Ångest

på gymmetJag sitter på träningscykeln på Sats och nej, Simon är inte på Minisats. I wish. Jag var här med honom i förmiddags men då var det fullt. Tydligen räknas varje barn under två år som två barn.

Mamma slutade tidigare på jobbet och kom över, så jag hann precis hit innan kl 16 då min tillåtna närvarotid går över (jag har billigaste abonnemanget som gick att få innan de slutade sälja det).

Nu sitter jag och cyklar försöker cykla av mig ångesten över att ha lämnat Simon när han sov. Visst, mamma är där, det är lugnt.

Men han kanske vaknar.

Han kanske vaknar och fattar att jag inte är där.

Han kanske vaknar och fattar att jag inte är där OCH ÄR HUNGRIG.

Jag kanske kommer hem till en hjärtskärande förtvivlad pojke och en desperat mormor som tycker jag borde ha väckt honom för att mata innan jag drog.

Jag fattar att det här är jobbigare för mig än nån annan inblandad och att det är nyttigt för mig. Jag måste lära mig att slappna av och lita på att ungen överlever utan mig i 45 minuter.

Men just nu är det jobbigt. Skitjobbigt.

 

Knappt styrfart på vardagen

Jag har inte tränat på 4 månader och måste nu medge att min kropp håller på att rasa samman som resultat av detta – i kombination med graviditet/förlossning/amning/sömnbrist/isolering, förstås.

Men som jag brukar säga, eller snarare repetera som ett sorts ihåligt mantra för mig själv (och andra); om man inte trivs får man se till att göra nåt åt det. Man kan inte bara slänga sig på rygg och gnälla.

Nu har jag känt mig sänkt i flera dagar och har dessutom ont i både rygg och knä (gammal skada), så då får jag väl börja där.

Träning.

Yeeey.

Det är alltid så svårt att komma igång, att skapa träningsrutinen i vardagen. Speciellt nu när min vardag helt saknar styrsel, jag menar jag har ju för fan knappt styrfart. Gaah.

krypträningSats har tydligen barnpassning för barn som är minst 3 månader. Jag tänkte ta mig dit idag men då har Simon en usel dag, antagligen som kompensation för den braiga dagen igår, så jag törs inte. Inte idag. Kanske imorgon.

Istället har jag kämpat med att få honom att sova så att jag kan träna själv lite grann, men han var inte alls med på noterna och körde kombinerad kryp- och gapträning tills vi ÅTERIGEN hamnade i soffan.

Soffpotatis

Hittills har jag hanterat dötiden genom att kolla på tv eller se serier (Sense8, Game of Thrones, Blacklist, Modern Family, the Returned m.fl.) men med det vackra vädret ute så känns det förkastligt. Alltså — snilleblixt! — kom jag på att jag är dum. Som inte läser böcker, alltså.

A song of ice and fire

Jag ska börja med A Song of Ice and Fire (Game of Thrones). Björn har dem på kindle och det är dags att jag lär mig hur min egen kindle fungerar äntligen; det är ett projekt som jag skjutit på i ett år eftersom jag ändå inte haft mycket tid att läsa, men nu börjar det som sagt bli aktuellt. Egentligen borde jag läsa dem på franska för att hålla språket igång, men originalspråk är att föredra när man är språkkänslig — vilket jag önskar att jag inte var eftersom jag då kanske hade klarat av att läsa längre än till sidan 48 i 50 Shades of Grey.

Simon får lära sig att sova sina längre stunder utomhus också, och inte bara på mig i soffan.

Herregud vad less jag är på den här soffan.

effektiv mamma

Inför midsommar

Vi undvek midsommar förra året, jag har för mig att det var på grund av dåligt väder och allmän olust, men i år blir det annorlunda.
Landstället ute i skärgården ärvde Björn tillsammans med sin bror, och de turas om att ha midsommarafton där ute varannat år för att undvika diskussion.

