Reflektion 2016

Förra nyår kunde Simon ännu inte gå själv. Han bar storlek 68 och vi hade inga konkreta planer på ett barn till.

Det här året har varit ett av de… dubblaste, är det ett ord? Ett av de dubblaste, i alla fall. Några exempel:

  • Jag har hunnit med en hel graviditet, där jag ett tag mådde så dåligt att tillvaron blev grågrön, samtidigt som Simon gav mig mer glädje än jag trodde någon kunde.
  • Jag jobbade i 6 månader. Jag tyckte det var jätteskönt att vara hemifrån, men jag saknade min lilla familj så mycket att det gjorde ont.
  • Jag var med om min andra förlossning, utan smärtlindring, där det gick så snabbt att jag är glad för det.

  • Jag är föräldraledig för andra gången i mitt liv, det är en sann fröjd men det är inte ett odelat nöje att vara ensam med båda barnen. Det finns dagar då jag väntar på Björns hemkomst med samma tålamod som nån som skadats i en bilolycka och väntar på ambulans.

  • Det har gått framåt med huset. Det är mest (dvs bara) Björn vi har att tacka för det, jag har inte kunnat hjälpa till av uppenbara skäl men det har ändå varit jobbigt att inte bidra på den fronten.

  • Bloggen, mitt egna ställe, mitt roder, har bytt adress inte mindre än 2 gånger. Hål i huvet. Statistiken har blivit bättre, det ligger mycket jobb bakom det men jag har inte i närheten av så mycket tid över till den som jag skulle vilja.
  • Jag och Björn var på inte mindre än en (1) dejt.

Nyårslöften

Jag är inte mycket för nyårslöften, nyårsafton har inte någon egen tyngd hos mig när det kommer till motivationen att fortsätta försöka uppnå mina mål. Därför kallar jag det mållista, eller kanske bara…

Mål 2017

  • Prioritera familjen. De här underbara småbarnsåren kommer aldrig tillbaka. Det blir en intensiv period, det kommer att kräva så mycket energi att det smartaste nog är att bara följa med, och inte ha så mycket andra projekt.
  • Dejta Björn minst 2 gånger.
  • Jobba mer seriöst på bloggen.
  • T-R-Ä-N-A.  Jag vill bli sådär härligt stark och pigg som man blir av regelbunden gruppträning.

Det känns som rimliga mål, detta. Borde inte bli så svårt. Vad gäller appen MammaMage så har jag fortfarande inte öppnat den fler än en handfull gånger, totalt alltså. Men det ska minnsann bli ändring på det nu. Jag börjar ikväll! – Ok, det tror jag inte ens på själv, men vilken dag som helst nu. När som helst så händer det.

Planer för nyår

Nej, det har vi inga. Vi fick en inbjudan, och vi får se hur det blir. Med tanke på barnen är vi helst hemma, det har varit mycket för Simon de här dagarna och han orkar aldrig vara uppe till midnatt. Att få honom att somna borta vet vi inte om vi vill använda just nyår till att träna honom i, det är så att säga inte rätt läge just nu – mer om det en annan gång.

Nu måste jag gå och plocka upp honom, han sov bara 25 minuter efter lunch och sen dess har han gnällt… dvs i en timme nu. Dags att bryta här, det får bli en tidig kväll istället.

 

 

SaveSave

Årets pizzadag…

…”måste väl ändå vara idag, eller?” sa jag till Björn i morse, och enligt tv4nyheterna så stämmer det dessutom – såg jag för en stund sedan.

Om kvällen igår kan jag berätta att Simon skötte sig utmärkt – tills han blev trött såklart. Man kan inte begära mycket mer än så. Han hoppade runt från famn till famn, pratade, skrek glatt, dreglade friskt och gnagde på soffbordet. Vid middan satt han först i mitt knä och åt smörgåsrån, sen i Björns knä, ett tag stod han på golvet och diskuterade med min stol och ett tag stod han i Rasmus knä. Rasmus hade varnats för Simons hårdhänta förkärlek för betandade näs- och hakpussar, men han måste ju testa. Jag förstår det, Simon är såååå go och glad och kramig och nära som förspel till sina attacker, man vaggas in i ett falskt lugn av gullighet innan han griper tag i skägg/hår/ögonbryn/öron och hugger en i halsen/hakan/näsan/whatever, Dracula style.

Simon pussar Rasmus

Han har fått nu, äntligen, 2 små sylvassa framtänder i underkäken och jag kan bara föreställa mig hur ont det där måste ha gjort på stackars Rasmus. Men samtidigt kan man inte låta bli att gapskratta, hur ont det än gör och det ser dessutom väldigt kul ut när man inte själv drabbas.

Vi hade kollat att det fanns pilatesboll på plats, hade med oss liggdelen till barnvagnen, och sovsäcken/åkpåsen men glömde filten som alltid brukar ligga i Simons säng. När han väl blev trött och hade fått sin mat och var på väg att krevera av trötthet tog jag med honom in i deras sovrum och satte mig på bollen, 1,5 timme senare än hans vanliga sovtid. Han somnade, nån jävel som inte kan klockan smällde några smällare och en raket utanför fönstret, han vaknade och jag började om på sången om vandringsmännen 17 gånger. Sådär höll vi på i 20-30 min innan jag gav upp. Han var uppe nån timme till, sen gjorde det ont i hjärtat att se honom så lost, så jag bar honom till gästrummet. Vi stod i mörkret och tittade ut på Stockholms uppvärmning inför nyår, hummade och vaggade. Jag la mig på gästsängen efter ett tag eftersom jag också var trött, och efter en del orkeslöst huffande och buffande somnade han liggande på min tröja som jag fick krångla av mig och lämna med honom när jag smög ut och stängde dörren.

Vid tolvslaget drack jag gott (!) alkoholfritt bubbel, skålade med Björn och alla och tittade på fyrverkerierna ovanför Skansen – vi kom i alla fall fram till att det måste ha varit Skansen vi såg.

Ljudvolymen var hög men Simon tvärsov. När vi skulle åka hem och vi fick väcka honom tittade han sig bara omkring och orkade inte röra en fena. Mycket smidigt.

Vi åkte från nyårsfirandet kl 01, jag körde och jag kan säga att det var tufft. Vi somnade framåt 02 och Simon vaknade framåt 06:30. Det var Björns tur att ha sovmorgon så jag gick upp (efter 30 min mental laddning) och la mig på soffan med Simon. Han klättrade runt på mina ben och kämpade sig mot ljusstaken på fönsterbrädan med ett sällan skådat fokus. Efter ett tag skulle jag gå och hänga tvätt och lämnade sonen i vanlig ordning inringad av kuddar på soffan, och du vet hur det låter när barn slutar låta? Man upptäcker plötsligt att oj vad tyst det blev, och så rusar man dit för att kolla läget. Jag möttes av det här läget:

skräckslagen orkidé

ledsen orkidé

avgnagd orkidé

Jag fattar inte hur han kunde nå den stackars blomsterkvisten, men enligt giftinformationscentralen är det ingen fara. Orkidén, vill jag säga, är av en annan åsikt.

När det blev dags att sova förmiddag somnade jag också och var inte på benen förrän vid 12:30 igen. Resten av dagen har varit lugn, seg, och vi har äntligen bokat flyget till Thailand i mars 🙂 Wohooo, jag har aldrig varit i Thailand. Vi flyger till Bangkok och så utgår vi därifrån, 3 veckor blir vi borta under den tiden då Björns föräldraledighet överlappar min – vilket den gör under ca 4 veckor.

Det kommer bli grymt 🙂