En magisk midsommarkväll vid Siljans strand

Det magiska varma ljuset, som alltid tycks bildas när solen lyser på tallarnas röda bark, silas genom de höga trädens blygsamma kronor och träffar strandlinjen på andra sidan sjön. Vattnets låga vågor är lika blå som sommarkvällens ljusa himmel, men från bryggan syns att det skiftar i rödbrunt under ytan. Insekter dansar sin stigande och fallande kvällsdans över gräsmattan, och svalorna som bor under nocken flyger kors och tvärs ovanför. Det kvittrar i träden, en svag bris bär med sig doften från sjön. Det är midsommarkväll över Siljan.

Allt jag vill är att kila ner till stranden och hoppa ut på stenarna som ligger nästan som en brygga rakt ut i vattnet. Där längst ut vill jag sätta mig och andas i kvällen och – här kommer ett ord jag sällan använder – njuta. Det är inte ofta dylika möjligheter presenterar sig för mig, och – fler sällan använda ord – den fria delen av mig, den som släpper ut håret i höstvindarna och registrerar detaljer i naturen av ren kärlek, värker av längtan.

Men … den där andra delen av mig, den som alltid har sista ordet, påminner mig om mina pojkar som ligger och sover ensamma i härbret och som skulle kunna få för sig att trilla ur sina sängar, som natten till idag, eller gå ut i sömnen och försvinna i skogen. 

Är det sannolikt att de skulle försvinna i skogen på det sättet? Nej. Det är osannolikt att de gör mer än att mumla och sparka lite på väggen då och då. Det slår mig inte att Björn skulle kunna sätta sig hos barnen; han vill umgås med sin vän sådär som små barn gör omöjligt, och jag sa precis till honom att jag skulle gå och lägga mig. Nog skulle jag kunna sitta en stund vid vattnet, kom igen, vad skulle kunna hända? Det här ögonblicket kommer aldrig tillbaka! Men Modern lyssnar inte på sånt. Hon styr sina bara fötter över gräset mot det gamla härbret, klättrar uppför stegen och sätter sig i sin säng – och låter Den Fria i text begrunda vad hon missar.

Midsommar med förryckta nätter OCH tandsprickning

Stor tallrik

Det har varit mycket på tallriken de senaste dagarna, och även om vi har haft det trevligt/mysigt/kul/bra så har jag inte haft ett enda andetag för mig själv. Jag klagar inte, men vi behöver väl alla några små stunder för oss själva ibland och helst ska de inträffa när vi är tillräckligt vakna för att fatta att vi har dem.

Midsommar

Björn jobbade sin sista dag i torsdags, så nu är vi lediga tillsammans. Vi tog båten ut till landet sent på eftermiddan och gav barnen mat på båten. Allt gick bra, förutom att Adrian den dagen vägrade sova på förmiddan och alltså bara vilade efter lunch.

Vi nattade dem i vanlig tid, båda somnade, och som genom ett f***ing jäkla TROLLSLAG vaknade Adrian kl 01 och ville ICKE vara vaken på egen hand.

Jag la mig i gästrummet och försökte sova, men det var omöjligt. Adrian gastade i hela huset så att alla muskler i hela min kropp spände sig – det var typ bara panna och tår som rörde vid madrassen – Björn tog med honom ut i vagnen – ja, visa av förra helgens nattliga äventyr hade med oss singelvagnen i händelse av favorit i repris – och eftersom huset saknar tillräckligt antal pålar att vila på så sviktar altanen som en trampolin. Björns steg och vagnens dova hjulmuller mot plankorna; lågt när han var längst bort, och högt som om han körde vagnen I MIN SÄNG när de var på andra sidan väggen, tillsammans med Adrians motargument och Simons sjungande (han vaknade naturligtvis ibland) bidrog till att jag sov något mindre än Björn den natten. Kl 05 gav han upp och somnade.

Vi har fortfarande inte hunnit med att klippa gräset i år, så på morgonen fanns där en fin bana efter försöken att skaka ungen till sömns i vagnen över gräset.

God morgon, glad midsommar!

Själva midsommarafton var ändå mysig, trots sömnbristen. Jag tänkte att Adrians stökiga nätter kanske hade ett samband med att han sovit dåligt under dagen innan (ologiskt, precis som bebisar gärna är), så vi gick in för att han skulle få sina dagstimmar som han brukar.

