Jag fattar inte vad som händer.
Pojken (Simon) behöver sin middagsvila, det är inget snack om den saken, men. Han. Sover. Inte.
Senaste dagarna har han legat vaken nästan 2 timmar i sin säng (då han bland annat har sjungit och hoppat omkring i sin fängelsesäng så att den dunkat i golvet, det är därför jag vet detta) efter lunch innan han slocknat. Igår var han på föris till kl 15 och han sov inte alls.
När jag hämtade honom hade man redan ringt och förvarnat, så jag plockade med mig napp och så gick jag en längre omväg hem. Han var trött – jättetrött – men somnade inte förrän jag hängde för Adrians mygg-/solskydd så att han inte såg ut.
Det höll 40 minuter. Kvällen blev kämpig för honom; inte en enda mikroskopisk motgång kunde hanteras med annat än knäckt förtvivlan.
Idag hade jag tänkt hämta honom efter lunch med vagnen bäddad, dvs bädda med åkpåse, nåt gosedjur, tossor och annat mysigt och se om han skulle klara att sova ute, men… jag vågade inte. Jag har själv sovit makalöst dåligt inatt… (parentes:
- 21:00 Adrian är supertrött. Läggning påbörjas.
- 21:10 Björn tar över hoppandet på pilatesbollen så att jag kan borsta tänderna.
- 21:20 Björn lägger honom i sängen.
- 21:30 Jag tar upp honom igen och återtar min uppgift i livet, dvs hoppa boll med bebis.
- 21:50 Jag försöker inte ens; han får sova bredvid mig.
- 22:10 Jag somnar ifrån ryggklappandet.
- 01:43 Adrian vaknar. Alltså helt och hållet.
- 01:50 Jag tar med honom ner och ger honom en flaska.
- 02:15 Adrian somnar om och jag släcker lampan.
- 03:15 Jag somnar jag med.
- 05:05 Adrian behöver hjälp att hitta sin napp.
- 05:15 Adrian behöver hjälp att hitta sin napp.
- 05:32 Adrian behöver hjälp att hitta sin napp.
- 05:39 Adrian behöver hjälp att hitta sin napp.
- 06:10 Adrian behöver hjälp att hitta sin napp.
- 06:50 Adrian behöver hjälp att hitta sin JÄVLA NAPP.
- 07:10 Väckarklockan ringer. Adrian tvärsover utan napp.
Slut på parentes) …och känner mig i lika bra form som Simon var igår kväll, så det är inte en bra dag att testa nya vanor på.
Istället tog vi bussen hem, och så fick han följa med och hämta posten i brevlådan (15 min), och så läste vi en bok (15 min), och så sjöng vi lite (10 min) och sen somnade han faktiskt.
Istället vaknade Adrian efter bara 2 av sina 4 timmar, och allt jag kan säga om det är att tänk ändå att det skulle dröja till han blev 5 månader innan jag fick användning av Lolaloon på ett sätt som får mig att vilja leta rätt på uppfinnaren och skicka blommor.
Han sover fortfarande, by the way. Lolaloon är den oslagbart bästa småbarnsprylen vi skaffat.