Vill du hoppa direkt till problemlösningen så scrolla ner till slutet.
När vi valde Carena Gotland så skrev jag ett utförligt inlägg om varför – vi gjorde en del research inför köpet och jag tänkte att det finns kanske fler som gör som vi. Det gjorde det, visade det sig, så här kommer uppdateringen och en regelrätt (??) Carena Gotland recension (jag har använt Barnvagnsblogg.com som mall – eller ok, kanske inte fullt så ambitiöst, men nästan).
Tvilling-/syskonvagn Carena Gotland recension
Märke: Carena
Modell: Gotland
Årsmodell: 2017
Chassifärg: Svart
Färg: Olivgrön
Bakgrunden till varför vi valde Carena Gotland istället för Carena Visby, som har vändbara sittdelar, kan du läsa om här.
Carena Gotland är en syskonvagn från budgetmärket Carena, som tidigare ägdes av Brio men köptes av Lekmer. Vi har använt den i 1,5 år till våra pojkar som i dag är 2,5 och 4 år, och har såklart en hel del att säga om den. Av de saker man vanligtvis brukar använda barnvagnar till, så finns det nog inget vi som vi inte gjort – förutom att använda den med liggdel. Våra barn är för stora och vi har aldrig ens sett liggdelen till Carena Gotland.
Först och främst så ska det sägas att vi kanske inte har gett vagnen de förutsättningar som den behöver för att kunna visa sig från sin bästa sida. Vi har kört den ute i precis alla väder, nästan aldrig spolat av den, aldrig servat den – mer än det som framhjulen har krävt då (se nedan). Den har stått i kallgarage när den inte använts, dvs på nätterna, och dagtid har den för det mesta stått under tak på förskolans barnvagnsparkering.
Sittdel – Carena Gotland recension
Sittdelen är inte vändbar, som sagt. Det går inte att göra något annat med den än att reglera ryggstödet, vilket görs steglöst med hjälp av remmar och spänne baktill.
Ryggstödet går att fälla ner till nästan fullt liggläge, men fotstödet går å andra sidan inte att höja så ”liggläge” är kanske bara korrekt benämning för lite mindre barn.
Bygeln går att ta av men inte vrida; man lossar allt eller inget. Vi har inte använt vagnen utan bygel – vi har inte sett något behov – och tygremsan som fäster i bygeln ligger ändå kvar på sätet. Bumperskydd i plastskinn medföljde men de var inte ens snygga på säljbilden (sen överst) så jag monterade dem, konstaterade att de var värre i verkligheten, och tog av dem igen.
Sittdelarna är rymliga och tål upp till 25 kg vardera. Barnen klättrar i och ur vagnen själva utan problem, även om vi fått hjälpa till en del vintertid.
Ofta när vi promenerar så sitter de inte i vagnen hela tiden, utan kommer och sätter sig lite då och då på fotstödet. Simon har till och med lärt sig hoppa på i farten. Det är tydligen bekvämt att sitta där, de kan lugnt sitta där en hel promenad eftersom det blir så lätt att hoppa av när det passar.
Ibland har det hänt, om vi lastat vagnen så att det blivit trångt, att den ena fått sitta framför den andra för att allt och alla ska få plats. Med det i åtanke så skulle man kunna köra 4 sittande ungar i den här vagnen, under förutsättning att alla är överens förstås för det blir lite trångt.
Sele – Carena Gotland recension
Carena Gotland har fempunktssele med tre olika höjdlägen för fästning i ryggplattan. Det är pilligt att flytta dem, men det går utan problem. Vaddering över bröstet medföljer, och de fästs genom att man trär igenom selbanden. Som du ser har vi tappat en. Axelbanden sitter med hakar och kan lätt krokas loss från selen om man bara vill använda selens grenband och midjeband.
Vi har inte använt selen mycket eftersom det är sällan vi behöver spänna fast barnen. Selen går att ta loss, men det är lite pilligt så inget man ändrar fram och tillbaka flera gånger om dagen och det ska erkännas att det har funnits tillfällen då jag varit himla glad att selen ändå funnits.
Sufflett – Carena Gotland recension
Suffletten är väl tilltagen, och när ryggstödet är uppfällt så bildar suffletten som en ”luva” bakom ryggstödet. Där brukar vi lägga allt möjligt; blåtandshögtalare för att spela musik för barnen, bananer, vattenflaskor, mobil, mössor och vantar och jag vet inte vad. Mycket praktiskt.
Suffletterna kan fällas långt fram. De har en liten keps med nät på sidorna som man kan vika ut för att skydda ännu mer.
