Schabloner och textilfärg på enfärgade tröjor

Simons senaste långlöpande lek, eller vad man ska kalla det, efter rolleken där jag hette Anna och han hette Léon och var en hund (efter min vän Anna och hennes lilla chihuahua Léon), är att jag är ”mammakatt” och han är ”bäbiskatt”.

Simon says: Baby Cat!

I tid och otid, framför allt otid, kräver han uppmärksamhet så ihärdigt att jag till slut måste avbryta det jag gör – oftast är det att prata med någon annan än honom – och ge honom 100% fokus (med en touch av irritation):

”JA! Simon!  V a d   ä r   d e t ?”

Då ler han lite tillgjort blygt, dvs han tar på sig sin lekmin, vickar ena foten på tå mot golvet och säger:

”Mamma. Jag är bäbiskatt och du är mammakatt.”

Kattunge är inte ett ord som fått fäste hos honom än.

Så jag tryckte tröjor

Jag berättade härom dan om hur svårt det är för mig att få ner farten jag haft så länge, nu när jag inte har några stressfaktorer kvar, och att jag varit på skolan för att bland annat hämta lite grejer.

Jag passade på att använda skolans utrustning till att skära ut schabloner till att trycka på Simons nya neutrala tröjor med.

schabloner
Det Nyckfulla Skärbordet från 1983 skar ut katten långsammare än jag själv skulle ha gjort, men jag slapp ju krampen i nacken så det var det värt.

schabloner

För några dagar sen satt jag ute och målade tröjor under paviljongen. Riktigt mysigt var det, precis den sortens sak som jag önskar jag hade tid med ibland annars också.

Nu har färgen torkat, trycket har fixerats med strykjärn och en av dem ligger redan i tvätten igen.

Både jag och Simon är nöjda med resultatet. Katter fram och namn på ryggen.

Förlåt. Bäbiskatter fram och namn bak.

Andas? Vaddå ta det lugnt? Va??

Riverdance

Jag har inte gått in i väggen, jag bara riverdansar fram och tillbaka längs med den, så de e luuuuugnt…

Allvarligt, det är svårt att tagga ner efter en sån intensiv period som den jag har bakom mig nu. Jag är ledig sen i tisdags eftermiddag (redovisnings- och studiebesöksdag; full fart ända in i kaklet!) men jag känner mig konstant stressad fortfarande. Vi har visserligen en kompletteringsuppgift i ett grupparbete kvar att lämna in innan vi kan stryka ett streck över det gångna läsåret, men egentligen är det ju slut. Egentligen skulle jag kunna sitta och dricka isvatten i hängmattan hela dan, men det händer inte.

Inte än.

Tagga ner

Jag ska ge mig själv ett par dagar att ta det lugnt och komma i fas. Hittills har jag hunnit tänka ut ett gäng kreativa projekt, varav ett involverar utrustningen i skolan så jag åkte dit som om det var en vanlig skoldag igår för att liksom hänga lite där själv med Den Trasslande Printern och Det Nyckfulla Skärbordet.

Det Nyckfulla Skärbordet gör en katt.

Varför inte, liksom? Vem vill vara ute, när det är såhär fint varmt väder?

Tänkte jag ska använda dem att trycka namn och katter på pojkarnas nya neutrala tröjor, eftersom jag har stresshoppat barnkläder.

Stresshopping

Det gjorde jag ,eftersom jag helst inte tar på ungarna shorts och kortärmat när de ska till föris – vilket jag helst inte gör eftersom man då måste hålla på med så mycket solkräm eftersom den gnids bort var 5e minut, och personalen kan inte hålla reda på det – och alla byxor och långärmade tröjor de har är av den lite grövre vintermodellen och i mörka färger.

ta det lugntFun fact: de färgglada byxorna är storlek 98 till Simon, och de blåvita är storlek 86 till Adrian. Tror Simon får ha alla. När jag visade honom de färgglada randiga byxorna höll jag upp dem med en hand. Han rynkade pannan, letade ett ögonblick efter orden:

”Är det? En handduk?”

Pappa har precis varit uppe på besök i 2 dagar, och sin vana trogen hade han med sig lite kläder till barnen. Så tacksamma vi är att de gillar att göra så, han och Pia…! Har ingen bild på dem eftersom de flesta ligger i tvättmaskinen redan.


Lös tråd: tentan i marknadsföring som jag underlät att plugga till dagen innan, gick vägen. Ganska bra till och med. Nu är det som sagt bara en endaste liten enda grej kvar.

