Etikett: vardag

Jag sa ifrån på jobbet till slut

I månader har det pågått. Sedan 4 december har jag en blank sida i webbläsaren öppen. Det här har varit det längsta uppehållet i bloggens historia. Ofrivilligt, naturligtvis. Det har varit som när man tappat en välfungerande träningsrutin, och så ska man tillbaka upp i den. Det är inte så enkelt.

Att skriva den här bloggen gör mig gott, men i höstas växte jobbet i den riktiga världen till ett monster. Det gick inte att släppa monstret med blicken utan att det anföll, och bloggen fick vänta. Utan den extra energin bloggen ger så hamnade jag i underläge, och monstret styrde mitt liv i flera veckor. Jag förstod att jag skulle bränna ut mig om jag inte drog i nödbromsen innan jag inte längre hade något val, och en dag i oktober sa jag ifrån.

“Jag orkar inte,” sa jag till min 3-dagar-på-jobbet-nya chef. “Jag måste vila.”

“Ok,” sa hon. Sen sa hon: “Jag låter dig ta ledigt några dagar, men under den tiden vill jag att du kartlägger din arbetsbelastning så att vi kan se över den när du kommer tillbaka.”

Låt oss säga att hon inte förstod situationen. Låt oss säga att jag spenderat två månader på att brotta mig upp på fötter igen och samtidigt värja mig från en välmenande men fullständigt oförstående chef. 

Att acceptera olika på jobbet

Nu är det bättre. Tragiskt nog är beskrivningen av min vardag från förra året fortfarande likadan, med den enda skillnaden att jag oftast inte går upp och jobbar innan barnen vaknar på morgonen. 

Men det är faktiskt bättre. Mycket bättre. Jag och min chef är diametralt olika som personer, och vi har svårt att förstå varandra. Min nuvarande taktik är att inte fästa så mycket vikt vid vad hon säger, eller snarare hur hon säger det. Det är svårt, ska du veta, men jag är ändå säker på att hon menar väl. Jag kan kan lite luddigt säga att jag ser det hela – henne – som en livslektion, en pusselbit i bilden av mig. Hon är bara budbäraren.

Jag kan meddela också att Göran är tillbaka, och med honom kom min första text här på över tre månader.

Jag är så himla glad att ha dem tillbaka båda två.

God Jul! Ta hand om er 🎄

jobbet

Trots att jag mindes, så hade jag glömt

Precis som det är skillnad på att ”veta” och ”inse”, så är det skillnad på att minnas och minnas.

Jag har inte glömt hur det var att studera fulltid och ha småbarn hemma. Jag har inte glömt förra årets vabruari, frustrationen över att vabba från praktikplatsen på grund av en förkylning som aldrig verkade vilja ge sig, eller den dova känslan av chanslöshet att vara både en närvarande mor och en student på upploppet mot mållinjen.

Jag har inte glömt, och jag hoppas att jag aldrig gör det, men jag minns det mest i huvudet. Nu när jag börjat jobba igen, minns också hjärtat hur det kändes och jag kan meddela att det inte är ett angenämt minne direkt.

Jag återfinner obalansen i att vilja vara överallt; ”Allting-genast.nu,” som min far säger, och ”Välkommen till livet,” säger min mor rart.

Såhär kan jag förstås inte ha det, men det får ta sin runda lilla tid att hitta ett förhållningssätt till det livspussel som de allra flesta barnfamiljer antagligen brottas med, liksom en strategi för att alla ska trivas. JAG ska ju också trivas, här. Jag inser så sakta att det kanske inte handlar så mycket om att jag har dåligt samvete för min frånvaro, som att jag rätt och slätt saknar mina barn om dagarna.

Bild från i somras.

Som tur är verkar jag ha fått tag på ett jobb som är roligt, så det hjälper ju ganska mycket. Tänk om jag hade vantrivts, liksom. Ve och Fasa.

Dagsformen i kattbilder

Dagsformen är av varierande grad här hemma… och när man tänker efter, inte något som egentligen kan definieras som något som gäller över en hel dag.

Simon

Simon avverkar hela känslospektrat varje dag, men han gör det intressant genom att vara fullständigt inkonsekvent i sina humörskiftningar. Han har noll problem med att blanda skratt och gråt, växla viskningar med avgrundsvrål, slåss och kramas, hjälpa och stjälpa (med flit) och allt, helst, i en kombination som känns ny för dagen.

