Årssammanfattning 2018

Det börjar kännas långrandigt att redogöra för vad som sannolikt i många småbarnsfamiljer skulle kunna betraktas som normaltillstånd på sjukdomsfronten i krokarna kring februari, så jag tänkte mig en tillbakablick till ljusare tider med ett inlägg sent omsider tillägnat 2018. För finns det något bättre, när energin lyser med sin frånvaro och allt man vill göra är att bädda ner sig och netflixa sig genom tillvaron, än favoriter i repris? Tänk glada tankar, var det nån klok person som sa en gång.

Glada tankar

Detta är ett hopkok och nedkok av förra årets publicerade inlägg. Ut ur mängden står sådant som lästs mer än annat, och sådant som jag tycker känts mest och/eller bäst.

De listas utan inbördes ordning, eftersom det skulle bli så onödigt komplicerat för mig. Idag kör vi stenhårt på minsta motståndets väg.

Till slut blev jag desperat

Ok, det här handlar förvisso om ännu en i raden av alla ofrivilligt händelserika nätter, men jag är glad för inlägg som detta, eftersom jag annars skulle glömma hur vi faktiskt haft det mellan varven.

When men take their part; därför ska mina pojkar bli feminister

Jag brukar undvika att ta ställning så här öppet, av många anledningar. Jag vill bland annat undvika missförståndet att jag dömer andra som inte väljer att göra precis som vi. Men problemen som eldar på feminismen försvinner inte av sig själva. Precis som med miljöattityden så spelar det här roll på individnivå, och därför är det helt enkelt så, att vissa saker måste sägas.

Varför, mamma, varför är det så? Varför?

Nu har även Adrian börjat med det där. I motsats till sin bror så lyssnar han ännu inte så noga på svaret – men han har förstått att detta är frågornas fråga att ställa.

Att manipuleras (och besegras) av tvååringens järnvilja

Dessa utbrott från avgrundens rand är mer sällsynta nu än de var för några månader sen, men det sliter fortfarande lika hårt i hjärtat. Härom kvällen var det värre än det brukar, eftersom båda två vrålade hysteriskt i kör genom nästan (nästan!) hela läggningsproceduren i badrummet.

Ibland undrar jag om kalabaliken hörs ut, alltså utomhus, och hoppas att ingen ska höra dem för de låter ju som om vi begick lagbrott på löpande band. Även fast jag vet att det är samma för alla småbarnsföräldrar, så blir även jag illa till mods när jag hör andras barn låta så där. Det är väl som det ska vara, jag antar att det är vad vrålen är till för (?); att göra att andra föräldrar kastar dömande blickar på ens egna, så att de kanske upphör med alla så kallade nödvändigheter.

Läggningsrutiner och orättvisor

På samma tema, dvs temat hopplösa kvällar med motig läggning, så läser jag om hur våra läggningsrutiner såg ut förra sommaren. Jag minns när jag läser det, men jag hade i ärlighetens namn glömt att det var sådär så sent som i somras. Det känns som minst 18 månader sedan.

Han blev frisk lite för fort

Känns verkligen avlägset, såhär i efterdyningarna av vabruari, att en sådan tanke någonsin kan ha blixtrat till här, men det har den uppenbarligen och jag minns ju varför: jag hade egentligen ingenting bättre för mig, och vi hade det urmysigt. Inga kräkningar, ingen diarré, bara vanlig hederlig förkylning mitt i högsommarvärmen i ett par dagar.

Simons napp funkar inte

napp

Jag älskar när barn, särskilt mina, presenterar sina egna genialiskt uttänkta förklaringar på saker och ting. Det är fullständigt förtjusande att få lära sig av dem hur öronen är fästa vid huvudet, på vilket sätt kramar är hårdvaluta eller hur en napp kan sluta fungera utan att vara trasig.

Svart sotning

Vi har smarta skator i grannskapet. Smart indeed … Sen kan man dryfta hur jäkla smart det var att trilla ner i skorstenen från början, men jag har lyssnat väldigt mycket på P3 Historia på sistone så jag tänker att det kan ha varit en komplott.

Borta från barnen på mammagåva

Behöver mor i huset lite egen tid i lugn och ro, på en plats där tankar får tänkas till slut och kanske en hel natts sömn? This is the way to go.

Bildkälla: Sparadiset

Mammatrams fyllde 3

Mammatrams är ett par månader äldre än Simon, så det är lätt (för mig) att hålla redan på åldern.

Egoistisk mamma tar sitt barn till förskolan trots ALLT

Minns du när jag fick en vass kommentar om att jag tog Adrian till förskolan trots rådande omständigheter? Det här var då.

Fick för övrigt en kommentar på det här inlägget från nån på Facebook, som var arg för att jag kallade en annan mamma egoistisk när vi inte visste VARFÖR hon hade gjort som hon hade gjort.

JAG är naturligtvis den egoistiska mamman det rör sig om. Älskar när folk på riktigt tror att det är typ samma sak att läsa en enda kort rubrik, som att läsa tillhörande text på 1048 ord. Love it.

När romantiken i småbarnsföräldraparet ställs på sin spets

På samma Alla Hjärtans-tema som nyligen berörda video om vad nyblivna mödrar egentligen vill ha, så träffade jag och Björn mitt i prick när vi förra året (liksom i år, liksom sannolikt många år framöver) fokuserade på vad som faktiskt är viktigt.