SaveSave

Nya förisbyxor av gamla kläder från vårrensningen

Nya byxor igen

Vet inte vad som händer med Simons brallor alltså, men det saknas nästan alltid rena byxor i hans skåp på föris. Det är jättemärkligt.

Så jag rensade i garderoben i helgen. Min, alltså. Insåg att jag är äldre och på en annan plats i livet än vad vissa av mina kläder antydde, så jag la dem i korgen för kläder som ska återvinnas till barnkläder.

Där fanns bl a

  • en svart tröja med silvertexten ”FROM 9 TO FIVE” – hoppas DET aldrig blir aktuellt, sämsta tiderna man kan ha om du frågar mig
  • en svart tröja med grått tryck MAKE ART NOT WAR
  • en mossgrön tröja med ljusrosa (vita, en gång i tiden) detaljer såsom blomster och bling. Den var av den liiiilla modellen, så tyget tog slut och jag jag fick skarva med sakurablommor (tror jag det är, älskar det tyget)
  • en grå HM-klänning strl L som jag fått av mamma en gång och som varit för stor ända sedan dess

De grå byxorna lider av en felberäkning på 3 cm i midjan, vilket innebär att de inte tillåter blöja om man vill ha dem i midjan så jag måste sprätta… dvs de ligger i en hög på golvet i ateljén.

Jag älskar att sy nytt till barnen av gamla kläder. Det är kul att de lever vidare, och varje byxa blir unik.

Nattskräcken är tillbaka

Adrians nattliga härjande för några veckor sen, som antagligen berodde på tandsprickning, verkar vara i återtågande. I natt vaknade han vid 03 och låg och brottades med först sitt eget täcke, sen nappen, sen den andra nappen han fick, sen mitt täcke, sen min hand, och sen ålade han över till mig och började försöka rygga in under min kudde, som en gråsugga.

Vid 04:22 gav jag upp och gjorde en flaska välling till honom. Det fick effekten av ett lysande humör, massa spontana leenden och skratt och ljudande av de vokaler som brutit sig in i repertoaren (a, o, u, ä – gärna i den ordningen men inget är skrivet i sten).

Vid 04:45 gick jag in till Björn, som jag vet kan fungera på 6 timmars sömn, och körde upp honom.

”Vah… Ska jag gå ut?” sa Björn.

”Om du vill. Jag tror att en barnvagnspromenad gör susen. Jag tänkte du kunde ta över nu så jag får sova 2 timmar till. Då får jag 4.”

”Oumf… Vah…? Ska jag lägga mig hos dig eller…?”

Det löste sig. Jag hoppas bara det inte blir lika illa som sist, då botten nåddes den natten då jag somnade första gången kl 04:45, väcktes kl 05:55 av nappfippel och väckarklockan ringde kl 07.

 

Eko VS hormonstörande. Läs, gråt, och ta ställning

Precis som jag skrev om mobilanvändningen framför barnen, så dömer jag ingen som inte gör som vi. Det jag vill säga är att man ska tänka efter, och ta ställning. Det här med att svamla på i okunskap tror jag inte ett dugg på.

Ekoanhängare

I och med att vi är en del av samhället så kan jag bara skydda mina barn från gifter till en viss gräns utan att gå all in, med isolering i skogen i självförsörjande jordskepp och hemundervisning, men vi gör vad vi kan utan att rubba tillvaron alltför mycket. Kalla oss lata ekoanhängare.

Här är några tips på saker man enkelt kan byta ut. Längre ner hittar du anledningar till varför det kan vara en bra idé att göra det.

Nappflaskor i glas

Det tråkiga med plastflaskor, förutom att det är plast som värms i micron, är att de repas lätt och blir svåra att hålla rena. Adrians flaska har 2 delar i plast (luftventil och ring), Simons har bara ringen i plast och höljet är i silikon. Såhär med facit i hand borde jag ha valt wide neck-flaskor (dessa är regular) för den här smalare modellen kräver lite övning för att inte hälla hälften av pulvret utanför. Men i övrigt är vi nöjda, dessutom är de mycket snyggare.

Simons flaska har naturligtvis åkt i golvet några gånger, men den har klarat det.

Bitring och kritor

Simon, sin vana trogen, stoppar fortfarande det mest i munnen så jag har dragit lite i bromsen när det kommer till kritor och sånt, men dessa i sojavax ska vara lindriga och dessutom lämnar de mycket färg efter sig på pappret (till skillnad från många andra kritor).

