Treårsåldern är brutal, på så många plan, men det finns en underbar charm hos den här oskyldiga perioden i barns liv då de försöker få ordning på och gärna använda sånt de precis ”lärt” sig. Adrian delar frikostigt med sig av sin världsbild, och den är för go. Här är några exempel:
Jag retades med honom, höll fast och kramades och sjöng komama*. Han blev sur:
”Mamma sluta, du får inte göra så med mig, för jag har en känsling i örat.”
”En känsling? Oj, hur ska vi få ut den då?”
”Det går inte för den sitter allra längst in.”
”Aha, måste den vara kvar där då?”
”Ja, så du måste vara försiktig med mig, förstår du.”
”Mamma, veeet du, faaaktiiiskt, jag har stensler i magen.”
”Stensler? Vad är det?”
”Det är bra för det betyder att all luft har kommit ut,” berättar familjefilosofen matter-of-factly med sin vanliga undervisande lilla hand i luften.
Jag försökte torka hans händer efter maten, innan han skulle gå från bordet. Vi gör alltid det. Adrian blev vansinnig:
”JAG BESTÄMMER ÖVER MIN KROPP!!”
Jo … Förvisso.
Adrian klättrar i ett träd, jag hjälper Simon som står och kissar i en buske. Plötsligt skriker Adrian från trädet:
”HJÄÄÄÄLP!! MIN HALS HAR GÅTT I BAKLÅS!!**”
Det är vackert och varmt vårväder. Vi har varit ute på cykeltur, Adrian och jag. På vägen hem börjar han sjunga, och när vi svänger in på vår gata höjer han volymen och skriksjunger glatt och helhjärtat åt alla grannar han ser hela vägen fram till vår uppfart:
”KOM UT OCH DANSA! UPP MED HÄNDERNA! KLAPPA TAKTEN ETT TVÅ TREEE!***”
Pojkarna har fått varsin köpt smoothie som de sitter och smuttar på efter maten. De njuter ljudligt båda två. Förpackningarna har inga bilder, så vi frågar dem vad det är i deras smoothies.
”Adrian, vad är det för frukter som din smoothie är gjord på, tror du?”
”Vet inte.”
”Vad smakar det som?”
Han tänker efter, sedan säger han: ”Som min sko.”
Sist, men inte minst, ska vi inte glömma julafton, då Adrian mitt i all paketyra ställde sig och ropade högt:
”JAG KÄNNER INTE MINA ÖGON!!”
Tips! Läs om andra saker som hörs hemma hos oss här. Och när Simon traverserade treårsåldern lät det ofta såhär.
*Komama: ”Mamma, kom, mamma. Kom, mamma. Kom mamma. Komama.”
**Copy-paste från sagan om den vite riddaren.
***Förtydligande för dig som inte haft småbarn på ett tag:
Haha, underbart! barn är bäst, och ofta väldigt träffsäkra. Ha en fin vecka.
Haha I know ?
Detsamma!