Adrian

Adrian tar efter sin storebror lite grann, men han är inte där ännu. Han nöjer sig med att bara plötsligt inte vilja (infoga valfri grej), förvandlas till en korsning mellan kokt spaghetti och elektrisk korkskruv, kasta huvet bakåt och gasta sig högröd.

Han fick sitt första regelrätta hysteriska utbrott, version copy-paste från min egen barndom, härom kvällen. Han skrek sig hes, inget hjälpte. Efter ett tag tappade han rösten lite grann, men skrikväste tappert vidare som den krigare eller gremlin han verkar vara född till.

Jag tittade på honom och kände bara medlidande, för jag minns hur de där utbrotten känns. Och att jag minns dem innebär förstås att jag höll på upp till… 4 år? 5? 10??

Björn

Björn är förkyld. På bättringsvägen dock; han meddelade lyckligt igår morse att han kunde andas genom näsan hela natten.

Jag

Ja, jag är frisk och mina humörsvängningar är mer implosiva än explosiva. Länge leve PMS och kombon med ovan nämnda prylar.

Jag är pälsdjursallergiker och har aldrig haft nåt djur. Tycker det saknas djur (med päls på) här så jag kompenserar med att översätta tillvaron, som jag ser den, i kattmetaforer:

Adrian, kl 05:40.

Adrian får dricka mjölk själv ur ett glas till frukosten. Resultatet blir därefter.

Simon, när jag stänger av barnsångerna på youtube för att vi ska gå till föris.

Simon, på väg in genom ytterdörren till föris.

Adrian, på väg in genom ytterdörren på föris.

Simon, när det är hans tur att klä på sig på föris för att gå hem.

Simon, på förisgården, när jag lyckats få ut honom genom ytterdörren men inte ner i vagnen.

Båda två, efter middan och innan läggning.

Bildkälla, Unsplash och Google.

Vattenläckage hemma

På kvällen, samma dag vi kom hem från landet, satt jag och ammade Simon i sängen och insåg, sådär som man gör när ett ljud funnits där en stund och man plötsligt blir medveten om det, att det rann vatten någonstans. Björn hörde det också och kollade alla kranar, men det visade sig att det var varmvattenberedaren som valt att säga till på skarpen. Den har småläckt ett tag redan så vi har haft vattnet avstängt när vi varit borta, men nu rann det som ur en fullt öppen utomhuskran.

image

image

Dagen därpå beställde vi en ny likadan, för det fanns knappast tid att göra någon grundlig research.

ölandspromenad

Igår åkte vi hem från Öland, resan gick bra men jag saknar redan promenaderna. Idag var det 2 gubbar här och installerade den nya frånluftvärmepumpen/varmvattenberedaren, och imorgon åker vi vidare mot Höga Kusten och moster Catrine.

Handbromssladd på hemmaplan, med andra ord 🙂

ny frånluftvärmepump

 

Knappt styrfart på vardagen

Jag har inte tränat på 4 månader och måste nu medge att min kropp håller på att rasa samman som resultat av detta – i kombination med graviditet/förlossning/amning/sömnbrist/isolering, förstås.

Men som jag brukar säga, eller snarare repetera som ett sorts ihåligt mantra för mig själv (och andra); om man inte trivs får man se till att göra nåt åt det. Man kan inte bara slänga sig på rygg och gnälla.

Nu har jag känt mig sänkt i flera dagar och har dessutom ont i både rygg och knä (gammal skada), så då får jag väl börja där.

Träning.

Yeeey.

Det är alltid så svårt att komma igång, att skapa träningsrutinen i vardagen. Speciellt nu när min vardag helt saknar styrsel, jag menar jag har ju för fan knappt styrfart. Gaah.

krypträningSats har tydligen barnpassning för barn som är minst 3 månader. Jag tänkte ta mig dit idag men då har Simon en usel dag, antagligen som kompensation för den braiga dagen igår, så jag törs inte. Inte idag. Kanske imorgon.

Istället har jag kämpat med att få honom att sova så att jag kan träna själv lite grann, men han var inte alls med på noterna och körde kombinerad kryp- och gapträning tills vi ÅTERIGEN hamnade i soffan.

Kvällspapegoja

Det kommer mer och mer nya ljud ur sonen, bara ikväll har han presenterat en hel uppsättning framgångsrika papegojimitationer som jag inte fått ta del av dagtid.
Lite avis blir jag när han i sin pappas famn plötsligt skrikskrattar och för en allvarlig monolog med honom på sitt nya fågelspråk.
Ah, spela roll. Jag har honom i ansiktet (typ) hela dagarna så jag kan gott stå i köket och koka fisk i tomatsås en stund.

fisk i tomat