Det svämmar tydligen inte över av ekologiska bitringar på nätet men jag hittade ändå denna till Adrian. Inbyggd skallra (gula delen, avtagbar och tvättbar).

Tandborste och vattenglas

Tandborste i bambu och vattenmuggar till Simon. De åker ju gärna i golvet ibland som sagt.

Varför vi väljer eko

Det finns så mycket information, så oerhört många artiklar och forskning och propaganda för ett mer hållbart leverne och vi kan inte läsa allt. Här är några artiklar som jag snubblat över, som jag tycker är lätthanterliga. Det finns många andra, mer utförliga och, ja, bättre på många sätt förstås, för den som vill fördjupa sig. Detta nedan är bara att skrapa lite på ytan.

Det här med hormonstörande ämnen ska man nog inte ta så lätt på. Förvånansvärt många i vår bekantskapskrets har har haft mycket svårt att få barn, kan inte låta bli att undra om detta kan vara en av orsakerna.

Hormonstörande ämnen i plast

Naturskyddsföreningen har skrivit en artikel om allt vi behöver veta om hormonstörande ämnen – det är så att man blir mörkrädd; ”Idag är hormonstörande ämnen inte reglerade alls.” – och har lite konkreta tips på vad man kan göra för att undvika det värsta:

  • Ät ekologiskt. Du slipper då rester av hormonstörande kemiska bekämpningsmedel i din mat.
  • Skrota konserverna. De flesta konservburkar har en ytbehandling på insidan som innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol A. När det går, välj kartongförpackningar istället!
  • Gamla mjuka plastleksaker ska inte ärvas utan slängas, då de kan innehålla ftalater. T.ex. gamla dockor, däck till leksaksbilar och plastdjur. Med gammal menar vi här före år 2007.​

Vanliga gifter i hemmet

Elle skrev om 6 av de giftigaste sakerna i ditt hem:

  • Vattenflaskor
  • Matlådor i plast
  • Fläckresistenta mattor
  • Soffor
  • Teflonpannor
  • Konservburkar

Kemikalier i kläder

Naturskyddsföreningen har skrivit om 5 kemikaliebovar i kläder:

  • Kläder med antimikrobiell effekt – vad…? Visste inte att det fanns, och alltså vet jag inte om vi har såna kläder men jag skulle aldrig köpa det för egen maskin.
  • Vatten- och oljeavvisande impregneringar – använd fluorfritt. Ja, det är bara att ta tag i alla impregneringssprayer för skor som man samlat på sig och se över dem.
  • Plagg som innehåller formaldehyd – tex ”strykfritt”. Köp miljömärkta kläder så slipper vi fundera.
  • O-ekologiskt odlad bomull – det kan finnas spår av jordbrukskemikalier i det färdiga plagget. Alltså vad är det för värld vi lever i?

Citat från Naturskyddsföreningen:

Om ett tryck eller en beläggning luktar som en ”gammal plastanka” kan det vara ett tecken på att det innehåller ftalater.
Om plagget luktar fisk kan det innehålla formaldehyd.
Om plagget luktar ”kemisk” kan det till exempel vara antimögelmedel eller lösningsmedel som orsakar doften.
Lukten kan hjälpa dig på vägen, men alla otrevliga ämnen luktar inte. För att vara säker på att undvika hälsovådliga ämnen bör du köpa något som är miljömärkt eller som har en märkning där slutprodukten har kontrollerats. Miljömärkta textilier har granskats för många fler ämnen än vad lagstiftningen kräver.

Butiken har skyldighet att ge dig svar på frågan om en vara innehåller mer än 0,1 procent särskilt farliga ämnen, inom 45 dagar.
Om du är osäker på vad ditt nya plagg innehåller så tvätta plagget innan det används. Alla nya plagg som köps till små barn bör tvättas innan de används.


P.S.

Vi har inte alltid haft glasflaskor och metallmuggar, detta är prylar som söker sig in i vårt hem vartefter vi får upp ögonen för saker och ting. Vi har lång, lång väg kvar att gå innan vi kan säga att vi har ”rent” hus – om det ens är möjligt utan jordskepp.

Köpa barnkläder i Skåne gör man bäst på landet

Hovleverantören

Du kanske minns att jag berättat förut om alla kläder vi fått av pappa och Pia? Det är i vilket fall som helst ofantligt mycket, och det är förhållandevis sällan som jag behövt köpa något till barnen för egen maskin.

