En magisk midsommarkväll vid Siljans strand

Det magiska varma ljuset, som alltid tycks bildas när solen lyser på tallarnas röda bark, silas genom de höga trädens blygsamma kronor och träffar strandlinjen på andra sidan sjön. Vattnets låga vågor är lika blå som sommarkvällens ljusa himmel, men från bryggan syns att det skiftar i rödbrunt under ytan. Insekter dansar sin stigande och fallande kvällsdans över gräsmattan, och svalorna som bor under nocken flyger kors och tvärs ovanför. Det kvittrar i träden, en svag bris bär med sig doften från sjön. Det är midsommarkväll över Siljan.

Allt jag vill är att kila ner till stranden och hoppa ut på stenarna som ligger nästan som en brygga rakt ut i vattnet. Där längst ut vill jag sätta mig och andas i kvällen och – här kommer ett ord jag sällan använder – njuta. Det är inte ofta dylika möjligheter presenterar sig för mig, och – fler sällan använda ord – den fria delen av mig, den som släpper ut håret i höstvindarna och registrerar detaljer i naturen av ren kärlek, värker av längtan.

Men … den där andra delen av mig, den som alltid har sista ordet, påminner mig om mina pojkar som ligger och sover ensamma i härbret och som skulle kunna få för sig att trilla ur sina sängar, som natten till idag, eller gå ut i sömnen och försvinna i skogen. 

Är det sannolikt att de skulle försvinna i skogen på det sättet? Nej. Det är osannolikt att de gör mer än att mumla och sparka lite på väggen då och då. Det slår mig inte att Björn skulle kunna sätta sig hos barnen; han vill umgås med sin vän sådär som små barn gör omöjligt, och jag sa precis till honom att jag skulle gå och lägga mig. Nog skulle jag kunna sitta en stund vid vattnet, kom igen, vad skulle kunna hända? Det här ögonblicket kommer aldrig tillbaka! Men Modern lyssnar inte på sånt. Hon styr sina bara fötter över gräset mot det gamla härbret, klättrar uppför stegen och sätter sig i sin säng – och låter Den Fria i text begrunda vad hon missar.

Midsommarhälsningar från bilen

Björns kompis, som har ett ställe i Dalarna, hörde av sig för tre dagar sedan och undrade om vi ville komma upp och fira midsommar med honom och hans son, som jag gissar är runt 11 år (??). Vi  brukar inte planera midsommar och nyår och påsk osv så mycket eftersom det har varit enklast att inte bryta småbarnsrutiner och … så. Ja ok vi är lata. Men nu är tiderna som de är och för en gångs skull så är nog inte vi de enda som generellt inte har några planer.

Hursomhelst, den här kompisen hörde av sig och vi tackade såklart ja. Långhelg i Dalarna, i ett hus som jag sett bilder på och som såg himla trevligt ut. Så nu sitter vi i bilen och pojkarna tittar på barnprogram på paddan, Björn kör och jag skriver. 

Min permittering drogs tillbaka för två veckor sen, och sen dess har jag återigen svårt att få in bloggandet i vardagen. Det är jättestörigt, jag behöver skriva för att kunna hålla kurs så därför har jag lagt 2 hela arbetsdagar på att hitta ett planeringsverktyg som passar mig – under förevändning att det är rörigt på jobbet.

Det ÄR rörigt på jobbet, och det stämmer att jag behöver ett planeringsverktyg för min arbetstid, men det är utsikten till planerad egentid som drivit mig. Vissa saker måste liksom funka om man vill fortsätta vara glad.

Midsommarfirande med trotsåringar, julgransstång, dans och sång

Glad midsommar!

Vi firade hos Robert och Maria på midsommarfirande igår, vi kom dit lagom för att hjälpa till med lunchen och stannade till ett tag efter middan.