Vi fick trots det tid att knalla iväg till midsommarfirandet i viken, där de hade rest stången på förmiddan och nu körde lekar och dans. Simon var fascinerad, och tyckte det var jättekul ända tills vi gjorde raketen och Björn fick springa in mot stången och hämta honom så att han inte skulle bli rädd.

På kvällen grillade vi, dvs Björn grillade, Simon tittade på från gungan (kolla klippet på instagram!), jag hanterade potatis och Adrian. Det blev inte riktigt som vi tänkt, men man får inte vara för hård med sig själv när man är sådär luddigt trött som vi var.

Björn och jag hann till och med dricka lite vin och moffa lite choklad innan vi gick till sängs tidigt med en färdig taktik: när Adrian vaknar och muckar så tar jag det helt enkelt för vad det är och går upp (det var min tur). Jag tänkte det kunde vara trevligt att gå ner till båthuset och titta på sommarnatten och mysa tillsammans – om man nu ändå vet att man kommer tvingas vara uppe på småtimmarna så kan lika gärna göra nåt trevligt av det – och sen framåt 04 eller så när jag inte orkar längre så väcker jag Björn och så får han ta över.

Det behövdes aldrig.

Pojken hade ju sovit normalt under dagen, så natten blev orolig men inte så till den grad att vi var tvungna att ställa oss på bryggan och betrakta fiskarna slå i vattenytan.

Han har fortsatt trenden med usla nätter sen vi kom hem i lördags, däremot. Tandsprickning är det definitivt, men han är också mer förkyld och rosslig och supersnorig.

Inatt är det min tur att sova bredvid vår lilla mullvad. Får se hur det går… Är lite beredd på att inte sova så mycket.

 

SaveSaveSaveSave

Midsommarhelgen

Historien bakom midsommar finns att se i en 13 minuter lång dokumentärfilm på SVT Play som jag inte lyckas dela så ni får länken här istället. Intressant FYI: Små grodorna är ursprungligen en fransk militärmarsch.


Jag ljög när jag sa att enda gången vi såg solen var på vägen hem. Vi såg den faktiskt under kvällspromenaden med en gallskrikande bebis med magknip kvällen innan också.vid havet

på bryggan på landet

Nu står och faller inte allting med solen förstås. Man kan dansa runt majstången i duggregn också, det handlar om hur man klär sig. Det finns inga dåliga kläder, eller hur var det?

I vilket fall som helst trivs vi lite bättre inomhus när det regnar, och Simon skrek till sig rejält med famntid både framför brasan, på pilatesbollen, i soffan och vid bordet av de vuxna med randiga tröjor.

randiga tröjor

Vi åker antagligen tillbaka nu till helgen igen, eftersom 1) jag har dåligt samvete över att vi lämnade diskmaskinen full precis innan Johans och Annes semester, 2) jag har dåligt samvete över att ha monterat ett halvt myggnät inne på toa (det blev över från vårt fönster, men tejpen räckte inte hela vägen runt inne på toa så jag vill ta med resten av nätet vi satte upp hemma), 3) vi vill komma igång och måla taket i rummet som så småningom kommer bli Simons eftersom vi ska lägga golv där sen under semestern.

Egentligen är det för att det är kul att fixa, och för att vi vill visa mamma landet för hon har ännu inte sett det.

Ni som ska ut i skärgården i sommar; se upp för fästingar, Robban och Maria fick flera under helgen.

Mot landet!

Jag hade en checklista, ändå lyckades jag åka ifrån avgörande saker för ett framgångsrikt firande; nubbe, babynest och frukostbröd.

image

Det är urtrist väder, och båten var 30 min försenad. Simon vantrivdes så det var bara att vända badbaljan uppochner, sätta sig på den och amma i duggregnet.

Återbesöket hos barnmorskan gick bra, fick massa beröm för förlossningen och tillsägelse att åka in mycket tidigare nästa gång eftersom det kommer gå mycket fortare då.
Sen pratade vi preventivmedel, och efter en kort diskussion satte hon in en kopparspiral. För oss som bara tål egenproducerade hormoner och har problem med latex är ju kopparspiral den ultimata lösningen – om man klarar sig undan komplikationer som extremt riklig mens och ökad mensvärk. Det visar sig.

image

Just nu sitter vi på båten. Simon i babyskyddet på bordet och jag vid fönstret med en absolut ljuvlig mensvärk, framför allt i vänster äggstock känns det som.
Barnmorskan sa att man kan få mensvärksont i början och att det kunde blöda lite, så jag köpte alvedon när jag kom ut från mottagningen men glömde bindor. Hurra.