De berättade, då,  att de hittat en butik i närheten där de köper nästan alla kläderna.

”Han heter Kristofer, han som har butiken,” berättade Pia över facetime.

”Ja,” sa pappa, ”vi är där så ofta att vi får en kram när vi kommer dit nu. Vi kallar honom för våran hovleverantör, han är jättetrevlig!”

Hovleverantören får ett ansikte

Vi får nästan alltid grejer av dem när vi ses, och får nästan alltid höra om utflykter till Hovleverantören, så när det blev tillfälle att åka dit nu när vi var i Skåne för nån vecka sen så var det med förväntansfull entusiasm som jag packade bilen med barn, tillbehör, Pia och så pappa i förarstolen.

”Det tar en kvart ungefär,” sa pappa när vi rullade ut från garageuppfarten. Vartefter omgivningarna susade förbi på andra sidan bilrutan blev jag mer och mer fundersam. När all bebyggelse tillfälligt försvann utom synhåll, och jag försiktigt undrade om pappa kört vilse igen, kom det fram att vi inte alls skulle till ett köpcentrum.

Att köpa barnkläder på landet

Jag har alltid trott att Kristofers affär var en butik som så många andra, du vet en lite mindre barnklädesbutik i nån lite mindre galleria, eller på nån liten avsides gata i alla fall. Litet, skulle det hursomhelst vara. Ladan var inte så liten – eller, alltså jag har inte varit i många lador, då, men för att vara en butik var den inte så liten – och jag trodde det var stängt först. Soligt ute och dunkelt inne, du vet. Men pappa gick hemvant fram och drog upp dörren, och därinne möttes vi av Kristofer himself.

Pappas mobilkamera gör honom inte riktigt rättvisa.

Det var inga andra där så pappa stod och pratade med honom, Pia och jag knallade omkring på stället och vände och vred, grävde och pillade och kände på saker medan Simon letade sig fram till rithörnan.

Jag kände igen mycket, men en del var nytt. Det är en outlet så sortimentet beror på vad som finns tillgängligt för inköp. Jag gillar Bäbis kläder, de är färgglada och roliga och säljs så väldigt mycket dyrare på andra ställen.

Älskar bambu. Simon fick (bl.a.) en babyfilt i bambu som nyfödd, och det var den enda filten han inte lyckades sparka av sig på en gång.

Simon hittade nästan direkt lådan med bebismössor. Han kände igen dem – vi fick en sån när han var nyfödd, den ligger i Adrians korg nu – och drog på sig den utanpå sin egen mössa. Jag lät honom vara, de andra verkade glada att turas om att passa honom. Som en vallhund sprang han små varv i butiken med mössbanden vippande i farten och ropade ”PIA! PIIA!! MAMMA! MAAAMMAAA!!” för att hålla koll på oss.

Skörden blev 2 sparkdräkter till Adrian, 6 par halksockor och 3 par vantar till Simon. Och så mössan som Simon sprungit runt med, den fick vi på köpet. Jag vet inte vad som hände, men jag misstänker att han charmade omkull Kristofer – det är så det brukar vara.

Jag fick med mig lite kläder till mig själv också; en poncho, eller vad det nu kallas, i 100% merinoull som var nedsatt till 100 kr (från 2200 kr(!?)), en genomskinlig svart tunika i viskos, och en handbroderad klänning. Allt från märket Yours Truly som konkade 2015.

Aldrig kläder till fullt pris

”Jag köper aldrig kläder till fullt pris längre. Jag kan inte minnas när jag gjorde det senast,” sa pappa apropå utflykten till Kristoffer. Han brukar referera till sin morbror, som på sin tid var en framgångsrik och förmögen affärsman, som menade att den som köper något till fullt pris blir lurad.

Jag tror att det är lättare att göra så där, ”där” alltså inte i Stockholm eller storstan. Det finns jättemycket gårdsbutiker och skyffen och gömmor och egna små företag överallt bland åkrarna och fälten. I Stockholm finns tråkigt nog inte mycket utrymme för små företag, här finns mer stress och mindre tid och när man måste ha nåt så köper man det för att man inte upplever så mycket val.


Om du har vägarna förbi i närheten av Bårslöv, Hässlunda, Påarp eller Helsingborg så tycker jag att du ska ta och hälsa på hos Kristofer på Frillestad Outlet.

Deras hemsida med öppettider hittar du här, och deras facebook här.