Förutom Robert och Maria, deras dotter som är jämngammal med Simon samt deras nyaste familjemedlem, Fabian (2 månader gammal), så var där även en vän till Maria, Ebba, liksom en till småbarnsfamilj. De hade också en flicka i Simons ålder, och hennes mamma bar på en mage stor nog att göra den stadigaste kvinna matt. Det var lite spännande, om man får uttrycka sig så, för hon är beräknad till söndag (alltså imorn) men började få värkar redan under lunchen så hon var inte med så mycket som hon hade tänkt i dansen runt stången.

Midsommarstången

På tal och dansen runt stången så slog männen sina kloka huvuden ihop och byggde en egen liten midsommarstång av stammen från gångna julens gran – komplett med julgransfot – samt löv de hämtade “från nåt träd” i dungen nedanför verandan.

Dans runt granen, förlåt, stången drogs igång efter att Adrian vaknat från middagsvilan i vagnen, till Simons stora förskräckelse och de andra barnens skeptiska tveksamhet.

Simon backade undan, och när han hämtat sig från sin gråtattack över att inte vilja vara med så satte han sig på gungan med Ebba som farthållare. Hon vara bara glad att inte behöva hoppa runt stången så det gjorde inget alls.

Adrian lyftes upp på Björns axlar på att inte komma undan, och där satt han ett gäng varv runt stången men så fort hans små fötter nådde marken så drog han. Det var ungefär samtidigt som alla andra ungar avvek till sandlådan så det blev bara vi vuxna kvar.

midsommarfirande

Inne hade de ordnat det så bra med ett pysselbord, ett gäng leksaker och ett litet lektält. På pysselbordet fanns pennor och play-doh. Bredvid bordet stod vita tygsoffor. 3 st treåringar och en Adrian samlades runt bordet direkt när vi kom in, och jag vände mig till Maria.

“Jag vet inte om jag kommer kunna avleda alla kommande fläckar i ert hem.”

“Det gör ingenting. Jag lovar, vi ska byta ut alla möbler ändå så vi bryr oss inte längre.”

Fabian

Det är mina mammahormoner som tvingar mig att bära runt på alla bebisar som jag tillåts hantera. Jag tycker Adrian är så liten, men med Fabian i famnen var det som att min yngste växte framför ögonen på mig, precis som Simon gjorde när vi kom hem från BB med Adrian. Inte ens Björn kunde hålla sig.

Snusa mjölkbebis och dansa reggae för att hålla snusobjektet på humör var vad jag ägnade mig åt medan de andra ordnade med grill och middagsbord och bråkiga trotsåringar och så vidare. Så ja, min midsommar blev mycket lyckad.

Till och med vädret var ok. 10° och regn mötte oss när vi vaknade, men sen, kors i taket, kom solen fram och det gick jättebra att vara ute.

Midsommar med förryckta nätter OCH tandsprickning

Stor tallrik

Det har varit mycket på tallriken de senaste dagarna, och även om vi har haft det trevligt/mysigt/kul/bra så har jag inte haft ett enda andetag för mig själv. Jag klagar inte, men vi behöver väl alla några små stunder för oss själva ibland och helst ska de inträffa när vi är tillräckligt vakna för att fatta att vi har dem.

Midsommar

Björn jobbade sin sista dag i torsdags, så nu är vi lediga tillsammans. Vi tog båten ut till landet sent på eftermiddan och gav barnen mat på båten. Allt gick bra, förutom att Adrian den dagen vägrade sova på förmiddan och alltså bara vilade efter lunch.

Vi nattade dem i vanlig tid, båda somnade, och som genom ett f***ing jäkla TROLLSLAG vaknade Adrian kl 01 och ville ICKE vara vaken på egen hand.

Jag la mig i gästrummet och försökte sova, men det var omöjligt. Adrian gastade i hela huset så att alla muskler i hela min kropp spände sig – det var typ bara panna och tår som rörde vid madrassen – Björn tog med honom ut i vagnen – ja, visa av förra helgens nattliga äventyr hade med oss singelvagnen i händelse av favorit i repris – och eftersom huset saknar tillräckligt antal pålar att vila på så sviktar altanen som en trampolin. Björns steg och vagnens dova hjulmuller mot plankorna; lågt när han var längst bort, och högt som om han körde vagnen I MIN SÄNG när de var på andra sidan väggen, tillsammans med Adrians motargument och Simons sjungande (han vaknade naturligtvis ibland) bidrog till att jag sov något mindre än Björn den natten. Kl 05 gav han upp och somnade.

