Dagsformen i kattbilder

Dagsformen är av varierande grad här hemma… och när man tänker efter, inte något som egentligen kan definieras som något som gäller över en hel dag.

Simon

Simon avverkar hela känslospektrat varje dag, men han gör det intressant genom att vara fullständigt inkonsekvent i sina humörskiftningar. Han har noll problem med att blanda skratt och gråt, växla viskningar med avgrundsvrål, slåss och kramas, hjälpa och stjälpa (med flit) och allt, helst, i en kombination som känns ny för dagen.

Adrian

Adrian tar efter sin storebror lite grann, men han är inte där ännu. Han nöjer sig med att bara plötsligt inte vilja (infoga valfri grej), förvandlas till en korsning mellan kokt spaghetti och elektrisk korkskruv, kasta huvet bakåt och gasta sig högröd.

Han fick sitt första regelrätta hysteriska utbrott, version copy-paste från min egen barndom, härom kvällen. Han skrek sig hes, inget hjälpte. Efter ett tag tappade han rösten lite grann, men skrikväste tappert vidare som den krigare eller gremlin han verkar vara född till.

Jag tittade på honom och kände bara medlidande, för jag minns hur de där utbrotten känns. Och att jag minns dem innebär förstås att jag höll på upp till… 4 år? 5? 10??

Björn

Björn är förkyld. På bättringsvägen dock; han meddelade lyckligt igår morse att han kunde andas genom näsan hela natten.

Jag

Ja, jag är frisk och mina humörsvängningar är mer implosiva än explosiva. Länge leve PMS och kombon med ovan nämnda prylar.

Jag är pälsdjursallergiker och har aldrig haft nåt djur. Tycker det saknas djur (med päls på) här så jag kompenserar med att översätta tillvaron, som jag ser den, i kattmetaforer:

Adrian, kl 05:40.
Adrian får dricka mjölk själv ur ett glas till frukosten. Resultatet blir därefter.
Simon, när jag stänger av barnsångerna på youtube för att vi ska gå till föris.
Simon, på väg in genom ytterdörren till föris.
Adrian, på väg in genom ytterdörren på föris.
Simon, när det är hans tur att klä på sig på föris för att gå hem.
Simon, på förisgården, när jag lyckats få ut honom genom ytterdörren men inte ner i vagnen.
Båda två, efter middan och innan läggning.

Bildkälla, Unsplash och Google.

Vattenläckage hemma

På kvällen, samma dag vi kom hem från landet, satt jag och ammade Simon i sängen och insåg, sådär som man gör när ett ljud funnits där en stund och man plötsligt blir medveten om det, att det rann vatten någonstans. Björn hörde det också och kollade alla kranar, men det visade sig att det var varmvattenberedaren som valt att säga till på skarpen. Den har småläckt ett tag redan så vi har haft vattnet avstängt när vi varit borta, men nu rann det som ur en fullt öppen utomhuskran.

image

image

Dagen därpå beställde vi en ny likadan, för det fanns knappast tid att göra någon grundlig research.

ölandspromenad

Igår åkte vi hem från Öland, resan gick bra men jag saknar redan promenaderna. Idag var det 2 gubbar här och installerade den nya frånluftvärmepumpen/varmvattenberedaren, och imorgon åker vi vidare mot Höga Kusten och moster Catrine.

Handbromssladd på hemmaplan, med andra ord 🙂

ny frånluftvärmepump

 

Knappt styrfart på vardagen

Jag har inte tränat på 4 månader och måste nu medge att min kropp håller på att rasa samman som resultat av detta – i kombination med graviditet/förlossning/amning/sömnbrist/isolering, förstås.

Men som jag brukar säga, eller snarare repetera som ett sorts ihåligt mantra för mig själv (och andra); om man inte trivs får man se till att göra nåt åt det. Man kan inte bara slänga sig på rygg och gnälla.

Nu har jag känt mig sänkt i flera dagar och har dessutom ont i både rygg och knä (gammal skada), så då får jag väl börja där.

Träning.

Yeeey.

Det är alltid så svårt att komma igång, att skapa träningsrutinen i vardagen. Speciellt nu när min vardag helt saknar styrsel, jag menar jag har ju för fan knappt styrfart. Gaah.

krypträningSats har tydligen barnpassning för barn som är minst 3 månader. Jag tänkte ta mig dit idag men då har Simon en usel dag, antagligen som kompensation för den braiga dagen igår, så jag törs inte. Inte idag. Kanske imorgon.

Istället har jag kämpat med att få honom att sova så att jag kan träna själv lite grann, men han var inte alls med på noterna och körde kombinerad kryp- och gapträning tills vi ÅTERIGEN hamnade i soffan.

Kvällspapegoja

Det kommer mer och mer nya ljud ur sonen, bara ikväll har han presenterat en hel uppsättning framgångsrika papegojimitationer som jag inte fått ta del av dagtid.
Lite avis blir jag när han i sin pappas famn plötsligt skrikskrattar och för en allvarlig monolog med honom på sitt nya fågelspråk.
Ah, spela roll. Jag har honom i ansiktet (typ) hela dagarna så jag kan gott stå i köket och koka fisk i tomatsås en stund.

fisk i tomat