Nu har vi inte långt till förskolan ändå, men även om vi hade haft det så kan pojkarna dra upp benen och så kommer de fram helt torra om det regnar. Är ryggstödet uppfällt kan du fälla suffletten ända fram i bygeln.
I sufflettens tak finns ett nätfönster med lucka som går att rulla upp. Även baktill finns nätfönster, för den som ligger ner och vill se ut eller som behöver ventilering vid middagsvilan.
Handtag – Carena Gotland recension
Handtaget är bekvämt vinklat för att bättre kunna manövrera vagnen, och ställbart i flera lägen för höjd. Man håller in knapparna vid leden bara och väljer det läge som passar.
Handtagsskydd i plastskinn, matchande bumperskydden, medföljde och vi använder dem för att hålla handtaget fräscht eftersom de går att ta av och tvätta. Passformen lämnar lite att önska eftersom de gärna vrider sig under användning – men det är en ren skönhetsgrej.
Varukorg – Carena Gotland recension
Carena Gotland har delad varukorg. Från början ville vi ha en enda stor, men faktum är att det gått precis lika bra med delad varukorg så för oss är det en ickefråga.
Korgarna är relativt lättåtkomliga så länge ryggstöden inte är nedfällda, och man får plats med mer än man tror i dem. Varje korg är godkänd för 5 kg, om jag inte minns fel, men vi har packat tyngre än så och det har gått bra.
Broms – Carena Gotland recension
En tvärgående stång trycks ned med foten och hakar i kuggar på bakhjulen så att de låser sig. För att lossa bromsen lyfter man stången uppåt igen, förslagsvis med foten.
Kvalitén på material kan diskuteras här. Det är mycket plastdetaljer, och bromsen var länge trög att haka i och vi fick gunga vagnen fram och tillbaka för att lyckas lossa den. Stången har därför blivit lite böjd, sen nedan, till följd av tålamodsbrist nån vinterdag när bromsen vägrade haka i.
Nu, efter 18 månader, är det inte ett problem längre men det kan också vara för att den har slitits.
Hjul – Carena Gotland recension
Carena Gotland har riktigt stora, punkteringsfria hjul både fram och bak. Framhjulen är svängbara och låsbara, de är enkla att låsa genom att trycka en stor knapp i sidled ovanför hjulet. Det fastnar inte mycket grus i dem, ovan bild är på 18 månader gamla framhjul på en välanvänd vagn.
Framhjulen sitter förhållandevis tätt ihop, vilket gör att det blir svårt att gå avslappnat uppför barnvagnsspåret i en stentrappa på stan.
Det bör också nämnas att om barnen sitter på fotstöden när vagnen är i rörelse så måste de lära sig att deras nedhängande ben kommer i vägen för framhjulen om de behöver snurra hela varvet runt – du vet om man till exempel håller på och trixar sig fram på trånga stället och måste backa flera gånger.
Körkänsla & Hanterbarhet – Carena Gotland recension
Det är förvånansvärt lätt att köra Carena Gotland. Hjulen svänger mjukt och smidigt (i alla fall när du fixat lite med dem), handtagets utformning gör den lättare att styra och den rullar bra. Att köra den här vagnen, jämfört med att köra en bra enkelvagn (tex Brio Go Next), är som att köra en minibuss jämfört med en vanlig personbil.
De stora hjulen gör att små ojämnheter i marken inte märks, den fastnar inte på små trottoarkanter utan du kan bara köra rakt på. Även trädrötter och stenar på skogsstigar, grus (vi har grusgång), snö, och annat som annars skulle få mig att svära är en baggis.
Den blir förstås mer svårstyrd när barnen sitter på fotstödet; då snurrar inte framhjulen lika lätt, de sjunker ner i gruset och vagnen fastnar lättare.
I kollektivtrafiken i Stockholm funkar den också bra nästan överallt, men den är ju inte liten. Att fälla ner handtaget på bussen för att vagnen ska ta mindre plats när folk går förbi gör ingen större skillnad.
Fjädring
Det finns inte mycket fjädring att tala om i den här vagnen. Så är det. De stora hjulen dämpar lite, och lite svikt finns förstås, men det är inte dämpat på det sätt som jag hade velat med en bebis som förväntas sova – såvida bebisen inte är av den sorten som behöver vibreras till sömns. Något ”gung” finns inte alls.
Hopfällning
Vi har en annan vagn för utflykter och resor, som inte tar ens i närheten av lika mycket plats som Carena Gotland i bagageluckan. Anledningen är att Carena Gotland är stor och bökig. Den går att fälla relativt smärtfritt; ingenting ska monteras av så det är bara att fälla, och när den baxats in i bagageutrymmet så får det plats lite annat också – fast det beror förstås på vilken bil det gäller. Vi har en kombi.