Vi har fortfarande inte hunnit med att klippa gräset i år, så på morgonen fanns där en fin bana efter försöken att skaka ungen till sömns i vagnen över gräset.

God morgon, glad midsommar!

Själva midsommarafton var ändå mysig, trots sömnbristen. Jag tänkte att Adrians stökiga nätter kanske hade ett samband med att han sovit dåligt under dagen innan (ologiskt, precis som bebisar gärna är), så vi gick in för att han skulle få sina dagstimmar som han brukar.

Vi fick trots det tid att knalla iväg till midsommarfirandet i viken, där de hade rest stången på förmiddan och nu körde lekar och dans. Simon var fascinerad, och tyckte det var jättekul ända tills vi gjorde raketen och Björn fick springa in mot stången och hämta honom så att han inte skulle bli rädd.

På kvällen grillade vi, dvs Björn grillade, Simon tittade på från gungan (kolla klippet på instagram!), jag hanterade potatis och Adrian. Det blev inte riktigt som vi tänkt, men man får inte vara för hård med sig själv när man är sådär luddigt trött som vi var.

Björn och jag hann till och med dricka lite vin och moffa lite choklad innan vi gick till sängs tidigt med en färdig taktik: när Adrian vaknar och muckar så tar jag det helt enkelt för vad det är och går upp (det var min tur). Jag tänkte det kunde vara trevligt att gå ner till båthuset och titta på sommarnatten och mysa tillsammans – om man nu ändå vet att man kommer tvingas vara uppe på småtimmarna så kan lika gärna göra nåt trevligt av det – och sen framåt 04 eller så när jag inte orkar längre så väcker jag Björn och så får han ta över.

Det behövdes aldrig.

Pojken hade ju sovit normalt under dagen, så natten blev orolig men inte så till den grad att vi var tvungna att ställa oss på bryggan och betrakta fiskarna slå i vattenytan.

Han har fortsatt trenden med usla nätter sen vi kom hem i lördags, däremot. Tandsprickning är det definitivt, men han är också mer förkyld och rosslig och supersnorig.

Inatt är det min tur att sova bredvid vår lilla mullvad. Får se hur det går… Är lite beredd på att inte sova så mycket.

 

SaveSaveSaveSave

Inför besöket från Frankrike

Jag påbörjade ett inlägg i söndags om den kommande veckan. Det kom inte upp på bloggen i tid, det framgår varför i slutet:

På måndag kommer min franska familj och hälsar på. Det är Emmanuel, som var här för 3 år sen ihop med 3 polare, och brorsan Olivier (min gamla aupairfarsa från Annecy) med sin dotter Cass (18) och styvdotter Sélène (13).

2012 hade jag känt Emmanuel i 7 år och pratat mycket och väl om Sverige såklart, och då framför allt om midsommar — trygg i vetskapen om att aldrig behöva leva upp till något. När Emmanuel var här med sina polare, det var innan jag träffade Björn, så blev jag och mitt team (=Anna, Maria och Stefan) tvungna att gå all in eftersom de kom dagen före midsommarafton.

Det var första gången jag firade midsommar ordentligt. Vi tog båten ut till Grinda, mötte upp kompisar och hade picknick där, dansade runt majstången (alltså det var flera 100 pers, man bildade 3 ringar runt stången och spelmannen), körde traditionell midsommarlunch till middag hemma på balkongen och satt uppe till kl 5 då solen redan stod högt på himlen.
Aldrig har jag skrattat så mycket som när flera 100 pers kollektivt illustrerade Prästens lilla kråka genom att slänga sig på gräset och rulla runt, och 3  fransmän i 35-årsåldern hela tiden låg 1 sekund efter.

midsommarafton 2012Behöver jag ens säga att midsommar blev succé?