Det är tråkigt att medvetna och rättvisa märken som Yours Truly inte klarar sig, men jag förstår att det är svårt för så dyra kläder att vinna konsumenter när vi lever i ett sådant extremt konsumtionssamhälle som vi gör.


ej sponsrat

Kattbyxor på HM-mönster

Ja jag pratade ju om att sy byxor av kattyget till Simon, så tänkte bara visa hur det blev. Först försökte jag fota honom med dem på, men han är fascinerande rörlig…

Sen satte han sig i bumbostolen han hade när han var mindre, och som nu är för liten (med tanke på att den är till för bebisar som ännu inte kan sitta utan stöd) men skam den som ger sig.

Sen skulle han UR den, vilket var ganska kul att bevittna.

Sen gav jag upp och tog av honom byxorna igen.

Kattbyxor

Fick även till ett par dregglisar innan tyget tog slut helt och hållet.

Hur sjutton gör man, när man inte kan sy?

Ja, jag har länge undrat hur det skulle vara. Tänk om jag inte hade haft nån symaskin?

Jag köpte ett par gravidbyxor på rean på Väla att ha på jobbet. De satt bra, de var framför allt jättesköna, men de var lite för långa. De hade haft perfekt längd för nån som trippar runt i högklackat, men det finns en anledning till att man inte ser många gravida med sånt trams på fötterna.

Jag sydde upp dem, det tog 10 minuter och det syns knappt, men om jag inte hade haft en symaskin så hade jag inte kunnat köpa dem… eller? Alltså hur gör folk som inte kan sy alls? Har de perfekta (”perfekta”) kroppar som passar i de flesta kläder, eller har de lägre krav på hur kläderna ska sitta på kroppen? Men det finns väl ingen som struntar i att de kliver med skorna på 4 cm tyg varje gång de sätter fötterna i marken.

Eller, tänk dig att du köper gardiner hem, sätter upp dem och inser att de är 10 cm för långa. Alltså sådär så att de liksom växer upp ur i en liten tyghög på golvet under fönstret. Det finns visserligen stryka-på-tejp för sånt, och det är kanske bara jag som tycker det känns väldigt… nödlösning. Det skulle inte bli snyggt på våra naturligt skrynkliga köksgardiner, till exempel.

Jag håller på och handlar vinterkläder till barnen på Tradera. Vissa saker får man lite billigare eftersom det måste sys i en knapp eller nåt. Vissa saker kan jag köpa i lite sämre skick och sedan fixa till dem själv. Nu behöver man kanhända ingen symaskin för att sy i en knapp, men du förstår kanske ändå vad jag menar (?).

Nu är min vanliga symaskin trasig. Jag vet inte hur den gått sönder, men den har börjat skava av övertråden ca 15 cm ovanför nålen, dvs inne i maskinen. Jag har provat att trä om maskinen, byta tråd, ignorera problemet och låta maskinen vila i en vecka i hopp om att den ska komma på bättre tankar, men inget av det funkar. Därför syr jag i den mån jag kan på overlocken, men ibland behövs en vanlig hederlig raksöm och nu står jag här och kliar mig i huvudet. Hur sjutton gör jag nu?

Planen är att googla fram instruktioner till hur man monterar isär maskinhuset så att man kan se och antagligen rätta till problemet. Det ska bara göras… och under tiden står alla småreparationer stilla.

utan-symaskin

 

Resultatet av dagens MVC-återbesök

”Din kropp gör precis som den ska,” sa min barnmorska idag när jag var där för återbesök efter förra veckan, och menade på att allt ser bra ut. Hon sa att när man väntar andra barnet så blir det ofta så att magen kommer väldigt fort. ”Direkt när man kissar på stickan och ser ett + sakta träda fram i fönstret så ploppar magen ut en liten bit.” Sedan tar det ett tag för magen, alltså den riktiga magen, inte den gamla gravidmagen då, att växa ikapp kurvan och det gäller alltså även min mage.

Det är sant, eller det var i alla fall så för mig. Det syntes mycket tidigare på mig att jag var gravid den här gången.

Skönt att höra att allt är som det ska. Även om jag inte oroade mig så är det skönt att bara kunna släppa det och gå vidare.

Idag var jag i centrum och handlade förskoleutrustning såsom krigsmundering för lervälling, -50 gradig vinter, översvämning samt ullsockar som gör att man ramlar om man springer med dem inomhus (dvs naturliga fartbegränsare) till Simon för en årslön och halva mina besparingar. Men jag berättar mer om det en annan gång.