Mått & Vikt hämtade från Lekmer.se
Högsta höjd på justerbart handtag: 110 cm
Hjul: 30 cm
Ryggstöd: 44 x 30 cm
Sits: 23,5 x 30 cm
Bredd: 80 cm
Maxvikt: 2x25 kg
Vikt: 17.6 kg
Tillbehör
Det finns tillbehör, men vi har inte använt några. En del accessoarer har vi däremot hakat på, som till exempel extra reflexer och barnvagnskrokar. Sånt är aldrig fel.
Problemlösning
Framhjul
Vi konstaterade ganska snabbt att framhjulen snurrade motvilligt när båda barnen satt i vagnen och den blev trögstyrd. Resultatet, när man ska kliva på bussen och framhjulen inte är rakt ställda när de landar på bussgolvet för att sedan bära hela vagnstyngden medan man lyfter in resten av vagnen, blir att vagnen egensinnigt kör åt sidan och det blir omöjligt att kliva på bussen.
Efter 3 månader blev de till slut så trögsvängda att vi låste dem i rakt läge. Just då var det inte alls ett problem eftersom det var mycket snö ute – vagnen tar sig för övrigt väldigt bra fram i snö – men när snön försvann blev det en kamp att ta vagnen. Jag försökte smörja hjulen, men det var oklart hur det skulle gå till så det blev inte så bra.
Björn mailade till Lekmer och fick svaret att ibland dras hjulen åt lite för hårt på fabriken, och när vagnen sätter sig så blir de tröga. Då måste man lossa på hjulen.
Detta gör man genom att skruva bort skruvarna som håller fast fotstödet i tyg, vika tyget åt sidan och använda en 6-kantig hylsnyckel med L-handtag, storlek 19mm (en sån man har till bilbatteri), för att lossa på muttrarna. Eftersom Lekmer inte säljer såna hylsnycklar, och inte heller kunde tala om var man kunde få tag på dem eller ens vilken variant som behövdes (de vi hittade på byggvaruhus var för tjocka), så slutade det med att de skickade deras egen (?) till oss, som vi sen fick skicka tillbaka.
Jag var så less på vagnjäveln när jag gjorde det här, så jag passade på att smörja kullager och även pinnen som muttern fäster på. Jag tog alltså loss hela hjulet från vagnen, torkade av allt och smörjde på nytt. Sen betedde den sig som en dröm igen.
Fotstöd
Fotstödet brast tvärs över tyget framför båda sitsarna efter ca ett halvår. Det KAN ha berott på att jag i ett svagt ögonblick råkade sätta mig där … eller jag satte mig på den ena, varför den andra skulle ha gått sönder vet jag inte.
Vi mailade Lekmer och frågade helt enkelt om det skulle vara så. De svarade med att skicka ett nytt. Jag väntade med att byta tills det blev dags att smörja/skruva på ena framhjulet igen – något som verkar behöva göras kanske 2 gånger om året – eftersom det är lika bra att göra det samtidigt.
Sammanfattning: vi älskar den!
Tvärtemot vad det kanske verkar, så gillar vi vagnen riktigt mycket. Den har liksom blivit en pålitlig och självklar del i vår vardag. Visst, det har behövts fixas med den, men den har aldrig svikit genom att gå sönder och vara obrukbar.
Det märks tydligt att det är en budgetvagn, vill bara ha det sagt, men det visste vi när vi köpte den och den håller ju fortfarande riktigt bra. Den ger oss förvisso anledning att betvivla möjligheten att sälja, eller ens skänka, den vidare när vi är klara med den, men det var å andra sidan aldrig målet.
Nu är den lite rostig här och var, den har en böjd fotbromsstång eller vad det nu kallas, saknar en axelremsvaddering och jag misstänker att det kommit in smuts i kullagret på ena framhjulet men den bär ändå troget mina barn till lekparker, skogar, pulkabackar och hem över grusgången utan att driva mig till vansinne som vår förra vagn kunde göra.
Om du funderar på om det är värt det, så skulle jag säga att ja, det är det.
Bifogar den enda video jag hittat på vagnen, detta är från 2016 och vissa ändringar har gjorts på den (som till exempel hur tunga barn den orkar med).
Vi tog med glasen till bordet, man gav oss menyer men jag visste redan. Råbiff. Jag är en riktig sucker för råbiff, ända sedan den där resan till Paris samma år jag träffade Björn och Aude tog med mig till Paris ”bästa restaurang om man gillar råbiff”, vilket hennes kille gjorde.
Överraskad
Ett glas vin och en drink orkade vi med, men sen tog livet vi valt att leva ut sin rätt och vi gick och la oss.