Skogspromenad, sista dagen på sista föräldraledigheten


Bebistidens allra sista dag. Sentimentalt och lättat på samma gång, jag är fortfarande kluven där. Bebistiden är kämpig, men också så otroligt fin mellan varven så jag är återigen glad att jag har bloggen som kan återberätta för mig hur det faktiskt var.

Det var det

Så, med dessa ord stänger vi sentimentalt dörren om 2018. Det nya året, som inte är så nytt längre, rullar fortfarande omkring på backen efter en spektakulärt krånglig start. Senaste budet är att Adrian är tillbaka på förskolan efter sin förkylning men istället åkte jag hem tidigare från praktiken igår eftersom jag mådde som den där skatan i skorstenen.

10 mest lästa under 2017

2017 i backspegeln

Det är märkligt nog inte förrän nu, i nya årets startgropar, som jag kan se tillbaka och reflektera över vad tusan som hände. 2017 är slut och vardagen är redan tillbaka med en örfil, i alla fall för oss.

Jag vill inte säga om det har varit ett bra eller ett dåligt år, för det har känts som ett nödvändigt och oundvikligt år oavsett. Vissa saker måste man bara igenom. 2017 har bjudit på (diplomatiskt kallade) utmaningar av dittills okänd kaliber, projekt av oväntade omfattningar, omvälvande livsval och bitvis överjävlig motvind. Å andra sidan har vi haft tunga motvikter till allt det kämpiga, och vi har lyckats med mycket och kommit framåt en bra bit på vägen.

Som sagt. Nödvändigt och oundvikligt. Mycket av det jag syftar på har fått stanna offline eftersom det inte bara är mitt att dela, men tro mig, du missar inget.

Mammatrams 2017

2017 har jag varje månad gjort en sammanfattning på förra månadens mest lästa inlägg. Det är en ny grej (för mig, då). Det ena ger det andra, så nedan följer min årssammanfattning.

Googlevänligt

Jag har varit bättre på att göra mina inlägg SEO-vänliga under 2017 – jag hoppas det inte känts av alltför mycket?

Det har lett till att fler bloggbesökare hittar hit via sökmotorer. Resultatet blir fler sidvisningar, och det är sidvisningar som anger vad som “lästs”.

Jag har inte kunskap nog för att läsa ut om de som hittar till respektive inlägg stannar ett par sekunder eller om de studsar ut lika snabbt som de kom, så därför är kanske den här listan lite skev.

Saknar du nåt?

Finns det nåt inlägg som du saknar här? Nåt du minns att du har läst och som du tyckte om? Snääälla säg till! Lämna en kommentar, eller skicka ett mail – jag lägger inte ett kontaktformulär i slutat för att göra det enkelt för dig. Det betyder mycket för mig att höra vad du tycker.

Här kommer de alltså;

Mina 10 mest lästa under 2017

Det var svårt att avgöra vilka de är. Alla stammar inte från 2017, vissa är inte inlägg, och vissa är recept, för att ta några exempel. Jag har valt att inte begränsa, eftersom jag aldrig gjort en årssammanfattning tidigare.

1.

Att knyta an med andra barnet

Jag är glad att jag skrev den här texten, för det är nåt jag verkligen inte vill glömma.

2.

Ny regel hemma: Mobilvett framför barnen

Jag säger inte att alla borde göra som oss, men alla borde tänka efter och göra ett medvetet val.

3.

Förlossningsberättelse

Första barnet. OBS! Inga trauman, inga svårigheter utöver det oundvikliga i barnafödandet.

4.

Köpa barnkläder i Skåne gör man bäst på landet

Som en vallhund sprang Simon små varv i butiken med mössbanden vippande i farten och ropade ”PIA! PIIA!! MAMMA! MAAAMMAAA!!” för att hålla koll på oss.

5.

Förlossningsberättelse – andra barnet

Andra barnet. Inga trauman här heller. Lite mera ursinne och dramatik från min sida, däremot.

6.

Påskserien del 1: Fika på Kanaans café

Det var en bra dag. Det var på den tiden jag var föräldraledig… *sentimental suck*. Jag har råd att vara sentimental över sånt nu, eftersom jag vet att jag inte kommer behöva stå för det igen.

7.

Här kör vi med krambaserat föräldraskap

Inget säger ”jag älskar dig” så som en kram kan göra. Jag tror på krambaserat föräldraskap. Man kan aldrig få för många kramar.

8.

Sous-vide fläskytterfilé

Det är ett recept, liksom. Ett svinbra recept, visserligen, men ändå, det är bara ett recept!

9.

15 dagliga konflikter och minst en oemotståndlig stund

Hela 2017’s alla dagar platsar under den rubriken. Det är svårt som långsur vuxen att bli riktigt arg, men att sen klara av att släppa det. Jag måste ju släppa det när fighten är överstökad och vi är vänner igen, för annars skulle jag vara arg på honom jämt och det GÅR ju bara inte.

10.

Budgetvagnhelvetet får barnvagnsskidor

Minns du hur mycket snö vi hade förra vintern? Det var helt galet. JAG blev galen också, tyvärr, men det var inte mitt fel.

Saknar du ett inlägg på listan?

Finns det nåt inlägg som du saknar här? Nåt du minns att du har läst och som du tyckte om? Snääälla säg till! Lämna en kommentar, eller skicka ett mail.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSaveSaveSave

SaveSave

SaveSave