Jag har tjatat på Olivier i 10 år att de ska komma och hälsa på, och nu äntligen händer det!!! Ingen press alls.
Jag har haft 10 år på mig att sälja in Sverige och Stockholm, men som sagt. Ingen press.

Emmanuel skrev: “Jag tar med mig ost och vin. Vill minnas att du gillar Châteauneuf du Pape. Vill Anna ha Desperados?”

Olivier skrev: “Vi tar med glädje med oss barnböcker 🙂 Juliette kommer att älska att välja ut dem!” (Juliette är hans sambo och Sélènes mamma.)

Idag är sista dagen för inhandling och planering. Jag har skjutit det framför mig, men nu går det inte längre.

När Anna fick höra att Emmanuel kommer OCH tar med sig Desperados till henne så påbörjade hon Planen i ett första utkast:

planer

Nu är frågan, vem av oss åker till Willy’s och handlar ikväll? Vi tar inte med Simon.

Midsommarhelgen

Historien bakom midsommar finns att se i en 13 minuter lång dokumentärfilm på SVT Play som jag inte lyckas dela så ni får länken här istället. Intressant FYI: Små grodorna är ursprungligen en fransk militärmarsch.


Jag ljög när jag sa att enda gången vi såg solen var på vägen hem. Vi såg den faktiskt under kvällspromenaden med en gallskrikande bebis med magknip kvällen innan också.vid havet

på bryggan på landet

Nu står och faller inte allting med solen förstås. Man kan dansa runt majstången i duggregn också, det handlar om hur man klär sig. Det finns inga dåliga kläder, eller hur var det?

I vilket fall som helst trivs vi lite bättre inomhus när det regnar, och Simon skrek till sig rejält med famntid både framför brasan, på pilatesbollen, i soffan och vid bordet av de vuxna med randiga tröjor.

randiga tröjor

Vi åker antagligen tillbaka nu till helgen igen, eftersom 1) jag har dåligt samvete över att vi lämnade diskmaskinen full precis innan Johans och Annes semester, 2) jag har dåligt samvete över att ha monterat ett halvt myggnät inne på toa (det blev över från vårt fönster, men tejpen räckte inte hela vägen runt inne på toa så jag vill ta med resten av nätet vi satte upp hemma), 3) vi vill komma igång och måla taket i rummet som så småningom kommer bli Simons eftersom vi ska lägga golv där sen under semestern.

Egentligen är det för att det är kul att fixa, och för att vi vill visa mamma landet för hon har ännu inte sett det.

Ni som ska ut i skärgården i sommar; se upp för fästingar, Robban och Maria fick flera under helgen.

Midsommarväder

image

Vi var först på plats. Sen kom en tant.

image

Björn och Robban fick stå för dansen runt stången medan jag, Simon, Maria och Carina drack te, knaprade choklad och skrattade med (åt) dem.

Nu har Björn och Robban tagit sin tillflykt till bastun medan vi värmer oss framför brasan. Ikväll ska vi grilla.

Framme

Ja, vi är framme. Ett tag kändes det inte som ett självklart slut på den här dagen men jodå, vi är här.

image

Middag har avklarats liksom en påse AKO chok, vaggan står på tork vid kaminen wpid-wp-1434654424170.jpegliksom Björns fötter. Simon ligger på Björns ben och luftboxas, Carina går skeptiskt igenom sitt facebookflöde och jag smuttar på en slurk rödvin i en fåtölj vid fönstret.

Väskan har exploderat i vårt rum, och myggnätet från Bauhaus är uppsatt. Nu väntar vi bara på att Simon ska bli jättetrött så att vi kan gå och sova.
Ska bara bädda vaggan först… Glömde som sagt babynestet hemma, så vi får improvisera madrass. Kan nog hitta en platt gammal kudde nånstans.