan att kompas av avgrundsvrål från barnvagnen vid bordskanten.

Uppdatering: läs mer om hur vi lär vår yngste son att sova själv här.

Vad alla föräldralediga har gemensamt

Jag läste på en blogg ett inlägg om en pojke som är något yngre än Simon som satt i en bumbostol, och fick för mig att det var en bra grej för oss.
Den ser visserligen ut som en jättepotta men Simon är ett aktivt barn som vill underhållas och helst vara med överallt, så om han kan få sitta upp med oss, om så än så länge bara ett par minuter åt gången, så vore det säkert uppskattat.

Sagt och gjort, jag kollade på Blocket och hittade en till salu här i Helsingborg, så igår kväll tog vi med oss Simon och pappa och åkte för att hämta den.

En sak som ALLA föräldralediga individer har gemensamt, oavsett: de är sällskapssjuka. De kastar sig abstinensfrenetiskt över alla chanser till vuxna konversationer som de kommer över och hon som sålde bumbon var inget undantag. Jättegullig tjej, med tvillingpojkar på övervåningen som det var meningen skulle sova, men hon tog ändå envist sin tid att förklara saker om och hur och när och var och kastade även in vissa endast avlägset relevanta upplysningar. Hon sydde ihop det hela med ”pooojkaaar, ni ska sova nu” vänd mot trappan då och då på motorvägsbred skånska.

bumbostolSimon verkar gilla sin stol. Han får inte sitta i den mer än ett par minuter åt gången än så länge, hans lilla kropp är inte stark nog i sittmusklerna än men hittills har han bara sett glatt förvånad ut när vi satt honom i den.

premiär i bumbostolJa jag vet, man ska inte ha den på bordet. Men vi har suttit 2-4 vuxna runt honom när den testats så det var ingen fara. Förresten, jag skulle gärna vilja veta hur det skulle gå till för honom att trilla ur den, han sitter ju som gjuten i den. Björn kallar bumbon för bebisvas. Den ser hård ut, men den är lite mjuk och dessutom jättelätt att torka av. Hon sa att man till och med kunde sätta den i badkaret och spola av barnet när det behövs.

Roadtrip mot Skåne

Nu sitter vi i bilen på väg mot pappa och Pia i Skåne, vi kom iväg efter 1,5 timmes strulande i vanlig ordning vid kl 8:30 imorse.

Simon skrek i 10 minuter innan han somnade, sen vaknade han och vrålade en stund till efter en dryg timme så då stannade vi på en mack och köpte godis. Sen skrek ungen oavbrutet i 40 minuter under vilka tiden gick hälften så fort som normalt, sen somnade han om och vaknade missnöjt strax innan vi stannade på ett väghak för lunch.

roadtrip med bebisNu sover han mot min hand och vi har bara en timme kvar. Jag roade mig med att pumpa ut mjölk och hälla på flaska, så att jag är beredd när han vaknar. Bröstmjölk ska ju klara sig 3-6 timmar i rumstemperatur utan problem, vilket är bra för då slipper vi stanna för att jag ska amma.

Tidsbristallergi

Ja, jag har blivit allergisk mot tidsnöd, tidsbrist, stress och att starta för sent. Det betyder inte att jag inte fortsätter att utsätta mig för det, lite som en laktosintolerant som äter gräddglass ändå ibland.

ikeas kräklapparDet är inte värt det att stressa längre, det man glömmer när man stressar numera är sådant som man VERKLIGEN inte vill vara utan; typ skötväska (ja, vi glömde den en gång), plånbok (japp), underkläder till långweekend (jajamensan) eller tillräckligt med blöjor (det var kul). En gång bytte jag blöja inne i stan och insåg halvvägs genom förfarandet att jag inte hade några nya med mig. Jag virade in honom i 2 dubbelvikta frottékräklappar och åkte hem. Vi har såna överallt by the way, köpte 10 st först innan förlossningen, insåg dess värde ganska snabbt efter förlossningen och köpte 40 st till.

Vi siktade på att åka kl 8 imorse, och vi kom iväg kl 8:10 vilket var helt enligt beräkning. Funderade hela morgonen på vad det var som tog 1,5 timme och ja, den tid som blev över efter dusch, frulle, amning och färdigpackade av mat gick åt till det som vi totalt hade glömt bort; inslagning av 2 st 50-årspresenter och tillklippande av simontäcke ur en filt.