I år är det vår tur. Det väntas 13 grader och regn, hela 3 grader kallare än vanlig ordning, men jag längtar ändå. Stället är av den där sorten som är vackert i alla väder. Apropå vädret så fattar jag inte varför folk i Stockholm är besvikna, det är som att bli besviken över att behöva stå i kö i kassan på Ikea. Är det inte lättare att ta det för vad det är, dvs en regel, och bli glatt förvånad om solen lyser på midsommar istället?

jag längtar till sommaren

Den här bilden tog vi på landet en tidig morgon i september förra året. Jag var illamåendegravid men myntate gick ner och vem trivs inte med den utsikten?

Vi åker ut på torsdag och kommer hem på söndag. Robban och Maria kommer och gör oss sällskap fredag till lördag. Carina, Björns faster, bor hos oss sen igår och är med oss till på söndag innan hon åker hem till Åre igen.
Idag ska jag gå och handla mat till alla innan pappa kommer förbi kl 15 för sen ska vi på middag hos mamma kl 18.

Busy day.

En bra dag

Idag har varit en bra dag. Det var varmt, typ, och soligt. Simon bröt ihop där efter frukost men då, förstår ni, DÅ la jag honom i vagnen och körde honom fram och tillbaka på gräsmattan tills han lugnade ner sig. Det tog hela 5 minuter, sen sög han intensivt på nappen medan jag parkerade vagnen under trädet och tejpade fast lolaloo på handtaget. Sen var ungen glad, tyst och vaken i 2 timmar. Varje gång jag tittade till honom låg han där och viftade och tittade på lövverket ovanför, och flinade mot mig 🙂

lolaloo under trädet

Under tiden gav jag mig på busken, som ingen vet vad det är för sort, på vägen mot garaget och ryckte ogräs mellan stenplattorna. Och putsade benen i solen.

Som sagt, en bra dag.

Sen blev vi i och för sig tvugna att ligga inne på soffan halva eftermiddagen eftersom jag är Simons dagsäng, men jag har börjat kolla på Sense8 på Netflix så det är inte svårt att ligga kvar när han väl somnat…

Björn är på aw ikväll och fortfarande inte hemma, men nattning och allt har gått bra ändå. Lugnt, liksom. 😎

https://youtu.be/b2nj_EbkRMY

Länge leve poddarna

Jag har aldrig gillat att promenera, det har väl hänt nån gång att andan fallit på men som regel tycker jag det är tråkigt.
Med sällskap går det bra, men det är ont om sånt dagtid.
Simon behöver ju å andra sidan komma ut, så jag har liksom inte haft så mycket till val.
Jag kan inte lyssna på musik när jag går med honom, för då hör jag honom inte om han börjar gny, MEN man kan lyssna på poddar 🙂

Poddarna är en ny upptäkt för mig, ett sekel efter alla andra. Jag har känt till begreppet men aldrig tagit tag i det själv, men nu har jag alltså kommit igång. Jag kan gå i timmar om jag lyssnar på en bra pod, som tex P3 Dokumentär om de von Sydowska morden. Ah det finns så mycket intressant att lyssna på!
Som konsekvens av detta fick jag just ett sms:
hälsningar telenor

Jag streamar. Dåligt. Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare med detta, för i den här takten kommer 4 GB inte heller räcka.
Kanske kan man ladda ner avsnitt på förhand. Får kolla det.

Försök vara effektiv

Mina dagar kretsar runt Simon, han har ingen riktig rytm ännu och det går inte att planera några större saker eftersom man aldrig vet om han ska sova 30 min eller 4 timmar. Nu har han en period där han bara sover mer än 30 min om han ligger på mig (förutom på nätterna). Ungen behöver ju sova, så jag lägger mig lydigt och försöker vara effektiv ändå.

Blandad framgång.

Från fail till färdig babymobil

mobilfailOvan bild handlar om hur det blir när man försöker gå från idé till slutresultat utan att bocka av diverse nödvändiga steg på vägen. När man sovit på saken och tar sig själv i kragen blir det såhär:

babymobil 1

Tejp. Länge leve tejpen.

babymobil 2

babymobil 3

babymobil 4

babymobil 5

Lite osäker på paljetterna och det svarta tyget… Figurerna ska fästas ordentligt, lejonet ska ersättas av en speldosa och så. Alla figurerna utom lejonet kommer från mammas resa till Krakow. Tyvärr är deras hemsida bara på polska, men ändå; deras visitkort:welnaibawelna