Mamma räddade ett påslakan från min moster, som tänkt slänga det eftersom det skadats på nåt vänster i tvättmaskinen, och frågade om jag ville ha det. Eftersom jag länge tänkt sy sängkläder till Simons säng som fortfarande är i vaggstorlek så passade det bra.
Jag fick ut ett påslakan, 2 lakan och 2 ”örngott”. Man kan inte stoppa nån kudde i örngotten eftersom bebisar som sover i så små sängar inte behöver ska ha kuddar; de är mer som dreggel- och kräkskydd. Sedan var det lite tyg över så av bara farten började jag göra ett tygfack, en liten tygnecessär som ska hänga på utsidan av spjälsängen/vaggan där man kan stoppa reservnappar, extra kräklappar och öronproppar eller vad man nu vill ha där.
Jag visar 2 bilder eftersom jag inte kunde välja mellan ”verklighetstroget” och ”lite snyggare”.
Apropå ovan bilder så är det där sovfåret, Sleep Sheep, en jättebra uppfinning som vi inte har haft den minsta användning av hittills. I fåret sitter en ljuddosa som kan spela upp olika ljud (hjärtljud som låter jätteskumt, valsång, regn och vågor) i lugnande och sövande syfte, jag köpte det när Simon härjade för fullt i en av sina oräkneliga faser som hann gå över innan jag fick hem det. Det är dumt att fåret inte går att tvätta, det är inte gjort för att leka med och gnaga på, annars hade det kunnat vara till annan nytta istället. Men vem vet, jag tror fortfarande att den dagen kommer komma då jag tackar mig själv innerligt för att jag köpte det.