Den väl tilltagna tidsmarginalen till bilresan mot båten använde jag till att följa bilens GPS, trots att jag hittar själv, åt helt fel håll på E4:an. Eftersom vi fortfarande hade massa tid över när det korrigerats gjorda jag om samma sak igen, på tillbakavägen, och betalade därmed 2 st tullar helt i onödan men fördrev en kvart extra.

bilkörning med gps

Väl framme vid bryggan hade vi tid över att amma i lugn och ro, packa ur bilen en sak i taget, åka och parkera bilen och PROMENERA tillbaka.

less bebis

Nu tröttnade Simon precis och Björn går runt och vallar honom bland sätena på båten. Det verkar gå bra; ungen är tyst och tefatsögd 🙂

 

Vin och amning

skåpvinFolk tittar på mig som om jag vore höggravid och just svept 4 tequilashots på raken när jag säger att jag gärna också tar lite vin till middan om vi är borta.

Kan man dricka vin när man ammar? Jag gör det. Inga mängder, totalt ett halvt glas under middan och kvällen, ibland lite mer men jag kommer aldrig upp i ett helt glas. Jag vill inte det, eftersom det avråds och inte ses med blida blickar av folk i största allmänhet, men också för att min toleransnivå sjunkit rejält genom 100% avhållsamhet under hela graviditeten.

Jag dricker vin därför att jag gillar älskar det. Kunde jag få samma, alltså EXAKT samma smak utan alkohol så skulle jag välja det alla gånger… Ja, ok, kanske inte när jag var yngre, men jag är inte yngre längre 😉

Så vad är det då som gäller? Kan man dricka vin trots att man ammar?

Enligt livsmedelsverket så ja, det kan man… men: Alkohol har inga positiva effekter för amningen. Enligt nuvarande forskning innebär det dock inga medicinska risker för barnet om du dricker måttliga mängder alkohol när du ammar, det vill säga 1-2 glas vin eller motsvarande 1-2 gånger i veckan. Den mängd alkohol som barnet kan få i sig med bröstmjölken är mycket liten.

Här har vi en artikel i tidningen Vi Föräldrar på samma tema: Bröstmjölken har samma alkoholhalt som blodet. Har man 0,5 promille alkohol i blodet, så har man 0,5 promille i bröstmjölken också. Det blir alltså mycket små mängder alkohol barnet får i sig, även om det helammas.

Självklart avråds det att hantera små barn när man är onykter. Men vad man kanske skulle fråga sig själv är väl om man blir onykter på ett halvt glas vin till maten?

Jag är kluven till hela grejen. Jag menar, jag vet ju att det inte finns någon anledning för andra att kommentera mitt blygsamma alkoholintag men det vet inte de som kommenterar. Hade jag haft problem eller bara varit oansvarigt oinsatt så är det å andra sidan bra att folk lägger sig i. Det skulle vara skönt att slippa förklara sig inför alla, om det så är fransoserna, ingift familj eller totala främlingar, men jag är inte säker på att samhället skulle bli bättre för det. Så jag undviker vintillfällen där det är ont om utrymme för förklaringar, helt enkelt.

Snilleblixt! Matkasse.

När vi skulle ta med fransoserna ut till landet förra helgen så körde det ihop sig för mig tidsmässigt, och kvällen innan låg jag och upprepade saker som ”jag är jättestressad”, ”alltså FÖRSTÅR du hur mycket det blir för mig att göra imorn” och ”jag vet inte hur jag ska fixa det här” tills Björn tog tag i det:

”Men om du handlar på nätet då?”

Geni! Jag hade aldrig kommit på det själv. Vet inte varför egentligen, det går ju reklam på TV om detta mest hela tiden. Anyway, klockan 23:15 låg Björn och jag och handlade helgens mat i mobilen… på Coop. Coop är inte känt för att vara det billigaste alternativet, men vi tänkte att om det funkar som det ska så är det värt att göra lite efterforskning på området. Vem gillar att handla mat, egentligen?

Ja, ok, det ger tillfälle till egentid, men det är ju inte själva mathandlingen som är kul då.

Maten skulle dyka upp här hemma mellan kl 12 och 14, och du det gjorde den…! Kl 12:10 ringde det på en herre med 3 kassar käk, det var bara att skriva på och plocka in. Jag var fascinerat lycklig över detta resten av dagen.

Nästa gång ska vi prova Mathem.se.

Vi har provat färdiga matkassar tidigare, Linas närmare bestämt, men eftersom jag har en hel del allergier och dessutom undviker gluten så går det inte att köra på det längre och det är synd, för det var ganska kul. De borde ha en glutenfri kasse tycker jag.